Med jämna mellanrum, dock inte varje gång, kommer jag att skriva av mig lite tankar om Kyrkans väsen. Så ni får väl vänja er vid att jag faktiskt använder ordet ”Kyrkan”. Den diskussion som uppstod anade jag faktiskt och den är lite typiskt svensk, inte minst med tanke på våra bibelöversättningar.
Läser man den mångfald av olika engelskspråkiga biblar som finns att tillgå så finner man att ordet ”ekklesia” i stort sett översätts med ”church” och ofta betyder både den universella kyrkan och den lokala församlingen, så där är det inte något större problem. För mig blir kyrkan, som då kanske skall stavas med stort K, den universella kyrkan (även om jag säkert kommer att slarva här och inte göra det hela tiden), dvs. Kristi kropp överallt och i alla tider. Församlingen blir då den lokala församlingen. Både är viktiga och hänger ihop med varandra. (Kyrkan som sten trä eller cementbyggnad kommer jag inte att ägna mig så mycket åt, även om de kan vara nog så vackra och behövs, inte minst i det kalla Norden. )
Så oavsett var sympatierna ligger hos läsaren så hoppas jag på lite förståelse här, så att vi inte hamnar i för många onödiga ordstrider eller ren knappologi. Det är just den stora, världsvida, universella kyrkan som är intressant för mig i detta jag nu skriver och som jag känt mig utmanad att förstå bättre. Den som vi alla tillhör om vi har blivit inlemmade i Kristi kropp.
Jag tror man måste börja med att beskåda, så att man kan förundras och glädjas över något, annars blir det lätt enbart en intellektualiserad debatt, ofta präglad av misstänkliggörande istället för en glädjefull upptäckt som man sedan vill dela med andra.
Lyssna på Paulus: Ef. 2: 20-22. ” Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning i Anden.” Ef.3:18 ”Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. ” I dessa verser finns så mycket att smaka på, så mycket att upptäcka, så mycket att vara tacksam för och så mycket vi ännu inte har förstått.
Nu åker jag till Polen några dagar och hoppas kunna skicka en blänkare därifrån.
Av dessa ord förstår vi att grunden är något helt avgörande för ”bygget”, hela Kyrkan.
En Guds boning i Anden… Den meningen kan man meditera på länge. Tänk att vi individuellt och kollektivt är Guds permanenta bostad i Anden. Jag älskar när ordet säger att min kropp är den Helige Andes temple, tänk att Gud i all sin härlighet har valt att ”indwell” ta sin boning i våra veka lerkärl.
Jag gillar vad Johannes i 1 Joh 4:11-12 ”Mina älskade, om Gud älskade oss så högt är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss.”
The Amplified bible säger att vi älskar varandra ”tar Gud sin permanenta boning och lever i oss”
Låt oss förbli i hans kärlek så att vi kan älska alla våra syskon med hans kärlek. Då bor Gud i oss och fyller oss kollektivt med sig själv.
I Kristus,
Jonatan Svensson
Mycket intressant! Det är kärleken som är ”klistret” i Kyrkan – Kristi kropp. Den får alla delar att hålla ihop. Utan kärlek går vi under av ändlösa diskusioner om småsaker som blir till en strid på kniven. Man amputerar bort varandra för bagateller och pga av oförlåtelse. Kärleken är inte sådan: Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting (1 kor 13). Jättesvårt, men om vi tillåter den Helige Ande undervisa oss finns alla möjligheter för klistret – kärleken att bli starkare.
Fast du kanske menar något annat med inlägget….
Jag har inte lagt mig i den föregående diskussionen om stort eller litet ”K”, men tackar ändå för förtydligandet. Det är inte ovanligt att katoliker försöker lägga beslag på begreppet ”kyrkan”, och när de gör detta stavar de alltid ordet med versal i början.
Inte undra på att folk då kommer med frågor, med tanke på de diskussioner som förekommit kring Livets Ord och eventuellt närmande till katolicismen. Utmärkt inlägg av dig.
Marianne…. Mycket riktigt kärleken är cementet som fogar oss levande stenar tillsammans till en Guds boning. Utan kärlek är inget av vad vi gör ”för Herren” värt ett skvatt utifrån Guds perspektiv.
/Jonatan Svensson
Såja! Nu närmar vi oss kärnan! Ordet Kyrka(oavsett stort eller litet K)förknippas sorgligt nog med verksamhet och byggnader där människor begått övergrepp i både Guds och Jesu namn. Det är dags för upprättelse för hela kristi kropp.
