Tänkte häromdagen på att det nu verkar vara ett verkligt generationsbyte när det gäller andligt ledarskap. För mig har det alltid varit väsentligt med ett äldre andligt ledarskap. Aposteln Petrus var inte bara äldste utan tillhörde de äldre, 1 Petr. 5:1. Detsamma gällde Johannes, 2 Joh.v.1,3, Joh.v.1. Den västerländska popkulturen, alltså inte bara musiken utan den vidare kulturen, har ju bland annat medfört att vi tränger undan detta med ålder så att istället för att yngre ser upp till äldre så går äldre omkring och vill bli yngre och känner sig passé. Märkligt!
Den yngre generationen har ju ofta blivit, genom popkulturen och dess teknologiska förutsättningar, avskuren ifrån en äldre generation och tror sig ibland kunna leva utan den. Vilket aldrig går! Den som försöker det begår samma misstag som Reheabeam som bara lyssnade till sina jämnåriga och vägrade lyssna till de äldre och därmed fattade okloka beslut och tappade stora delar av riket. Behovet av att vara trendig och ”cutting edge” kan lätt skapa en glansig yta på bekostnad av innehåll och djup. Det märks inte minst på att många idag har en tunn bibelkunskap och en nästan tomt läroinnehåll. Där sakkunskapen försvinner där fylls det ofta med ytliga schabloner och fluffiga känslor. Beredskapen inför framtiden kan då vara alarmerande.
Jag minns hur viktigt det var för mig, inte minst när vi startade Livets Ord att ha en koppling med äldre förkunnare och inte bara vara solokvist. Då var det främst tre stycken. Det var min svärfar Sten Nilsson, pastor Bror Spetz i Södermalmskyrkan och Lester Sumrall från USA som jag hade denna gemenskap med. Lester Sumrall var äldst. Han var 70 när vi träffades och jag var 35. Det var 1985. Jag hade mött honom tidigare, 1980, genom min svärfar, men från 1985 till 1996, då han gick hem till Herren, betydde han oerhört mycket. Jag reste i många länder med honom och lärde mig massor av honom, inte minst när det gäller mission, tro och den Helige Ande. Det var också ofta förmaningar som verkligen gick på djupet och ibland var besvärande för stunden men så rätt när man ser i ett längre perspektiv. I samband med hans död fick jag en djupare kontakt med pastor Yonggi Cho som bevarats sedan dess.
Det är märkligt idag att tänka tillbaka på dessa förkunnare som nu alla är döda. De har marscherat in i himmelen och fullgjort sin tjänst här. Inte minst när jag satt på biskops Gärtners begravning tänkte jag på detta. Detsamma gäller Aril Edvardsen som ju också har lämnat oss. Dessa fem har på olika sätt haft stor betydelse för mig och nu finns ingen av dem kvar här hos oss och i dess spår uppstår, åtminstone ett tag, ett vakuum. Till detta kan jag lägga den israeliske politikern Harry Hurwitz som dog förra året. Han var en verklig vän till mig och och vi umgicks så mycket under de 17 år vi kände varandra.
När man är mitt i ett skede, speciellt tidigt i livet, tänker man inte på att det faktiskt tar slut, att årstiderna förändras, att släkte faktiskt följer efter släkte, att som Ords. 27:24 säger: ”består ens ett diadem från släkte till släkte.” Det kan komma tider då det nya släktet, speciellt det nya ledarskapet, inte minns Josef längre, 2 Mos. 1:8.
Det innebär att det är dags att be Jer. 3:15 på ett alldelse speciellt sätt just nu i denna tid: ”Jag skall ge er herdar efter mitt hjärta och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.” En tid utan herdar är besvärlig. Det gäller inte bara lokala herdar, de behövs verkligen också, utan även nationella och gränsöverskridande ledare. Annars blir det lätt en kaotisk tid med, en domarbokstid, då alla gör vad som är rätt i deras egna ögon, inte nödvändigtvis i Guds ögon. Det är också viktigt att be Mal. 4:6, att fädernas hjärtan skall vändas till barnen och att barnens hjärtan skall vändas till fäderna. Vi hör ihop! Jag tror inte de olika generationerna är kallade att leva separat och isolerade. Vi behöver varandra och genom Guds Ande kan vi både förstå, rätt relatera, acceptera, ära, välsigna och älska varandra.
Håller med dig Ulf!
Saknar verkligen äldre förkunnare med visdom och Profetisk skärpa från Skriften idag,som Lester Sumrall och Lewi Pethrus en gång stod för i vårt land.
Mycket vishet i det inlägget!
