Något av det roligaste jag gjort på länge var att intervjua Jonas Helgesson för mitt TV-program. Det var så fascinerande att sitta med honom och både höra hans berättelse om sitt liv och se den framåtanda och entusiasm som formligen strålade fram ur honom.
Jonas fick en CP-skada vid födelsen och har fått kämpa sig till det mesta i livet. Han berättade vilket stöd hans familj varit och hur han på alla sätt har hämtat styrka ur sin kristna tro. Ju mer jag lyssnade till honom desto mer förstod jag vilken gränsöverskridare han är. Ingenting verkar vara omöjligt för honom. Från att knappt kunna tala eller kunna gå och måste kämpa för varje andetag, har han kämpat sig fram till att kunna köra moppe när han fyllt 15. Han ramlade omkull åskilliga gånger med moppen men tyckte inte att lite blod och repor var så mycket att hänga upp sig på. Han ville för allt vad han hade kunnna köra moppe. Nu har han fått för sig att han skall klättra upp för Kebnekaise.
Samtidigt utmanar han var och en av oss att visa respekt och förståelse för människor med handikapp. En del har handikapp på utsidan och andra har det på insidan sa han. Det var fräscht och välgörande och viktigt att samtala med honom. Hoppas du kan se programmet när det kommer efter Nyår.
Appropå synen på handikapp så har det under årens lopp varit något av det mest otrevliga jag mött när vi blivit anklagade för att se ner på handikappade. Utan något som helst belägg i vad vi sagt, skrivit eller undervisat har vissa delar av media hamrat in dessa fördomar om Livets Ord. Under vissa tider har det skapat en verklig hatstämning emot våra medlemmar.
Att vi tror att Jesus vill hela och att vi ser i Bibeln att Jesus faktiskt helade dem som kom till honom betyder inte att man ha förakt för sjuka eller att man ser ner på dem som inte blivit helade. Det är en synnerligen elak snedvinkling. I vår församling har vi haft och har ett antal gravt handikappade som i åratal varit med i vår gemenskap och uppenbarligen trivs väl.
Det måste kunna få finnas en miljö där sjuka människor både får kärlek, känner sig accepterade och samtidigt får förbön när de så önskar. Det ena behöver verkligen inte utesluta det andra och vi tror fortfarande på en Gud som gör under. Hur och på vilket sätt han gör detta kan vi inte kontrollera men vi kan alltid be och förvänta oss hjälp från en levande Gud. Inte minst ger en trosfylld andlig atmosfär en miljö där vi kan helas och läkas från så mycket. Det ger också möjlighet att leva med de olika utmaningar vi alla har genom livet. Jonas är ett otroligt exempel på hur man kan med Guds hjälp klara av detta.
Det är gripande hur handikappade personer kan utmana och uppmuntra. Elisabeth Sandlunds handikappade dotter Ulrika är ett annat exempel som skakar om.
Ja, det verkar som om 80-tals fördomar håller på att väckas till liv igen genom att bland annat FRI vaknat igen med sin ”sektinformation” där de får stå oemotsagda och anklaga oss med dessa lögner. Tack och lov väljer många att komma och ställa sina frågor istället för att bara lyssna på vad andra säger om oss. Jag hade hand om ett studiebesök på LO i Göteborg så sent som i söndags där två elever valt att komma till oss (dom åkte 8 mil enkel väg på sin fritid) för att bilda sig en egen uppfattning. FRI hade propagerat en hel timme i deras gymnasieklass.
Tänk om åsiktsmaskinerna i bloggvärlden kunde göra det också istället för att bygga upp karikatyrer av oss som de sedan skjuter sönder med alla tänkbara skruvade angrepp.
Men i allt detta…
Härligt att läsa för själen Ulf! Handikapp finns såväl synligt som dolt beroende på var det sitter. Själv hade jag haft förmånen att växa upp med en morbror som bara kan beskrivas med ett ord ”livgivare”. När han var runt 11 år fick han något på ryggen som sen gjorde honom totalförlamad för resten av sitt liv(blev 58 år)
Han levde under 47 år i en rullstol, bara otroliga smärtor, men levde fullt ut. Människor drogs till honom som en magnet. Han uppfann ordet ”vinter rullstolsrally”, älskade människor oavsett vilka de var och många nedbrunta & ensamma sökte sig till min morbror och hans hustru.
Denna humor, värme och kärlek han alltid orkade visa var otrolig. När han för några år sen dog var hela Hisingen(Göteborg),där för att ta avsked. Han fick ett rikt liv och umgicks med allt från slott till koja. Jag fick ett träd av honom och hans hustru när jag fyllde år och det står här ute i trädgården och jag tänker ofta på honom när jag ser den där sälgen, som bara växer och växer hur mycket man än klipper bort de torra grenarna, så kommer det ständigt nya friska.
