Vi har nu haft en andra runda med samtal tillsammans med ledare från Pingströrelsen. Vi, dvs fyra företrädare för Trosrörelsen, hade en dag tillsammans med fyra pastorer från Pingst. Denna gång träffades vi i Pingstkyrkan i Uppsala. Förra gången var vi på Livets Ord.
Det var en härlig stämning, förtroliga samtal och skön gemenskap. Dels hade vi ett långt pass om vad trosundervisning egentligen är, och inte är. Sedan hade vi ett pass där vi talade igenom synen på ledarskap, vad som skiljer och förenar.
Det är mycket roligt att kunna samtala i lugn och ro om dessa viktiga frågor, be tillsammans och också lyssna in angående vad vi tror Herren vill göra i vårt land i framtiden. Så väl investerad tid som ger mersmak.
Det blir en tredje runda. Allt detta medverkar till både djupare enhet och mer strategiskt tänkande angående hur vi når Sverige för Jesus.
Om jag känner trosrörelsen och dagens pingströrelsens så kan jag tänkar mig att det finns oerhört mycket som förenar dessa två. Underbart att dessa samtal pågår. Ps 133
How good and pleasant it is when brothers live together in unity! It is like precious oil poured on the head, running down on the beard,
running down on Aaron’s beard, down upon the collar of his robes. It is as if the dew of Hermon were falling on Mount Zion.
For there the LORD bestows his blessing,
even life forevermore.
Det här är väldigt, väldigt roligt att höra 🙂
Roligt att höra att dessa samtal pågår. Vi behöver varandra!
Verkligen positivt med dessa samtal. Vi behöver varandra. God Bless.
Jag är stolt över er alla åtta. Man behöver ju inte gå i gemensamma fotspår, utan det räcker att man går åt samma håll, ser behoven och tycker om varandras sällskap. Vi är Kristi kropp, olika delar och olika uppgifter, men extremt beroende av varandra för att fungera korrekt. Utan samarbete kollapsar kroppen och kan bli till mer besvär än nytta. Som sagt: jag är mycket stolt över er!
Glory to God!
Kul att høra!
Tack för att du delar detta, så vi får vara med och glädja oss – ja, detta är MKT gott! Instämmer helt med föregående kommentarer, och skickar mitt eget jubel (trots att GIF förlorade i kväll… :P)
Välkomnar alla samtal mellan bröder..
…fattas bara.
Vad är alternativet?
Förlåt en okunnig amatör men jag undrar vilka dom andra ledarna var.
Mvh. Hasse ”Kompis” Gardelach i Gamleby :o)
Känns naturligare med enhet med pingst än med RKK.
På tal om enhet vill jag dock inte undanhålla er följande tänkvärda ord från min gamle svärfar
”På min tid sökte vi Gud men nuförtiden söker man enhet i stället…”
Lycka till……
v v v v Thommy Bergenwall
Ja det vore intressant och höra vad trosundervisning är idag. Är det 80 talets trosundervisning med influenser från kenyon o hagin där människan nästan blir en Gud om hon bara bekänner rätt och tänker rätt ungefär i stil med ”the secret” ”en ny jord” eller nån annan new age litteratur som bygger sina tankar på new thought.
Prova fantastiska! Underbara! Härliga! DIVINE SPIRITLESSONS HEAVEN SV.
Läste om det på http://www.danielalm.se och blev riktigt glad. Äntligen….
I från norskt perspektiv indikerar alla dessa kraftfulla superlativer att något helt extra ordinärt har hänt. Utifrån kommentarerna här, lovprisas dessa samtal med ord som jubel, glad, mycket stolt, mkt glad, glory, väldigt roligt, Underbart o.s.v
Vad säger det oss om det kristna andliga klimatet? Jubeln står i taket när Livets Ord samtaler med pingst.
Hos andra pyser frustrationen fram när Ekman inte, på många år, har fört offentliga samtal med sin norska motsvarighet, Åge Åleskjær.
Stärkt!?!
Persson;
Jag tror på enhet mellan kristna från olika sammanhang. Min uppfattning är att läget har varit ganska kärvt mellan många olika grupper under mycket lång tid. Att bygga upp relationer kräver mycket, men att riva ner dem går blixtsnabbt.
