Ofta har julen känts mest i vägen. Så mycket att göra. En sådan stress och massa plikter på slutet av en hetsig termin där man oftast är trött. Dock inte så i år. Vi har tagit det lite lugnare, satsar julklapparna på barnbarnen (6 st) och det känns inte lika hetsigt i år. Det känns som en nåd att kunna känna in decemberpulsen och uppfatta människors ansikten i vimlet, inte bara se deras springande ben.
Mitt i julklappsletandet går vi in på Landings konditori och fikar, lussebulle och mackor. Helt plötsligt befinner jag mig på Nordgårdens konditori på Hisingen Göteborg och jag känner mig som 10 år. Den stora glasmontern med massor av bakverk är upplyst och där står allt på rader. Bakelser, wienerbröd, småkakor i alla varianter, vetelängder, gifflar, marsipangrisar, till hälften chockladdoppade, lussekatter, vörtbröd, frallor, kanelbullar, färska barkisbröd och thekakor. Allt upplagt mitt framför ögonen på en hungrig 10-åring som följer med mamma för att köpa färskt bröd.
Allt ser så gott ut. Det luktar nybakat, saffran, kardemumma. En hel värld av sötebröd dukar upp sig och jag vill äta upp alltihop. Förgäves försöker jag få mamma att köpa kladdiga, gräddfyllda, jordgubbsbemängda bakverk, men nej, det blir några gifflar och ett halvt bröd. Gott till den hemmagjorda saften som omväxling till de hemlagade bullarna. Men en giffel är bara en bråkdel av allt som bjöds ut och lockade alla sinnen. Mamma bakade allt själv och vi köpte nästan aldrig sötebröd, om inte någon väninna till mamma eller någon släkting kom över på kaffe, bara då. Så det blev att äta giffeln så sakta det gick medan wienerbröden låg kvar i montern på konditoriet som också var bageri.
Så tillbaks till Landings, ett konditori i 50-60-tals stil, och det blir lussekatt. Jag älskar lussekatter och har en stående beställning hos en av våra svärdöttrar. Det stramar lite kring midjan när jag tar på mig en del byxor numera så jag får stå emot svagheten för Napoleonbakelse. Tur att jag bor utanför stan numera och inte dagligen går förbi detta ställe med all dess fröjd och frestelse för ögon och sinnen.
Väl ute efter fikat strömmar julminnen emot mig när jag går in i en liten mysig leksaksbutik som specialiserar sig på träleksaker. Det känns som att kliva tillbaka till Elsa Beskows tid när man går in där. Oj, vad julen kan bli nostalgiskt skön om man vill. Barndomens alla julklappspaket riktigt tränger sig på. Fanns det något roligare än att öppna dem? Där finns också gamla planscher från femtiotalet, ni vet sådana med hästar, hagar, skogsbryn, sjöar med små ekor och små pojkar som metar. Köper en plansch med hela julnattsscenen och Jesusbarnet som strålar. Maria har ljusgult hår och Jesus ser ut att födas någonstans i Sveriges skogar i midvinternatten där snön står meterhög.
Förr skulle jag hånat denna brist på historisk korrekthet. Nu tänker jag, att det gör han ju faktiskt. Han har fötts i många små andligt utsvultna svenskars hjärtan genom historien. Så kommer det att bli i fortsättningen också fast DN helt vill få bort julen genom att mena att vi firar Jesu födelsedag vi fel tid på året. Jo troligen, men han föds så ofta i människors hjärtan att vi måste fira honom dagligen. Så då gör vi det även nu till jul och tillåter att kunskapen om Guds härlighet som strålar fram från Kristi ansikte skall kunna sprida sitt ljus och lysa upp i mörkret i människors liv. Vilket tillfälle att lyfta upp Jesus inför svenska folket!
Fantastiskt vad du är bra på att beskriva julstämning. Du har inte funderat på att börja skriva poesi ?