Så sant.. är själv ung ledare och ser hur viktigt det är med generationerna som gått före och ber Gud om andliga förebilder och mentorer.
Jag håller också med dig, det behövs fler andliga fäder och mödrar, som känner ansvar för den yngre generationen. Och då tänker jag inte bara på förkunnare, utan på församlingarna. När jag var ung fanns det många sådana i den församling jag tillhörde, äldre kvinnor och män som hade stor andlig vishet och brydde sig om oss som var unga då.
Vi som har vant oss vid den kristna underhållningskulturen och de andliga kickarna, kanske borde tänka till lite. Nu börjar de äldre försvinna och det är vi som ska ta över. Jag tror att det som behövs är mogna, andliga, ödmjuka, kloka och stabila kristna, som har livserfarenhet och som vet att livet inte alltid är lätt men att Gud alltid är med, oavsett känslor.
Sen kanske vi har lite olika typer av förkunnare. Själv föredrar jag de mer stillsamma, eftertänksamma och reflekterande, som Frank Mangs och Tomas Sjödin, medan andra vill har mer ”go” i undervisningen. Det jag saknar är kristna ”Dai la lama” människor, som kan förmedla den djupa, andliga verkligheten.
Jo det är sant att vi behöver den äldre generationen. Fast vi kanske inte ska stirra oss blinda på de som är 70+. De flesta av oss är en äldre generaton till någon annan och vi ska ta vårt ansvar. Rotlöshet är en förbannelse – en blomma som ar avhuggen från sina rötter lever en tynande tillvaro och inte länge.
Vi kvinnor säger till varandra: vad du ser ung ut! Säg den kvinna som inte blir glad att höra det. Egentligen borde vi säga: Det ser verkligen ut som om du upplevt en hel del, så jag inser att du förstår mig. Dig kan jag lita på!
Det är bara att gå till sig själv: Vem söker du tröst och råd av? Den som ser ung ut, eller den som ser erfaren ut?
Vi är verkligen grundlurade i detta ungdomspräglade samhälle. Vi behöver varandra. En rot utan blomma syns inte och en blomma utan rot dör.
Just detta är det stora med den utveckling Livets ord har haft. Från en församling som i utmanande konflikt pekade på det trötta andliga klimatet i Sverige, och blev medialt slaktade för detta, till att idag vara en ekumenisk smältdeg där man är på väg att ta det bästa från alla kyrliga traditioner. Kunskapen om vad herren gjort genom historien, litturgisk medvetenhet, pingsväckelsens tungotal, frimodighet och lovsång samt respekt och samarbete med hela kristi kropp runt hela jorden.
Jag tror varken biskop Bertil, Sten, Lester eller någon annan förstod vidden av deras livsgärning. De följde bara herren. På samma sätt kan vi idag bara ana vidden av det som du, Bo Brander, Skytte, Simonsson etc kommer att ge till nästa generation. Två saker kan vi dock vara säkra på. Herren har koll på händelseförloppet och ni kommer ända fram till den dagen då ni går hem till herren möta ett kompakt motstånd från grupper i samhället och vissa delar av den politiserade kyrkan. Men Jesu livsvandring var ju knappast fri från motstånd, inte heller apostlarnas. Motstånd från världen kan inbland var ett tecken på att man är på rätt väg.
I kristus, Politrucken
Hei Ulf
Mener du at dette kompenserer for hva Paulus sa i Tit. 1:5 :
”…få orden på de ting som ennå mangler…og innsett eldste i HVER BY..”
?
Intressant, jag har alltid undrat vilka förebilder och andliga ”fäder” du har. 🙂
En engelsk politiker sade en gång ” In the life of every young man there comes a time when he will need an older man”.. Det samma gäller även oss. Annars kan vi lätt hämna i en Rehabeam mönster som kommer att dra ner även det som våra fäder har byggt upp. Tack Pastor Ulf!
Bra sagt” De där borde visa kyrkor höra 🙂
(om väsentligt med ett äldre andligt ledarskap)
Jag håller varmt med dig i det du skriver. Jag tror inte att det bara handlar om en ovilja och nonchalans hos den yngre generationen. Ibland undrar jag inte om det också handlar om att den äldre generationen ser ner på den yngre… Med ett viss mått av förakt? Därför är det så viktigt det du skriver – om att be att generationernas hjärtan ska vända sig till varandra. Jag tänker också på Mark Connors ”Tänk om” där han skriver om de olika generationerna. Oerhört läsvärt och tankeväckande. Jag som småbarnsmamma i början på 30 är i stort behov av visa mammor och fruar som kan ge mig vägledning, tröst och uppmuntran. Kort och gott – vi behöver varandra! Vi är alla lemmar i Kristi kropp.
