För några år sedan fick jag en längtan att på allvar börja studera kyrkans väsen. Orden ” Lär känna kyrkans väsen” kom nämligen till mig på ett förvånande och förunderligt sätt. Det var inte ett språkbruk jag använde till vardags. Jag upplevde det som ett Andens tilltal men visste inte exakt vilken väg jag skulle gå med detta. Hittills hade jag varit fullt upptagen med vad kyrkan, Kristi kropp, gör, utför, verkar (alltså dess aktiviteter), inte så mycket vad hon är till sitt egentliga och innersta väsen.
Jag hade under ett antal år arbetat med det centrala i evangeliet: Vem Jesus är, vad han har gjort för oss i försoningen och hur vi kan ge detta frälsningserbjudande till alla människor i den helige Andes kraft. Kyrkan kändes mer som ett utanpåverk, som primitiva byggnadsställningar som kan rivas eller omarrangeras och som finns utanpå något osynligt som jag inte riktigt kunde definiera. Och som det inte var så viktigt att definiera heller. Det kunde ju se ut på många olika sätt. Här var jag ganska pragmatisk. Det var viktigare med budskapet om Jesus och människors frälsning.
Mission dominerade i allt vad jag gjorde och det har verkligen varit berikande år med så mycket resultat på många olika missionsfält. Det var, och är, en fokusering kring Jesus, hans verk, hans närvaro och kraft och lokalt församlingsbyggande utifrån detta i många länder. Däremot har det inte varit så mycket reflekterande kring den universella kyrkan och omkring fullheten i Kristi kropp.
Efter ett tag började jag upptäcka att förståelsen av kyrkan faktiskt är ”den felande länken” i mångt och mycket av det kristna livet. Förståelsen av kyrkan ingår i själva evangeliets budskap och är den del av frälsningserbjudandet, inte bara ett yttre påhäng eller en senare konstruktion. Alltså, instrumentet som förmedlar frälsningen i denna värld är en ovillkorlig del av budskapet om frälsningen, inte bara ett omslagspapper kring gåvan.
Varje gång jag hörde någon säga att de älskar Jesus men inte nödvändigtvis kyrkan var det något i mig som reagerade. Det kändes som att säga om sin hustru att jag älskar hennes huvud men inte resten av henne. I Nya testamentet finns inte något sådant. Efter uppståndelsen, himmelsfärden och Andens utgjutande går det inte att skilja mellan Jesus och hans kropp. Det Jesus är och förmedlar, det gör han genom sin kropp och alla dess lemmar, som är kyrkan. Bristen på uppskattning av Kristi kropp kan i längden bli både självcentrerad och skadlig. Det handlar då mer om mig, min frälsning och mina upplevelser, min bibelläsning medan Kristi kropp kommer mycket längre ner på listan och upplevs alltså inte som lika viktigt.
Vi kan inte bara förhålla oss till Jesus i himlen eller Jesus i våra egna hjärtan utan måste också relatera till Jesus i hela hans kropp. Om kyrkan, som varit och är behäftad med mycket svaghet ändå inte är ett stort misstag utan är ett av Gud i alla tider givet instrument, medel att förmedla nåden och frälsningen, då måste vi förhålla oss till detta på ett seriöst sätt. Hur gör vi det? Vad och vem är hon egentligen, i sitt väsen? Hur viktigt blir det då med kyrkans inre liv, dess ordningar, dess lära och dess vittnesbörd genom historien? Finns det saker som vi tenderar att hoppa över men som vi egentligen inte kan eller ha råd med att vare sig negligera eller förneka?
Det här började fascinera mig oerhört och med jämna mellanrum kommer jag att dyka in i detta på min blogg. Det finns så mycket att bena upp i detta som är viktigt för vår självförståelse. Så småningom kanske det blir en bok och till våren blir det några föredrag på söndagskvällar på Livets Ord om ”Andens vingslag genom historien.” Just för att se hur vi hänger ihop i både tid och rum och att det finns en kropp med många, många lemmar, vilket är en oerhörd tillgång för oss. En tillgång vi ofta har förbisett, kanske inte känt till eller velat relatera till.
