Attityden emot Israel har definitivt svängt rejält sedan Obama blev president i USA och Netanyahu blev premiärminister i Israel. Enligt SvD ringde Obama ett av sina första utlandssamtal till palestiniernas president Abbas, inte till Israel. Den förste som besökte honom var Jordaniens kung Abdullah medan Netanyahu har fått vänta i månader på att komma på besök. På sin första utlandsresa besökte han Turkiet, inte Israel. Obama har också inlett försonligare samtal med Iran som bryter emot internationella bestämmelser angående sitt kärnvapenprogram och öppet hotar att förinta Israel.
USA har alltid, oberoende av vem som suttit i Vita Huset, haft en grundläggande starkt Israelvänlig politik. Frågan är om detta nu kommer att förändras. Det är inte svårt att se hur Bibeln talar om, i ex. profeten Sakarja. kapitel 12 och 14, att Israel så småningom kommer att mer och mer isoleras och hatas av den omgivande världen. Under många år har det kommit profetiska ord om att USA, under påverkan av Arabvärlden och genom sin oljetörst skulle skifta solidaritet och av strategiska och ekonomiska skäl steg för steg överge Israel. England gjorde likadant.
Det råder knappast någon tvekan om att freden i Mellanöstern är mycket bräcklig och kall och att de omgivande arabnationerna med sina ca 150 miljoner muslimer knappast vill att Israel skall existera. Det har man aldrig velat. Det är bara de politiska realiteterna som tvingat Egypten och Jordanien att sluta fred med sin fiende. Syrien har fortfarande krigstillstånd gentemot Israel och ser gärna att Hizbollah och Hamas attackerar på alla sätt. Iran stöder dessa öppet och förbannar nästan dagligen Israels existens och lovar att förgöra landet.
När problemen i Israel diskuteras kan man aldrig bortse från de yttre, och inre hoten, emot själva Israels existens, som dagligen finns. De har funnits från dag ett i Israels historia. Ett land som är omgivet av så många yttre och inre fiender och som ständigt får kämpa för sin dagliga överlevnad fungerar annorlunda än lilla Sverige som levat i fred i snart 200 år. Ser man inte den stora bilden ser man ingenting alls.
Här kommer ett tillägg: Netanyahu har nu åkt hem till Israel igen efter näst intill kollisionsartade samtal med Obama, inte minst om tvåstatslösningen som Netanyahu är emot. Det främsta skälet är rädslan för ett nytt Hamasstan, alltså ett nytt land styrt av Hamas med militär makt som har edsvurit sig att utplåna grannen Israel och som upplåter mark för Iran och andra att installera moderna vapen riktade emot Israels hjärta. Kanske inte så konstigt att man tvekar.
Gud kommer att fa sista ordet i Mellanosternkonflikten.
Tiderna och stunderna ar i Hans hander.
Gud har fortfarande allt under kontroll, oavsett attitydforandringar pa politiskt hog niva.
Herren Gud ar over allt och alla.
Jorden ar hans fotstol.
I det perspektivet behover ingen tappa fattningen.
Den som har Gud pa sin sida ar alltid i majoritet, aven om hela varlden blir ens fiender.
Det finns en plan, Guds plan som ligger pa ett hogre plan an manskligt baserade fredsoverenskommelser.
Guds fredsplan ar knuten till Fridsfursten, Jesus Kristus sjalv och i Honom finns det en plan, en fralsningsplan for bade judar och araber.
”Baruch haBah beShem Adonai!”
”Valsignad ar Han som kommer i Herrens namn!”
Matt.23:39b
Shalom-salam halsningar/ E.H-L
Jesus. idag ber vi för Isreal och för Palestina, för Gaza och för Iran. Jesus – tack för att du inte ser till stater eller nationer, presidenter eller kungar, utan ser till hjärtat och varje enskild människa. förbarma dig över var och en, låt inte hatet ta över i någons liv, inte i våra liv. tack för var och en av Israels barn, tack för var och en av Ismaels barn, tack för var och en i Iran. Tack Jesus för varje gång vi hotas eller smädas för att vi tillhör dig. tack för att vi välsignar när någon förbannar, vi välsignar Iran Herre, vi välsignas Hamas och vi välsignar Hizbollah och ber för var och en. Herre, skynda, Herre hjälp, och tack för att du ständigt ser fridens vägar där vi enbart ser omöjlighet.
Det e nog mkt möjligt att en svängning kan ske nu tyvärr. Obamas inledning har väl inte direkt rosats av Israel. Det verkar snart som att Sakarjas profetia går i uppfyllelse….rubbet mot Israel, i det naturliga slutar det på ett sätt, fast Herren Sebabot strider för Israel! Vi kristna måste också det, i Anden!
