Varje troende, såväl som församlingar och samfund har behov att med jämna mellanrum förnyas. Det ingår i det andliga livets villkor att man går från förälskelse och överlåtelse till trohet, till vardagligt slit och nästan slentrian till upplivande på nytt av kärleken. En annan bild är den ständiga växlingen av årstiderna.
Det krävs medvetna steg för att kärlekslågan skall hållas levande. Ny ved måste läggas på brasan och man måste blåsa liv i elden. Så fungerar varje äktenskap. Så fungerar livet med Jesus och så är det också i relationen till den lokala församlingen där det andliga livet skall levas ut. Det andliga livet är personligt men det är inget solokvistande. Utanför gemenskapen torkar vi ihop.
Förnyelser kan verkligen se annorlunda ut eftersom de möter så många olika behov. Hur de än ser ut så resulterar de alltid i, om de är äkta, att kärleken till Jesus, till Ordet, till bönen förnyas igen. De resulterar också i att kärleken till bröderna och till de förlorade upplivas. Därför kan det ibland bli tragikomiskt när de som blir förnyade blir förargade på att andra inte genast hakar på.
Jag tror att Herren har lagt in prövostenar i allt han gör för att testa oss och helga oss. Inte minst vill han testa våra attityder då vi fått något från honom. Allt Jesus gör bär hans sigill och reflekterar hans karaktär. Det gör inte alltid vi, men Andens verk med oss och i oss gör att vi lär oss mer och mer att saktmodigt och Kristuslikt bära fram det han gett oss.
Vi upptäcker att vi inte kan använda det vi fått för vår egen självbekräftelse, själhävdelse eller som en ursäkt att bli aggressiva om vi inte får igenom vårt eget. Här har vi alla missat det någon gång (eller många) men den andliga mognaden innebär att man även förnyas på dessa områden. Man ser att sådana beteenden också är världsliga och köttsliga och vänder sig bort från dem.
Det är också en del av väckelsens liv, att vända sig bort från förargelsen eller den andliga frustreringen som ofta har sitt säte i egenviljan, att man även under evangeliets täckmantel faktiskt kan drivas av köttsliga behov att göra som jag själv vill och att värna om att få igenom mitt eget.
Ännu ett excellent inlägg. Förstår att din vishet kommer i uppenbarelser från Herren själv i nära gemenskap med Honom.
Jag tror att det finns en skillnad på andlig mognad och ”andlig karriär”, där jag ber Jesus bevara mig för det sistnämnda.
Det står inget om karriär i bibeln men mycket om att tjäna och betjäna. Dom andliga lagarna står i rakt motsats mot världens synsätt på just området utveckling och karriär.
Så att vårda min relation med Jesus i tacksamhet gör att jag inte behöver hävda mig inför andra i en slags självbekräftelse. Jag duger som jag är och är älskad för den jag är.
Det gör att jag inte blir förargad och frusterad över mina medmänniskor utan kan älska dom på samma sätt som Jesus älskar mig.
Tack för ett fint undervisningspass.
Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Bra det där med årstiderna, prenumererar på Gary Chapmans nyhetsbrev och han har precis tagit upp detta med olika årstider i en relation. Det är så sant! Känner mig träffad ordentligt av att bli arg över att andra inte hänger på en uppenbarelse eller ett skede som jag själv är inne i, snacka om självcentrerat. Sådan är jag, bra du tar upp det då ser jag det tydligare, då finns kanske ett litet hopp om förändring. Givande texter som vanligt på din blogg, det som bryter av iblan är gässen, hur går det med dom förresten? Jag är uppvuxen med att fånga gäss i kommunregi och flytta dom från diverse badplatser, så jag kan komma med lite tips. En förlängd ryssja på land tidig morgon är ett stalltips, annars så klart hagelbrakaren den funnkar alltid.
Goda ord precis vad jag behövde i min egen lilla ödemark och frustation. Även om det inte gått ut mot andra ännuså vet jag vad som finns i hjärtat och då är det en tidsfråga innan det spiller över.
Gött med rannsakan:)
Tack Pastor Ulf för en fantastisk inlägg idag
Paul John
Tack för din blogg!!
Fina ord du skriver här angående förnyelse och Kristuslik karaktär.
Kanske det är så att samfund pendlar mellan livgivande och torra församlingar?
Men då det gäller enskilda troende så känner jag att om man behöver förnyelse så är det något man missat i sin vandring med Kristus, kanske man glömt bort Honom? Som jag upplever det så är livet i och med Kristus alltid livgivande, då behöver man plötsligt inte en förnyelse eller helt plötsligt fattar man saknar kärleken till sina syskon, mm.
