Tidningarna har inget speciellt att säga om Jesus idag. Vad som egentligen utspelas för människornas frälsning denna dag går dem helt förbi. Så var det också den dagen då Jesus dog. De allra flesta hade ingen aning om vad som egentligen hände. Även lärjungarna hade skingrats, rädda för att gå samma öde till mötes.

Igår på kvällen föråddes Jesus av Judas och släpades bort för att kunna dömas under natten eller de tidiga morgontimmarna av ett hastigt sammankallat Sanhedrin där både Nikodemus och Josef av Arimatea måste ha ingått. Petrus har förnekat sin Mästare och efter att ha mött hans blick gråtande sprungit iväg förkrossad av sin feghet och lögn.

Idag, denna morgon, befinner sig redan Jesus i Antoniaborgen, överlämnad av översteprästerna och utfrågningen, rättegången och förnedringen har börjat.

Pilatus frågar ut honom, sänder honom till Herodes som sänder tillbaka honom. Folket har börjat samlas och stämningen blir allt hätskare och mer uppiskad. Hatet i rösterna blir allt tydligare: Korsfäst! Korsfäst!

Jesus står ensam och tyst som ett lamm som skall föras bort för att slaktas.

Folket väljer en annan Jesus, Jesus Barabbas och Pilatus viker sig för trycket, friger Barabbas och dömer Jesus till döden.

Jesus förs bort och gisslas med ett pinoredskap, flagellum, en piska  med  läderremmar där man hade fäst benflisor och järnkrokar som grävde ur kroppen och slet loss köttet så att blodet sprutade när slagen landade på kroppen. Många överlevde aldrig en sådan gissling.

Han blir också förnedrad genom att soldaterna kläder ut honom som en kung, kröner honom med en törnekrona som får blodet att rinna ner i ansiktet och hånar och slår honom.

Vägen mot korset har börjat.