Snart kommer firandet av 10-årsjubileet av Ecce Homo-utställningen i Uppsala Domkyrka. Nu skall den visas igen. Suck! Det hade aldrig hänt i kristenhetens historia att man visat bilder på Jesus på detta sätt och så försåtligt kopplat honom till en homosexuell livssyn.
Bilderna i sig har inte något större konstnärligt värde, tvärtom är de rätt platta och mediokra, men budskapet är explosivt och grovt vanhelgande. Den som överhuvudtaget ifrågasättter denna utställning blir naturligtvis kallad hatisk i vanlig ordning men det ingår som alltid i de kulturliberala utstötningsmekanismerna. Jag tänkte återkomma mer om detta när firandet går av stapeln den 13 september.
Det som är intressant att fundera över är bildens plats och funktion i det andliga livet. Det finns en ådra av negativism gentemot bilder, ibland emot bildkonst i allmänhet, som är förödande i det väckelsekristna lägret. Man vänder sig emot skulpturer, fresker och ikoner, emot kors och andlig utsmyckning, samtidigt som man ser på filmer som ”The Passion” och annat, där ju Jesus verkligen blir mycket grafiskt framställd. Med andra ord, gamla bilder känns fel medan nya, om de är på DVD eller storbildskärm i kyrkan är OK. Detta är naturligtvis inkonsekvent och i längden utarmande.
Genom att vägra att uppskatta och använda bilder tar man bort ett av de medel Gud använder för att tala till människor. Han skapade världen så vi kunde se något, inte bara mentalt fundera på det. Han gav oss skönheten så vi skulle kunna uppfatta något av hans väsens ljuvlighet, inte bara abstrakt tänkande och formler.
Människans hela uppfattningsförmåga är knutet till minnen, bilder, drömmar och visoner och ”en bild säger mer än tusen ord.” När Gud ville uppenbara sig helt och fullt för oss sände han Jesus, som är ”hans avbild”. Det grekiska ordet där är ”ikon” som alltså helt enkelt betyder ”bild”, ”avbild”, Hebr. 1:3, 1917, 2000. Gud sände alltså en bild, en avbild av själv för att visa oss vem han verkligen är.
När vi vägrar att se att Gud kan använda bilder och att vi kan och får skapa heliga bilder som lyfter sinnet till Gud, då bildas ett tomrum där vi istället omedvetet släpper fram osanna, osunda, värdsliga och orena bilder som drar sinnet åt ett helt annat håll.
Livet är proppfullt av bilder, inte minst genom TV som en del kristna använder mycket tid till att ägna sig åt. Dessa bilder formar vårt inre mer än vad vi anar men kanske inte åt det håll vi vill. Bilder påverkar oss mer än vad vi förstår. Som sagt, mer om allt detta lite längre fram.
Hoppas att väggarna i kyrksalen på Livets Ord snart kommer att prydas av ikoner. Eller kanske gör de redan det?
Mycket intressant! Alla som längtar efter väckelse, bön, mission och som har en kärlek till Guds plan för judarna har en stark företrädare i Greve Zinzendorf och Herrnhut. Det var ett mycket speciellt verk av Herren, där stark evangelisk förkunnelse, en bönens ande av icke anat slag och därpå en kolossal pionjäranda i mission, vars ringar på vattnet nått långt ut och långt fram i tiden. Allt detta började med en bild, nämligen Domenico Fetis ”Ecce homo”, ”Se mannen” som Zinzendorf så hängandes på ett museum i Düsseldorf. Jesu blick och orden ”Se detta gjorde jag för dig! Vad ska du göra för mig?” skakade honom i djupet. Resultatet blev en väckelse som haft en oerhörd betydelse, både direkt och indirekt. Andlig konst kan verkligen tala och bära starka budskap!
Takk for fin post.
Tragisk å høre om domkirken.