Jag vågar påstå att man kan helgas så att man kan hantera förargelse, att arbeta bort sitt jag, och att agressivitet får smälta bort av Andens frukter som tex kärlek.
Anledningen man vill förnya sig är väl egentligen att man vill behaga Gud, men att vara perfekt inför Gud är att ha ett heligt hjärta och ett heligt liv såsom Kristus. Tycker inte man ska glömma att det är de viktigaste.
Herr Ekman talar likt Jesus i gåtor…fast jag anar vad du vill säga.
Har det månne något med Lakeland att göra…och återvändande församlingsmedlemmar som vill starta förnyelse?
Men annars har du helt rätt…det är inte tillåtet att ifrågasätta.
Har jag blivit välsignad av något så måste alla andra också bli det…eller?
MVH
Jag fick tidigt lara mig att ha en egen motor, sa att saga.
Visst gar min relation till Gud upp och ned. Men med min egen vilja och ”desire” tar jag upp min Bibel och laser och ber mig in i en ny arstid med en djupare tro och starkare eld och relation till Gud. (med Guds nad for ibland ar man ju som sagt for trott och sliten att ens vilja)
Med detta sager jag inte att vackelser osv inte ar bra. Vackelser tar ju ofta in en ny ”sak” till det andliga livet (tungotal, helande, helighet, tro, osv).
Undrar vad Lakeland tar in for ny ”sak?”
Lustigt hur annorlunda folk tolkar dina inlägg. En del tar det bara för vad du skrivit, andra tolkar genast in Lakeland och tror att det är det du skriver om. Jag hör nog till den senare kategorin.
Jag vet själv inte så mycket om Lakeland, förutom att jag sett någon timme på det på God Channel hos en granne, och då var aldrig Tod Bentley framme.
Om jag förstår din kritik av väckelsen rätt så är deltagarna inte tillräckligt jesuslika. De har blivit förargade på dig för att du inte hängt på utan varit lite reserverad.
Personligen tror jag att pensacolaväckelsen som ju var omtalad för några år sedan blev nådesförkunnelsens moder, med sin stora betoning på förlåtelse i utbyte mot offentlig syndabekännelse och överkänsliga samveten.
Det är ju bra om man vågar vara ärlig. 🙂 Det vågade inte jag under pensacolaväckelsen. Jag ljög och sa att jag tyckte det var underbart, trots att jag bara upplevde manipulation, kakburksbekännelser och helgelse in absurdum utan förnimmelse av Guds närvaro.
Hm Lakeland ja… det talas inte så mycket om synd där… Men nån nytta måste det väl ändå vara av att folk lovsjunger Jesus i flera timmar och blir botade i Jesu namn. Och de har väl inte FÖRNEKAT syndaproblemet… tja som sagt jag har inte följt Lakeland så noga så jag vet inte…
Klart man missar med Gud annars vore man ju Jesus själv och inte Kristuslik. Därför behövs förnyelse i den enskildes liv eller vederkvickelse om det är ett bättre ordval. Sedan föds ju vissa i helgonlika miljöer och får ett försprång i tillvaron och lite mer kan lita till sin förmåga och vi andra storsyndare får lita till nåden. Rom 7:18-19
Jo, vist är det så att vi går igenom olika andliga årstider. Och ibland behöver vi bli berörd av Gud på nytt. På ett djupare och intensivare sätt. Vi behöver bli avdammade ibland, och vissa tider behöver vi uppliva den allra första kärleken till Jesus. Vi behöver ha vårt hjärta öppen för vad Gud vill göra i dessa tider. Ja vi behöver alltid vara öppna för vad Gud vill göra.
Tack för att du delar detta med dig.
Jag är inte så säcker på om förnyelse är det rätta svaret, derimot tror jag på att Anden kan göra det möjligt att återgå till källan- Jesus.
”Vi upptäcker att vi inte kan använda det vi fått för vår egen självbekräftelse, själhävdelse eller som en ursäkt att bli aggressiva om vi inte får igenom vårt eget.” Amen!- Se Jer 45:5
Det är kloka ord du skriver Ulf.
Att våga förnyas men ändå inte omvärdera sin grundtro på Kristus är Kyrkans ständiga utmaning.
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Tack för vad du ger i din blogg. Det du skriver om nödvändigheten av att förnyas känns viktigare än någonsin i all turbulens och frustration bland de kristna i Sverige.
Att leva i förnyelse är för mig att bevaras i en andlig medvetenhet enligt orden i Rom.11:36 ”Av Honom och genom Honom och till Honom är allting”
Sven