Jag tycker om att vittna, att berätta mitt vittnesbörd om hur jag mötte Jesus för människor jag möter när jag får en möjlighet. Ibland har jag naturligtvis missat möjligheter men oftare har jag stött på ett inre motstånd – tystnaden. Genom alla år med Livets Ord har jag ju varit med om många bataljer och meningsskiljaktigheter. Den offentliga debatten, eller smutskastningen, var ibland våldsam. Det fanns tider då det kändes som om evangeliets blotta existens utgjorde ett stort hot och reaktionerna var häftiga.
Det har också funnits tider då det känts som om evangeliet tigits ihjäl. Man har svarat genom att inte svara. Denna mur av tystnad kan kännas svårare än de häftigaste angrepp. Ibland kan man uppleva den också på det privata planet i samtal med människor. För mig går det ju lätt att komma in på vad jag gör. Det faller sig naturligt då man ofta vet vem jag är. När den första förskräckelsen lagt sig efter igenkännandet så kommer nyfikenheten. Den handlar ofta tyvärr inte om kärnan, evangeliet om Jesus, utan om mycket annat, men det är ofta lätt att komma fram till Jesus.
Det är en tillgång jag har, att kunna använda det kontroversiella i mitt liv för att föra till Jesus. Ofta upplever jag även hur tystnaden kan lägra sig och en osynlig mur uppstår. Man vill bara inte tala om Honom. Då kan man inte tränga sig på. Man kan knacka några gånger men om dörren inte öppnas, då känns en sorg och det enda man kan göra är att be och tro Gud om att andra tar vid längre fram.
Vishet är att göra allt på bästa sätt. Det gäller även hur vi presenterar Jesus för andra människor. Jag har både delat ut traktat, stått på torgen, delat ut lappar i brevlådor, gatu- evaneliserat och predikat på tv, och allt har sin tid och sin plats.
Det kanske tuffaste är när man offentligt berättar inför arbetskamrater och bekanta om att man är f-r-ä-l-s-t, de får en sån där märklig blick, men sen får tiden verka på dem.
Idag när jag körde ett pass på friskis&svettis fick en ung tjej lämna gympa golvet för att hon fick en ångest attack. Hon trodde att det var fel på hennes hjärta och folk tittade nyfiket på henne. Jag började be tyst och Gud visade att hon led av panikångest. Så jag gick frimodigt fram till henne och tittade henne rakt in i ögonen. ”Du har panikångest och tror nu att du ska dö, eller hur?!”, tjejen nickade och jag såg ångesten i hennes ögon. Jag sade lugnt till henne att hon just hade en attack och att hon absolut inte skulle dö. Då blev hon lugn och jag såg hur andra runt omkring stirrade på mig.
Jag tror att vi måste vara medvetna om att vi är Kristus lika och att vi precis som mästaren fick näpsa vinden i båten får vara ljus där vi går fram. Inte desperat och krampaktigt utan bara helt övernaturligt naturligt:)
Ja Ulf du har banat väg för många troende, och din frimodighet har stor lön med sig.
En dag på jobbet
Jag jobbade med en kollega (äldreboende)som gärna tittade på tv den sista kvarten innan hemgång. Jag däremot upptäckte att Giodoniterna lagt ut en ny bibel, som intresserade mig.
När jag började titta i den, upplevde jag min kollegas blickar, jag frågade om det var ok för kollegan om att jag satt där och läste lite grann, i det tysta.
Han sa att det var ok!
Men så kom ett medarbetarsamtal, min chef var djupt oroad och sa att det var uppsägningsgrundande, det hemska jag gjort!!
Det som skett var att enligt min kollega hade jag gått runt och predikat med bibeln i hand på min arbetsplats inför alla. (sovande pensionärer)
Jag lugnade min chef och berättade vad jag egentligen hade gjort, läst i den nya bibeln lite grann, inte så det störde arbetet. Eller tog särskilt mycket tid från arbetet heller Det var sent på kvällen och jag väntade på att få gå hem.
Alltså: Trots tystnaden så händer det något i människors sinnen, och det är bara Gud som verkar i dem. Det vi inte kan se i det naturliga händer i det fördolda, men låt oss bli förberedda för deras frälsning och be ännu mer.
Jag blev inte uppsagd heller.