En bild är någonting som sätter sig i minnet, och som man kommer ihåg när man har sett den, särskilt om den väckte ens intresse genom ett starkt budskap. Du kan få in en hel historia i en enda bild och säga det som kanske uppfattas för kontroversiellt att säga med ord i vårt samhälle. Vi ska och behöver verkligen tala ut saker med våra ord, men vi kan använda andra medel också som Gud har gett. Vi kan tala till människans alla sinnen, och därmed vara mer effektiva. Gud vill uttrycka sig själv genom bilder! 😀
Tragiskt att domkyrkan återigen ska vanhelga och förnedra vår frälsare och Herre. Verkar som om det är fritt fram att måla fram Jesus så som man känner för det, utan att ta hänsyn till vad skriften säger. Man behöver inte ens tro på Gud, och ändå får man visa sina avmålningar av honom.
Jag tycker vi borde ha en motpol till denna orena utställning. Där vi visar rena och bibliska bilder av Jesus, hans liv och äkta kristendom.
Det är viktigt att framhålla att Jesus älskar alla människor, även homosexuella Men Gud accepterar inte synd hos någon. Varken heterosexuella, homosexuella, karismatiker eller katoliker. Han gillar inte synd hos någon. Och detta med synd verkar verkligen vara en infekterad fråga. Vissa vägrar erkänna att de har fel och brister, att de fallit i synd. Men alla har vi ju syndat, vi har alla fel och brister. Eller hur?
Denna utställning kan ju verkligen få en att tappa både tron och kärleken…till den svenska kyrkan.
Att sedan Jesus älskar alla människor, inklusive homosexuella, är ju en helt annan sak.
Tyvärr har väl frikyrkligheten brustit här…i sin upprördhet över synden har hon börjat förakta och förtala de homosexuella som människor.
Hur som helst i detta avseende är den Katolska kyrkan återigen ett föredöme. Där anses kyrkorummet vara heligt och en dylika utställning skulle aldrig komma inom genom deras dörrar.
Nej, som en 2000 årig koloss står Katolska kyrkan stadigt på jorden och låter sig inte påverkas av vart vindkast i läran…och så är hon ju full av underbara bilder och statyer också.
mvh
När det gäller bilder (en påtaglig del av den medievärld som är min dagliga arbetsplats) är jag personligen uppmuntrad av Joels profetia/Apg 2:
”… ska ha drömmar… ska se syner…”
Bildspråket är det primära språket för människor. Det första det lilla barnet möter är bilden av (mammans) ansikte (om allt är som det ska). Och vi troende längtar efter den dag då vi får möta Jesus – ansikte mot ansikte – då tro byts mot åskådning.
Bildspråket är oerhört starkt. Paulus ville ”måla Kristus såsom korsfäst” inför åhörarnas ögon t.ex.
Det glädjande med dagens bild-generation är att de kommer att vara väldigt mottagliga för det Joel profeterade om: bilder i form av syner, drömmar och visioner.
Och en BRA bild där Jesus är ”The Chief of the Medical Staff” – finns fler på hemsidan i samma stilen… det sätter igång känslorna direkt!
(Kopiera och klistra in länken i webbläsaren)
http://www.christcenteredmall.com/stores/art/greene/chief_of_the_medical_staff.htm
En tanke bara: varför har inte VI KRISTNA en EGEN KONSTUTSTÄLLNING då?!
En av bilderna i Ecce Homo tycker jag faktiskt är ganska fin. Det är när Jesus omges av diverse ”skumt” klädda homosexuella, prostituerade och andra utstötta. Bilden talar om att alla är välkomna till Kristus – oavsett livssituation. Men resten av utställningen tycker jag är tämligen smaklös.
Men en god utläggning av bildens betydelse har du gjort Ulf!
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Det är mycket tråkigt att man från domkyrkan inte har tagit till sig något av den kritik från många kyrkliga håll som framfördes förra tillfället utställningen var aktuell.
Protesterna från oss ”vakna kristna” är ju utomordentligt tama, mig själv inräknat.
Hur skulle reaktionerna bli om bilderna föreställde påven eller vår statsminister?
Denna utställning är i allafall ett tråkigt lågvattenmärke vad gäller saknaden av respekt för Guds son.