”UFFE” skriver: ”Det jag saknar är kristna “Dai la lama” människor, som kan förmedla den djupa, andliga verkligheten.”
Jag tror de finns även bland unga människor (om det var de äldre du avsåg besitta ”den djupa…”?) Men det finns en fara med ett åldrat ledarskap som inte låter de unga höras med sina röster. Som ung är det lätt att formas – ibland så mycket att de deformeras. 1 Tim.4:12 visar att det kan vara så även i församlingen.
Den unga Josua-generationen som drog in i landet lämnade en hel del barlast kvar bakom sig… de behövde tänka både fritt och nytt för att klara uppdraget.
Det är en farlig tid då man nostalgiskt låter sig imponeras av sin egen ”meritförteckning”. Var tid har sina utmaningar och kräver oftast ett annat sätt att ta sig an dem. Åldrande människor som kontinuerligt förnyas i sitt sinne är dynamiska.
Jag håller med dig delvis Ulf. Det som behövs är absolut mer djuplodad bibelkunskap och bibelgrupper där man kan gå igenom bibeln och diskutera och ett område där det är särskilt alarmerande är bland ungdomarna speciellt på livetsord.
Det är ju även så att en orsak till att ni har dragit ungdomar i alla tider är just musiken, showerna och dom glada utropen och självklara sanningarna och det är ingen bra grund att stå på om man någon gång bestämmer sig för att lämna tryggheten i församlingen.
Andlig snabbmat mättar för stunden men mer är det inte.
Var finns det ett forum att prata om de svåra frågorna och var kan ungdomar hitta nån som har gått före.
En andlig mentor så att säga?
Jag hoppas ni kommer fortsätta i ert arbete och göra om grunden och systemet som det är nu för jag tror inte det funkar.
Problemet är nog inte kanske att ungdomar inte vill lyssna till den äldre generationen utan att dom aldrig möts. Det gäller likväl inom LO som andra församlingar.
Jag rekommenderar Carl-henrik Jaktlunds bok som jag hoppas kommer ta upp sådana frågor.
/frid
Great post! We that are younger are in great need of the stability that the older generation has to offer.
Släkten kommer ock släkten går så har det givetvis alltid varit. Visst kan man sakna vissa personer en tid men andra kommer snart istället och så rullar det vidare. Att ”hänga” fast vid sk. ”andliga hövdingar” är knappast meningsfullt. Vad jag många gånger saknat och saknar oaktat olika åldrar och generationer är förkunnelsen, det jag kallar predikningar. Att predika är inte att berätta om sitt liv från a till ö. Även om personen tycker att han eller hon levt ett rikt liv med Gud. ”Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord” står att läsa i Rom 10:17. Det är helt ok. för min del om det annonseras ”pastor Svensson berättar om sitt liv ” då kan ju dom som är intresserade ta sig till kyrkan för att lyssna av denna livsberättelse eller varför inte skriva en bok ”40 år i Herrens tjänst” och så hamnar boken förhoppningsvis i missionsbokhandeln. Men när jag går till kyrkan en söndag förmiddag eller på ett kampanjmöte och tvingas lyssna till en framställning som i stort sett enbart innehåller berättelser som ”predikanten” i bästa fall upplevt själv men många gånger är andra och tredjehandsuppgifter då blir jag besviken. Du Ulf sa en gång om jag inte helt missminner mej ”att predika är att läsa ur bibeln och sen läsa en gång till”. Det känns ganska rätt tycker jag. Alltför många gånger har predikanten börjat att läsa 2 verser ur bibeln och sedan kommer en som sagt väldigt meningslös samling berättelser och denna fallgrop kan både gammal och ung predikant falla i !
Mvh Rolf
Jag hålle med Dan, när han skriver om ”musiken, showerna och dom glada utropen och dom självklara sanningarna,” som kanske fungerar i stora samlingar och häftiga möten. Men vad händer sedan, när man blir ensam och inte har tillgång till detta? Får man den fasta grund att stå på, den visshet som håller även när livet går emot en? När det visar sig att alla glada utrop inte fungerar? När tankarna och känslorna säger något helt annat än det man blivit undervisad om? Det gäller inte bara LO, utan många andra samfund och kyrkor också.
Dagens ungdomar är barn av sin tid och matas ständigt med budskap om att man måste vara smart, snygg, vältränad, framgångsrik, lyckad, att livet ska vara lätt osv. och kan lätt få för sig att det är ”rätt.” Där har media en stor skuld, jag skulle vilja kalla det förförelse. Att gå på häftiga möten och uppleva känslokickar är inget fel i sig, men det håller inte att bygga en stabil, kristen tro på.
