Att läsa böcker har alltid intresserat mig. Jag läser hellre en bok än ser på en film eller på TV. Det är min favoritsysselsättning på de många och långa flygresor jag årligen ägnar mig åt. Jag har aldrig känt mig ensam på ett hotellrum, någonsin. Att sent, efter ett kvällsmöte komma in på rummet i ensamhet, be, läsa Bibeln, hoppa i pyjamasen och rada upp ett antal böcker och läsa i någon eller flera ett tag, är en stor tillfredsställelse och en sådan avkoppling. Ju torrare bok, desto roligare, faktiskt.
Jag började läsa innan jag kunde läsa. Vi hade en bokhylla hemma. Där stod Sveriges historia i 8 band av Otto Sjögren med färgbilder på varje kung. Jag försökte få min pappa att läsa ur denna ganska svåråtkomliga historia innan jag själv hade börjat skolan, men vi kom inte så långt.
Han började läsa om Gustav den andre Adolfs uppväxt och förmyndarregering i band 5: ”Vid sin faders frånfälle hade Gustav Adolf ännu ej fyllt 17 år; till kunglig maktutövning var han då ej lagligen berättigad. Testamente hade väl Karl upprättat två gånger men ej vidhållit någotdera. Enligt Norrköpings arvförening skulle den nye konungen efter fyllda 18 år få tillträda ”halva regeringen” och först vid 24 års ålder ”all konungslig makt.” Detta var lite för avancerat för en som inte börjat skolan och jag tror inte vi riktigt fullbordade sidan, men jag minns dessa saker än idag. Tänk att man kommer ihåg ”Norrköpings arvförening” utan att ha en aning om vad detta var och utan att bli skräckslagen eller få avsmak för evigt!
Jag satt ofta på golvet och tittade på bilderna och tog också fram en gammal mastodontisk familjebibel från min farmor, som dog innan jag föddes, och satt med skräckslagen förtjusning och bläddrade bland Dorés illustrationer. Här föddes mitt historieintresse.
Den verkliga introduktionen till böckernas värld kom när min äldre bror Lars tog mig i handen och gick till Kyrkbyns folkbibliotek i Lundby, Hisingen, Göteborg. Vi hängde av oss ytterkläderna, Lars hyssjade åt mig och så klev vi andäktigt in i tystnaden i detta det svenska folkhemmets lärosal. Här kunde man till och med låna hem böcker.
Till vänster barnavadelningen, till höger för de vuxna. Lars, nio år äldre, tog mig till vänster, hämtade lite bilderböcker och lämnade mig vid ett bord. Han gick över till de vuxnas avdelning. Där stod bokkaruseller med Sartre, Camus, Hemingway, Ivar Lo Johansson och annat som jag först senare kunde stava mig fram till. Själv födjupade jag mig med olidlig spänning i bilderböcker om trollen Linlugg och Sotlugg, Hattstugan, Tomtebobarnen och Fabror Blås nya båt. Svallvågorna av en helt ny värld med äventyrets saltsstänk slog emot mig och förde mig långt bort från det grådimmiga och regniga Hisingen. Och min bror ordnade ett lånekort åt mig. Lyckan var gjord!
HÄRLIGT MED ”LÄSARE”!
Måste tipsa om MANUEL CASTELLS som är framtidsforskare, katolik tror jag. Han skrev för över 20 år sedan om ”homolobbyn” och dess avhängighet av den lesbiska rörelsen, samt den framväxande ”laglösa människan” som en konsekvens av ”demontering av familjen som institution” – vilket han betecknar ”gränsöverskridande”.
Det är Uppenbarelseboken i modern tappning sas (”Informationssamhället” – en trilogi den senaste III avses här, alla lika läsvärda, totalt 1200 sidor)
LAGLÖSHETEN som samhällsfenomen får sin tydliga förklaring av Castells… LÄS!
Enig!
Ja ungdomens bokvärld kommer jag också ihåg. Mina favoriter var Enid Blytons ”Femböckerna”, om fem ungdomar som alltid löste deckargåtor på sina sommarlov i England.