Ja, det är riktigt, budskapet om Jesus Kristus och frälsningsplanen, för alla människor är viktigast. Var vi är ska vi tala om vår Herre, vår Mästare och vår Skapare.
Omständigheter är till för att övervinnas i Kristi kraft.
Svårt att förstå att svenska präster, har så svårt med tolknings-frågan, människomeningar
krånglar till, Guds glädjefulla budskap, som inte alls är så svårt. Maritha.
Annars är du Ulf rätt känd för att föra ett väldigt väsen i kyrkan;-)
Allvarligt talat; Intressanta och viktiga tankar!
Har du läst ”Kallad till gemenskap” av Joseph Ratzinger? Väldigt bra bok om vad Kyrkan är. Tyvärr är den slut på förlaget, men går säkert att låna på bibliotek.
Den felande länken tror jag främst besår i att det har varit en osalig blandning av lag och nåd i evangeliska sammanhang. Man har inte riktigt på djupet förstått skillnaden mellan det nya och det gamla förbundet. Man har haft en fot i det nya och en i det gamla. Detta tror jag i sin tur har lett till mycket förvirring inom Kristi kropp och också fördunklat uppenbarelsen om vad Kristi kropp verkligen är.
Det ska bli intressant att ta del av dina texter som jag hoppas kommer skrivas i ljuset av det nya förbundet.
En sak till, 7-faldigt tillbaks på alla område
i mitt liv, är avd som gäller.
Maritha i Kristus.
Mycket viktigt budskap, ser framemot att läsa din kommande bok. Rune brännström har en bra bok i samma ämne ”förnyelse genom tiderna” den handlar om Andens verk genom sin kropp i historien.
Jag är fullt övertygad om att det är detta som ligger på Faderns agende just nu i Sverige. Att hans barn skall förenas i kärlek och ömsesidig ödmjukhet mot varandra. För att vi tillsammans med alla de heliga skall förstå… Guds fullhet.
För att vi tillsammans skall bli Gud tempel (Guds boning) i Anden. Inte en hög av tegelstenar utan stenar som mästaren har cementerat tillsammans för ett större syfte.
I kristus,
Jonatan Svensson
Lycka till i ditt viktiga arbete !
Jippi! Det blir kul att höra. DÅ kommer jag ;). Jessus och kyrkan går inte att separera. Jag och Jesus, kyrkan och jesus, jag och kyrkan. Allt hänger ihop i en enhet och helhet.
Må gott
Just ordet Kyrka. Får mig att tänka på en byggnad av sten. Varför används inte ordet Krisi församling som man förr alltid sa.
Endast de kan bli ett som är det i Anden.
Dom kommer säkerligen att bli ett.
Visst, många får samma tankar som Evy inför ordet, ”kyrka”. Och ”kyrkobyggnad” är i praktiken en av ordets betydelser, sedan behöver den ju inte vara av sten…
Traditionellt brukar man ju använda ”kyrka” om helheten, som finns överallt på alla platser och genom alla tider, men ordet ”församling” för dess lokala nedslag på en ort.
Till det Ulf skrev:
Jag brukar säga att ”kyrkan är en del av evangeliet”. Observera att vi, enligt trosbekännelsens tredje artikel ”tror på..kyrkan”. Kyrkan är alltså föremål för tro. Den insikten behövs i en del mer ”kyrkolösa” andliga traditioner.
Läser just nu en bra bok som en vän gav mig.
Den berör till en del församlingens betydelse för människorna och vad bönen betyder för dess överlevnad.
Bokens författare är R.A Torrey och boken heter,så bör du bedja.
Boken har några år på nacken och kanske kan vara svår att få tag på men är väldigt bra.
Han tar också upp många ämnen omkring bönen både under församlingens historia och vår egen tid och under olika århundraden.
