Det har varit en speciell och mycket intensiv vecka. Min älskade svärfar, mentor och medarbetare under så många år, pastor Sten Nilsson, dog i måndags. Vi har känt varandra i 33 år och umgåtts regelbundet och nära. Oändligt många är samtalen och besöken. Han var också medgrundare till Livets Ord och styrelsemedlem i många år. Det finns naturligtvis så mycket att säga om allt detta och hans medverkande i olika skeenden i Sveriges andlig nutidshistoria. Nu är det emellertid mest som mycket nära svärfar och vän som jag tänker på honom och veckan har varit full av saknad, tankar och känslor.
Samtidigt gifter sig idag Kristofer Nilsson, ett av Stens många barnbarn, med sin Stina och ett nytt äktenskap bildas i släkten. En av Stens barnbarns hustru Sara är gravid och föder om några månader ett barn som aldrig kommer att ha träffat Sten men som kommer att bo på den gård, Fridhem, som Sten köpte och flyttade till med sin familj 1962. Jonathan och Sara tog över den delen av gården för några år sedan. Innan dess hade två av Stens barn med familjer bott där. Där hade vi 1981 de pastorsdagar som Sten initierade och som ledde till att vi senare startade Livets Ord.
Sten och Maj bodde där tills bara för mindre än ett år sedan då de flyttade till ett vårdboende. Deras äktenskap blev 65 år gammalt. Helt fantastiskt! I det hus som de byggde på Fridhems gård 1976, samma år Birgitta och jag gifte oss, och flyttade in i för att göra huvudbyggnaden till Ashramgård med retreater och samlingar, flyttar jag och Birigtta in nu i dessa dagar. Det är märkligt hur mycket som händer inom loppet av en vecka i en släkt.
Förstår att saknaden måste vara enorm.
Jag och en vän bad för dig, din fru och Maj mf sent i går kväll.
GRATTIS;
till den nya välsignade bostaden. Tänk att vi har tak över huvudet, mat på bordet, evigt liv och är fria att prisa och tacka Jesus för allt Han gjort.
Och detta skall proklameras fullt i Sverige bara för att Jesus älskar ALLA svenskar inklusive mig.
Halleluja! Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Sten, käre Sten. När pappa skjutsade honom fram och tillbaka till kyrkan följde jag gärna med, jag tyckte mycket om att höra honom prata med min pappa. Han pratade gärna med mig också. När Maj var med var hon så otroligt omsorgsfull, intresserad och lyssnande. Det var stort för en tonåring att få vara med om. Jag har ett kort inramat på mitt kontor på Sten, Maj och pappa när de är på Linnés Hammarby och tittar på alla växter. Jag har alltid uppskattat hans undervisning, särskilt när han kom in på bibelskolan (96-98) och föreläste om försoningen och äktenskapet. Jag ser fram emot att få träffa honom igen.
Vad spännande att bosätta sig på samma gård som sin son och sonhustru (om jag förstod dig rätt). Vi hade en liknande tanke för ett tag sedan, men mamma och pappa trivs så bra i Långban att det nog inte blir av.
tidevarv komma, tidevarv försvinna
släkten följa släktens gång
aldrig förstummas tonen från himmelen
Ja livets skiftningar är och blir mycket påtagliga ibland.
Önskar Er alla i familjen Guds frid som övergår allt förstånd och att Han ger Er styrka o beskydd för allt ni står i just nu.
Frukten från dom dagarna ledde bla till min frälsning, fyra år senare!
Tack gode Gud för Sten och Maj.
Förstår om ni säger ”Han fattas mig”…men en dag ska vi ses igen…och det är en tröst…
Mjuk Frids hälsning
till Ulf och Birgitta med familj
från hanna
Så här skrev jag i min Facebook när jag läste i Dagen tidigt morgonen efter hans hembud.
Läser om att Missionär Sten Nilsson gått hem till Herren. Jag har älskat att läsa hans böcker och hämtat inspiration ur dem i min vandring på trons väg. 1980 var jag och min kvinnobönegrupp från Rotebro på Ashram i Storvreta och hans undervisning var så bra och genuin. Boken Blodsförbundet vet jag inte hur många ggr jag läst.
Ulf och Birgitta!
Vilken förmån för er att få bo där så många ”öppna hjärtats gemenskap” kvällar firats och där dessa två helgon bott.
Gud är med er i sorg och glädje :).