Det är sant att vi är en kropp och att vi är lemmar varandra till tjänst. Den första församlingen delade allt och precis som en familj så måste kristna känna sig delaktiga.
Det är en utmaning menar jag att finna det som förenar och hålla sig över småsinthet. Dock finns det självklart blindskär som vi måste se upp med. Strider uppstår när våra motiv till enhet är grumliga. Andens enhet måste förena lemmarna i kroppen och inte en välregisserad verksamhetsplanering där teologiska utläggningar ska försöka komma fram till någon slags gemensam ståndpunkt.
Jesus är ingen ståndpunkt, han är livet självt och hur gärna vi än vill samlas så måste det ske övernaturligt naturligt.
Inte genom någon människas styrka och kraft ska det ske utan genom min Ande säger ju Herren.
/Maria
Självklart så är det den Helige Andes ledning som Ulf Ekman tänker på. Inte någon Påves ledning.
Så sluta att tjata om detta.
Joh 8:12
Var välsignad./ Thommy Bergenwall
För mig så är det livet i Herren, som gäller
och mitt budskap kommer alltid att gälla, kungars
kung JESUS KRISTUS, som jag älskar.
Budskapet är evigt, direkt från GUD. Så just
därför, vill jag ha 7-faldigt igen, precis som min Fader säger.
Det Paulus säger och den bön han ber, är helt underbar.
Men jag har ingen plats, och ingen tillhörighet
i Kristus här, vad ska jag göra? Hitta min plats
men det verkar ju omöjligt.
Visst är det oerhört intressant med kyrkohistoria och att söka efter vårt ursprung som kristen församling eller kyrka. Detta märktes inte minst i Korskyrkan i Uppsala för en kort tid sedan när man talade över temat Jerusalem eller Rom. I vår vällovliga strävan efter kristen enhet måste vi ha modet att avslöja de tankebyggnader som inte utgör ”grunden” i den kristna tron.
I all kärlek måste vi inse att det finns ett människoskapat utanpåverk som binder fast människor snarare än frigör. Under reformationen myntades uttrycket ”Sola scriptura” /genom skriften enbart. Det finns all anledning till att återvinna den glöden för bibeln som Guds Heliga ord som Luther kämpade för. Detta sagt med en ödmjukhet inför att det inte finns någon fullkomlig församling eller kyrka i världen. Alla har vi våra problem och vår kamp att utkämpa. Det är bara med insikten om att alla har brister som vi i kärlek kan mötas och tala om enighet i kyrkan med stort eller litet k.
Vi förstår bara styckevis och delat, men genom vår vandring med HERREN så undervisar han oss om den rätta och sanna vägen!
Jag tror att vi på allvar NU mer än någonsin innan måste helgas annars kan inte Gud göra under bland oss. För oss kristna kan helgelsen ligga i att inte längre hamna i de två dikena, världen vs religiositet!
Vi lever i en tid då djävulen gör allt för att stoppa den sanna andliga enheten bland kristna.
Han står ut med en världslig församling och, eller med en religiös! Båda utesluter nämligen Jesus som Herre!
Det djävulen fruktar mest är att vi kristna låter den helige Ande föra oss samman. Allt andligt liv avskyr fienden och på ena flanken sitter en nonchalans mot ordet och på den andra sitter en nit som avgudar ordet och missar andens utgjutelse och de gärningar som följer den som vandrar rätt i Kristus. Vi behöver balans!
För att kroppen ska fungera behövs det rätt sorts olja och smörjelse och den får man enbart genom att ständigt umgås med och lära känna den helige ande.
Utifrån en intim och stark egen relation med den helige ande kan vi sen inlemmas och ställas fram fläckria inför brudgummen!