Allt för ofta knackar jag inte på. Jag går därifrån med sorg för att det var jag själv som stod för tystnaden och murade in mig i blygsel för evangelium. Gud förlåt mig de gånger när jag inte tror att evangelium verkligen är Guds kraft till frälsning för den dyrbara männniska som kommer i min väg.
Jag förstår vad du menar Pastor Ulf. Jag har varit med om detta några gånger då jag bodde i Uppsala och var med på street mission. Jag fick lära mig en jätte viktig sak, att respektera och inte tränga sig på. En gång pratade jag med en kille, han var från latinoamerika. Eftersom jag pratar spanska så började jag prata med honom, allting gick bra tills jag nämne Jesus, om vad frälsning är. Killen brydde sig inte om att fortsätta samtala, så han vände sig om och gick fram till sina vänner. Jag stod kvar och gick inte efter honom. Jag lätt honom gå, men i mitt hjärta bad jag för honom. Efter ungefär en halv timme kom samme kille fram till mig och sade: ”du är annorlunda!” Jag förstod inte vad han menade. Men då berättade han att han har mött kristna som tränger sig på och varje gång han sade nej,att han inte var intresserad, så tjatade dessa kristna på honom ännu mer om att han måste bli frälst. Han tyckte att det var obehagligt. Enligt honom så var jag den första kristen person som inte trängt mig på utan vissat respekt. Det som var så underbar var att vi fortsatte att samtala om Jesus och han frågade en hel del, så som om frälsningen. Jag tror att det är jätte viktig att respektera de, och som du säger: ” att be och tro Gud om att andra tar vid längre fram” När de inte visar intresse om Jesus för stunden.
Jag kan berätta om många människor som hånade oss och som vägrade att lyssna. Men efter några månader kom de fram till kaffe bordet och började att fråga om vilka vi var. Det är så härligt att vara med om detta, hur Gud förvandlar dessa hårda människor som vägrade att lyssna och sen en vacker kväll stod man där tillsammans med de och samtalade om Jesus!
Det krävs bön, tålamod och uthållighet!
Ha en underbar vecka Pastor Ulf.
Mvh – Mari K
Det är märkligt egentligen vilket hat och motstånd Livets Ord upplevt. Och hur vilsen kristenheten är som inte känt igen sina syskon i andra delar av Kristi kropp om kroppsdelen ifråga varit annorlunda än den del man själv varit infogad i.
Något du sa för många år sen, i slutet på 70-talet i ett bibelstudium, innan Livets Ord startat, har av någon anledning stannat kvar hos mej. Du sa att vi inte skulle bli förvånade om förföljelse drabbade oss, att det var normalt för kristna att möta det. Då, utan en aning om hur framtiden skulle se ut, var det för mej ett märkligt påstående som inte verkade ha någon aktualitet. Men nu ser man hur profetiskt det uttalandet var.
Efter alla år som gått med Livets Ord (där jag inte är, och inte varit, medlem), tror jag ni har fått mycket av erfarenhet att ge och lära ut till Sveriges kristna om att möta motstånd och förföljelse om det blir hårdare tider för hela kristenheten i Sverige, liknande vad Livets Ord redan upplevt.
Sen tror jag dock inte att den högröstade, politiskt korrekta gruppen människor som syns och hörs, alltid representerar folk i allmänhet, eller majoriteten kristna. Jag tror det finns många av dom ”stilla i landet”, både kristna och icke kristna, som ser lite längre än till smaskiga tidningsartiklar och förtal.
Jag tror att många kristna bland ”fotfolket”, som i alla år mött kristna från alla upptänkliga sammanhang, i sin skola, på jobbet, bland grannarna, mycket väl känner igen dom som bekänner Jesus som sin Herre, oberoende av yttre omständigheter och sammanhang. Kan man umgås utanför kyrkväggarna, borde man väl kunna göra det innanför kyrkväggarna också.
Jag tycker det är jättehärligt att vi kristna allt mer upptäcker varann, och att olikheter är en tillgång, och att, framför allt, våra ledare upptäcker varann, eftersom dom går före. Jag, ock säkert många fler, har länge längtat efter det.
Det här blev en kommentar både till ovanstående artikel, och till artikeln om ledardagarna på Västkusten, då så många kristna ledare från olika sammanhang möttes.