Det kanske är dags för Israel att förlita sig på Gud istället för på USA. Kanske för detta steg av USA på sikt något gott med sig. I vilket fall så har jag svårt att i Bibeln se att USA eller någon annan skall beskydda Israel i väntan på att Gud helt tar över. Gud skall ju själv samla alla folk till strid mot Jerusalem (Sak 14:2).
Men sedan kommer han på Olivberget och tar över:
”Ty Herren skall dra ut och strida mot dessa folk, som förr när han stred på kampens dag.” (Sak 14:3)
The next 4 years in America will be interesting to say the least. Many things are changing.
I de här frågorna tycker jag att du ofta problematiserar konflikten ensidigt – men jag förstår att ditt hjärta klappar för ett land du funnits så nära i många år.
Nu till det du skrev om Obama: om man vill skapa möjligheter till fred i mellanöstern (vilket jag menar att alla troende måste jobba för) så är väl kontakt/kommunikation med de antidemokratiska nationerna ett mycket bra steg. Finns det möjligheter att uppmuntra en demokratisk process och bryta isoleringen som arabvärlden lever i, vilket jag anar är Obama-administrationens mål – så är det något positivt.
Jag är inte alls lika säker som många andra att de verser som talar om ett ”harmageddon” ska tolkas så bokstavligt och futuristiskt som många av oss troende gör. Dispensationalismen är ju som du vet inte gammal i kyrkan (ca 1830).
Uppmaningar som ibland ges att ”välja sida” i Mellanösternkonflikten tror jag inte alls är särskilt Kristuslikt.
ABS: (vilka initialer! ser du dig själv som bromskloss:)) Nä, allvarligt talat, jag ber gärna med dig – Herrens vägar är fridens vägar.
Jag tycker det är bra att USA äntligen börjar ställa krav på Israel att följa internationell folkrätt som andra stater. Just nu kan vi läsa om hur livsrummet för Palestinierna på Västbanker bara krymper, det skapar frustration och är motorn i terrorismen. Som en Jesu lärjunge tycker inte jag att han gett oss något uppdrag att stödja förtryck av ett annat folk bara för att påskynda hans ankomst. Visst hotet från Iran är verkligt, men om Israel skapar en rättvis fred med Palestinierna som kommer Irans inflytande minska i regionen. Just nu är det inte Israel som står inför hotet av en utplåning det är Palestina som håller på att utplånas. ( se länk till min blogg) http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/
Signs of the times of Jesus!
Israel är USA:s viktigaste och enda säkra brohuvud i Mellanöstern, här kan den amerikanska flottan ankra och flygvapnet sätta ner sina maskiner när de så behöver. Den judiska lobbin i USA sätter också dagordningen till stor del även med Obama vid rodret. Men ska fred skapas så måste man tala även med de som tycks stå emot de egna intessena. En del dispyter kan bero på okunnighet och fördomar och samtal kan rätta till detta. Skapa förtroende hos motståndarsidan görs nog inte om de alltid ska stå sist i kön och vänta medan israelerna promenerar rakt i i ovala rummet. Men visst, för en känslig israelvän så kan det verka hotfullt när Obama agerar som han gör. Det är säkert redan många som vill sätta ”antisemitstämpeln” på Obama. När han dessutom inte lyfter upp den sk. kristna högern i knät blir nervositeten möjligen ännu större. Oljan, visst oljan är en magnet men kanske den kommer att minska i styrka allt eftersom alternativa energikällor upptäcks, den räcker ju inte så förskräckligt länge heller! Vi har en global ekonomi så det är inte bara att spela ut oljehotet, de oljeproducerande länderna måste ju fortsätta att sälja sin olja, så mycket annat har de inte att bjuda ut. De kan höja priserna men det blir ju dominoeffekter även på deras egna ekonomier. Vad vi kan göra är att be för Israel, Gud leder ju ”konungars hjärtan såsom vattenbäckar” det inkluderar även Obama vad jag kan förstå. Rätta mej om jag har fel. ” Min hjälp kommer från Obama” kan jag inte dra mig till minnes att jag läst men väl ”Herren.
Mvh Rolf
Vi lever i dag i en tid där trofasthet och lojalitet är två ord i raden som blivit ur holkade och urvattna.
Man ser helt enkelt till den egna plånboken och är beredd att kompromissa på många plan.
