DN debatt har en viktig debattartikel idag. Artikelförfattarna, som alla är knutna till Claphaminstitutet, manar folkhälsominister Maria Larsson att verka för en reducering av antalet skilsmässor. Inte dåligt!
Speciellt i en tid då skilsmässor är slentrianmässigt vanliga och anses som en mänsklig rättighet som inte alls får ifrågasättas. Hur mycket psykiskt, socialt och ekonomiskt lidande skilsmässor kostat människor, inte minst barnen, är nog oöverskådligt.
Artikeln menar att det är en myt att det är bäst för barnen att föräldrar som inte älskar varandra separerar. Säkerligen är det så. Vart tredje barn tappar nära kontakt med en av föräldrarna enligt artikelförfattarna och det rör sig alltså om 45000 barn som årligen är med om detta. Av detta får många men för livet.
Vidare säger man att barn naturligtivs i allra största utsträckning verkligen behöver båda föräldrarna. Visst finns det extrema undantag där det förekommer daglig eller regelbunden fysisk eller psykisk terror men detta är extrema fall. De flesta skilsmässor handlar inte om det. Alla äktenskap är inte bra men ett dåligt äktenskap är säkert bättre än inget alls, för barnen.
Från en kristen ståndpunkt finns det inte heller något dåligt äktenskap som inte går att rädda, om viljan och ödmjukheten finns. Äktenskapet är instiftat av Gud och Gud är den som både vill och kan förlåta, upprätta, rädda och bevara trassliga äktenskap. Inte minst idag behöver människor se att äktenskap kan fungera, inte som präktiga egenrättfärdiga och ibland helt självupptagna institutioner utan som en plats för Guds frid, kärlek och försoning mitt ibland alla sönderslitna relationer människor emellan.
Skilsmässor händer och när det skett är det så viktigt att stödja de som blivit ensamstående och som ofta får en tung börda, både emotionellt och ekonomiskt. Där måste församlingen och familjer i vänkretsen bli ett bärarlag så man orkar gå vidare.
Det är bara att gratulera alla som lyckats med sina äktenskap. De experterna har som Ulf skriver säkerligen rätt att många barn drabbas gm skilsmässan och det gäller även ”storkbarn”. Barn behöver en pappa MEN en närvarande pappa!
Närvaro är på två sätt dels tidsnärvaro vilket oftast är underskattat och att vara där vilket ofta tror jag är överskattat. Skriver detta som erfaren storkfarsa.
Min son tycker han är priviligerad som haft en älskande närvarande pappa på tids-distans och en styvfar med stark närvaro.
Trots att min/vår sitution fått bära mycket god frukt så inser jag att vi pratar om ett privilegium. Församlingen kan bidra mycket med goda handfasta råd så kärleken inte behöver dö i ett äktenskap och det vill jag gärna uppmuntram med ett tack till de som bjuder på erfarenhet och kunskap.
Men kan ju se det såhär också att istället för att koncentrera sig på att minska skiljsmässor så kan man försöka se till att människor gifter sig rätt. Typ var noggrann med vem du väljer att gifta dig med.
Oj…två inlägg på samma dag. Du är snart uppe i Carl Bildts hastighet.
Annars är skilsmässor tragiska.
Vi har en tentens att ta dem alltför lättvindigt. Men det är väl tidsandan och okunskap.
Även bland pastorer förekommer de tyvärr. Även fast jag förstår att dom också bara är människor. Men eftersom de är förebilder och ledare i kristi kropp… så är det ännu mer tragiskt.
När det gäller skilsmässor tycker jag dock Katolska kyrkan är ett föredöme. Den är så hårdnackat mot alla skilsmässor att det nästan blir komiskt. Och i teorin godkäns inga skilsmässor…även fast det i praktiken inte är så svårt att få dom ogiltigförklarade. Men det är en ganska lång process.
Ja, varför ska vi gulla med den ytliga världsandan i församlingen?