Sen var det Sivar Ahlrud´s (pseud. för Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud)
”Tvillingdeckarna” som handlade om Klas, Göran och deras kusin Huberth som också löste deckargåtor.
Jag kunde ligga hemma hela helger och sträckläsa och jag slutade inte förrän de var färdiglästa.
Och allt detta intresse kommer från min far som hade bokhandel på ”Söder” i Stockholm. Min allra första bok fick jag av honom och det var; Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.”
Det var ett halvfranskt band som det heter med det var skinn på pärmar och rygg samt bladguld på sidokanterna på bokens blad.
Numer har jag skrivit en egen bok/biografi ”Full förlåtelse” som jag hoppas få ge ut.
Och sen det här med bibliotek. Vår klassföreståndare i mellanstadiet var bibliotekarie på vår skola så det blev många timmar där i böckernas underbara värld.
Och på lektionerna hade jag en favoritbok;
Det förenklade Nya testamente där vi läste om hur Jesus gick omkring och botade alla som var sjuka.
Ja kristendomskunskap var favoritämnet.
Idag föredrar jag, efter bibeln, biografier som berättar om människors liv och gärningar.
Och nog är bibeln den största biografin av de alla.
Boken, Guds ord, som berättar om Jesu liv och gärningar.
Tack för att Du tog upp detta enormt vida ämne.
Med vänskap och välsignelse;
Hasse ”Kompis” Gardelach i Gamleby :o)
Så intressant att höra om Ditt intresse för historia. Själv studerar jag antikens historia vid universitetet och det är en balansgång att få det på rätt plats mentalt, det är spännande med historia eftersom det är så mycket som kommer igen och som har berört människor i alla tider. Jag tänker på ”Han har lagt evigheten i våra hjärtan”, och hur grekerna och romarna hade sina avgudar men hur Herren alltid bevakat det hela.
Augustinus; ”Världen är en bok, den som inte reser läser bara första sidan”.
Tack för Din härliga predikan igår, så mycket undervisning och skratt Ulf, det fastnar så bra.
Vänlig Hälsning från Lillemor
”Ju torrare bok desto roligare”, hahahaha, hur ska man tolka det?!:)
Böcker är fantastiska äventyr. Även om jag själv fascineras av bra filmer, så utesluter inte det, att jag slukar böcker emellanåt. Jag är intresserad av historia, och speciellt finner jag stort intresse att läsa om kungar och drottningar. Drottning Elisabeth som av många beskrivs som lömsk och grym, finner jag ändå som en stark personlighet. Att som kvinna på den tiden regera måste ha haft stora utmaningar. Hon bad ju till Gud, och även om man starkt kan ifrågasätta hennes motiv mången gång, så gjorde hon något, omöjligt, möjligt. Andliga böcker som inbjuder till utmaning och tillväxt är en nödvändighet anser jag och att läsa om andras liv är också mycket intressant.
Boken som Siewert Öholm skrivit om dig Ulf har jag(sorry), ännu inte ”hunnit” köpa. Bläddrade i ett ex sist inne på akademibokhandeln men kön var superlång och barnen var utlovade glass. Kan kanske beställa den via livets ord, slår det mig. Måste läsa den, verkade läsvärd. Har alla här läst Siwerts bok??
MM
Böcker… denna glädje. Detta Gissel. 🙂
Jag är endast 25 år och har redan 3 överfulla bokhyllor och böckerna växer ständigt i ett stadigt flöde. Ett par böcker i månaden klämmer jag lätt. 4-5 om jag är på topp.
Så jag känner igen mig i det du skriver Ulf även om jag också är en stor filmfantast och tillbringar lika gärna kvällen framför en spännande dvd som med en god bok i handen.
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
http://www.samuelvargthunberg.se
http://blogg.samuelvargthunberg.se
Vad härligt!
Jag är själv en stor bokälskare. Det grundlades även i mitt fall tidigt. Min mamma tog mig med till skolbiblioteket i Kårsta och så fick vi barn låna så många böcker vi orkade bära. Fast bra en seriebok. Jag älskar bibliotek och dömmer om att ha ett stort sådant själv i the house of my dreams. Böcker är fantastiska!