Barack Obama är naturligtvis inte annorlunda än andra människor som får makt och inflytande, det är bara och se på våra egna folkvalda politiker och deras populär hunger och vad det har inneburit dom senaste åren.
Sen kan man alltid hoppas eller framför allt be för dom olika situationerna i vår värld och tro Gud om att han har allt under kontroll och att vi finns med i den planen,amen.
Var välsignade kära med borgare och gör din röst hörd,för Guds skull.
V v v v Thommy Bergenwall kastasten.se
Israel är ett stående böneämne för alla troende som har någon insikt i ämnet och det kommer att bli viktigare framöver att stå fast vid Guds ord och göra det han säger och vill.
Utvecklingen är verkligen oroande. (Men Herren har ju förutsett allt, så allt slutar som det ska.) Man kan undra vad som sker om den ekonomiska krisen blir så djup som David Wilkerson profeterat (jag tror det var i Skörden s 50 o framåt) så att dollarn kraschar (efter en falsk uppgång – den vi ser nu?). Kommer då New Yorks judar, och många andra att utvandra till Israel? Kommer då deras viktiga röststöd för amerikanska politiker försvinna? Vad händer vid ett sådant scenario?
”De kristna är ryggraden i det folkliga stödet för Israel i USA, och de kan ha en avgörande roll genom att påverka lagstiftarna så att de inte stöder en politik som blir skadlig för Israel,” säger Aaron Klein som leder Jerusalem-redaktionen för WND.com. ”De flesta av judarna i USA tycks antingen ha övergivit Israels sak eller nu stödja livsfarliga israeliska eftergifter. Det är de kristna i USA som är det verkliga stödet för Israel.”
http://www.wnd.com/index.php?fa=PAGE.view&pageId=98432
Det är sorgligt att läsa dessa extrema åsikter. Som kristen kan jag inte annat än vara vän med både israeler och palestinier. Då kan jag också bara vara tacksam för den nye presidenten i USA som så tydligt och klart visar sin solidaritet mot de svaga och tar intiativ till fred utan vapenmakt. Tackar Gud för Obama.
Håller med Rolf här ovan…
Jag har aldrig förstått denna pro-Israelhysteri som råder bland vissa kristna.
Själv är jag pro-Israel/Palestina fred. Jag tar varken ställning mot någon av folkens rätt till en stat. Sluta skjuta och bomba varandra! Fred och kärlek till folken i Israel och Palestina!
Kristna sionister plockar ofta profetior ur Hesekiel och andra profeter för att stödja deras kamp för att judarna ska komma tillbaka till landplätten i Kanaan. Huruvida dessa profetior syftar på judarnas återkomst till Israel efter fångenskapen i Babylon eller om det talas om en andra återkomst går att diskutera, men oavsett vilket är Bibeln tydlig med att detta INTE är ett skäl för etnisk rensning och att man ska tvinga ut palestinierna ur landet. Judarna ska bo tillsammans MED ANDRA FOLK i landet vid återkomsten, enligt profetiorna. Till exempel:
“Ni skall utskifta detta land åt er efter Israels stammar. Ni skall dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De skall vara för er så som infödda bland Israels barn. De skall med er få arvslott bland Israels stammar. I den stam där främlingen bor skall ni ge honom hans arvedel, säger Herren, HERREN.” (Hes 47:21-23)
Om vi ska se araberna som roten till allt ont och rättfärdiggöra allt Israel gör och ständigt påstå att de har ”rätt att försvara sig”, varför gjorde inte de första kristna det? Varför var de pacifister? Se http://www.christarchy.com/profiles/blogs/early-christian-pacifism-and
När Israel år 1967 fick kontrollen över Tempelplatsen i Jerusalem sade Billy Graham, ungefär, att nu måste vi vänta ett par år. Om Israel då fortfarande har kvar kontrollen där, vet vi att vi är inne i den yttersta tiden.
Man skulle kunna tänka sig att en makthavare lite längre österut gör allvar av sitt hot nu att spränga en atombomb över Jerusalem. Fast man undrar väl om den store Författaren verkligen tänker låta en lite pajasartad judehatare få en så viktig roll när vår jordiska tillvaros drama ska avslutas.
Det vi ändå vet är att vi alla kommer att stå öga mot öga med vår Herre och Mästare och få den slutliga och definitiva domen över vårt liv. Och denne Herre är, som alla kristna vet, en judisk man.
Jag har svårt att tro att han kommer att berömma oss för vår ’ärlighet’ och klarsynthet om vi här nere sett på Israel och det judiska folket som marktjuvar och våldsmän och förtryckare…