Tack för inlägget, det tar jag emot med glädje i mitt hjärta. Min mentor som Gud sände i min väg var yngre än mig i sin kropp, men ca 30 år äldre i Kristus. Det jag vill säga är att det betyder ofta en hel del hur bevandrad personen är i sin kristna tro. Sen är det ju helt klart att vi lever i ett förvrängt kropps och åldersfixerat samhälle, men det kan vi ju välja bort!
Frid peter
hej rolf !!!
Dags att leta upp borttappade tilltal vad gäller kallelsen i vårt eget liv! vart tog den vägen?
att inte kunna ”plocka” ur berättelser från förr,beror mer på mottagaren än avsändaren.
sen är det ju så,att varken du eller jag inte har varit på en enda Gudtjänst där vi själva,inte har varit närvarande .
”Gudtjänster”är gemensamma insattser,där vi offentligt håller fast ”vår bekännelse”till Jesus,och alla har delaktighet i dessa.
Frid
Dan: Det generella du skriver om behovet av mentorer och mötesplatser mellan generationer håller jag självklart med om, men jag vill ta upp en detalj i din kommentar – inte för att den utgör en stor del av ditt resonemang, utan eftersom jag tror att den utgör en av grogrunderna för just den problematik som Ulfs så viktiga inlägg sätter fingret på.
När du skriver att ”ett område där det är särskilt alarmerande är bland ungdomarna speciellt på livetsord”, klumpar du ihop många hundra unga människor i en och samma grupp och sätter en kollektiv stämpel på dem. Vi är säkert alla skyldiga till generaliseringar av det här slaget och snabba, gemensamma utdömanden av grupper – ofta unga – men behöver komma ihåg att de inte på något sätt till minskad generationsklyfta. Istället ökar de den.
Jag har arbetat med ungdomar i 25 år och vet av erfarenhet att den unga generationen mer än någonsin behöver omges av en upplyftande trosatmosfär från den äldre, i övergången från mammas/pappas tro till en egen, från barnatro till stabil vuxentro. Enligt Malaki är det just med ”fädernas hjärtan” som processen börjar. När fadersgenerationen väljer att fästa ögonen på det negativa, att sucka och generalisera, sluts dörrarna mellan generationerna från båda håll och isoleringen blir allt större.
Ungdomarna på Livets Ord förtjänar – precis som ungdomar överallt, och alla vi andra också för den delen – något bättre än att omnämnas och betygsättas i grupp. Bland dem finns alla varianter av personlighet och många olika nivåer av andlig motivation och stabilitet. Som i varje ungdomsgrupp med andra ord, men eftersom skaran är så pass stor finns det fler av varje sort.
Däremot vet jag – både av att tidigare varit ungdomspastor för dem i fem år, och att genom resande ha mycket att jämföra med – att det i den här gruppen tvärtom finns en ovanligt hög andel motiverade, ärliga, överlåtna och Jesusälskande unga människor, som tar sin tro och sin egna relation med Herren på stort allvar.
Och även de som inte gör det, ska vara mer än välkomna till kyrkan och ungdomsarbetet, och ska förhoppningsvis där kunna få den tid, stöd, undervisning och positiva atmosfär som kan inspirera fram vidare beslut, utan att mötas av negativa generaliseringar och kollektiva utdömanden.
Tack för att du tar upp behovet av ett sunt herdeskap efter Guds hjärta (Jer. 3:15). Allt för ofta möter jag människor som är trasiga pga. bristen på detta.
Vi behöver inga mer församlingar som kraschar pga. bristen på herdeskap, det måste få ett slut!
Mvh/Magnus Axelsson
Huvudet på spiken Joakim!
Hej Ulf!
Jag har inte så stor erfarenhet av kristet ledarskap, mer av ledarskap i industrin. Där är ganska självklart med äldre mentorer. Det jag ”hör” mest i ditt inlägg är din hänvisning till Malaki 4:6. Därifrån får vi gå till Sef.3:9,” vi skall få ett rent tal osv.” och sen ”ner” till språkförbistringen. Nu börjar det bli verkligt intressant. Det tycks handla om ny ”pedagogik”.
Joakim Lundqvist
Det var verkligen ett vekt svar om jag får utrycka mig milt.
Menar du att en positiv trosatmosfär kommer rädda ungdomar som råkar ut för alla möjliga problem i livet?
Det enda som räddar ungdomar är att man vet vem man tror på och har en levande tro grundad på bibelkunskap.