Instämmer med dig, Ulf, att en sann bokälskare aldrig har tråkigt. En riktigt bra bok vill man bara inte lägga ifrån sig, än mindre att den ska ta slut. Det blir lite svårt att förena bara…
Kul med personliga inlägg. Det är kul att lära känna personen Ulf på denna blogg.
Vem skulle du ge ett Nobelpris i litteratur om du hade chansen?
”Håll inläggen korta och koncisa”, står det i kommentarsreglerna, så nu måste det till en riktig kraftansträngning från min sida! Alltså, hemma i Mölle-by-the-sea växte jag upp i ett hus utrustat med en spännande ”vind”. Där stod kartonger med böcker av olika slag, från ”Husmoderns Gyllene Bok” från slutet av 1800-talet till diktsamlingar av Hjalmar Gullberg och Oscar Levertin. Det var väl inte mycket jag i småskoleåldern förstod rent intellektuellt av dikterna, men de öppnade dörren till en fantastisk värld av skönhet. Böcker måste man ha för att må bra. Med hjälp av dem kan jag förflytta mig i tid och rum, läsa om sådant som verkligen hänt och om sådant som skulle kunna hända. Här är några favoriter:
1. How green was my valley
2. Shakespeares verk, speciellt sonetterna
3. Kejsarn av Portugallien
4. The Righteous- the unsung heroes of the
Holocaust
5. Böckerna om Narnia
6. The Pilgrim´s Progress
Bibeln är långt mer än en litterär bok, eftersom den är Guds uppenbarelse till oss. Det är en bok som är totalt befriad från förljugenhet. Människan skildras i sin storhet och litenhet, men framför allt är det Guds storhet och kärlek som jag möter, jag möter Herren Jesus Kristus. Ingen påhittad superhjälte, ingen sagoprins utan en livs levande underbar Frälsare.
Nu är jag väl på gränsen till att bryta mot den citerade kommentarsregeln, därför slutar jag med att tacka dig Ulf för allt fint du skriver på bloggen och för din predikan jag lyssnade till igår på nätet.
Bästa Marianne och andra boksamlande själar:), Sälj de böcker som ”blir över”. Dels kommer nya kronor in till nya böcker. Eller lägg pengarna i kollektboxen och bli välsignad på den vägen. Blocket, tradera, eller stå på loppis kan löna sig. Där kan man förresten hitta härliga fynd också. Vishet är ju att göra allt på bästa sätt.
Jag måste bara berätta(brinner av iver), flåt, det var ingen bok, men jag köpte en väska på loppis för 25:- och sålde den senare på nätet för 1125:-, sen började det rulla på, och för att hålla mig till ämnet, så har jag sålt både nya och beg. böcker och tjänat en slant där också.
Så gör bördan lätt, sälj, ge vidare, och fortsätt läsa:)
Just det, Gode Gud förlåt Ivar Lo Johansson, visste det var nå´n jag hade glömt!=)
MM
Lilla mamma och vi barn brukade krypa upp i den stora sängen och hon läste för oss – timme efter timme. Konstigt nog tröttnade jag aldrig fast vi glömde både lunch och middag. Vi hörde ”Rasmus på luffen” och ”Mio min Mio” många gånger.
När vi var yngre kunde vi ”Hattstugan” och ”Tomtebobarnen” utantill. Mamma bläddrade och vi talade om vad det stod ordagrant. Vilken mamma, va!
Det är hemtrevligt med bokhyllor; rad efter rad med ”goda vänner”, men sedan 20 år tillbaka stannar bara de böcker kvar som kan tänkas läsas en gång till. Det är lätt att samla på sig och det är förskräckligt tungt när det är dags för flytt!
Ulf: Sotlugg och Linlugg är Jättebra! Jag lånade om den gång på gång när jag gick i ettan. Mina morföräldrar hade en jättelik utgåva av Bibeln med illustrationer av Doré. Det måste ha varit något liknande du läste i. Gud verkade ganska ofta vara arg… Kommer ihåg bilderna om syndafloden. Jag var nog bara 4-5 år när jag satt på golvet och tittade i den.
