Eftersom detta är en blogg och inte en ledarspalt eller enbart debattforum så kommer det allt att bli lite kåserande och personliga tankar i vardagen emellanåt trots allt.
Det är ju som sagt fortfarande vinter, om än plusgrader och på vår sjö ligger isen tjock, på vissa ställen minst 30, 40 cm. Men den låter, hela tiden. Det knakar, frasar, brakar, visslar och bänder. Det är ganska fantastiskt och jag har inte hört något liknande förut. Inte med en sådan dov intensitet. Jag såg islossning på Vänern när jag var liten. Det var majestätiskt med alla isflak som låg huller om buller och tornade upp sig. Då var islossningen redan ett faktum.
Så är det inte här. Det har inte kommit så långt än. Det bara låter. De mest märkliga läten. Olika, med ständig variation. Långa utdragna susningar som övergång i korta pisksmällar eller bubblande gurglingar och ett otroligt dovt muller. Med lite fantasi kan man tro att valar, sälar, delfiner och sjölejon dansar omkring och ropar på varann i vår lilla sjö.
Men nej, det är den allra första begynnelsen av den kommande islossningen. Det är förvarningar om förändringar i ismassan med muller och plötsliga skrik från sprickbildningar när trycket måste jämnas ut. Ljudet far under isen över hela sjön. Fortsätter mildvädret så är snart isen borta och värmen tillbaks i långsam takt med att dagarna blir längre, men det lär nog dröja ett tag än.
Vi tog en ficklampa och gick igenom skogen bort till en vik i det nattsvarta mörkret, släckte lampan (hade en känsla av att man hörde bättre då) och bara stod stilla tyst och lyssnade på detta vidunderliga som lät mitt i mörkret.
Är det inte just detta vi upplever nu i kristenheten, ett skruvande, pressande, plötsliga ljud, skarpa smällar, som går ut mitt i mörkret, ett malande och så… sakta smälter isen i väntan på vår. Och våren måste komma, den kommer absolut.
Tja…kanske det?
Personligen är jag lite trött…och undrande över kristenhetens eviga väntan på bättre tider, och den uttjatade kommande väckelsen.
Ibland undrar jag om det verkligen är bibliskt?
Varför inte leva här och nu…morgondagen vet vi ingenting om.
mvh
Ett kåseri kan verkligen vara talande också. Jag gillade detta och väljer att tro att metaforen beskriver det vi upplever i kristenheten idag. Jag gillar också kontrasterna mellan inläggen de senaste dagarna. Skön distans på något sätt.
Ja naturen är i sanningen majestätisk. Jag hoppas och ber att om Herren dröjer och jag får barn att dom också skall få uppleva islossningar, varma somrar och kalla vintrar.
Mycket fint och tänkvärt skrivet Ulf.
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
http://www.samuelvargthunberg.se
http://blogg.samuelvargthunberg.se
Jag är så enig med dig, pastor Ulf! Det här är en blogg och det är så härligt att läsa dina kåserier. De känns ända in i själen.
Ja, islossningen kommer. Den i naturen behöver vi inte ens be om eller tro på. Annat är det med den Gud vill ge oss.
Just nu är vi nog i ett intermezzo. Inbetween. I slutet av öknen, innan striden, innan löfteslandet. Men det är bara min högst egna tolkning. Är vi i slutet av öknen får vi se till att inte vara en av de som knorrar och vänder oss emot våra ledare. Det gäller att, precis som Moses, gå upp på berget. Söka Gud själv. Se molnstoden och eldstoden och följa den högste – om han än tar ett varv till i öknen. Det är de som följer sin Gud som också kan få följa med in i Löfteslandet. De som lytt honom. Och innan Löfteslandet – strid.
Ja, man kan prata vidare om den bilden i evighet. Hur det än är, var vi än befinner oss, så kommer islossningen. Löfteslandet – uppfyllelsen av det Gud har lovat och sagt genom sina profeter – finns där. Det är ingen hägring. Det är verklighet.
Jag ser fram emot islossningen. Bullret hörs ända hit till Dalarna!
Undra om Paulus kände till ljuden av islossning?…hela skapelsen ropar som i födslovåndor… ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord.
Jaa, fortsätter mildvädret så är isen snart borta. Knakande och brakande är nog ett ”nödvändigt” tecken. Härligt!
Jag måste instämma i det du skriver idag.
I förrgår bad jag för dej och jag fick då en stark kännsla av att Gud sa att en stor islossning är på gång. Jag tänkte då skriva detta här men sen blev det inte av.
Jag har ingen stor erfarenhet av att ge profetiska hällsningar och kan därför va lite rädd för att jag ska säga fel. Men när du idag själv skriver om det så tar jag chansen att instämma.
Det er fine metaforer du har, og tankverde vendinger du kommer med. Absolutt kan det være som du beskriver, også i det åndeligeklima. Vi ber alle om at våren kommer over kristenheten. Kanskje kommer den ikke som vi tenker eller helt slik noen av oss har drømt om. Hvordan den kommer det vet vi ikke,men at den kommer det tror vi. Når den kommer, kommer med både varme til ånd og sjel.
Alt godt
Lillebror
Naturen är underbar vacker och majestätisk. Jag är uppvuxen i en liten enslig by i mellersta lappland. Vi bodde bara 25 m från en sjö som var ungefär 4 km i omkrets. Jag var åtskilldiga gånger ute i skogen, på sommar och höst vistades jag mycket ute i skogen.
Det som är underbart med en riktig skog är lugnet och stillheten. Det mest fantastiska är väl att man kan höra tystnaden. Alla färger, lukter är också helt underbara.
Vad vackert du skriver! Det låter nästan som Thoreau det där.
Tack så mycket för detta inlägg.