Att söka Jesus måste vara själva grunden och förutsättningen för allt annat som vi gör här under vår jord vandring.
V v v v Thommy Bergenwall
Kyrka betyder inte i första hand en stenbyggnad utan de som tillhör Herren (Kyrios = Herren), alltså de levande stenarna. Dessa levande stenar finns där en levande tro på Frälsaren finns, även i de sammanhang som kanske inte är så bekanta för dig eller mig. ”Herren känner de sina”. Jag skulle vilja rekommendera två böcker:
”Ny Endräkt” av Peter Artman och ”Come, Creator Spirit” av Raniero Cantalamessa. Tack, pastor Ulf för dina viktiga och angelägna tankar!
När jag undervisar barn i katolsk tro brukar jag tala om Kyrkan med stort K och kyrkan med litet k. Kyrkan med stort K är människorna, gemenskapen i tid och rum över 2000 år, den kämpande Kyrkan på jorden och den segrande i Himlen och även dess lära som gavs av Kristus och som förvaltas och förmedlas av apostlarna och deras efterträdare biskoparna. Kyrkan med litet k är kyrkobyggnaden, den plats där Guds folk samlas för att tillbe Honom och få undervisning genom predikan. Jag brukar poängtera att båda är nödvändiga och att Kyrkan är ett instrument för vår frälsning. I 2000 år har Kyrkan förvaltat Sakramenten, predikat Guds Ord, döpt, konfirmerat, gett syndernas förlåtelse i bikten och förberett människor för ett kristet liv och en god död. Jag tackar Gud för Kyrkan, som är Moder och Lärare.
”…EN är er lärare – Kristus”.
Det är Vi som är Kristi kropp-församlingen, de levande byggnadstenarna, grenarna i vinträdet Vi! Ulf, du och jag och alla andra troende som tagit emot Kristus i våra hjärtan och som i dopet har identifierat oss med Jesu död och uppståndelse. Kristus är huvudet för församlingen manifesterad genom D H A i våra liv. För det är väl inte Påven i Rom som är huvudet för församlingen? Eller? Det ”väsen” Ulf talar om måste väl vara D H A , Hjälparen som är med oss alla dagar in till tidens ände.
Jeg tror det er viktig å kunne innse 2 saker:
1) Ånden har virket til alle tider, og det tilhører oss i dag.
2) Det har vært en stor grad av hedensk infiltrasjon, i form av tankegods og praksis, som har forandret kirken til å bli noe helt annet enn Gud hadde tenkt.
Det finnes ekte troende i alle sammenhenger, og med disse har vi enhet. Men mye lære og praksis har klart vikt vekk fra opprinnelig, apostolsk kristendom. Organisatorisk enhet er da umulig.
Boken ”Pagan Christianity” av Frank Viola anbefales på det sterkeste. Den viser opphavet til mye av den praksis vi ser i Kirken i dag.
En kjent person sa en gang: ”Christianity started in Palestine as a fellowship; it moved to Greece and became a philosophy; it moved to Rome and became an institution; it moved into Europe and became a culture; it moved to America and became an enterprise.”
Vi behøver en NY REFORMASJON, der vi går tilbake til Nye Testamentets lære og praksis, tilpasset år 2009!
”Kyrkan, som är Moder och Lärare”?
Men vilken uppgift har församlingen?
Jag kan inte hitta ordet kyrka varken i min gamla 1917 år bibel eller min nya jag köpt på Livets Ord? Är Kyrkan verkligen viktigare än församlingen?
KYRKAN – en institutionaliserad ORGANISATION
Kristi KROPP – en levande ORGANISM
………………………………………..
”Kyrkans vasen” star i direkt relation till hur mycket ”Guds vasen” far gestaltas i lemmarna i kroppen och om Kristus far vara dess Huvud.