Nä, den fysiska och psykiska misshandeln är inte alls ovanlig i relationer i dag. Både i mitt privatliv och arbetsliv har jag stora kontaktnät där jag kommer folk in på livet och sanningen är svår.
Att skrika åt folk som inte klarar det, att de måste lyckas för barnens skull, är grymt. Man är två i ett äktenskap och som jag hört en känd pastor (ler) säga ungefär ”det är nödvändigt att man dansar samma dans om det ska funka”.
Men jag är helt övertygad om att när båda parter ärligt söker Guds väglednig, är villiga att underkasta sig en förändring och tar på sig ansvaret för att det ska fungera så finns det en chans. Men vill inte den ene är det kört. Vad gör man då?
Mose tillät skilsmässa, men Jesus sa att så var det inte menat från början. Att äktenskapet är instiftat av Gud och inte får brytas utom i speciella fall. Så sant som det är sagt.
Jag har själv varit med om en skilsmässa och ensamstående med flera barn. Det var en jobbig tid att uppfostra dem ensam, jobba och försörja familjen och ta hand om ekonomin. Förutom att det var jobbigt med skilsmässan var den största bördan för mig min ekonomiska situation där vi hadde hamnat i skuldfällan och jag hadde över en miljon i skulder. Så förutom att betala mina dagliga utgifter skulle mina pengar också räcka till att betala av på mina skulder. Vårat hus hadde blivit såld på exekutiv auktion och vi hadde förlorat allt så jag måtte betala ca 5-6000 kroner per månad fastän jag inget ägde. Detta försvårade min situation avsevärt under barnens uppväxt. Barnens pappa hadde inget att bidra med. Under den tiden var det svårt att tala om detta. Om andra visste om min svåra situation eller inte vet jag inte men det verkade iallafall inte så. Mina barn är i dag vuxna men mycket bittra över den svåra ekonomiska situation som vi hadde och de kan inte förstå att ingen hjalp oss i den situationen. Jag försökte trots min ekonomiska börda att leva så normalt som möjligt så inte andra skulle tycka att vi såg fattiga ut, det var kanske det som var fel och gjorde att inte hjalp oss med detta. Jag har jobbat och slitit under många år och ofta mer än vad jag har orkat och har fortfarande skulder från mitt äktenskap som jag betalar av på. I bland frågar man sig när skall friheten komma. Det är viktigt vem man giftar sig med men det viktigaste är att båda är ödmjuka och kan erkänna sina svagheter, sina fel och sina brister då finns det möjlighet till en lösning i alla situationer. Det är även viktigt att även de som är skilda kan få en andra chans.
Vi som är s.k. skilsmässobarn kan nog alla skriva under på att det finns inget positivt med skilsmässor.
Guds ord säger att; ”Vänj den unge vid den väg han skall vandra”.
Jag blev under mina 12 första år van vid 2 skilsmässor.
Så kom jag själv att slå in på den vägen i mitt eget trasiga liv.
Ibland ursäktar vi skilsmässor med olycklig kärlek, men kärlek är ALDRIG olycklig. Då är äktenskapet byggt på något helt annat än kärlek.
Nu till ett helt annat exempel som tydligt visar på att för Gud finns inga omöjlig situationer i ett äktenskap, ”what so ever”.
I försoningsprocessen på Josua Rehab i min församling, Josua, har jag genom åren sett så många trasiga äktenskap bli hela igen. Familjer blir hela efter åratal av våld och missbruk. Barn får tillbaka hela föräldrar och vice versa.
Så för Gud som uppfunnit/instiftat äktenskapet
är INGET omöjligt. Han vet absolut bäst hur skilsmässor undviks, när kraften i försoningen kommer i rörelse.
Men det är klart att det kräver mycket ödmjukhet av mig att inse mina fel och brister och från mitt hjärta be om förlåtelse.
Så heja, heja för mamma, pappa, barn.
Nu är jag som ett barn inför julafton. Jag räknar ner dagarna till konferensen.