Tror att det var en av dina absolut finaste texter på länge (därmed inte sagt att de andra inläggen varit dåliga, utan just att detta var extra bra). Använd gärna fler metaforer och kåserier på bloggen och låt den blomma ut i hela dess prakt och möjligheter!
ja helt fascinerande…först sker det i anden och sen fysisk…JAG tror på väckelse och jag välkomnar den. Igår var det en man som talade med mig och han vet INTE att jag är kristen…så säger han: Vet du, jag vill predika på julottan och ge människan något med sig, inte som nu, bara prat och prat….
Då svarade jag honom,,,, du som är topp politiker borde INTE ha svårt att få folk att lyssna….då svarade mannen…men jag vill tala Guds ord….
SÅ jag tror på väckelse….välkommen
Brudgummens längtan efter bruden tänker jag på… väntar, lyssnar, väntar, tittar, väntar… jo, många generationer är det nu, men snart spricker skyarna upp!
Amen, låt det få ske, att när isen smälter så smälter också vi samman, först och främst med Fadern, Sonen & Anden, och sedan med varandra inför Hans ansikte.
Trevlig helg till alla (ps, det är gött att bo på landet)
/magnus =)
Ulf, Du är inte bara pastor, Du är poet som målar med ord. Allt gott;
Hasse Gardelach i Gamleby :o)
När allt blev till, inklusive isen, vårfloden, våren och sommaren, talade Gud Sitt Ord: så är det också i vår tid, när den s.k. väckelsen kommer:
den kommer genom Guds Ord, och har därför funnits här i vårt land under åtskilliga år:
men ingen – eller få – har på allvar velat ta upp det ”svärdet” i vår tids kristenhet – Ordets svärd – därför att det riktar sig både inåt, mot bäraren själv, som utåt mot folket.
Men det är genom Ordet, som väckelsen kommer: ”Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Han HAR FÖRKUNNAT för Jakob sitt ord, för Israel sina stadagar och rätter”.
Sammanfattningsvis: Väckelsen finns här redan, i Guds Ord, och i Den Ande som Gud sänt till oss, för mycket länge sedan! Den behöver således inte väntas på.
Sven-Erik Sköld
Ja, om inte annat behöver sannerligen kristi kropp en ny vår i det här landet
Vad är det för mildväder ni pratar om? Här har det iallafall varit uppåt -11 grader de senaste dagarna *Burr* Men solen är härlig! 😀
Det som får frusna själar och kalla hjärtan att värmas upp är Guds ord. Herren tänder eldar där virket är rätt och Kärleken verksam.
Väckelsen är inget som kommer av sig självt. Likt flytt fåglar som återvänder när värmen finnes i landet, kommer väckelsen till de som håller sina lampor brinnande. Guds kärlek bränner bort det gamla och det nya och eviga tar form. Mitt hjärta ljuder av lovsång till HERRENS ära.
Tänd din eld och håll dig brinnande:)
I Jesu kärlek
MM
Madeleine, islossning är ett fint, positivt tema: den förutsätter värme och den förebådar sommaren, med dess växande och fullhet av frukt; ”vin och säd i myckenhet”.
Men på det andliga livets området är det från JESUS och Hans Ord, som värmen och livskraften kommer. De två går inte att ersätta med någonting annat. Lika lite som solen och värmen går att ersätta för att en islossning skall ske i den fysiska världen; vi kan ju försöka med spade och spett och stora lastmaskiner..
Den uppståndne, levande JESUS
steg fram, hemma i bönehuset:
Efter Honom kom floder
av kärlek
in i hela byn!
Mvh
Herlig å bo i en del av verden som har så store kontraster i de ulike årstidene. Alltid noe å se frem til; vinter og snø, vår med snøsmelting og yrende liv, sommer med sol og varme, og så høsten med sitt fantastiske fargespill og mørkere kvelder hvor man kan kose seg inne med levende lys…
Hvilken fantasi og kreativitet som finnes hos Gud! WOW! : )
Elsker dine kåseri, forresten. Morro å få et lite innblikk i deres hverdagsliv.
Vær veldig velsignet!! Dere er slik en oppmuntring!
S-E Sköld, ja vem har påstått något annat=)), Jag hade bara friheten inom mig att förtydliga det ”kåsören” också uttryckte, värmen är på väg! Sannerligen är den det och om bara några månader kan vi som älskar havet bada i detsamma!
Guds kärlek är som havet, oändlig!
MM
Fortsätt med ”lite kåserande”, man får underbara bilder i sitt huvud. De behöver vi, andligheten bli så mycket lättare att förstå, så… konkret och mindre abstrakt. Jesus talade mycket i bilder…Du skriver ….så fantasktok fint i den här texten.
Sara
Å, vad jag längtar efter en massa snöö!!! och uppleva det du upplever, pastor Ulf. Promenera i skogen som är täck av snö, det glittrar så vacker!
Visst älskar jag sommar, jag älskar alla årstider, fast här i Sverige är det lite knassig med årstiden. Här jag bor, borde det vara en massa snö, med det regnar, Suck!
okej,okej, dags att prisa Gud!!!…tjohej!, ha det gott!
Etter vinterens mørke dvale,
kommer atter en vår.
Og med ett blir alt forvandlet,
og vi ser å forstår,
at vår Gud eier all makt
og han kan gjøre alting nytt.
Der hvor kulle og is regjerer
kan HAN smelte det ned,
FOR VÅR GUD ER KJÆRLIGHET !
DEN AVGÖRANDE ISLOSSNINGEN
Jag mötte Dig, JESUS
på vägen
och vinter
föll i blom!
och marken, fåglarna, träden
fyllde min värld med sång!
jag mötte Dig, JESUS
på vägen
och något hände
med mig:
jag började
smått förlägen
följa Dig.