/Maria
Ulf! Jag har sedan tidigt 90-tal varit mycket skeptisk till både dig och LO. Jag har förstått alltid förstått att du har en tydlig och stark kallelse på ditt liv, gåva att leda, förkunna och undervisa osv. Förstår man inte det får man ju vara totalt blind. Men jag har haft stora problem med teologi, framtoning och betoningar. Vill bara säga, för vad det nu kan vara värt, att jag nu börjar komma över allt detta. Och det handlar inte om samstämmighet i alla teologiska frågor – när det gäller Israelfrågan tror jag att du har hamnat fel till exempel – men det här talet om kyrkan som du har börjat ge uttryck för de sista åren. Jag blir bara så berörd av det. Gud verkar i detta, och det bådar gott för Kristi Kropp i Sverige, för framtiden, för det som Guds barn inners inne längtar efter: Gudsgemenskapen, Guds rikes frambrytande, kärleken mellan alla som bekänner Kristi namn. Och jag undrar om inte många med mig, som alltså befinner sig mycket långt borta från LO, börjar erfara att det som Gud gör med dig har att göra med vad han också gör med oss. Och jag känner hopp och glädje över detta. Ära till Gud!
Oerhört intressant.
Här öppnas det upp en väg till att börja ventilera ”tusenårsriket”.
Jag tänker direkt på Uppenbarelseboken kapitel 21, verserna 22-24. Där står det ,bland annat, ”i detta ljus skall folket på JORDEN leva”. Alltså, vi är inte i himlen än.”Kyrkan” är mitt bland folket.Som jag ser det måste vi tänka oss en helt ny struktur för ”kyrkan”. Vi skall studera skapelseordningar och återställelse. För min del arbetar jag med samtalet. Väldigt konkret, mitt bland folket. Hur gjorde dom som gått före, studera Hus, Zinzendorf och Wesley. Dom använde sig av en struktur för samtalet innefattande 2a budet, älska din nästa som dig själv som ”kyrkan” INTE använder sig av idag. Se Tådene, min blogg, för ytterligare info.
I en intervju Carin Stenström gjorde med dig, och som finns publicerad i det norska Magazinet 13 jan 2005, talar du och Birgitta om historielöshet bland väckelsekristna beträffande den historiska kyrkan. Temat är enhet och att vi inte kan bortse från dessa kyrkor i arbetet för detta. Du nämner i intervjun att du fått en bild av ett träd som tillsynalåtande såg dött ut, men ändå gav liv till grenarna.
Grenarna är enligt dig vår tids kristna rörelser, och du säger att det är farligt att skilja sig från denna stam, alltså de historiska kyrkorna som då måste antas vara den romersk katolska och det ortodoxa kyrkan. Personligen är jag inte överens med dig att dessa kyrkor är stammen, även om deras existens sträcker sig 1700 år tillbaka i tid. Om stammen genom dessa århundrader infiserats av läror som uppenbarligen är både utombibliska och till dels antibibliska, ska vi trotts detta få näring från denna stam?
Att man söker enhet med henne blir därför svårt att begripa för många av oss med frikyrkobakgrund. Att med utgångspunkt i Kristus och Hans Ord finna enhet med katoliker eller ortodoxa, är något jag givetvis tror på, men mitt intryck är att den enhet du arbetar för i tillägg till detta, är på ett högre (kan man säga ”organisatoriskt”?) plan med de historiska kyrkorna.
När du nu talar om kyrkan med stort K i dessa bloggavsnitt säger du att det handlar om den universiella församlingen, alltså de troende. Mitt intryck är att när katoliker talar om benämningen ”Kyrkan” menas den katolska kyrkan i Rom, och det är ibland svårt att förstå vad du menar när du använder samma begrepp. Därför ska det bli intressant at följa dig genom denna lilla serie, och jag hoppas kunna förstå mer av det du verkar ha på ditt hjärta beträffande kristen enhet.
Jag vill tacka för möjligheten att numera kunna ställa frågor på din hemmaplan och vill gratulera med ett förnuftigt beslut att ta bort moderationen.
Hur man än vill förklara det, så finns det ingen koppling till ordet ”kyrka” i bibeln. Det kommer antingen från ett grekiskt ord “kyriakós” eller från ”circe”, ett ord som har med att man satt i en cirkel vid hednisk tillbedjan.
Varför inte använda ord som har koppling till de två grekiska ord som NT använder, ekklesia och synagogue. Att den engelsktalande världen felaktigt använder ordet ”church” är inget försvar. KJV använder James istället för Jakob. Inget att ta efter precis. 🙂
Om man går tillbaka några årtionden, så fanns det ingen som representerade ”väckelsekristendom” som identifierade sig som tillhörig kyrkan, varken med stor eller liten bokstav. Men jag förstår att detta anses förlegat idag av dem som arbetar för ”den synliga enheten” (också detta ett för bibeln främmande begrepp)
MVH
SÅ
Lycka till i Polen.