Guds Frid! önskar Lena
– och då uppstod i bloggosfären en tystnad, som varade vid pass flera timmar…
Ulf gillar att vittna, och på våra bräddgrader har vi i årtionden intalat oss att tro kan vara en privatsak.
Även kyrkliga som uppflaskats med hög mysfaktor, har lärt hur man undviker att prata om Jesus. Och pratar vi sällan med varandra om andliga saker blir det nästan aldrig med okyrkliga.
Tystnad har lägrat sig, och vi med den. Har man börjat strypa flödet blir det blodfattigt. Utan gemenskap och livliga samtal, uppstår syrebrist och andlig analfabetism. Man har inga ord, inget språk, det är tomt.
Den tystnaden är farlig – den blir till likgiltighet.
Vi träffade raka motsatsen till likgiltighet i Sundsvall i går, -en helt ung, nyfrälst chilenare, med en påträngande begeistring. När vi satt och fikade, 8 välvuxna lovsångare runt ett bord – kom den lilla latinokillen, bara tog en stol, makade sig inn mellan trummisen och bassisten, och började vittna om hur Jesus hade upprättat hela hans familj, nu nyss – i Sverige!
På en tågresa kom jag en gång i samspråk med en sociolog, som sysslade med reklam och vilken effekt den hade på människor.
Han påpekade att naturligtvis är ett positivt mottagande det bästa. Men han sade också att ett negativt mottagande inte var så riskabelt. Varför då? Jo, då har man i alla fall observerat reklamen.
Din upplevelse av tystnaden och sociologens utsaga påminner om orden till Laodikeia: Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm! Men nu är du ljum …
Psykologiskt lär det vara så, att den som säger ett kallt nej, kan en dag säga ett varmt ja.
Som präst i knappt fyrtio år har jag tyvärr också många gånger mötts av den förlamande tystnaden.
GOD BLESS!
walle
Jag tror att jag förstår tystnaden, försvaret och motståndet man kan uppleva när man talar med okristna. För det första för att jag själv var full med det motståndet innan jag blev frälst.
På tal om detta så har jag en lite klurig fundering kring just detta att vilja vinna någon till frälsning;
”Hur” får man någon att bli frälst?
Detta kommer kanske att låta som en lite snöigt, men vad gör det. Om jag inte skriver detta så kommer jag inte heller få några råd, så friskt vågad – hälften vunnet.
Till att börja med så vet jag att det är ENBART Herrens Ande som kallar och klappar på människors hjärtan, och att våra böner betyder oerhört mycket – att vi s.a.s. ställer oss i gapet för människor.
Men…har ingen annan än jag funderat på att liksom ”hjälpa till” lite när det gäller att få en människa till avgörande om att ta emot Jesus?
Det ju så klart mycket man kan göra bara genom att vara ett Kristi exempel och att vittna o.s.v. Men det är inte riktigt det jag menar, tänk nu på att detta är skrivet lite med humor, utan jag menar man liksom ”fixar” så att någon kan bli frälst.
Jag har t.ex. en mycket kär vän som jag vill skall få komma in i Herrens vila, men denna vän har massor av motstånd som är nästan på gränsen till ”allergi” mot kristendomen. Jag vet att min vilja inte är Guds vilja när det gäller vissa saker, men…jag har haft funderingar på att ”köpa” denna människa in i Guds familj, typ att jag tar hand dennes tvätt och städning i ett halvår bara han tar emot Jesus. Förstår ni vad jag menar? Kan man göra sådana saker för att få en människa omvänd?
Alltså att man använder lite av samma princip som Herren Jesus, som dog på korset för oss alla, att man liksom ”dör” bort från sin egen tid, pengar eller vad det nu är för att en människa skall mjukna i sitt hjärta. Självklart vill jag ju också att denne människas överlåtelse skall vara äkta. Men det jag menar är jag ”utlämnar” mig själv för dennes skull. Skulle det kunna fungera?
Min fråga är om det finns mer saker man kan göra för att ”fixa” till det?
Tack för att du delade med dig och påminner om vittnandet. Själv vill jag gärna vittna, men det verkar så svårt att komma in på andliga samtal nu för tiden. Åtminstone för mig. När jag gick i skolan vittnade jag näst in till varje dag och det föll sig helt naturlig. Jag önskar att jag ska kunna bryta min egen tystnad och åter komma in i det naturliga vittnadet i vardagen.