”Jag ser Gud bakom allt jag ser” Min morfar var fantastisk på att måla upp bilder i både sångtexter och på vita dukar (alltså tavlor, inte biografer). Dom har betytt mycket för mig och säkert många fler. Tänk om DN:s och SVD:s kultursidor kunde fyllas av konst skapad av troende, handla om teateruppsättningar om påskens budskap (på LO kanske), -Eller Cannes filmfestival överflödas av filmer gjorda av kristna överlåtna regissörer. Här borde kyrkan ligga längst fram. Vi har ju ändå ett mycket viktigt budskap att förmedla.
En helt annan sak: Det vore kul att få en kommentar från dig Ulf om USA-valet här på bloggen.
Känner stor bedrövelse över Ecce Homo-utställningen. Tycker du har en viktig poäng när det gäller bilderna. Frikyrkan har ju traditionellt levt i ”radioåldern” där budskapet primärt uttryckts i tal, musik och sång. Tycker mig se en stegvis förändring, när vi också använder andra sinnen för att både förnimma och förmedla vem Gud är. I den kyrka jag tillhör har bilden på olika sätt en mycket tydligare plats idag än tidigare.
Kanske vi bör vitalisera och utveckla detta ytterligare, så inte de enda bildkonstnärerna är de provocerande och hädiska?
Jag drömmer om att inte bara sångare, utan också bildkonstnärer kan ”leda i tillbedjan” i församlingen.
Fredrik
Du sätter ord på saker som har levt inom mig sedan söndagsskolans flanellografbilder. Bilden stannar kvar och gör att man minns ord, dofter, berättelser.
Fotografiska utställningar kan visa både det äkta och det förfalskade, dekadanta.
I dag såg jag ögonen på en äldre, kinesisk bonde med en flaska rent vatten, renat från kvicksilver med hjälp av ett skandinaviskt forskningsprojekt. Vilken tacksamhet i blicken!
”När firandet går av stapeln den 13 september.”
Det borde vara den 11 september för det är en lika stor katastrof.
Men vi skall inte förvånas över hur perversionen breder ut sig. Visst är det bedrövligt att se hur man vill pervertera Jesus som gjort och gör så mycket för oss.
Men vi får flytta fokus för det blir lätt så att ”vi kristna” ser på vad andra gör och säger
”Usch och fy, se vad den syndaren gör.”
Och så till den vackraste bild jag sett någonsin:
När jag gick i mellanstadiet hade vi en lärare, tillika bibliotekarie, som varje morgon började med att spela på en tramporgel under det att hela klassen sjöng en psalm.
Och min absoluta favorit var och är;
”Morgon mellan fjällen hör hur bäck och flod,
porlande mot hällen sjunga Gud är god,
Gud är god.”
Och då såg jag en skog med en porlande bäck och redan där i min ungdom planterade Gud bilder och visioner i mitt unga liv.
Gud har skapat oss med våra sinnen så vi skall inte låta världen ta denna njutning ifrån oss.
Ha en av Herren och mig välsignad helg önskar;
Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Det är lika viktigt att sortera bilder som en text. Men bilder är svårare att värja sig mot därför att vi dels omges av erhört mycket bilder och det krävs inget större engagemang från mig själv att registrera en bild. En bild lockar oftast mer än en text.
Det finns en hel del forskning på hur reklam påverkar oss omedvetet.
Ecco-homo är smygförföljelse, stötande, osmakligt,hädiskt, respektlöst m.m. Och absolut inget hopp för de grupper nu Jesus skulle omge sig med på dessa bilder. Här görs ett anspråk på kärleken fr.Gud som vi bara kan FÅ när vi inser att vi inte har förtjänat dem. Men den är till för alla.
Du säger: Det finns en ådra av negativism gentemot bilder, ibland emot bildkonst i allmänhet, som är förödande i det väckelsekristna lägret. Man vänder sig emot skulpturer, fresker och ikoner, emot kors och andlig utsmyckning, samtidigt som man ser på filmer som ”The Passion” och annat, där ju Jesus verkligen blir mycket grafiskt framställd.