Under åren med morbror så såg jag vilken respekt han skapade runt sin person då han aldrig för en sekund lät handikappet att inte kunna gå, hindra honom från att vara en källa av glädje för andra.
Visst såg både han och vi andra att folk stundom tittade, men när morbror Lars Rippe öppnade munnen ja då krossades fördomar.
Till sist en typisk Lars historia:
Lars hade legat inne på sjukhus(för hundrade gången), och läkaren kom in efter att ha tittat på prover och sade: ”Ja du Lars, alla prover ser så bra ut att du snart är uppe på benen igen”. Då utbrast morbror´n, tack goa doktorn se det var fina nyheter, för se på benen har jag inte varit uppe på över 40 år, hahaha
Hans svaghet i kroppen, blev en styrka för oss andra omkring, tack Herre för det! ! !
I kärlek
MM
Jag ser verkligen fram emot programmet! Vad intressant. Och vad roligt att du bjöd in honom till programmet. Föredömligt gjort! Det känns gott i själen att läsa det du skriver. Det känns till och med gott i magen. 🙂
Du sa någonting i går, om din svärfar Sten Nilsson(93), som jag förstår förundras över att han får leva så länge. Och att du ser honom som en pionär även i den situationen, som får oss att uppmärksamma de äldres situation. Bra sagt!
Det fick mig att tänka att Gud vill resa upp pionärer på många områden. Funktionshinder är inget hinder för vår Gud! Tänk vilken Gud vi tjänar, som lyfter upp och stärker det som ingenting är i världens ögon. Jag tror att han vill sätta människor framför oss som levande reklampelare för sin kraft och förmåga.
-Han har ej sin lust i hästens styrka, ej sin glädje i mannens snabbhet.
-HERREN gläder sig åt dem som fruktar honom, åt dem som hoppas på hans nåd.
Ps 147:10-11
Jonas är en fantastisk människa och vilken story sen… Han är ett föredöme!
Välsignelser från
Charisma i Höör
Har mött Jonas en gång på födelsedags kalas (min fru tillhörde Helgesson familjen)- mycket trevlig person!- Rolig är han också (han kör ju stå upp komik ibland)!
Tyvärr är det så, att man kan fortfarande höra den fördomen uttalas, hur man tror att Livets Ord ser på sjuka människor.
Var kommer sådant ifrån? Är det ett sätt att ”skydda” sig mot talet om nödvändigheten av omvändelse?
Stig Walldin
Ser verkligen fram emot det programmet! Uppskattar för övrigt alltid dina program, tror inte att jag missat ett enda. Njöt av att se bilderna från Armenien bl.a. Härligt!
Jonas Helgesson är en härlig kille som inspirerar, minst sagt!
Tack pastor Ulf för ett angeläget inlägg. Bland handikappade och svårt sjuka finner man ibland ett livsmod utöver det vanliga. En tacksamhet över livet som sådant, bara över att finnas en dag till. Att ta vara på livet, att vårda sina relationer eftersom man inte kan ta någonting för givet. Jag tycker ofta att man får en tankeställare i sådana möten.
Tack Ulf för ett smakfullt och viktigt inlägg.Jag har själv arbetat med bl.a. funktionshindrades möjligheter till meningsfull bildning, kultur och fritid. Mina möten med handikappföreningar har satt sina spår – många är de föräldrar som slitigt och lidigt för sina barns medfödda handikapp. Vilka existentiella frågor väcker inte detta? Det är gott, när Du Ulf, lyfter fram den medmänskliga empatiska sidan, samtidigt som Du betonar Guds möjligheter… Hoppet är det sista som överger oss? Ja Ulf, fortsätt att stödja den utsatte, föraktade och svaga människan. Då gör Du gott sällskap med andra som spelat en viktig roll för människan och hennes utvecklingsmöjligheter.
Med vänlig hälsning
Staffan Stridh, Skänninge Östergötland
http://staffanstridh.wordpress.com
Kan varmt rekommendera Jonas ”Grabben i kuvösen bredvid” – en lättsam och fantastisk livsberättelse i bokform, som utmanar sinnets begränsningar och är en stark röst för att även ett liv som i mångas ögon är icke önskvärt kan vara oerhört meningsfullt! Borde läsas av varje förälder!
Jag har en när vän som har en oavklarad medicinsk situation, det går på en diagnos om ett psykisk handikapp. H*n berättade att en dag när h*n var så nere över detta, grät h*n och ropade till Gud: varför har Du talat till mej, jag är ju inte som andra…Du har valt fel person! (H*n tänkte på allt som h*n hade upplevt med Gud).