God Jul
Richard
Vad gör det om man firar Jesu födelsedag ”fel” tid på året? Vi firar den som är Ljuset när ljuset återkommer. Vi har ju inte precis fått exakt datum för när Jesus föddes. Det står inte i bibeln att ”24 april år 0 föddes ett gosse barn som skall frälsa hela världen” Det viktiga är inte när han föddes utan ATT han föddes. Jag hoppas att ingen av er kommer behöva sitta ensam under julen. Gör ni det och bor i Uppsala, försök att komma med ut till Ribbinge. Jag har en bestämd känsla av att det kan bli trevligt julfirande. Hade jag varit hemma är det inte omöjligt att jag själv hade försökt åka ut dit för att fira jul. En riktigt God Jul till er alla.
Vilket underbart kåseri!
Julen är ju förknippad med att vi gör saker tillsammans med varandra och andra. Baka och ge bort, besöka.
Jag har som motto att om det tar mer än en dag att ta fram advents o julsakerna så har vi för mycket. Allt åker fram på en gång vid första advent. Julkrubban är framme hela december på en central plats i vårt hem….barnen leker med figurerna och längtar till Jesus födelsedag. Det spelar väl ingen roll när han föddes.
Det finns många barn i världen som föds utan att ha något födelsenummer där de sedan blir tilldelad ett sådant. Det viktiga är ju att ha en födelsedag 😉
God Jul o Gott Nytt Välsignat År! önskar vi er från Styrsö med stor förväntan på vad Herren ska göra i Sverige 🙂
Tack för denna jultavla Du målade upp med ord där både färg, form och dofter levde upp för mig.
En av Herren och mig välsignad julhelg samt ett segerrikt 2009 till Dig och Birgitta, era nära och kära samt församlingen.
Hasse ”Kompis” Gardelach i Gamleby :o)
Du skrev :
”Det känns som en nåd att kunna känna in decemberpulsen och uppfatta människors ansikten i vimlet, inte bara se deras springande ben.”
Ett föredöme där också, att SE människor. Har det inte med människokärlek att göra?
(Kommer ihåg när jag nyss börjat bibelskolan (läänge sedan)Åkte med bussen i Uppsalatrafiken och mötte din ”copastor” Roberth Ekh i bil. Han uppfattade mitt ansikte i bussen och hälsade glatt. Inponerande så att jag fortfarande minns det)
I och för sig hör man inte dialekter genom bloggar…men det slår mig. Varför hörs det inte att du kommer från Göteborg? Eller gör det?
mvh
Härligt berättat Ulf, och på några sekunder var jag liksom där. Är uppvuxen i Falkenberg på västkusten men har stor släkt i Göteborg, och minns när jag fick följa med mormor nedför den branta backen på lemansgatan. Alla fina lampor, damerna bar uteslutande päls och alla var så välklädda och artiga.
Mormor var kristen och jag minns hur godhjärtad och innerlig hon var. Senare har jag fått reda på att hennes morfar startade helgelseförbundet i Kräcklinge, härligt med goda rötter också.
Vi gick på en fint konditori nere på avenyn och jag drack varm choklad med vispgrädde, mums!
Tack Ulf för att din berättelse fick min minnesbank att se många härliga bilder från tidigt 70-tal i ovan nämnda stad:)
Här doftar just nu julskinka i hela huset. Lussebaket för fjärde gången i år är klart och i frysen ligger x-antal knäck. Mina två yngsta, 8 och 3 år tindrar i kapp, och med jämna mellanrum hör jag små fniss inifrån vardagsrummet där julgranen tindrar fint. Bibeln ligger uppslagen och lättillgänglig för alla och en var, och vad DN fumlar om visar bara på att de drabbats av fruktan för det som ligger förväntansfullt i luften, VÄCKELSEN!
Nu gör vi jul här i skaune & önskar precis varje själ en riktigt välsignad och fridfull Jul!