Det skall bli SÅ kul att se Er alla igen.
Med mycket vänskap och välsignelse;
Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Hej,
Tidningen Världen idag har en artikel om att antalet giftemål ökar kraftig.
Enligt SCB gifter sig mer än dubbelt så många som skiljer sig per år.Det är åt rätt håll.
Jag känner en familj som gifte sig när de skaffade den fjärde barnet. De var inte redo tidigare.
Det var inte så länge sedan man gifte sig först och skaffade barn sedan. Att gifta sig och skaffa barn är ett ansvarstagande.
När även kristna skiljer sig i allt mer utsträckning , blir det inte så konstigt att de som inte känner äktenskapens grundare ( Gud) gör det.
Livet är inte lätt. Det har aldrig varit .
Varje generation har haft sina ” i nöd och lust”.I vår generation finns massa ”måste” och mycket ”mitt och ditt”. Vi är inte skapade att leva så. Gör vi det syns konsekvenserna.
Pastor Robert Schuller skriver i sin bok
”Livet är inte rättvis men Gud är god ” om 60/40 principen. Att ge 60% i en relation och förvänta sig 40%tillbaka. Skulle alla göra det skulle samhället se helt annorlunda ut.
Kristna har många anvisningar om hur är det tänkt att en familj ska fungera. Efesierbrevet
5:25-32 ,6:1-4. 1 Korinthierbrevet kap 7, Kolosserbrevet 3:18-21 är bara några av dem.
Det predikas inte så ofta och det är lika fundamentalistisk som allt annat i Bibeln som inte passar. Så pastor… Ulf jag ser dig inte som pensionär.
Bless
”försöka se till att människor gifter sig rätt. Typ var noggrann med vem du väljer att gifta dig med.”
Detta delas till 100% Leffe och jag tror att mycken förklaring till olycklighet ligger där. Men det räcker inte överlåtelse det skall till att medvetet arbeta på gemenskapen dessutom – en nödvändighet.
Läser din blogg och facineras av att du har tid och ork till allt.
Detta med skilsmässa, är själv skild och är enligt syskon i församlingen ”boven” i det hela. MEN, det jag inte förstår är ..Vart tar alla syskon vägen när det inte fungerar i en relation. Vad är alla vackra ord värda om man inte i hjärtat egentligen bryr sig om sin nästa.
Säg att han/hon som själva är hängivna församlingen och verkligen brinner för Jesus separerar.
Varför då inte åka hem till den personen. Fråga kan vi städa kan vi hjälpa dig med huset eller annat praktiskt?
Varför inte ge en gåva till ett syskon som är i kris?
Vad hjälper då alla fina ord från predikstolen när man inte i handling visar sin nästa kärlek och omtanke?
Det är bra att de vill minska skilsmässorna. Jag undrar vad de ska använda för metoder… I mina ögon verkar det som om skillsmässorna beror på sociala, ekonomiska och juridiska faktorer. Då skulle man vara tvungen att göra det mindre fördelaktigt att skilja sig, eller svårare.
Hur stor betydelse har moralen; vars och ens syn på äktenskapets helighet?
Själv tycker jag att Jesu undervisning är alltför stenhård, när han säger att det är äktenskapsbrott att gifta om sig, vilket han säger i tre av evangelierna.(jag dristar mig att kritisera min egen herre!) Många vill förklara bort jesu undervisning och säga att ”i grekiskan står det egentligen något annat” osv, men jag vill inte göra det. Jag erkänner att Jesus säger vad han säger och jag tycker han är för hård mot folk.
Tänk dig bara en ung kvinna eller man som gift sig med fel person och blivit övergiven. Ska han/hon inte få gifta om sig då, utan leva resten av sitt liv ensam? Och detta har Jesus sagt!!!
Själv tycker jag det är för SVÅRT att få skillsmässa. Tänk er at leva med en människa som bedragit dig, som inte vill ändra på detta. Skulle ni vilja leva med detta? Måste man vara omänsklig för att vara kristen?