Jag minns kuppen i Chile 1973. Min klasslärare läste högt för oss ur Bröderna Lejonhjärta då. Den gjorde konflikten begriplig.
Pappa gillade att lasa.Jag kan fortfarande se honom framfor mig i sin favoritfatolj, en recliner, djupt forsjunken i bockernas varld.
Trots att han var pingstpastor laste han inte bara Bibeln utan de manga hyllmetrarna med bocker fran Josephus till helt profan litteratur, vittnade om ett ganska brett lasintresse.
(Jag ger honom en eloge for att han sa upp medlemsskap i en bokklubb nar en bok publicerades som gick stick i stav mot Guds Ord).
Mamma borjade lasa bibelberattelser fran en barnbok for mig och min lillebror innan vi sjalva kunde lasa.Min barnamun tyckte det var roligt att suga pa nya ord som ”alabasterflaska”. Men en dag reagerade jag och fragade henne varfor hon inte laste ur den ”riktiga” Bibeln. Tydligen ville jag redan da inte ha ett urvattnat budskap.Ville ha den akta,oforfalskade varan.Och mamma borjade lasa ur den riktiga Bibeln. Speciellt roligt tyckte jag det var att hora berattelser ur Apostlagarningarna och bad henne lasa mer och mer. Min bror Berny undrade varfor hon hoppade over vissa kapitel i GT. Han ville hon skulle lasa ”hela” Bibeln. Han ville tydligen redan da ha kontexten, helheten.
Bocker kan forgylla tillvaron.
Tack Jesus for det skrivna Ordet och for det levande Ordet som blev synligt och tog sin boning mitt ibland oss!
”I begynnelsen var Ordet,och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” Joh.1:1
Ulf när jag läste dina tankar om böcker, tänkte jag vad har Hattstugan att säga oss idag? Finns det inte viktigare saker att fundera på?
Men tänk om Hattstugan är en bild på hur vi kristna försöker göra storstilade projekt mer eller mindre i smyg i tron på att vår Far skall bli glad när Han ser vad vi åstadkommit? Resultatet kan bli bli en katastrof och hela projektet (stugan) brinner ner?
Räddningen för oss är att vår Far ser till våra hjärtans uppsåt och tankar och är förlåtande och hjälper oss finna en utväg ur vårt oförstånd.
Ett sådant projekt kan vara ”Toward Jerusalem Council II?”
Finns det någon bok som förklarar detta projekt? Eller är vi hänvisade till rykten och nätet för att finna information?
Hur bör vi ställa oss till predikarens ord? Det borde vara ännu aktuellare idag än när det skrevs?
”Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig! Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.” (Pred. 12:12)
Jag har läst högt för barnen från det att de är små. Fr.barnens bibel till små Pixi böcker. Inte i timtal som någon annans förälder gjorde, men likväl på kvällarna och på resor. Har förmånen att bo på en ö och åka skärgårdsbåt. På båten har biblioteket upprättat en hylla med barnböcker. På 20 min. hinner vi läsa flera stycken eller så börjar vi på en som vi läser vidare på nästa gång. Så oerhört viktigt att läsa högt, stimulera deras fantasi, stilla ner sig en stund, det är gemenskap med kvalité. Och dom ÄLSKAR det! Särskilt om jag hittar på en historia där de är med i huvudrollen. Jag läser även för våra stora barn (12-18) emellanåt. Böcker är en skatt!
Ja, visst är det härligt med böcker. I varje ny stad jag kommer till måste jag besöka biblioteket. Där kan man verkligen varva ner bland skatterna i bokhyllorna och drömma sig bort en stund.
Tack, vilka minnen som väcks till liv! Minns att bokbussen rullade ut till min familj i skogen när jag var i femårsåldern och hur förtjust jag blev i Lotta på Bråkmakargatan. Hon knycker cykeln den lilla ungen och ”blod på min födelsedag!”. Jag var som uppslukad av berättelsen. Närmare skolåldern hade jag förmånen att bo på gångavstånd till, vad vet jag kanske landets minsta lilla landsortbibliotek, ett litet rum men väggarna fyllda av bokhyllor. Jag blev överväldigad och läste Putte i blåbärsskogen: ”namnsdagspresent åt mor” … ”mamma hon blev då så rysligt glad, som bara en mamma kan bliva”. Mest förtjust kom jag att bli i Kulla-Gulla, Anne på Grönkulla och Lilla huset på prärien. Jag vet inte hur många gånger jag läst dem! Jag läste, levde och drömde böckerna. Nu läser jag Totte bygger för vår minsting, varje kväll samma bok, ”nu var huset färdigt för alla spikarna och skruvarna hade tagit slut”. Så mitt i prick hur de små resonerar. Glädjespridande barnböcker är viktigt!
