Så blev det då äntligen möjligt för mig att besöka en Oaskonferens. Förr har vår Europakonferens och Oasmötet alltid hamnat på samma vecka, men inte så i år. Det sammanföll också med att vår kära syster Marie Salmonsson, gift med Stefan, pastor i Livets Ord i Huskvarna/Jönköping, skulle fira sin 50-årsdag och vi kunde slå två flugor i en smäll. Det var så härligt att få gratulera henne. Hon och Stefan är underbara människor som älskar Herren och gör ett underbart arbete för honom.
Det var så inspirerande att besöka Oasmötet i Borås. Intrycken blev många trots att vi var där så kort tid. Både Birgitta och jag upplevde en våg av genuin kärlek emot oss från så många människor. Vi fick tillfälle att återknyta gemenskapen med många gamla vänner. En del som vi inte sett på nästan 25- 30 år. Det var studiekamrater, prästkolleger och andra vänner. Inte minst var det roligt att åter få träffa biskop Bertil Gärtner som en gång för länge sedan prästvigde mig, januari 1979.
En del som känner mig från senare tid har kanske inte förstått den kärlek Birgitta och jag känt till Svenska kyrkan och de ”stilla i landet”, dessa bibeltrogna, andefyllda, Jesusälskande och evangeliserande människor som ibland är helt förtivlade över sin kyrkas situation, men ändå ber och härdar ut. De är värda så mycket respekt.
Det var också fascinerande att få lyssna till Raniero Cantalamessa, en andedöpt katolsk munk som är påvens ”hovpredikant”. Jag har träffat honom några gånger och nu fick jag, överaskande nog, tid att samtala med denne blide kärleksfulle broder som utstrålar Jesus på ett sådant påtagligt sätt och som höll en utmärkt, bibliskt förankrad predikan som varje väckelseevangelist skulle ha älskat.
Det var fascinerande att se hur Berit Simonsson och Hans Weichbrodt ledde mötena på ett avspänt, naturligt och ändå andligt starkt sätt. Berit sa: ”En sund biblisk förkunnelse, en öppenhet för Anden och det karismatiska livet och en levande liturgi är en oslagbar kombination. ” Jag kan inte annat än att instämma och tillägga att Anden verkligen kan verka i en avspänd atmosfär där människors känslor inte måste piskas upp och där det finns frihet för många olika uttryck. Glädje och frihet var det gott om!
Oasrörelsen gör väldigt mycket nytta i vårt land och det är inte så konstigt att många frikyrkliga också söker sig dit. Det är kanske inte heller så konstigt att delar av Svenska kyrkan är väldigt skeptiska och en del är klara motståndare. Det är tyvärr mer än en kyrka som stängts för dem och vägrat ta emot dem. Så har det alltid varit med väckelse.
Nu ser vi fram emot att ha Hans Weichbrodt hos oss på onsdag kväll på Europakonferensen. Det skall bli spännade att höra vad Herren lagt på hans hjärta. Välkommen att komma och lyssna!
Bra att ni var förbi Ulf/Birgitta!
Alla som bekänner Jesus som Herre och anser att bibeln är mer än viktig behöver hitta gemensamma ytor. Nu hoppas jag att ni får mycket folk från olika inriktningar under veckan hos er.
De högkyrkliga o de karismatiska rörelserna där jag länge rörde mig har svårt för att inte likrikta. När jag flyttat och sökt upp nya ”likasinnade” har jag inte mottagits positivt utan förväntats mig förändras efter seden och hierarkien på den nya orten. Man har inte frågat efter om jag kan tillföra något, inte lyssnat efter om jag har någon erfarenhet att bidra med.
Då backar man undan snyggt o prydligt.
Idag står jag utan andlig hemvist eftersom även Sv kyrkan ifrågasätter mig. Efter att ha provocerats och behandlats illa i församlingen tvingades jag sluta. Och dk letar förtvivlat efter ett hållbart skäl att ta vigningstjänsten från mig…
De heligas samfund är inte alltid barmhärtigt om man fått för sig att nån inte passar in…
Ja, tack Gud för Oasrörelsen!
En verkligen behönd vind in i den annars lite torra Svenska Kyrkan som jag verkar i.