Så ni tror alltså att det är bättre för ett barn att VARJE dag se ett hett gräll? Att VARJE dag uppleva hur kärlekslöst ett förhållande kan vara?
Alkohol og rus ødelegger mange ekteskap og familier. Sosionomer prøver noenganger å forklare skilsmissen med dårlig kommunikasjon; som kan gi enda mer skyldfølelse til den som ikke er rus-avhengig.Samfunnet bortforklarer ofte alkoholens skadevirkninger. Det som jeg tror er sant er at alkohol gjør noe med hjernen og egoet til et menneske. Mindre følelse for de ”gode” verdiene, som å ta ansvar og å vise omsorg, for barn og hjem. Det pågår forskning på dette med alkoholens virkning på hjernen.
En god venninne i Norge fortalte om en artikkel i en dagsavis: En person tilhørende en religion/ideologi uttalte til avisen at ”dersom vi ikke kan ta Vesten med våpen, tar vi dem med rus”. Det er nok ikke tilfeldig at det sprøytes inn narkotika i våre hjemland her oppe i Norden. Det ligger en åndsmakt bak. (vi skal bli ”dumme” og her er Djevelen i høygear”)
Mine 4 barn som nå er begynt å bli voksne har vært skadelidende etter et ekteskap som varte veldig kort pga dette som har med rus å gjøre. De klarer seg godt i livet nå men det har ikke vært lett for dem,-et annet innlegg her beskrev hvordan eks økonomien påvirkes. Man kan si ”det var ditt valg” og videre..og lukke øynene for den virkelighet som mange lever i.Visst var jeg ansvarlig for å gifte meg med en da ”føre detta misbruker” men det er jo ulike grunner for hva man velger og ”forelskelse gjør blind” i hvert fall for en stund.Og det som er gjort kan ikke gjøres om….
Jeg opplevde vel en utfrielse i at min mann og jeg kom fra hverandre,-David Wilkerson sa i en bok jeg leste dengang at i noen ekteskap er det noe/noen som er for syk til at ekteskapet kan reddes.Det trøstet meg jo litt, etter å ha håpet og trodd på gjenopprettelse i mange år, og bedt om det.
Forsamlingen har et ansvar når det gjelder å støtte de som er enslige forsørgere, og jeg har opplevd både positivt og negativt i så måte; kanskje mest på pluss-siden. Holdninger er viktige; at de enslige forsørgerene med barn blir regnet som en familie og ikke sett på som noe halvt og forlammet, selvom de kanskje er det i flere henseender;Gud ser stort på de familiene og menneskeverdet hos disse.
Dette er en side av saken med skilsmisse, det finnes jo mange andre også, tusen takk for at du belyser dette temaet, Ulf!! Disse bloggene er uvurderlige.
Linus O: Det står inte så, det står (i normalfallet) att du inte får skilja dig, d v s driva igenom en skilmässa. Det står t o m att det går att “skilja sig“ – under särskilda omständigheter (Matt 19:9) – då är det i så fall inte du som har begått äktenskapsbrottet, d v s är orsaken till att förbundet har brutits. (Matt 19:9). Jag vet att det är lätt att missförstå vad Jesus sagt om detta, men han är absolut inte hård i det han säger, inte på det sättet. Däremot betonas vikten av trohet och överlåtelse, vilket man som kristen tar med som en självklarhet i sammanhanget.
Samtidigt säger han ju INTE att den som blir övergiven ska “stå sitt kast“, det är liksom kört, det säger han ju inte. (Läs även Mark 10:5-10, Luk 16:18, 1 kor 7:10 och även Matt 19 igen). Det viktiga tror jag för många sårade är att förstå det. Han gör samtidigt allt för att rädda äktenskapet som det var från början.