Helt otroligt!
Finns det fortfarande människor som tar denna demagog på allvar? Vakna!
/K
Det är intressant att läsa och höra om människor som är mycket intresserad av att läsa litteratur av olika slag Jag har en vän som Läser ut en bok på 600 sidor över en kväll, då går det undan.
Att läsa roar mig inte så mycket, Då är det betydligt mer ro givande att uttrycka sig i skrift, tycker jag.
Tack för din blogg pastor Ulf. Jag vet att den ger så mycket till många människor runt om i landet.
Att läsa böcker tycker ju då jag är tråkigt men det kanske kommer med ålderns höst:)
Men Bibeln är intressant och vissa andra böcker men jag glömmer bort det jag läser.
var välsignad Ulf , du och ledarskapet
”Ju torrare bok, desto bättre…” Får jag rekommendera telefonkatalogen? 😉
I tidigare kommentar skrev jag att vi barn kunde böcker utantill. Naturligtvis tyckte vi barn det. Vad mamma hörde var kanske något annat. Men roligt hade vi!
Inge Nilsson. Vad är det för tråkigt inlägg. Menar du att man som kristen inte ska kunna skriv positivt om litteratur och läsning?
TJC II kan säkert förklara själva vad de står för. Du verkar ju ha tillgång till internet, så det borde vara enkelt för dig. Det här kan vara en början: http://www.tjcii.org/
Kurt
Kanske är det du som borde ägna dig åt lite omvärldsbevakning. Om jag förstått det rätt så är det fler än nånsin som lyssnar på och har förtroende för ”denne demagog” (antar att det är Ulf du tänker på).
Sen behöver ju inte alla hålla med eller tycka likadant, men du verkar inte ha en så uppdaterad bild av det du kommenterar.
Håller helt mig. Det har oftast varit böcker som har lett mig vidare i relationen med Gud, bl a dina. Ser fram emot den nya du snart skall ge ut. Själv är det nog kyrkohistorien, och framförallt de stora mystikerna som har betytt mest.
Guds rika välsignelse!
/Martin.
Jag håller till fullo med dig, Ulf!
Att läsa böcker har alltid varit mitt stora intresse. Litteraturen har en central plats i mitt hem. Speciellt roligt är det när man gör fina fynd på antikvariaten! Böcker kan vara till stor välsignelse, tack vare C.O. Rosenius böcker blev jag frälst för 19 år sedan! Förutom Bibeln är det mest böcker om kyrkohistoria och reformationen som gäller. Just nu om Paul Gerhardt och hans psalmer!
Var välsignad
Per K.
Kurt,
jag tror att du precis som många kristna upplever en frustration över det rådande andliga läget i landet, och då kan ju en blogg från en kristen ledare om bokläsandet som barn te sig lite naivt. Fast demagog?! Verkligen? Nåväl, jag väljer att tro det bästa om människan, även om jag också har ögon och öron. De rädda och stundtals naiva barnen/fåren vill ju bara bli älskade. Det tror jag även du förstår!:)
Sen vet vi att Gud går till rätta med oss allihopa, det anser jag räcker. Låt oss vara som barn, tänka gott om vår nästa, och låt Herren ta hand om allt annat:)
Sen är det naturligtvis inte bra att en liten grupp hoppar på den som öppet vågar ha en ”avvikande” åsikt. I en sekt blir man påhoppad om man säger något annat än ”ledaren”, men livets ord är ju absolut ingen sådan, så vänligen låt alla oliktänkare också få finnas till säger jag till alla, inklusive mig själv!