Jag tror på att ge support till människor som försöker att – efter sin förmåga – nå varandra. Både i stora sammanhang och i små. Någon frågade: ”Hur bär man sig åt för att äta en hel elefant?” Det logiska svaret är: ”Man tar en bit i taget” Den här misstänksamheten mellan olika kristna grupper är verkligen en stor elefant som vi alla behöver hjälpas åt med att göra slut på.
Hade nog hoppats att inte bara sexton personer (när det här skrivs) hade kommit med glada tillrop över dessa försök till sammarbete, utan minst några hundra!
Hej!
Läste Persson’s kommentar och som norsk (bor i Sverige för en tid) vill jag bara kommentera.
Många har hatt en stark frustrasjon, i olika sammanhang i Norge, över Åge’s liberala utspill i vissa frågor. Till exempel alkohol; ”ge din granne en flaske vin till jul” kunde man läsa i en artikkel i OKS julmagasin för några år sedan. Nu har jag i höst läst att OKS skriver att det er OK att dricka lite, men drick dig inte full.Och vem kann sätta gränsen där då? En tonåring som inte er van att dricka blir lättare påvärkad.
Tror att evangeliet mister sin kraft när man sjonglerar med sin frihet som kristna;och försöker att vara världen till behag.
Jag försöker inte att ge et argument för om pastor Ulf skall prata med Åge Åleskjær eller inte. Men jag vill lyfta fram en sida av den ”nådeforkynnelsen” som många församlingar i Norge är präglat av.Det är inte på tala om omvändelse, nej, Gud skall göra allt, också ”helliggjørelsen” Men det stämmer inte med Jesu egna ord ”omvänd er,ty himmelriket är nu här” Matt 4:12
Det är inte konstig att väckelsen dröjer.
Visjon Norge står upp för det som är sant och rätt. Annars behövs det att röja på många håll. Kanske väckelsen kommer där man minst väntar det.
Så min fråga är inte den samma som Perssons.
Det kan väl hända att det finns kontakt mlm OKS och Livets Ord. Robert Ekh och Åge Åleskjær jobbade tilsammans som rådgivare i Levende Ord för få år sedan.
Som ”vanlig middelaldrende kvinne” og bibelskolestudent, och utifrån tidigare upplevelser i församlingsliv och info om det som sker i Norge nu från kontakt med vänner, så er frustrationen på et annat plan;– om evangeliet blir förkunnad så att människor får växa, eller förbli på babystadiet.
Man känner sådan glädje, och vördnad över det som blir förkunnad här och över allt det positiva som sker!Tror att Gud vill verkligen välsigna, både Sverige och Norge.
I enhetens namn så kan man kanske få slut på alla spekulationer och rykten om Åges såkallade ”liberala nådförkunnelse” gennom att Ulf Ekman öppnar upp för en samtalskväll, som han har haft med biskop Arborelius, Göran Skytte, Peter Halldorf, Weichbrodt, Christer Sturmark m.fl.
Genom att låta Åleskjær komma till tals vill man reda ut en hel del.
Ulf Ekman; invitera Åge Åleskjær! Åleskjær skall beviseligen ha sagt att han vill komma till Livets Ord för en sådan samtals kväll. Fattas bara egentligen i enhetens namn, eller hur 🙂
Börjar bli alldeles för lite skrivet på denna blogg och när det väl skrivs så är det valborg, svärmor, möte med pingst, osv osv. Inget fel med det men var är variationen?
Finns det inte något mer teologiskt djupdyk eller någon intressant reflektion eller nyhet att berätta och blanda med ibland?
Ett gott exempel att ta efter tycker jag är Stefan Swärd som är fenomenal på att blanda svärmorsan och fotboll med goda teologiska djupdykningar, nyheter som först släpps på hans blogg innan det kommer ut någon annan stans och han skriver två ggr om dagen på bloggen.
Skulle va kul med lite mer fyllig info på denna blogg också, börjar bli urvattnad.