Hoppas också allt nu det jag skriver är förenligt med inlägget om att minska skilsmässorna samt utfrån det som står skrivet och vad Jesus också säger. Jag vill inget hellre än att det ska gå bra även för den utslängde kanske också missförstådde “stackare“ som blev övergiven, kanske t o m i ett nytt äktenskap en vacker dag, som är byggt på ömsesidig trohet. Om han/hon inte brutit äktenskapsförbundet vill säga, d v s den parten som egentligen inte skilt sig (alternativt: av något annat skäl än otukt).
Det är ju inte så hemskt lätt alla gånger, med färdiga svar, utifrån hur vi människor brukar döma. Herren själv HAR dock ett svar i varje situation. Gud ser på ett så annorlunda sätt på den som kanske också i egna ögon är misslyckad. Utifrån misslyckanden kan också ny insikt komma, om framtid och hopp, utifrån ödmjukhet kanske ska sägas. Utan att för den skull motsäga det som Guds ord säger. M V H
Bilbo säger:
20080724 (9:01)
Själv tycker jag det är för SVÅRT att få skillsmässa. Tänk er at leva med en människa som bedragit dig, som inte vill ändra på detta. Skulle ni vilja leva med detta? Måste man vara omänsklig för att vara kristen?
Så ni tror alltså att det är bättre för ett barn att VARJE dag se ett hett gräll? Att VARJE dag uppleva hur kärlekslöst ett förhållande kan vara?
Bäste Bilbo. Var tog förlåtelsen och upprättelsen vägen i Ditt inlägg?
Mvh. Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Jag har vid ett tillfälle pratat i en grupp på ca 20 pers om skilsmässa. Vi diskuterade ämnet tillsammans. Jag sade vid ett tillfälle att skilsmässa var offtast egoistiskt och att man bara tänkte på sig själv, att man sällan brydde sig i vad barnet tyckte, eller vad som var bäst för dem. De flästa i denna grupp var skilda själv, och de flästa var inte kristna. Men ändå så höll alla med mig då jag sa att det var självist att skilja sig, att man inte tänkte på barnen då. Åldersgruppen var mästadels 40 och 50 talister.
Jag tror de flästa som skiljer sig skulle kunna rädda äktenskapet om de fick den hjälp som de behövde.
SÅ du tycker att man ska förlåta och förlåta trots upprepad otrohet????? Förlåtelsen har jag gett ocg upprättelsen fick jag när skilsmässan gick igenom.
Bilbo säger:
20080724 (17:41)
SÅ du tycker att man ska förlåta och förlåta trots upprepad otrohet????? Förlåtelsen har jag gett ocg upprättelsen fick jag när skilsmässan gick igenom.
Bäste Bilbo.
Ja faktiskt då Jesus själv sagt som svar på frågan; ”Hur många gånger skall jag förlåta min broder/syster”? Sju gånger sjuttiosju och en gång till svarar Jesus.
Du säger att Du fick upprättelse genom en skilsmässa, men vad hände med den Du skilde Dig ifrån? Den människan gick med skuld i hjärtat.
Det finns 2 vägar att gå när jag blir utsatt för orättfärdighet, oavsett vad det är för typ av dito.
Jag kan gå in under det och säga att det här kan jag inte förlåta och smita iväg och Ditt fall skilja mig.
För att skilja sig är inte att förlåta.
En av mina erfarenheter mycket farlig väg, då jag blir bunden i bitterhet och oförsonlighet. Oförlåtelsen ligger kvar och försvinner inte med en skilsmässa, utan båda parter går i bundenhet av det oförsonade.
Den andra vägen, mitt i smärtan, är att börja be för sin partner, att Gud löser han/henne från sin otrohet. När jag ber så, är det viktigt att också tala ut att jag förlåter min partner såsom Du Jesus förlät mig när Du frälste och förlät mig all min skuld. Och sen hålla på tills Du får bönesvar!
Ty trots allt så lovar vi varandra och Gud att älska varandra i ”NÖD och LUST”!