Nu får det väl ändå räcka med trams!!!!!
Det andra budordet är att du ska inte tillbe någon bild eller beläte. Detta budord tog katolikerna bort och skapade ett nytt för att just kunna tillbe bilder , ikoner och heliga ting.
Att titta på en film är något helt annat än alla ikoner och religiöst trams som har blivit en egen religion.
Det religiösa korset på er talarstol talar för mig fångenskap och inte frihet. Jag är mycket ledsen och bedrövad för utvecklingen, ULF!
Hur långt ska ni gå??????
Vad Sverige behöver är frihet i Jesu blod från all religion och lögn.
/Stefan
Själv har jag målat en tavla av Jesus som många har blivit gripna av. Det finns många fina bibliska målningar.
Undrar bara vad det är för skillnad på en så kallad ”Ikon”?
Det är väl ingen bild man tillber, hoppas jag.
Att ha bibliska bilder och motiv är ju helt underbart. Men att tillbe bilder och och statyer är ju helt förkastligt och i allra högsta grad obibliskt.
Katolska kyrkan står fast i sina grundvalar skriver Anja.
När det gäller vissa saker är det nog helt okej. Men för övrigt borde de ha vaknat upp över att mycket är fel i deras förkunnelse och rent obibliskt. Ibland undrar jag på vilket sett de läser Bibeln.
Vad de har fått mycket av sin annorlunda lära ifrån. För inte är den ifrån Bibeln i alla fall.
Maria även om hon var en fantastisk Herrens tjänarinna, är dock en människa ,lika så dessa som helgonförklaras. De är alla människor. Människor ska inte tillbedjas på något sätt.
Herren din Gud ,ska du tillbedja.
Fadern, Sonen och Den Helige Ande. Den underbara treenige Guden.
Fullt tillräckligt för vår tillbedjan.
När det gäller Ecce- Homo -utställningen så vill man bara gråta av vämjelse.
Något sådant hade aldrig Muslimerna tillåtit.
Så låt oss som Kristna verkligen protestera över detta. Evy
I DKK så er det verken lov å tilbe Maria eller bilder. Det er bare en løgn som til stadighet blir uttalt av ikke-katoliker. Men å juge er ikke etter skriften rett i følge DKK tro.
Mørkret blir mørkere, men bruden vil bli herliggjort.
Jeg er veldig glad for å se hva Gud gjør i disse dager. Det finns ikke noe som er mer bibelsk enn å følge de lover Jesus ga oss. Om vi skal elske Gud og hverandre så bærer det frukter til enhet. En enhet nære Guds hjerte. Da blir bønn byttet ut med onde rykter og Gud blir forherliget. Når det skjer kan vi være et lys i mørket.
Visst er det noe som djevelen kjemper i mot, og som vanlig er det religiøse ( mange er det uten å vite det) som kjemper i mot Gud.
Men jeg takker Gud for at han også har sterke krigere i sin hær, og det virker som Ulf Ekman er en av dem.
”Den som kysser ikonen kysser Kristus”
”Den som vidrör ikonen vidrör Kristus”
”Ikonen är något mer än en symbol”
”Ikonen förmedlar och manifesterar Guds närvaro”
Ovanstående är citat från Peter Halldrofs bok ”Doften av helgon” från vilken flera kapitel publicerats i LO:s tidning Keryx.
Är din jämförelse mellan moderna bilder och ikoner rättvis? Vem kysser TV-rutan och tror att han kysser Jesus? Vem tror att en modern affisch manifesterar Guds närvaro?
Ulf, hur ser du på din broder och vän Peter Halldorfs undervisning om betydelsen och kraften i ikoner? Du skrapar på ytan när du jämför vanliga bilder med ikoner. Låt oss gå lite djupare och även se på den viktiga teologi som är grunden för och omger ikonerna och dess skapare.
Bilder är viktiga och det är precis som du skriver förfärligt med Ecce Homo. Bra att du reagerar! Gud välsigna dig!