Så är denna blogg så ytterst försiktig, Ulf du har blivit en topptrimmad politiker och diplomat bra på sitt sätt fast jag får erkänna att jag personligen önskar mer spets och skärpa. Våga stick ut lite mer var inte så slalomåkandes mellan alla samfunds pinnar i teologi backen. Visst behöver inte alltid vara störtlopp rakt ner men så långsamt försiktigt åkandes för att inte katoliker eller missionare eller pingstvänner ska känna sig frånkörda, överkörda eller inte känna igen åkstilen. KÖR PÅ BARA!!!
Samtidigt är webtv sändningarna fenomenala men bloggen börjar jag ärligt talat lessna på…
Hej!
Enhet är bra…och eftersom jag själv precis konverterat till katolska kyrkan så tycker jag att det är mycket bra att Livets Ord även är positiv till enhet åt det håller. För då kan jag ju fortsätta att åka på era konferenser utan problem.
Sedan var den någon som påpekade det hemska i att Åge Åleskjär uppmanat folk att ge en flaska vin till sina grannar…inom katolska kyrkan är det absolut inga problem att göra detta. Och det tycker jag är underbart avslappnat och befriande.
Frikyrkan är i mina ögon nutidens fariseer. De är mycket måna om den yttre fasaden…men hur det ser ut inuti är inte alltid så noga. Det vill säga den yttre fasaden är många gånger viktigare än kärleken till sina syskon och världen.
mvh
Emil,
Det är väl väldigt roligt att höra om allt vad som händer runtom – allt från vad Livets Ord gör under Valborg till Jesusmanifestationen och konferenser i Katarina!
Jag tycker det är spännande att få följa Ulf på det här sättet, och bloggen har blivit ett bra komplement till de andra nyheterna och undervisningen från Livets Ord. Olika bloggar har ju olika karaktär, och bloggskribenterna har ju också olika livsrytm och tid för sitt skrivande.
Vill du läsa mer djuplodande teologi från Ulfs penna så finns ju också både MissionsMagazinet (mer undervisning) och Keryx (djupare teologi). Allt kanske inte får plats här på bloggen.
Jag vill istället tacka Ulf för att han delar med sig mer av sitt personliga liv på det här sättet.
Att Ulf väljer att använda bloggen som en plattform för andra sidor av sig själv är inget konstig alls tycker jag 🙂
Till Anja: Jag förstår inte varför du blir så provocerad av att det var någon som påpekade det mindre välbetänkta i att Åge Åleskjär uppmanar folk att ge en flaska vin till sina grannar.
Nu kanske jag är miljöskadad av att ha jobbat för länge inom en storstadskommuns socialförvaltning där jag alltför hög grad kommit i kontakt med konsekvenserna av alkoholmissbruk eller alkohol i fel händer. Därför tycker jag det är väldigt omdömeslöst av Åge Åleskjär om det nu är sant att han uppmanat folk att ge en flaska vin till sina grannar. Hur vet man för övrigt vilka som klarar av alkoholen? Alkoholmissbruket är inte alltid synligt utanför hemmets väggar…
Men jag vill påpeka för dig, Anja, att det inte bara är i frikyrkliga kretsar alkohol ses som ett stort problem. T ex inom Systembolaget problematiserar man detta, så kunde t ex Ann-Therese Enarsson, vd på IQ (ett dotterbolag till Systembolaget) före jul säga i Aftonbladet skriva i en debattartikel: ”En aldrig så välmenande gåva kan bli så fel. Långt ifrån alla vill ju ha alkoholhaltiga drycker i present. För några kan det kännas genant och obekvämt att ta emot en flaska vin eller sprit. För andra kan julklappen rent av ställa till problem, och då tycker nog varken de eller deras familjer att det är en särskilt bra present. Alkoholen påverkar ju inte bara de vuxna som dricker den. Också barn påverkas. De tvingas konkurrera med alkoholen om föräldrarnas uppmärksamhet samtidigt som det vanliga skyddsnätet i form av skola, fritids och föreningsaktiviteter har tagit jullovsledigt. …Riskbruk av alkohol är förknippat med medicinska risker, olycksfallsrisker i arbetslivet, dagen efter-effekt, sjukfrånvaro och ekonomiska konsekvenser.Hjärnan påverkas mer av alkohol än vad man tidigare trott, enligt en ny studie. Hjärnans volym minskar ju mer man dricker, och kvinnor påverkas mest.Det är alltså helt IQ-befriat att ge bort klappar som kluckar..”
