Det senaste halvåret har jag varit med om en del förunderliga sammanträffanden. Det har rört sig allt ifrån konferenser, bönemöten, luncher, brev, mejl och långa telefonsamtal. På olika sätt har jag fått nåden att träffa ett antal troende från många olika kristna sammanhang, speciellt i Sverige, som alla är starka bedjare. Det gemensamma har varit att det är personer, många av dem kända, som jag personligen inte varit i närmare kontakt med tidigare men som jag fått omedelbar andlig kontakt med när vi träffats.
Det som har varit gemensamt i dessa möten är längtan efter mer av Herren, villigheten att tränga bortom klichéer och missförstånd, en ande av försoning och en nöd för landets svåra andliga situation. Där man kanske de första minuterna har varit lite avvaktande så har det snabbt förändrats till hjärtlighet och en längtan efter att be tillsammans. Det har varit sammanträffanden som har varit fria från prestige, positionstänkande eller vilja till dominans. Detta är oerhört befriande och glädjande. Det är härligt vad t ex en timme på ett café kan åstadkomma.
De har varit uppbyggliga tillfällen av olika slag som har övergått i en ovanlig fräsch bön som varit starkt förenande. När jag nu tittar tillbaka så ser jag ett tydligt mönster som Herren väver av större kärlek och enhet i Kristi kropp och jag känner mig priviligierad att på något sätt får vara en del av detta.
Jag tror att detta bara är början och att vi i Sverige om några år skall få se något som är unikt, nämligen en bred förankrad andlig enhet som utgör grunden för ett återevangeliserande i landet. Det är ingen tvekan om att ju större och starkare den äkta enheten och förståelsen är mellan trossyskon, desto mer kan vi göra. Ju närmare vi kommer korset och det centrala i den kristna tron och ju mer vi ser på Jesus, i himmelen och i varandra, desto mer kommer vi också att både finna varandra i äkta kärlek och desto längre och starkare når vi ut.
Samtidigt har jag märkt hur man i vissa lite mer elitistiska kretsar som berömmer sig att vara ”cutting edge” blir oroliga och alarmistiska. Det blir ibland en polarisering som innebär att en del blir osäkra i sin identitet och blir aggresiva och attackerande. Kan det bero på att man blir rädd för att man tappar initiativet?
Nåväl, nu är det knappast tid för sådant, och ingen kan ju heller leva isolerad med sin egen gåva utan det är tid att, ledd av Den helige Ande, se, erkänna, upptäcka och dras närmare till varandra i Kristi kropp. Då kanske vi inte alla individuellt kan lysa så starkt utan får välja mer av det fördolda livet i Gud, låta andra lysa och framför allt låta Jesus träda fram i sin kropp och ge honom all den ära han förtjänar att få.
Javisst! är det underbart. Halkade med på ett bananskal till en bönedag i Värmlands skogar. Hade ingen aning om vem som var vem. Där fanns ”kändisar” har jag fått veta efteråt. Men för mig var det riktigt skönt att inte veta något om någon för att få ge utrymme helt o fullt till Den Helige Ande och att få vara till välsignelse genom förväntan på Herren. Alla behövs i Guds rike. Alla är lika mycket värda. Kändisskap i vårt samhälle är inte samma kändisskap i Guds rike. Halleluja!
Hej igen!
Ibland räcker det att säga AMEN.
Uppskattar att du, tillsammans med många andra av oss, visar tro på Guds och vår framtid och inte köper katastroftänkandet som hör så intimt samman med den ”darbyistiska premellennialismen”, (ursäkta Hans G, men det blir för långt att definiera med andra ord)
Med tanke på ditt inlägg, så har jag inte så mycket att tillägga. Men delar gärna med mig några quotes:
”One hundred religious persons knit into a unity by careful organization do not constitute a church any more than eleven dead men make a football team. The first requisite is life, always.” A.W Tozer
”Faith is to believe what we do not see, and the reward of this faith is to see what we believe.” Augustinus
”These, then, are the two points I wanted to make. First, that human beings, all over the earth, have this curious idea that they ought to behave in a certain way, and cannot really get rid of it. Secondly, that they do not in fact behave in that way. They know the Law of Nature; they break it. These two facts are the foundation of all clear thinking about ourselves and the universe we live in.” C S Lewis
”Catch on fire with enthusiasm and people will come for miles to watch you burn.” Charles Wesley
”Whatever a person may be like, we must still love them because we love God.” John Calvin
”I’d rather have people hate me with the knowledge that I tried to save them.” Keith Green
”This much is sure in all churches, forgetting party labels; the smallest meeting numerically is the prayer- meeting. If weak in prayer we are weak everywhere.” Leonard Ravenhill
”For God does not want to save us by our own but by an extraneous righteousness, one that does not originate in ourselves but comes to us from beyond ourselves, which does not arise on earth but comes from heaven.” Martin Luther
Det du talar om nu är det allra viktigaste vi har att göra som kristna idag tror jag. Förstå varandra på djupet. Inte kampanjer och ekumenik – utan en omvändelse i grunden där vi ställer oss upp gemensamt för vårt folk.