Personligen har jag varit med på ungdomsmöten och andra samlingar sen jag var 16 år sen har jag även flera yngre syskon som har varit väldigt mycket på Livets ord och det som slagit mig är att samma typ enkla sanningar slås om och om igen, gärna i till en härlig ljusshow och nån peppig predikan.
Sen så generaliserar du själv lika mycket läser jag när du säger att det finns en ovanligt hög del motiverade överlåtna Jesus centrerade ungdomar.
Kan det vara så att det är dom du fokuserat på och inte på dom som inte är på mötena dom som e på utkanten för dom har svårt att ta till sig den glättiga fasaden och dom enkla budskapen.
Kanske appelerar budskapet inte till dom helt enkelt.
Sen så är det även så att mitt inlägg här knappast kommer inverka menligt på gruppen ungdomar om du nu tror att jag dömer ut gruppen som sådan.
Eller menar du att personliga åsikter och synvinklar är att sluta sitt hjärta för ungdomarna ? I så fall tror jag du har fel.
Ja, det är verkligen sannt, de yngre och de äldre behöver komma närmare varandra. Jag kan lära mig mycket genom att noga lyssna till de som är äldre än mig.
Jag tror du är och kommer att vara en stor förebild för många som är yngre än dig.
För att vara lite enveten här. Jag undrar bara vad en blogg syftar till egentligen? Om det är så att man får att lov fortsätta spinna på en tråd som väcker stort intresse, i alla fall hos mig? Du nämner Malaki 4:6, om man lägger till vers 5 också så blir det en uppmaning som är näst intill oerhörd. Jesus säger att innan hans stora dag kommer ( enligt Sakarja då han återigen sätter sina fötter på Oljeberget) skall fädernas hjärtan vara vända till barnen och barnens till fäderna. Detta arbete skall VI åstadkomma med hjälp av Den Helige Ande. Om det inte är fallet så skall HAN slå landet med tillspillogivning. ALLT FOKUS bör väl då läggas på detta relationsproblem. Enligt Sefanja skall vi få ett ”rent tal” som handlar mer om samtal än språk. Återigen, ALL fokus bör ju läggas här. Vi bör ju fråga oss om det finns någon mönsterbild som vi kan använda i sammanhanget? Ja, jag vill påstå att det gör det. Både Hus, Zinzendorf och Wesley använde sig av en sådan, finns beskriven på min hemsida. Denna oerhört viktiga information får stå tillbaka för en ”modern” dispyt mellan kyrkoledare. Makalöst och farligt. Tillspillogivningen står för dörren. Det handlar om profetia. Vi skall lyssna till Mose, Sefanja och Malaki.
Hej igen Dan,
Om du läser min kommentar en gång till tror jag du ser att den inte var ett svar på, eller en kritik av, dina åsikter. Jag delar en del av dem och andra inte, och du får självklart tycka vad du vill om ungdomsmötena på Livets Ord. Men hela min poäng, vilket faktiskt framgår ganska klart, är den stora faran i att slå ihop en stor skara unga människor i en grupp och ge dem ett gemensamt, negativt betyg. Detta sker alltför ofta och är definitivt en bidragande orsak till en ökad generationsklyfta.
Att ungdomsgruppen på Livets Ord innehåller en ovanligt hög andel motiverade ungdomar som tar sin tro på allvar, är inte på något sätt en generalisering. När du däremot antyder att det var just den gruppen och inga andra som jag fokuserade på under min tid som ungdomspastor tar du fel, och bör nog läsa det sista stycket i mitt förra inlägg några gånger till.
Helt överens är vi däremot om att det enda som räddar ungdomar – och alla oss andra också, för den delen – är en levande tro grundad på bibeln.
Dom äldre behövs… Gud vet hur många guld klimpar jag fått från mina föräldrar, som gått både länge och längre med Gud än jag har gjort. Står det inte i bibeln att man inte skall sätta en ung man som ledare för denna kan falla på högmod? Jag tackar Jesus för de stöd från den äldre generationen i Kristus (inte nödväntigt de äldre människor) men de som är mognare, äldre och mer erfarna i sin relation till Jesus. Jag hade nog inte varit kristen eller förblivit i tron hade det inte varit för sundheten hos ett antal ibland få mognare och äldre tros syskon. Det är lätt att flippa ut totalt som ung och oerfaren och tro allt som glimrar är andligt och spaca ut totalt… min åsikt i alla fall.
Det är helt rätt det som står på rad 7 – påståendet att vi vill vara (känna oss) yngre än vi är.
Jag tror, att den som inte räds åldrandet finner en mättnad i sin själ (eller ande) på äldre dagar. Så är det i alla fall, om man gjort det Herren ville.