Jag tycker således inte frågan om frikyrkans inställning till alkohol har så mycket med fariseism att göra, som frågan om vilken inställning vi har till våra medmänniskor.
Anders
Jag blev inte ett dugg provocerad av kritiken mot Åge Åleskjär. Och jag vet att alkoholen kan ställa till stora skador för jag har själv varit med om det på nära håll. Men det som jag är ebarmligt trött på är alla hemmasnickrade regler och budord inom frikyrkan. Precis som fariseerna lärde ut sina egna regler och gjorde dem likvärdiga med Guds…så pumpar frikyrkan ut sina regler som om de vore skrivna i sten. Där helnykterismen är ett, som man kräver att alla kristna ska följa…men som inte har något med kristen tro eller bibeln att göra om vi ska vara helt ärliga.
mvh
Tabloida-rubriker från kristen fronten!
*Arild snackade med Yassir Arafat och tillät kristna araber att omtala Gud som Allah (enligt det arabiska språket).
*Åge kräver inte total-avholdenhet(men drick dig inte full).
*Ulf har vänt 180 grader angående Påven som endel av det antikristliga.
Någon fler som har någon extremt att medela så att fronterna kan holdas vid lika.. ojojoj .. vad skall man tro?
Stärkt!? Mycket-mycket tveksamt.
Vore nog bra med en samtalskväll med Åge Åleskjær och Ulf Ekman ja.
Jag vet inte om problemet i frikyrkan är att man har en massa hemmasnickrade regler och budord, nu för tiden verkar man ju öppna för vad som helst och tillåta vad som helst.
Jag håller inte mer med dig när du säger att helnykterism ej har med kristen tro eller bibeln att göra. Det beror också på vad man menar vara kyrkans uppdrag eller uppgift. En klubb för de starka, eller en grupp där man följer Jesu ord om att det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Att Jesus inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.
Anders,
Det var informativt och bra det du skrev!!
Jag tycker det är bra du talar om vår inställning till andra människor. Det är väl där vårt fokus skall vara som kristna?? Inte leva sig själv till behag.
När det gäller vem som skall inviteras till samtalskväll litar jag på att pastor Ulf och de andra pastorerna är ledda av den helige Ande!
”i enhetens namn” som en skrev,–men det er den helige Andes gemenskap! (altså hans namn också)
Jag håller med flera i denna kommentarrad, vi i frikyrkan har blivit experter på att tala om en massa förbud men väldigt dåliga på att fokusera på vad man får när man (om)vänder sig till Gud.
Att kristna ledare möts är väl bra men ärligt talat så har väl inte trosrörelsens ledarskapssyn varit så framgångsrik i praktiken? Någon har jämfört den med en dammsugare utan påse – det är mycket som åker in men nästan lika mycket åker ut. Lite ödmjukhet skulle vara klädsamt.
Att lära känna Gud, är att leva.
Jesus sa: ”Om någon älskar mig så håller han mitt ord; och min Fader skall
älska honom och vi ska komma till honom och taga vår boning hos honom”. Joh.14:23.
Att alltid söka nå upp till Kristi nivå och Kristus-likhet är den finaste och mest in-
spirerade andliga övning vi kan ägna oss åt. Då kan den upphöjda kärleken härska i våra sinnen och liv. I vår svaghet är vi förenade med hans styrka.
Även om vi ser dunkelt, såsom i en spegel, har vi en klar uppfattning om Kristus och hans rättfärdighet. Vi ska älska Gud och våra medmänniskor, det betyder inte att vi alltid tycker om vad människor gör. Vi kan älska människor med Guds kärlek, utan att älska vad de gör, deras beteende m.m.
Vi behöver arbeta på att vårt eget jag, blir mindre och mindre, i vår vandring med Gud.
Var finns kärleken till Gud och människor?
Att älska andra riktar inte uppmärksamheten mot oss själva. Att alltid fundera över,att analysera, att bedöma egna och andras misstag för oss aldrig bortom oss själva.