Jag som är stark i äktenskapet och inte är otrogen har en skyldighet inför Gud och min otrogna partner, som faktiskt då är utsatt för attacker, att leda in all orättfärdighet i förlåtelsen till helande, och då i Jesu namn, ty för Honom är INGET omöjligt.
Gör jag detta dagligen så kommer en försoning till stånd mellan oss två, och äktenskapet blir helat, tro mig jag har gått igenom det.
Jesus säger att det vi löser här på jorden skall vara löst i himmelen, och det vi binder här på jorden skall vara bundet i himmelen.
I Markus, Matteus och Lukas står det ungefär lika när Jesus ropar ”Det är fullbordat”, och ger upp andan. Förlåten brister i två delar, (därav ordet förlåt på svenska), och från den dagen behöver vi ingen överstepräst, utan kan komma inför Gud och varandra och be om förlåtelse, inte ursäkt.
Så kontentan av det hela är att om jag INTE ber om förlåtelse när jag gjort fel, eller om jag INTE förlåter den som kommer till mig och ber om förlåtelse, ja då säger jag egentligen med andra ord; ”Att Jesus har inte dött och uppstått för mig”, och jag stänger mitt hjärtas dörr för Honom i mitt liv.
Till sist vill jag uppmuntra Dig med att dom övergrepp, våldtäckter och misshandlar, jag blev utsatt för som barn och inte kunde förlåta under 30 år , dom kunde jag först förlåta när jag gjorde upp med min egen synder och blev fullständigt löst från missbruk och helad från Aids.
Som jag själv blev förlåten förlät jag. Och då först bröts förbannelsen i mitt släktled.
Hoppas Du förstår och blir nöjd med mitt svar.
Med vänskap och välsignelse;
Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Bilbo
Jesus säger väl i och för sig att otukt är den enda giltiga orsaken till skilsmässa.
Så han har nog ingen att förebrå dig.
Det tragiska bland kristenheten tycker jag är krisna pastorer som skiljer sig från sina hustrur därför att de går i olika takt på sin vandring med Gud.
Då har man tappat respekten för Guds ord..tycker jag.
Oj det gick snabbt…lite för mycket stavfel.
Bilbo…Jesus har nog inget att förebrå dig.
Och kristna pastorer ska det vara…inget annat.
MVH
Tack, Anja. Det finns olika orsaker till skilsmässa. Som exemplet här, om en av de två helt struntar i förbundet och vad som en gång sades. Hasse, visst, med Guds hjälp kan det gå att reparera och jag motsäger inte det.
Men om en av de inte vill, då är det en annan femma…Det är ju det som (ingen mindre än) Gud själv säger. Och man får också tänka på HUR detta sägs. Till den som jag menar är (eller var) i en fruktansvärd sitiuation.
Jag känner till en kristet par där mannen lämnade kvinnan och barnen för en annan. Hon behöver INTE känna vilken dålig bedjare hon är, då hon inte lyckats bedja tillbaka honom. Han hade dock civilkurage nog, att lämna in papperens själv (Jag tror inte att hon orkade det).
Att gifta sig med den rätta personen… skall den personen vara felfri eller? Nej, det handlar om personkemi, om man passar i hop, om man har samma värderingar, om man respekterar sin partner, om man lyssnar till sin partner, om man tar hänsyn till sin partner eller om man är självisk. Det handlar också om att vara ödmjuk, ha Jesus som förebild i alla situationer. Jag tror att vi kan skrämma bort andra från att våga gifta sig om man skall leta efter den rätta felfria personen, en person kan vara rätt för dig men inte för en annan trots dens fel och brister. Jag tror inte Jesus inte förstår om man har ett svårt äktenskap där ens partner inte vill böja sig, ödmjuka sig eller förändra sig, då är det bättre att gå skilda vägar trots svårigheter och smärta blir livet en utveckling och får en annan dimension. Men vad är syfte med äktenskapet om det inte är att båda önskar ett bra liv tillsammans med den man älskar, inte med sin kompis eller med sin väninna. Då vill man väl kämpa för att få ett så bra liv tillsammans som möjligt och det får man ju bara genom att samarbeta, hjälpa varandra och respektera varandra. Om inte detta kommer först i en gift människas liv tycker jag att den skall leva ensam för då är den ju den människan självisk och passar bäst ensam.