Till Stefan G:
Nu tror jag knappt vad jag läser. Menar du att kors är religiösa? Hur kan du påstå att korset på Livets ords predikstol är religiöst? Det är ju modernt konstsmide.
Har du månne problem med korset? Inte bara symbolen, utan även budskapet?
Okunnigt. Omoget.
Evy
Katolikerna har läst och tolkat skriften i snart 2000 år, de protestaniska inriktningarna i ca 500 år (utan att komma överens). Vad som är norm och vad som avviker ifrån den torde i detta ljus vara uppenbart.
Att vörda minnet av och låta sig inspireras av troshjältar och martyrer är inte människotillbedjan.
Bara Fadern, Sonen och Den Helige Ande skall tillbes.
Några lästips för den intresserade: Katolska Kyrkans lilla katekes och ”Christian and Catholic” av Alan Schreck.
Hej. Nu är det här emot det jag tror är debattreglerna. Mats svarar Evy och jag måste fråga vad Mats menar.
Mats, menar du att katolska kyrkan är vår norm och att protestantiska kyrkan är en avvikelse? Exakt vad menar du med et och hur har det med Evys inlägg att göra? Jehovas vittnen har tolkat bibeln bra mycket längre än Livets ord, har de mer rätt än Livets ord?
I övrigt är jag överens med dig när det gäller troshjältar och tillbedjan etc. Men din kommentar om norm är lite magstark för mig, rektorn.
Takk for sterk oppmuntring angående viktigheten av bilder. For ca. ett og et halvt år siden ble jeg utfordret av Herren til å gjøre noe med talentet til å tegne og male, etter at det har ligget brakk i mange år.
Jeg har strevd med budet om at vi ikke skal lage oss noe bilde, og ikke tilbe det. Men jeg tror ikke den første setningen kan leses uten den andre. Hvordan skal vi ellers kunne forklare at Gud sa til Esekiel at han skulle framstille budskap på en billedlig måte? Han fikk bl.a. beskjed om å tegne Jerusalem på en murstein, og bygge en beleiring rundt den for å vise Israelsfolket hvordan det skulle gå med byen om de ikke omvendte seg. Flere ganger fikk han slike tiltaler fra Gud.
Når det gjelder spørsmålet om helgener, er i følge Bibelen alle troende helgener. Det er altså ikke riktig å regne noen kristne som mer hellige enn andre.
Ellers tror jeg de fleste katolikker regner helgenene som gode eksempler, og ikke tilber dem.
Evy, Frida. Tänd ljuset så ser du att monstret inte finns. Det var bara en fantasi. Det är strängeligen förbjudet för alla katoliker att att tillbe någon annan än treenigheten.
Protestantismen är en avvikelse, ja. Den katolska läran är det normala och urkristna. Det betyder inte att allt lutherskt är dåligt. Välkommen att lära känna KK mer – där finns nog plats för både LO-spiritualitet och trosundervisning också! 🙂
Till Per!
Jag påstår det jag upplever.
När det ortodoxa korset kom upp så hade man en förklaring till att detta korset kändes igen över hela världen. (i väckelsekretsar är det dock okänt).
Jag har själv ett kors på mig och har inga problem med det. Du kan säga att kors som kors och javist det kan så vara. Men i vilka sammanhang har man det och då visar Ekmans nya kors (för mig) att här är det tradition, och interlektualism som presenteras.
Gällande budskapet: Budskapet är mitt liv och jag verkligen önskar att Korset och Jesus ska komma in i varje hem i vårt land.
Det jag starkt vänder mig mig mot är att vi ska gå från tro till gärningslära, att religionens ok ska binda människor (som det gör). Och att det sker en förförelse av kristna från friheten i Jesus till sakrament, ikoner, rökelse och så vidare och så vidare.
omoget? okunnigt?
NEJ
Med önskan om en trevlig dag!
/S
Stefan: Vilket ortodoxt kors? Det ortodoxa korset ser inte alls ut så. Vi har inget sådant vad jag vet. Är det OK att ha ett kors om halsen men inte på en vägg? Jag har så väldigt svårt att förstå hur du menar och blir mest ledsen över vad du skriver.