Jag ville bara kort kommentera motståndet mot Oas som finns på vissa delar i SvK. Detta motstånd är lite tudelat. Senast idag satt jag och en präst och diskuterade Oasrörelsen som fenomen. Vi är båda positiva till att denna Andefyllda organisation för in förnyad kraft
i våran församling men det tragiska är att på
vissa fronter är Oasrörelsen kanske lite stockkonservativ. Som i frågan om kvinnliga präster t.ex så finns det många starka röster
emot detta inom Oas, vilket naturligtvis försvårar för ”prästinnor” som längtar efter Andens kraft. Det blir en utfrysning av dessa från båda fronter, såvär den liberala som den
karismatiska. Verkligen tragiskt.
Så skärpning Oas! Våga se att Guds kraft kan verka genom sakramenten även lett av en kvinna!
För övrigt kunde jag inte säga orden ”En sund biblisk förkunnelse, en öppenhet för Anden och det karismatiska livet och en levande liturgi är en oslagbar kombination.” bättre själv.
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Besökte oas för första gången, blev verkligen välsignad! Vilken härlig atmosfär det var, lovsången, predikningarna, förbönerna. Det var verkligen en ”oas” där man fick dricka livgivande vatten.
Jag tackar Gud för Svenska kyrkan! Satt bredvid en kvinna på kvällsmötet som hade blivit helad hon hade haft en förtvinad hand, när prästen bad för henne så rätades den ut.
Festhögtiden på lördag fm var härlig. ca 900 personer kom i procession in i lokalen. Först bar man in korset sedan bibeln, sedan kom barnen och ungdomarna och efter det prästerna som dansade runt, sist kom Gärtner som också predikade.
Vi firade sedan nattvard, det fanns också stationer där man smorde sjuka med olja och bad för dem.
Ja, visst vad det en god mässa!!! Gott att dela Herrens närvaro så i bröd och vin och stark lovsång.
Jag råkade nämna din bloggpost om Edsinger på min blogg, och det blev oväntat rabalder. Den förbönen du ledde tillsammans med Berit och Cantalamessa under mässan om enheten i Kristi kropp är så viktigt. Låt oss fortsätta be med Guds Rikes utbredande i vårt land för ögonen, och med det eviga riket som obändigt hopp och stark längtan!
/Markus Wallgren
EN TANKE EFTER OASMÖTENA !
Hej ! Jag deltog till största delen i OAS-mötet i Borås. Nu måndag morgon har jag varit i stillhet inför Herren, och fick följande tanke: I lördags kväll avslutade Cantalamessa med de bibelord han fått av Herren att predika över i Europa, Haggai 1:4-5 och 2:4-5 ”Är det nu tid för er att bo i panelade hus….” Läs alla versarna !!
Då kom jag att tänka på den syn som Sylvia Gustafsson, en syster i Herren, fått i mars detta år och som man kan klicka fram på http://www.bed.nu
Där beskriver hon hur Herren gråter när vi sitter inne i våra församlingshem (?) och speglar varandra med speglar. Herren fäller en tår och den träffar en spegel. Kvinnan tittar upp och får se Herren och börjar sen att lovprisa Gud -och – hon får alla med sig !!!
– JAG SER EN LIKHET I BIBELORDEN OCH I DEN SYN HON FÅTT!! Läs, be och begrunda ! Ge gärna respons !!
Läs också den engelska kvinnans (jag tror hon hette Cathrine Brown ) syn om hur Herren har gett Sverige en besökelsetid – tre år . Enligt det som står där har väckelsen redan börjat !!
I Kristus
Tore Elofsson, präst i Svenska Kyrkan i Onsala,Halland
Det var också en glädje för mig som [svenskkyrklig] OAS-besökare att se Ulf Ekman på podiet på konferensen i Borås i somras sida vid sida med Fader Cantalamessa. Skulle man inte kunna tänka sig att du pastor Ulf inte skulle bli en del av ledarskapet? Som präst – en gång vigd präst alltid präst – och ekumeniskt sinnad skulle du kunna fungera som en brobryggare. Låt denna väckelse växa likt en lavin över Sverige! Och det vore ju fantastiskt att se dig Ulf sida vid sida med Hans Weichbrodt och biskop Bertil – må han leva länge till – vid altaret nästa sommar!
Cantalamessa ! En andedöpt katolsk präst ! Påvens hovpredikant !
NEJ NU !
Skulle Cantalamessa ha upplevt verklig pånyttfödelse skulle han på direkten ha lämnat den OBIBLISKA KATOLSKA LÄRAN OCH DESS LIKA VIKTIGA TRADITIONER !!
En verkligt pånyttfödd människa kan inte stanna kvar i den katolska kyrkan !
Gunnevi Karvonen