Det är inte bra. Gud vill ha en lojalitet, kärlek och hängivenhet som spontant ges åt
honom. En sann kristen är inte intresserad enbart av sin möda att uppnå syndfullhet.
Vi gör Kristus till vårt allt vår enda fullkomlighet. Han är den enda fullkomliga person
som levt. Vi kommer med en kärlek och hängivenhet till Kristus och hans rättfärdig-
het som aldrig kan bli tillfredsställd med mindre.
Då tar Gud emot oss, han tar hänsyn till vad vi verkligen vill menar, önskar – som om det
redan åstadkommits. Vid sin ankomst kommer han att låta det bli verklighet. Vi är fullkomliga i en tro som verkar genom kärlek så långt vi förmår. Vi är ett med Gud.
Det innebär att vi behöver Kristus, att vi älskar honom, att vi har tillägnat oss honom.
Vi är aldrig ensamma. Detta är det främsta, bästa det avgörande i våra liv.
10.5.09. Marita. Svårigheternas berg, det ondas berg, ska avlägsnas från min väg.
I det som är på gång påmnner jag mig ett profetiskt löftesord från Riksbönemötet i Katarinakyrkan 1987 med avseende på den enhet vi längtar efter: ”Herren säger jag skall själv göra det och inget kött skall kunna stå emot och inget kött skall kunna berömma sig.” Gud gör något nytt i Sverige, för Sverige!
Hej Anja,
Jar ar katolik men jag haller inte alls med dig att ‘frikyrkan ar nutidens fariseer’, tvartom! Jag tycker vi i katolska kyrkan ar nog sa fariseeiska i sa fall. Det ar forstas som i frikyrkan upp till varje enskild ledare, prast, forsamling osv att ta stallning. I min gamla forsamling i England exempelvis fanns det varje sondag en bar dit alla irlandska katoliker (aven andra forstas) kunde ga och ta en Irsh coffee (kaffe med whiskey), – sakert later det kul i svenska ogon men det ar eg. Helt hansynslost. Usch. Om man tycker frikyrkan hycklar maste man komma ihag att manga som kommer dit har missbrukarbakgrund och omvandelseupplevelsen blir ofta ett totalt avsteg frn missbruk av sprit och knark; ett glas vin efter sondagsgudstjanster ar ingen bra ide da..
Det är fruktansvärt öäskigt att ni år 2009 fortfarande tror på rappakaljan i Bibeln. Har ni inte lärt er någonting alls om källkritik och vetenskap i skolan? Just ja, ni har väl gått i en religiös friskola och därmed blivit än mer indoktrinerade.
Lisa – en orolig medborgare
Till ‘En orolig medborgare’!
Nae jag har gatt i svensk sosseskola hjarntvattad av ‘källkritik’ och ‘vetenskap’ & kristendomshat och jag brukade vara valdigt orolig och deprimerad. Nu ar jag kristen, tack och lov och Jesus har helat mig fran all oro.
Ej orolig medborgare
Sitter här och läser. Redan Paulus, Petrus, Jakob och många av de andra i fornkyrkan var oense om mycket. Vad säger att vi idag skulle vara bättre än vad de var. Paulus skriver att han tycker att allt bråk mellan kristna hindrar Herren från att verka. Nu står det någonstans i Apostlagärningarna att man hade olika åsikter om nåt och att man då blev besvikna och arga på varandra och vem det nu var tog ett skepp ut på Medelhavet den andre åkte till Jerusalem. Vi är människor, som människor har vi känslor. Vi är sårbara där men också starka. Det finns en ond makt, den spelar på splittring. Nu ska jag provocera. När Gud ser att något är fel. Vill han splittring då för att kapa grenen som ruttnar innefrån?
Sedan till alkohol frågan. Jag håller med Paulus: Allt är tilllåtet men allt är inte nyttigt och bygger upp. Om det jag gör gör att någon blir negativt påverkad och tappar tron, tänk efter innan och vet du att det blir negativa konsekvenser. Låt bli och gör det du tänkte göra för du sårar/kränker/låter någon köra i diket.
Så lite sunt Pulusbondförnuft så funkar det om vi klarar av att lyssna på Herren Jesus Kristus.