När såg du mig i fängelse? Eller när sålde jag droger till dig sist? Eller när blev din dotter prostituerad?
Om vi kan möta och förstå inte bara våra syskon I Kristi kropp utan även våra syskon UTANFÖR Kristi kropp så har vi nått långt. Var börjar och slutar VI? Vilka menade Jesus när han sa ”Fader förlåt dem”. ALLA – menade han. ALLA.
Det høres spennende og bra ut.
Selv om jeg ikke forstod den siste setningen…
Vi har helt enkelt kanske äntligen börjat så smått att växa upp till andlig mognad. ”När jag var barn gjorde jag det som barn gör och nu när jag är vuxen gör jag annorlunda”.
I alla kärleks relation vakar man tror jag sin position i början, rent instinktivt. Man känner inte den man förälskat sig i och det tar tid att lita på och lära känna den man träffat. Under den perioden är det rätt normalt att visst ”revir” tänkande infinner sig.
När man sen lärt känna den man släppt in i sitt liv, har sitt umgänge med kan man öppna upp och bjuda in flera. Ett nyförälskat par har bara ögon för varandra och missuppfattningar sker lätt. När relationen är stadfäst och väl grundad öppnar man ögonen för faktumet att världen består av mer än den lilla enheten.
När vi har vandrat med vår frälsare och Herre ett tag och lärt känna honom, blivit trygga i tron invärtes kan vi ”våga” möta andra troende, som inte sitter med i samma sammanhang. För en församlings byggnad är inte Guds boning utan i människors hjärtan. Vi har många byggnader men bara en Frälsare.
Det är underbart att upptäcka att anden för människor samman, då blir det äkta, inte påklistrat och falskt. Då får Jesus stå i centrum och vi ska ju känna varandra efter just anden och inte köttet.
Gud är god, och så länge människor älskar Jesus, spelar det ingen roll var de befinner sig lekamligt:)
Det är klart vi känner igen varandra när vi möts! Här i världen kan det vara hur långt som helst mellan oss. Olika samhällsklasser, olika erfarenheter och intressen. Men i anden är vi syskon skapade att leva i gemenskap med varandra.
Jag har just flyttat till Uppsala och när jag flyttade in – bärandes en massa saker – hade en granne stora problem att ta sig fram ner för trappen. Vi tog visst lite plats. När han passerat oss vände han sig om och tittade mig rakt i ansiktet och sa: Du är kristen! Vad roligt det är jag oxå!
Det är bara så: Vi känner igen varandra
Tack Pastor Ulf för att du är en bönens plöjare.
Bonden använder plogen för att plöja och vända jorden. Rätt utfört skall inget av den ursprungliga vegetationen vara synlig. Sedan skall jorden harvas för att skapa gynnsamma förhållanden för utsädet att gro i marken. Många bönder har inte alla verktyg och maskiner som behövs, så de lånar av varandra. För at kunna göra detta bör de ha god grannsämja, annars får de gå ensamma framför plogen.Tillsammans, ger styrka och uthållighet.
Under Europakonferansen fick vi se prov på din fingertoppskänsla för de gåvorna, ”Andra bönders redskap” som vi blev betjänade av.
Sveriga går att plöja upp om vi hjälps åt.
Var välsignad.
Halleluja! Det är väl precis såna där människor du behöver få möta och inte bara de ”elitistiska” (- vilka det nu månne vara – nu blev vi ju allt lite nyfikna här tror jag 😉
Nu börjar allt kristna vakna till lite grann, va?
Hej,
Det här veckan har alla församlingar i vår stad 24-7 bön ( 24 timmar,7 dagar i veckan).
Inledes med bön helg. I år är det pingstkyrkan som fick inreda sin kyrkolokal för detta .
Förra året var en av baptistkyrkorna. Alla som vill bokar en timme,går dit och ber : för pastorerna, för alla församlingar, för att vi ska vara ett, för barn och ungdomar, för skolkyrkan, för Kommun styrelese osv … för vår stad och för Sverige.
Kl 7,12 och 18 varje dag är det gemensam bön.
I ett hörn med många gröna växter, en fontän , en fåtölj och Ps.23 med stora bokstäver på väggen,kunde jag inte sluta tacka och prisa Gud fast min timme hade gått.
Det finns en stark längtan efter mer av Gud i vår stad!
Detta välsignade cafe`
Att kunna sätta sig mitt på stan,mitt på dagen och ha mer eller mindre livsavgörande möten med människor är ju ”hur gött som helst”.
Det är som om himlen öppnar sej på ett annat sätt,när man går ut och ger av både tid o medel för att ”någon annan” skall få ett bättre utgångsläge.
Eller att tillsammans med ett syskon i Herren,i ètt underground-cafe få dela tro och erfarenheter,till glädje och styrka inför kommande tider.
Kan det bli bättre?
Det är fantastiskt skönt att vara fri från prestige – och positionstänkande 🙂 Har övat mej lite där på det personliga planet..så skönt att kunna glädjas över andras framgång 🙂
Gud gråter för hans kärlek,
får inte vara ihans kropp.
Marita.
Word!