Jag har blivit föraktad, förföljd och även inlåst pga tron på Jesus, och det skedde i församlingen. När jag bad för sjuka blev de helade, när jag kastade ut demoner blev människor befriade.
Det var så provocerande att troende runt mig ville tysta gåvorna Herren valt att lägga ned. Jag förlät, älskade mina syskon, och såg sen hur många av de for illa för det de utsattte Guds profet för. Det skapade stor Gudsfruktan i mitt liv.
Förföljelse är får vi inte glömma bort något Herren t o m lovar att vi ska möta om vi vandrar rätt med honom. Vi ska GLÄDJA oss när så sker!
Vem av oss kan berömma oss av något?! Det predikas inte för ofta i det här landet, av frukten känner man trädet! Vi ska göra större under än de Jesus utförde när han vandrade omkring här, och hur många under, tecken, och mirakel har Sverige sett!?
”Ta varje lägligt tillfälle i akt”, gör vi det?! Vi måste få NÖDEN för de förlorade. Herre öppna våra ögon, lägg nöden ned i våra hjärtan. Hjälp oss Herre att se på människor runt oss såsom du gör.
Lär oss inte Guds ord att Herren lämnar alla de nittionio fåren för att uppsöka det hundrade, som virrat bort sig.
Tack förresten Ulf Ekman för att du valde den rätta vägen och för att dina predikningar förändrat mitt och andra själars liv.
Vi står inför en väckelse, antingen följer vi anden och är med i den eller så sätter vi oss ned och bara sjunger om den. Du och jag avgör!
Jag har i alla fall bestämt mig! För mitt liv är absolut INGET värt utan Honom. Jesus jag älskar dig!
Hej!
Jag har en ”utmaning” till dej och som kommer väl till pass kanske, med tanke på detta inlägg – se det gärna som en mall för att berätta och förklara utförligare, om dessa tankar.
http://imagineit.wordpress.com/2008/10/26/utmaningen/
Javisst kan det uppstå situationer där det känns fel att vittna just då.
Men å´ andra sidan kan jag inte vara tyst om miraklet- och vad Jesus gjort för mig.
Det blir aldrig tjatigt, (inte för mig i alla fall,) utan tacksamheten i mig bara växer när jag får dela Jesu gärningar med vem som helst.
Och vittnesbördet är detsamma från gång till gång. Jag friserar inte på det, för jag vill inte vittna falskt, utan rakt upp och ner bara, om vad Jesus gjort.
Sen kan jag inte låta bli att tala om vilken enorm befrielse det ligger i syndabekännelsen och förlåtelsen. WOW!
Jag vill passa å att tacka ”för lånet” av CarlGustav Severin i helgen.
Vi hade en enormt fin konferens här i Josua fredag-lördag.
Hasse ”Kompis” Gardelach i Gamleby :o)
Hej pastor Ulf!
Jag har börjat vittna om Jesus på en blogg på
7-de himlen.
Det finns de som reagerar starkt och det är inte alltid så lätt att vra vis och vända andra kinden till.
Jag märker ju att det finns många som läser det jag skriver och jag hoppas de blir ledda till Gud.
Min Tanke var först att tala om hur vi kristna bör leva men det föll inte i god jord utan jag fick tänka om och försöker nu en annan väg att nå till de sökande.
Man måste vara påhittig och inte ge upp så lätt.
Tycke det var kul att berätta detta.
Kan vara en uppmuntran till andra som vill göra något för att sprida det glada budet.
Guds rika välsignelse.
mvh Elaine.
Tystnad är något som används i många sammanhang. Jag känner inte till något om de sammanhang du refererar till men i många sammanhang används tystnad även som ett socialt vapen, ett sätt att markera makt och hierarkier.
I det gamla samhället var status och hierarkier synliga. Arbetare och fattiga tvingades stå med mössan i handen hos direktören eller doktorn. Numera är den typen av synliga markeringar borta och status markeras på mer subtila och utstuderade sätt. Det som upplevs som hotfullt markerar man alldeles särskilt emot. Jesus är hotfull så därför förstår jag att även du kan få möta markeringar trots att du (åtminstone) inom den kristna ”världen” har en hög ställning. Andra sätt att markera makt på kan vara osynliggörande (nära släkt med tystnaden), undanhållande av information, förlöjligande och dubbelbestraffning. Det är synd när samma mekanismer används inom kristna led som ute i världen.