1 Kor.12:12-31
Mvh/Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn
Et stort problem i forhold til Kristen tro og praksis, er at man ”LESER TILBAKE” i Ordet basert på den tilstand og forståelse vi har i dag. Med dette mener jeg:
Man har allerede en viss forståelse og ser hvordan ting fungerer i dag – og så forsøker man finne støtte i Ordet for den forståelse og situasjon man allerede har. Man leser gjennom ”briller” (glasögon).
DERSOM vi gjorde motsatt, og tok av våre glasögon og leste Ordet med et fullstendig åpent sinn, ville vi få mange AHA-opplevelser.
Dette gjelder IKKE MINST når det gjelder församlingsliv og struktur. Ordet viser oss aldri: a) Én sterk leder som har siste ord b) Hierarki c) ”Profesjonelle” kristne, satt over vanlige troende.
Tvert imot ser vi alltid at församlinger ble ledet av et kollegium; prinsippet om et alminnelig presteskap; den troendes tjeneste; samlinger i hjemmene osv. Etter hvert som disse ting ble endret, og menigheten omsider ble en institusjon, fikk vi en helt annen type kristendom.
Om vi virkelig ønsker å ha församlingsliv (kyrka) ”by the book”, så må vi gjøre mange store endringer. Frågan er om de som i dag har makt og opphøyede posisjoner vil åpne opp for disse endringene…
… stackars mig som ar katolik och institutionaliserad! Jag har i vilket fall laest din bok Ulf ‘helig eld och levande stenar’ och kan skriva under varje ord (som vanligt) Stort och varmt Tack
Hej Ulf!
Har hittat en bok som är ljuvlig torr karismatik. Kom ut första gången 1924 nytryckt 2001 och några gånger dessemellan. Boken heter ”The King´s Highway” av George D. Carleton. Den tar upp klassisk Anglo-katolsk lära. Boken kommer att ligga nära Bibeln när du väl tar dig ann den. /Jörgen/
Till Berndt!
1917 års översättning ersatte ordet ”Kyrka” med ”Församling”, för att man inte skulle förväxla ”kyrkan” med ”Svenska kyrkan”.
Ordet ”Kyrka” kommer av grekiska ordet ”kyriakós”, som betyder de som hör Herren till. Och det är väl inte så illa?
I Nya Testamentet används ordet ”ecclesia” som betyder ”de utkallade”.
”Kyrkan” är större än den enskilda ”Församlingen”. Stig Walldin
Stig Walldin du skriver:
#1917 års översättning ersatte ordet “Kyrka” med “Församling”, för att man inte skulle förväxla “kyrkan” med “Svenska kyrkan”
För mig låter det som en märklig förklaring!
Kan någon bekräfta detta påstående?
Men även Svenska Folkbibeln har ju valt att inte använda ordet kyrka? Hur förklaras det?
Stig: Ditt påstående att Kyrkan är större än den enskilda församlingen gör mig undrande?
Menar du att Kyrkan ligger som en andlig auktoritet mellan Församlingen och Gud? Kan du förklara detta närmare? Menar du att vi måste gå via Kyrkan för att finna frälsningen?
Sedan förlåten i templet rämnade då Jesus dog på Korset är ju vägen öppen och fri till Guds tron för alla som tagit del av försoningen och bekänner Jesus Kristus som sin Herre och frälsare.
Spännande blogg om Kristi kropp. Nu väntar jag också på att få höra om hur en enskild människa blir en del av denna Kristi kropp. Sker det genom överlåtelsebön, eller genom dop? (1 Kor 12:13) Kan alla människor bli med-lemmar i denna kropp, eller bara de som har en förmåga till förnuftsbaserad tro? (hur blir det med barn, förståndshandikappade osv)
Frid!
Församling eller Kyrka? Vilket ord som används är en fråga om översättarnas preferenser om jag har förstått det rätt. På engelska används ordet Church där vi har församling utan folk reagerar. Man skulle kunna räkna upp fler exempel på språk där det inte finns denna motsättning. Frågan är därför mer eller mindre skandinavisk och beror mer på vad vi lägger i de olika orden än dess verkliga innebörder. Jag använder orden som synonymer för det mesta. Ibland använder jag församling för den lokala församlingen/kyrkan och Kyrka för Guds folk i alla tider och på alla platser.