Du väcker stor beundran hos mig, Hasse Gardelach, med ditt vittnesbörd.
Mitt höll i 18 trevliga år, men jag gör inte om det! (om inte Gud skriker MYCKET högt i mitt öra) Paulus var singel och tyckte att vi alla skulle vara som han var. Man blir besparad mycken prövning – Tyvärr går man miste om glädjen oxå!
Jag önskar er alla all Guds välsignelse i era äktenskap. De som varit, är eller kommer!
Det är mycket bättre att satsa på hjälp innan äktenskapet börjar krisa, än att försvåra skilsmässor. Varför ska man försvåra en skilsmässa där det tyvärr är vanligt att psykisk och fysisk terror pågår? Varför utsatta kvinnor och barn för något sådant? Som utbildad inom området förvånas jag över att du är så kategorisk i det du säger på detta blogginlägg. Du brukar vara mer nyanserad. De flesta skilsmässor föregås av bråk, iskyla och/eller skrik. Fysiskt och psykiskt våld är utöver detta inte heller särskilt ovanligt.
De flesta skilsmässor begärs av kvinnor. Upprepad forskning har visat att detta beror på mäns ovilja att bära sin del av relationens bördor, utöver det psykiska eller fysiska våld kvinnor utsätts för systematiskt.
Detta betyder inte att alla eller ens de flesta män beter sig på detta sätt. Men det visar tydligt att man istället för att försvåra för kvinnorna (och många män) att lämna den partner som på alla sätt skjuter relationen i sank, bör satsa på att ge råd och stöd till den mängd människor som inte fått lära sig hur man upprätthåller en relation, eller fått lära sig balansen mellan självuppoffring och den slags kommunikation som innebär att man ställer krav.
Som kristna borde vi göra det vi kan för att förhindra skilsmässor. Grundläggande är det faktiskt så. Om vi håller oss rättesnöret kan dessutom råd, stöttning och själavård ges till kämpande par (om det krisar sig) som ger förutsättningar för upprättade äktenskap istället för skilsmässa. (Den för till fället lättare vägen är ju långt ifrån alltid den rätta, eller hur?). Så grundläggande håller jag me dig, Hasse.
Med bön om hjälp och lättnad för par i svåra stunder. För upprättade äktenskap / Allt gott
Shalom
Ett äktenskap är precis som tron på Gud och relationen med treenigheten helt beroende av hjärtats tro och hängivenhet. Var det något som Jesus visade under sin vandring på jorden mer än något annat så var det barmhärtighet och han lärde oss att INTE döma. Äktenskapsbryterskan som stenades av ”församlingen” satte Jesus fri. Min mor var gift med samma man i dryga 40 år. Dagligen fick hon utstå fysiskt våld och psykisk terror. Vi barn likaså. Och vi låg på våra barnaknäen och bad att mamma skulle lämna pappa. Men hon upprepade orden likt ett mantra ”man får inte skiljas”. Att min kära mor dagligen syndade på olika sätt och min pappa likaså hörde liksom inte dit. Ett enda religöst mantra hade gått in och det var att man inte fick skiljas.
Guds ord säger att vi ska leva i frid. Hade församlingen varit bättre på att undervisa kring äktenskap och familj hade vårt land sett annorlunda ut. Att predika lagen har aldrig frälst en kotte, tvärtom. Nåden och kärleken är den som är störst av allt. Och kanske bör man vara ödmjuk och mycket försiktig när man går ut och talar om för andra hur de ska leva sina liv. Synd är synd och det finns ingen katalog över vilken synd som är värst. Ett äktenskap utan innerlighet och som bara upprätthålls som ett företag har förmodligen ingen rättmätig existens i himlen heller!