Varpå Gud svarade milt: ”det har Jag vetat hela tiden”. Det tog kraften ur förtvivlan och friden kom. H*n sa: ok, det är visst ingen stor sak för Gud, då är det inte det för mej heller!
Du är vis Ulf. Bra skrivet!
Åsikten som media har dränkt svensken i att Livets Ord skulle ha ansett att detta är deras eget fel etc är helt obefogat som Du skriver. Jag, som medlem i Livets Ord, blev själv utsatt för detta påstående och upptryckt med detta på psykiatriska akutmottagningen. De ansåg att orsaken till min psykiska ohälsa beror på att jag är med i Livets Ord. Jag ville förklara att så inte var fallet och berättade för skötaren att Livets Ord aldrig har sagt det skulle vara något sorts straff. Detta bemöttes med nonsens och ”sådär har vi hört många säga, men vi har också hört vad som sägs där borta!”.
Någonstans måste faktiskt gränsen gå! Man ska inte behöva bli utsatt för kränkningar och bli övertalad om att all psykisk ohälsa hos församlingsmedlemmar i Livets Ord beror på Livets Ord. Så är inte fallet och pastorer och vänner i Livets Ord har hittills varit min bästa hjälp!
Tack Pastor Ulf för allt du ger!
Få människor vill nog inte bli helade. Även om de hittar andra värden och glädjeämnen i livet trots sitt handikapp. När lärjungarna vid några tillfällen kom till korta vad gäller helande, som Jesus fick gripa in och ställa till rätta får vi förklarat för oss av just Mästaren, att bristen på tro var förklaringen. Inte hos den sjuke, utan hos de som bad. Klentroheten är stor!
Jag är helt övertygad om att Gud vill hela och ställa tillrätta, och jag är också lika övertygad om att vi alla brister i tron för mirakler. När man talar med kristna hör man vad hjärtat är fullt av. Många berättar om sina problem och bristen av tro ligger som en dimridå över många i kristenheten, av frukten känner vi som bekant trädet.
Vi har länge lagt för mycket energi på oss själva och vårt eget navelskåderi. Om vi bara kunde släppa våra egna bekymmer, kasta de på Herren och sträcka oss ut mot vår nästa, så blir vi alla välsignade och Guds rike kan sannerligen utbredas där vi går fram. Ett handikapp kan se så olika ut. Man kan vara helt frisk fysiskt men ändå vara begränsad, och tvärtom. När jag en gång predikade på ett fängelse sade jag till de fångna att det är fullt möjligt att vara fri innanför murarna och att vara bunden utanför de samma. Allt beror på hur Jesus får påverka våra liv. Ser fram emot programmet med Jonas!
Dörren till hans nåds hus har öppnats på vid gavel. Bredvid portalen till hans plats står det:”Kom till mig, så ska jag giva er ro, frid, gjädje, vila o kärlek”. Så sant, vi får komma,
utan någon vänte tid, det är bara att gå in.
Marita.
Fantastiskt man han är Jonas Helgesson 🙂
Gud är en personlig Gud. Han är inte långt borta utan nära…..så nära att han känner och vet vad vi behöver innan vi ens har bett honom om något. ”Det som inget var utvalde Gud” Vem är då vi att ens tänka vad en annan människa behöver. Ett handikap kan vara väl synligt men inte säkert att det är just det den mäniskan behöver bli helad ifrån. Här är vi så låsta……oftast tycker vi synd om de som är handikappade på ett felaktigt sätt. Frälsningen är viktigast! Frid med Gud så ofantligt dyrbart! Det gör skillnad i mitt liv som natt o dag, från mörker till ljus! oavsett ett fysiskt handikapp eller inte. När friden väl infinner sig så suddas även det fysiska handikappet ut. Svårigheter o problem kan kvarstå men inget är som förut när DHA är med och formar mitt liv med sin frid. Halleluja! Sen är det fantastiskt när ett fysiskt helande sker. Men det är också fantastiskt när Gud använder mitt handikapp eller mina brister för en större sak. För då bara vet jag, att det inte var jag utan JESUS! Åh, vad jag älskar JESUS! Vilken kraft och vilka möjligheter han kan ge VARJE människa!
Jonas är verkligen ett starkt vittnesbörd till oss att allt är möjligt för den som tror…
Jag lyssnade på honom när han var på en skola i uppsala för ett par månader sedan och det var väldigt många föräldrar till funktions hindrade där och många blev påtagligen berörda av hans vittnesbörd.