MM
Tack för detta Ulf! Läser ofta din blogg men har inte skrivit något själv förut. Jag har just satt mig en stund med en kopp te framför datorn, mitt i julstöket, för att pusta ut lite. Det du skrev fick mig att varva ner och återigen påminna mig om att njuta av de här juldagarna som är så betydelsefulla för mig. Håller bla annat på att förbereda morgondagens julfrukost i kyrkan och mat till kvällen då kära vänner ska komma. Känner mig så rik då jag har vänner och en stor familj och en älskad församling omkring mig…och det känns gott att dela med sig av detta goda till de som inte har…Nu tror jag bestämt att jag har fått den där känslan av tacksamhet tillbaka – och inte bara ser alla måsten! TACK och GOD JUL till Dig och hela din familj. /Anna
Som barn var jag ofta ute på upptäcktsfärd. Inte på rymmen som alla sura barn är ibland, utan av ren nyfikenhet.
Min treårsålder var en besvärlig tid för min äldre bror och min lilla mamma. De visste var jag var, men de fick hämta mig stup i kvarten. När de saknade mig tog en cykeln till bagaren två km bort och den andre till konditoriet lika långt åt det andra hållet.
Tydligen matade de mig med bullar på båda ställena och det måste ha varit det som drog. Själv kommer jag bara
ihåg det mjöliga bordet jag satt på och de glada, vänliga bagarna och den bestämda, tjocka tanten på konditoriet. Men det är ett behagligt minne.
Det är något särskilt med barn och bullar – speciellt när det är nybakat och det doftar i hela huset. Det symboliserar en trygghet som man minns hela livet.
För några år sedan bodde en liten pojke hos oss och han hade just förstått att det fanns någon som hette Jesus. Vi hade bakat och ett ljus gick upp för honom ”Om Jesus kommer hit kan vi ge honom bullar” utbrast han. Det var det finaste välkomnande han kunde tänka ut.
I morgon firar vi Herrens födelsedag och vi ska ge Honom det finaste vi har. Om vi är fem år blir det kanske bullar vi stolt kunnat åstadkomma med stor möda. Som vuxna ett hängivet hjärta berett att göra Hans vilja – att visa varandra kärlek och förlåtelse. Precis som Han har visat oss!
God Jul allihop!
Härligt och målande språk. Jag är med dig varje steg på vägen.
Det var målande och underbara julminnen.
Jag läser din uppriktiga och ödmjuka blogg ibland, men har inte skrivit
tidigare.
Själv var jag i Gävle igår på Ria och mötte människors sargade ansikten. Naturligtvis försöker man ingjuta mod i dessa utslagna inför en sådan här svår helg.
Jag ber att Gud med sin kärlek ska möta dem på ett speciellt sätt denna jul. F.ö så är det viktigt att fira Jesus, oavsett årstid och DN:s ståndpunkt.
På uppesittarkvällen igårkväll på Tv 4 visade man
en film från Nasaret, Betlehem och Jerusalem om
Jesu liv. Så har man nog aldrig uppmärksammat Jesus tidigare på någon uppesittarkväll.
Nu vill jag önska dig Ulf och Birgitta, barn och
barnbarn en välsignad Julhelg och ett Gott Nytt
och segerrikt År.Obs.Hälsa Stefan Salomonsson så gott från mig Jag såg hans starka budskap på kanal10 häromkvällen.
Det önskar jag också dig och din familj
Once again, we come to the Holiday Season, a deeply religious time that each of us observes, in his own way, by going to the mall of his choice.
GOD JUL till samarbete ,glädje.lycka .frid och harminie
Julfrid till dig och de dina från de småländska (nedblåsta) skogarna.
Kändes som att dyka in i en novellförfattares alster. =) Härlig läsning, pastorn. Jag kan inte hjälpa att den personliga tonen och de målande, detaljerade beskrivningarna fick mig att tänka på Lewi Pethrus’ sätt att skriva. Jag läser hans memoarer i 5 band just nu. Det är uppbyggande att komma gudsmänniskor inpålivet, vilket man ju delvis gör genom personliga skildringar. Det känns som om man gör det lite grand på din blogg.
God fortsättning på Julen och ett välsignat nyår!
Gustaf Henriksson