Ja, det är mycket som hänt under den senaste veckan av både glädje och sorg. Död, nytt spirande liv och bröllop, men också ett dop, då Stens yngsta barnbarnsbarn, vårt barnbarn Joel, döptes åtta månader gammal. Han bär också det röda hår, som även Sten hade i sin krafts dagar. Vi saknar Sten mycket. Han betydde mycket för mig. Kommer så väl ihåg när jag 1971, som 19-åring skulle bjuda mina blivande svärföräldrar på middag och få träffa dem för första gången. När jag öppnade dörren, stod där en, som jag upplevde det, gigantisk man med ett kraftfullt handslag. Händerna var så stora, men Sten var så snäll, upptäckte jag direkt. När knappt ett år gått vigde Sten mig samman med hans äldste son, vi flyttade in på oasen Fridhem och hade nära och daglig gemenskap på gården under de många år som vi bodde där, så värdefullt för oss och för våra barn, som fick växa upp i närheten av farfar och farmor. Nu gläds vi mitt i sorgen över att Sten till sist fått möta Herren ansikte mot ansikte, något han längtat efter så länge och vi ber om styrka för farmor Maj, som är kvar hos oss.
//Vaike
Vet inte exakt vad jag ska skriva MEN BRODER STENS UNDERVISNING OM JESUS HELIGA EVIGA FORBUNDS BLOD AR FORTFARANDE NAGOT AV DE ALLRA BASTA jag har hort—Halleluja Pappa och Kung JESUS—sag forressten att 62 da jag foddes Flyttade dom till FRIDSHEM—Krama och Halsa Goa MAJ Sa Mycket—GOD BLESS YOU ALL—
–JESUS ALSKAR ER ALLA MED EVIG KARLEK—VILKEN NAD—att fa Tillhora DET EVIGA-KARLEKENS-STORM-VIND–ORNEN–RYMDSKEPPET-HERREN-JESUS-KRISTUS–HALLELUJA PAPPA OCH HERRE JESUS KRISTUS
Jag är väldigt tacksam att jag fick ha Sten Nilsson när jag gick bibelskolan…vilken förmån att få höra honom tala om blodsförbundet. Jag är enormt tacksam.Tänker på Er hela familjen.
Vill även önska ett stort grattis till ytterligare ett barnbarn som snart ska se dagens ljus. Tänk vilken underbar välsignelse.
Guds rika välsignelse till Ulf o Birgitta med familj.
Inga-Lill Hörnqvist
Ja, som mamma nämnt ovan blev också Joel döpt, och jag blev för första och enda gången fadder. Barndop är ju lite nytt för vår släkt.
Ett lite suddigt men gulligt foto på farmor Maj och kusin Kristofer taget på kyrkbacken efter hans vigsel finns här: http://hemsida.be/familj/maj_kristofer.jpg
Ulf & Birgitta! En gigant i Guds rike har blivit befordrad till härligheten. Det är honom väl unt. För oss som är kvar är det en förlust att inte längre kunna lyssna till goda råd och visdom från Sten.
När jag i maj månad frågade Birgitta om möjligheten att möta Sten och ställa några frågor till honom i ett ämne som få begriper så förklarade Birgitta att han inte längre skulle orka med ett sådant samtal. Jag förstod detta men ångrade samtidigt att jag inte hade tagit upp saken ett par år tidigare.
Det här är bara en liten, enkel illustration av hur många av oss såg på Sten Nilsson – som en klok, mogen och erfaren kristen ledare som många av oss såg som en förebild. ”Väl gjort, du trogne och gode tjänare. Gå in i din Herres glädje!”
Och till er närmaste som är kvar: all välsignelse, tröst och styrka! Må den nya bostaden bli en fristad och en plats av både vila och uppenbarelse!
Torbjörn Freij
Hörde om Stens hemgång till härligheten tidigare när det hände men läser detta på bloggen just nu från Indien och känner än en gång en stor saknad efter Sten som betytt så mycket för mig. Tårarna kommer men jag tackar Herren från djupet av mitt hjärta för vänskapen och visheten från honom och Maj. Hade önskat att kunna vara med på begravningen men tackar samtidigt Herren att jag får vara här och fortsätta att arbeta för Herren i Indien som jag vet att Sten var så glad över att jag gjorde. Så låt oss ta stafettpinnen och fullborda vårt lopp!/Maria i Indien