Inge, Stig
I P Fjellstedts bibel tryckt 1895 står det i Aog.2:41 De som då gerna mottogo hans ord, läto döpa sig; och på den dagen förökades församlingen med omkring tre tusen själar.
Karl XII:s kyrkobibel Matt 16:18 Och jag säger dig igen, att du äst Petrus; och uppå detta hälleberget skall jag bygga min församling; och helvetets portar skola icke varda henne öfvermäktige.
Ordet församling finns med i dessa två översättningar.
Tack för ett intressant inlägg, Ulf.
Tänkte på en sak.
Det var någon som bland kommentarerna frågade ifall( någon menade) att vi måste gå via Kyrkan för att finna frälsningen?
Jag tycker det är en fråga som bottnar i flera svar, men är det inte åtminstone tänkvärt att det var församlingen( kyrkan) som nedtecknade Jesu ord, och berättade om hans liv och gärning?
Jesus verk uttrycks i samklang med hans Kyrka, och kanske var det därför han sa att där två eller fler är samlade i hans namn finns han mitt ibland dem.
Därför tror jag inte att man överhuvudtaget kan undgå att tala om Kristi kyrka ifall man vill tala om Jesus..
Kyrka är inget bibliskt ord om Kristi kropp. Kyriakós används aldrig i Bibeln om Kristi kropp/församlingen. Det är ett senare påhitt av människor. Det är viktigt att vi håller oss till Bibeln och inte går utöver det som står skrivet. Satan är en mästerbedragare.
”Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger.” (1 Kor 4:6)
Detta är en säker och beprövad regel. Anden sanktionerar alltid det skrivna Ordet. Väckelse har alltid haft sitt ursprung och förankring i det skrivna Ordet. Det är det säkraste kännetecknet när vi ska pröva om något kommer från Gud. Stämmer det inte med Ordet måste vi se upp.
Jag tycker det är trist när det intelektuella tar överhand istället för att söka mer av Guds ande, mer av Jesus och mer av gemenskap och bön i denna alvarliga och yttersta tiden. Mer nöd för människors frälsning och en fortsättning av Apostlagärningarna.
Du skriver: ”Varje gång jag hörde någon säga att de älskar Jesus men inte nödvändigtvis kyrkan var det något i mig som reagerade. Det kändes som att säga om sin hustru att jag älskar hennes huvud men inte resten av henne.”
Jag tror att när människor uttrycker dylika tankar handlar det ofta om att man vänder sig emot de delar i ”kyrkan som institution” som har mänskligt och inte gudomligt ursprung. Det handlar ofta om en uppgivenhet (åtminstone hos många unga) över det kristna etablisemangets önskan om att hålla fast även vid de delar av kyrkan som är mänskliga bålverk.
Jag tror man når dessa människor genom att börja i andra änden. De accepterar gärna (ofta) att de är en del av kyrkan i och med att alla kristna automatiskt är det – det är en konstituerande substans i den kristne. Därefter kan man resonera vidare om att mänskliga institutioner som hindrar de heligas gemenskap (med varandra och med Gud) INTE är en del av kyrkan, utan är kyrka enbart till namnet.
Därefter kan man, kanske, visa på de institutionsLIKNANDE delar av kyrkan som faktiskt är instiftade av Gud och inte människor. Dit når man dock bara om man får bort så mkt som möjligt av det falska dessa människor reagerat emot.
Har ganska svårt att förstå logiken bakom att diskutera vilka ord som används i en översättning. Att, som Enarson gör, argumentera att ”kyrka” inte är ett bibliskt ord är ju att skjuta långt över målet. Det är nämligen inte ”församling” eller vilket annat svenskt ord vi kan tänkas föredra heller, eftersom Bibeln inte skrevs på svenska. Om vi utifrån Enarsons logik inte ska gå utöver Skriften på detta område bör vi alltså bara prata med varandra på hebreiska, arameiska och grekiska.