Frida: Jehovas vittnens bibel innehåller över trettio avvikande översättningar från grundtexten för att passa den teologiska uppfattningen som bl a förnekar treenigheten. Här rör det sig alltså inte bara om tolkning, ledsamt nog. Det var emellertid länge sedan nu jag studerade detta på teologen i Uppsala så jag kommer inte ihåg dessa ställen – förlåt mig för det. Gillar inte att slänga ur mig påståenden så där.
Så vill jag berätta om en bild som betytt mycket för mig. Jag kommer inte från ett troende hem men det var i allt övrigt mycket gott och tryggt. En påsk – jag var väl en sju år då – stod vår TV på. Man spelade klassisk musik och visade ett gammalt träsnitt föreställande den korsfäste Jesus. Ingen predikan pågick. Inte ett dugg barntillvänt. På något vis grep ändå bilden av Jesus mig så djupt att jag sprang in i badrummet och böjde knä och bad Gud om förlåtelse. På något vis fattade jag att Jesu lidande hade något med mina tillkortakommanden att göra. Hela händelsen var över på ett ögonblick men minnet står helt klart för mig nu över fyrtio år senare. Kanske var det faktiskt då jag blev frälst. Det ordet fanns inte i min vokabulär förrän många år senare.
Om bilder: De flesta människor tycker verkligen om Jesus och respekterar honom även om de inte tycker så mycket om oss kristna. Jag tror att levande, vackra, kärleksfulla framställningar av Jesus har en stor funktion att fylla. Låt oss visa Honom på alla sätt vi kan! Människan har i alla tider avbildat och smyckat det hon älskar. Varför vill man t ex ha ett foto av dem man älskar? Vad är det som gör att man kan sakna en sådan bild? Vad är det som gör att man njuter så av att betrakta ett älskat ansikte på bild? Det gör att den älskade inte känns så långt borta. På det viset kan jag förstå hur Halldorf menar att man berör Jesus när man berör ikonen. Även om jag inte har just den känslan för ikoner (jag har kanske missat något?). När vi väntade vårt första adoptivbarn hade vi ju av naturliga skäl ingen stor mage, inga sparkande fötter, ingenting, faktiskt, som sade oss att barnet var på väg. Bara en suddig föreställning om en liten Någon med mörkt hår… När de första fotografierna av henne kom hade vi dem liggande framme och såg på dem så ofta vi kunde. Detta främmande lilla ansikte från ett land långt borta blev alltmer välbekant. Vi rörde vid bilden eftersom vi inte kunde röra vid henne, inte ens klappa på henne i magen. Efter en vecka gick det inte att se på henne utan att ögonen tårades. Något hände i hjärtat som var början till ett band oss emellan.
Kanske inte detta är direkt överförbart till debatten ovan om ikoner. Jag får väl hoppas på att Moderatorn tar fram saxen (eller deleteknappen är det väl numera) om jag blivit för långrandig eller kommer utanför syftet med denna blogg. Det är helt OK!
Käre Ulf.
Tack för att du tar tag i denna ”heta potatis” som mången kristna ledare finner för obekväm att hantera. Den svenska kristenheten är så tyst.
Drömmer om en dag då vi som troende lever ut den fulla potential i Kristus som är vår arvedel enligt löftena. Vad jag ser framför mig är kristna som leder utvecklingen istället för att springa efter och försöka stoppa synden. Fyllda av Andens liv tar de initiativ framför de världsliga kulturkrafterna. Då kan evangelium predikas i HELA världen till ett vittnesbörd för alla folk. Låt oss göra allt för att uppmuntra varandra till dessa ovanliga men av Guds Ande ledda initiativ.
Välsignelser
Dag
ÄR DET INTE SÅ ATT Gud ger sina tecken och bilder som får oss att se honom?
både andliga…
…och edra ynglingar skola se syner,
och edra gamla män skola hava drömmar…
…Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden…
…och fysiska…
”Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.
20 Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk.”
…men att vi ändå gör bäst i att inte själva göra oss några beläten?
”Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.”