Svara gärna, om ”du” tycker olika, men försvara inte bara, utan att förstå varför, bara min åsikt!
Gud är störst!
MM
Så kul att läsa!:D Är dock helt fascinerad av att man kan gilla ”torra” böcker, och att du hade intresset redan som barn. Helt otroligt! I ett försök att bli lite mer insatt i den svenska historien lånade jag för ett tag sedan en bok av Herman Lindgvist (han ska ju vara lite mer lättsmält) men ack jag tog mig bara igenom en tredjedel av boken…Jag får hålla mig till romaner jag. Sotlugg och Linlugg hade jag aldrig hört talas om. Kanske vore nått att testa på mina barn?! 🙂
Om att läsa böcker…….
Helgjuten. Det är ordet när man skall beskriva lordkanslern, Englands högste ämbetsman, som till slut blev avrättad för sin vägran att kompromissa med sitt samvete. ”Om du följer ditt samvete, trots att hela världen skriker att du har fel, då blir du osårbar”, sade han.
saxat ur Thomas More (1478-1535) gamla bok Utopia.
Det är uppenbart att bokläsande (i Bibeln och böcker) bildar och kultiverar oss – så har det varit ( det finns många exempel) och så är det naturligtvis även i vår tid.
Jag uppskattar Ditt ”litterära” engagemang och detta inlägg och tycker mig förstå varifrån det kommer.
Helgjutet!
Med önskan om många, långa härliga boktimmar i luften
Vera jag beklagar att du uppfattade mitt mitt inlägg tråkigt, naturligtvis skall vi uppmuntra till bokläsande. Ordet blir lätt så flyktigt i dagens cybervärld, jag letar själv upp någon gammal klassiker på loppis eller marknad ibland, många av de gamla berättelserna förmedlade ofta en bra och positiv människosyn, kanske lite hård ibland men ärlig, och gav många bra visdomsord, ofta inspirerade av bibelns budskap. Så jag har en pos bild av böcker och tror vi behöver läsa mera. Men jag fascineras ändå av av Predikarens ord från Pred. 12:12. Tillgången av böcker på denna tid det skrevs kan inte varit stor?
När det gäller TJC II var jag möjligen lite provocerande? Vi talade ju om böcker och jag efterlyste en bok i ämnet! Eftersom Ulf och LO verkar vara engagerad i detta så efterlyser jag hans beskrivning? Återigen det är så många rykten som florerar kring detta (även andra saker) och då undrar jag har Ulf eller LO gått ut med information på något sätt som kan lugna oss oroliga själar? Eller är vi hänvisade till skvallersidorna på nätet?
Tack så mycket för det persoliga blogginlägget.
Asterix & Tintin blev det mog mest när man själv var liten. Tyvärr har jag svårt merd att läsa böcker. Den enda som jag läser så där någorlunda regelbundet är faktiskt bibeln. Det är ju inte så illa men man önskar att man kunde läsa mer vanliga böcker också.
Det är jag verkligen tacksam för! Genom böcker vågar jag säga att Gud har uppfostrat mig. Vad jag menar är att det fanns en hel del frågor hos mig, som jag har alltid undrat över och fann inte det alls hos någon jag känner, fick inte mina frågor besvarade.
Upplevde många gånger hur den Helige Ande ledde mig att köpa visa böcker, speciellt om andligt discipline o.s.v. De böcker som jag verkligen kom att älska och uppskatta mycket, var de böcker om Frank Mangs! Jag behövde verkligen dessa böcker! Och det bästa av allt är att det är gott att läsa de då och då. En annan Författare som jag verkligen uppskattar pastor Ulf, är din father in law, Sten Nilssons böcker, har verkligen rör mitt hjärta så otroligt mycket.Har inte läst alla de, men en hel del har jag läst. Sen så älskar jag verkligen den bok som du skrivet Pastor Ulf, ”God is a warrior” Hoppas att jag citerat rätt!
Fast världens bästa bok som jag Älskar och kommer alltid att älska är just ”BIBELN!!!!” Wow!
otroligt bok!!!
Denna underbara bok fortsätter att förvåna mig och överraskar mig fortfarande! wow!!!