Men inte heller det skulle faktiskt hjälpa. Kyriakos är ett ”påhitt av människor” menar Enarson. Visst, och detsamma kan sägas om varje ord som används i Nya Testamentet. Mig veterligen finns det inte ett enda ord i NT* som inte existerar i den tidigare grekiska litteraturen, inklusive ekklesia. Det de kristna gjorde var att ta ett begrepp som redan existerade och ge det en ny innebörd; mao, ekklesia kom att definieras annorlunda i en kristen kontext än ute i samhället. Att senare generationers kristna mer och mer började använda ett annat ord för samma fenomen, kyriakos, är en fråga om språklig utveckling snarare än om teologi.
(Naturligtvis kan man argumentera att även förståelsen av kyrkan/församlingen förändrades med tiden, om man så vill, men då refererar man ju till en innehållsmässig snarare än en begreppsmässig förändring).
Det väsentliga, vilket Ulf också påpekar, är nämligen vad vi menar med begreppen. Vad syftar vi på när vi säger kyrka eller församling och hur förstår vi den lokala och universella församlingens natur och väsen? Om vi kan göra detta tydligt och komma överens om definitionerna spelar det mindre roll vilka begrepp vi använder. Ord har nämligen inte liv i sig själva utan är bara symboler för ett visst idéinnehåll. Om jag och en vän båda använder ordet café men menar helt olika saker uppstår språkförbistring. Men om jag använder ordet café och min vän ordet fik men vi båda menar exakt samma sak och vet om detta, så kan vi kommunicera obehindrat.
Ganska självklart, om man tänker efter.
*Jag har inte kollat detta och kan ha fel; ngt enstaka hapax kan säkert förekomma, men det bekräftar i så fall bara regeln.
David Nyström skriver:
”Om jag och en vän båda använder ordet café men menar helt olika saker uppstår språkförbistring.”
Om man tar del av inläggen och hur man tolkar ordet Kyrka så inser man att språkförbistringens tid inte är förbi.
Jag kan tänka mig Kyrkan som den universella kyrkan och sedan har vi den lokala församlingen som Ulf E är inne på.
Om vi nu kallar den universella kyrkan (Kristi Brud, allt Guds folk, universella församlingen, Kristi kropp, den återlösta skaran, osv.) för Kyrkan, alltså en Kyrka oupplösligt sammanfogad i alla sina delar och som hämtar sin näring från Kristus. Ef 4:16 Kol 2:19 Alltså en Kyrka utan fläck och skrynka Ef 5:25-27 . Vi talar då om Kyrkan som den osynliga församlingen som sammanfogar alla de lokala församlingarna bestående av oss vanliga ofullkomliga människor. Det bör vara ”Kyrkans väsen”
Problemet blir då när vissa lokala församlingar tror sig vara förmer, ha en större uppenbarelse kanske rent av genom traditionen och då kallar sig Kyrka med stort K och utser världsliga ledare som tror sig ha auktoritet från Gud att styra och leda alla dessa lokala församlingar.
Jag anser bibeln är mycket klar med att den universala Kyrkan (om vi nu är överens om att det är enheten av allt Guds folk) leds av Kristus genom DHA. Alltså inte av någon mänsklig ställföreträdare!
Viktig debatt. Jag tror att själva strukturen i hur man tänker kyrka måste utmanas. Varfor sejer manga fortfarande at man går til kyrkan? Du och jag är kyrkan. Om vi vil nå flera menniskor med evangeliet måste vi endra formen på det vi kallar kyrka. Många som går till kyrkan i dag har ingen nära relationer och ser ingen framgång. Andra kjenner på att dom passar inte inn. Man måste tenka på at det inte handlar om att samla flest menniskor, men att nå flest, och att dom blir bevarat och disipelgjorda. Vågar vi å utmana traditionen och den vestliga formen for kristendom? Man kan fortfarande älska alla kristna.