Och oavsett alla förträffliga metoder som finns för att vara ett vittne för Jesus glömmer vi ofta att…
vi ÄR KRISTUS-brev, VÄL läsliga och synliga för ALLA!
Världen SER och HÖR framför allt vilka vi är i Honom – egentligen, verkligen, på riktigt, när vi bara är och inte försöker spela någon ”kristen roll”. Gå till jobbet och gör det du ska – på det sätt en troende bör. Det är nog provocerande för många i dag…
Det som rör vid människors hjärta mer än något annat är att man visar trofasthet och kärlek. Så många gånger har människor mött kristna som bara bryr sig på ytan.
Men om vi är beredd på att offra en eller två dagar i månaden för att hjälpa någon annan eller för att sträcka sig ut och bara finnas till hands. När människor ser och upplever detta, så är detta det bästa vittnesbörd vi kan ge dem.
Offra en eller två gånger per månad?! Varje dag ÄR vi ju vittnen?! Varför krångla till det?
7e himlen är en fruktansvärd sajt som utger sig för att vara kristen, men som har mer förvirring och antikrist än jag sett någon annanstans.
Folk förvrider Guds ord, skriver öppet att te x livets ord är en sekt och att God Chanel är från djävulen. Predikar man Guds ord hånas det och de s k teologiska utläggningarna är så totalförvirrade att man blir snurrig av att bara läsa hälften.
Jag tycker personligen att man gör bättre i att hålla sig borta från 7e himlen.
När man har NÖD för någon så skapar man tillfällen, och älskar man Jesus så vill man att alla ska få reda på vem han är. Ja men Gud säger ju att inget ska ske av olust och tvång, sant, men om vi inte blir glada och känner lust inför vår mästare är det kanske där problemet sitter:)
Att berätta för andra om Jesus Gud,det gör andra aggressivt inställda och hämndlystna ofta säger dom i avundsjukans namn att ”dom inte har upplevt något” i hatets anmärkelse eller så anklagar dom Jesus Gud för att dom har en obotlig sjukdom,missbrukande föräldrar eller föräldrar som dött en för tidig död m.m.Vad gör Gud INGET för mig m.m.Här kommer man och förhäver på andra Jantelagen m.m.Många vill vara någonannan ,,,men ingen kan ju trolla inte minst trolla patners till sin omgivning
”Madelene säger:
Folk förvrider Guds ord, skriver öppet att te x livets ord är en sekt och att God Chanel är från djävulen. Predikar man Guds ord hånas det och de s k teologiska utläggningarna är så totalförvirrade att man blir snurrig av att bara läsa hälften.”
Det är väl då vi som mest behövs där på bloggen,för att vägleda rätt.
Det är ju för att rädda förtappade vi ska vittna!!
Elaine
Jag tror att människan är skapad med en fri vilja och efter att ha studerat beteenden och vad som diskuteras och skrivs på 7e himlen så mådde jag fysiskt illa.
En sajt som kallar sig för kristen och där s k kristna uppmuntrar till homosexualitet, abort, utomäktenskapliga relationer är i mina ögon inget träd som bär god frukt. De smutsar ned namnet Jesus då de försvarar sina egna tillkortakommanden inför den levande Guden med att påstå saker som strider emot Guds eget ord!
De få ofrälsta som söker sig dit får alltså gehör för syndigt leverne.
Det är folk som öppet kallar sig för kristna och som vägrar vägledas då de tillåtit stolthet komma in. Den förlorade sonen återvände själv till sin far när han insåg vad han gjort. Vi kan be för de och när vi har predikat och de ändå hårdnackat vill fortgå i sitt leverne känner jag att det måste till ett mirakel för att omvändelse ska ske, och sådana kan bara Gud åstadkomma!
Jag är tacksam över att ha fått möta den kvinna som nu är min hustru genom 7e himlen. De förvirrade personer som skriver beklämmande inlägg förändrar inte det. Det gäller att låta helheten få avgöra. Stollarna i debattformumet, dem struntar jag högaktningsfullt i.