Frid peter
Det skall bli så intressant att följa den här serien inlägg om kyrkans väsen. Allt gott! 🙂
Hej Ulf! Stämmer det att du kallat Husförsamlingar för ”en löjlig liten bönegrupp” i en predikan? Jag vill gärna veta det eftersom jag skriver en artikel om olika syn på ledarskap i Församlingar och jag vill inte felcitera dig! 🙂
Martin K
Lyssna på predikan från nyårsafton 2008.
Det verkar väl otroligt att kalla husförsamling för en löjlig liten bönegrupp då livets ord visserligen inte är en husförsamling i den bemärkelsen att man bara möts i hemmen men ändå i den bemärkelsen att man även har mindre grupper som möts i hemmen.
Den obibliska termen ”kyrkan” gör det i princip omöjligt att komma fram till en rätt förståelse av vår identitet.
Ordet ”kyrka” utgör själva grundfundamentet för all ersättningsteologi. Ordet skapar automatiskt, inte bara en koppling till en lokal, en hierarkisk instutition, kyrkklockor och ett speciellt prästerskap, etc. Framför allt cementerar ordet kyrka den obibliska och felaktiga uppfattningen att Gud skapat ett nytt egendomsfolk, antingen i stället för Israel eller vid sidan av Israel.
Paulus nämner enbart två träd i Rom 11: det vilda olivträdet, dvs hedningarna, och det äkta olivträdet Israel. Det finns inget tredje träd som heter kyrkan!
Måtte vi hamna rätt i denna avgörande fråga om vår rätta bibliska identitet! Tillbaka till Skriften vänner!! Vi kan inte och får inte bygga på något annat.
Martin K
Lyssna på predikan:Tro i svåra omständigheter, nyårsafton 2008, c:a 61:15 ”in i mötet”.Där kan du lyssna, så det inte blir några felciteringar.
KYRKAN behover inte vara en ORAGANISATION
utan kan vara en levande ORGANISM
OM Kristus far vara dess Hornsten och Huvud och
OM lemmarna finns pa ”ratt plats” dar Gud vill och
OM lemmarna fogats samman i Ande och Sanning
med Karlekens sammanhallande band.
………………………………………….
”Med en och samme Ande har vi alla dopts att hora till EN OCH SAMMA KROPP, vare sig vi ar JUDAR eller GREKER”
1 Kor.12:13a
”Han har upphavt lagen med dess bud och stadgar for att i sin person skapa en enda manniska av de tva, EN NY MANNISKA, och sa stifta fred.”
Ef. 2:15
………………………………………….
@SA
Anm. ‘synagoga’ (grekiska ‘sunagogue’ kan betyda bade 1.’forsamling’,’mote’ saval som 2.’byggnaden’ i vilken forsamlingen kommer tillsammans.
Man behover inte bli allergisk mot ord med med ‘k’ som begynnelsebokstav, sasom
‘kyrka’, ‘kristen’ eller ‘Kristus’
och vilja byta ut dem mot ‘kehila’, ‘messian’ eller ‘Meshiach’ i ett svensktalande land.
Bibeltrohet ligger pa en djupare niva an ‘spraknivan’.
Mvh/ Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn
(a member of the ONE NEW MAN in CHRIST)
Begreppet Hus-församling har alltså dubbelbottnat…
Vill bara tillägga att Luthers uppfattning i denna fråga aldrig framstått fullt klart. Läs om detta i Roland H Baintons bok om Luther sid 275. Luther hade en önskan om att följa De Böhmiska Bröderna i denna fråga men det blev för farligt. Ledaren Hus brändes på bål och krig bröt ut. Luther och hans kollegor valde då den näst intill katastrofala vägen, ORGANISERANDET.Och där står vi och stampar.
Dock, inga bål väntar på oss (ännu) så låt oss ta upp tråden från Hus och hans efterföljare främst John Wesley.
Det signaturen Maria har skrivit innefattar Allt väsentligt egentligen.
Vi behöver alla bara en mästare egentligen DHA som leder oss närmare Jesus och hans ljus i Ordet och allt annat underbart som vi leds in i.
Då kommer kärleken till varandra växa sig starkare. Det är när kärleken börjar växa som DHA trivs och det blir en atmosfär där människor börjar längta efter varandras närhet, och andra människor kommer att attraheras av detta.
Det behövs egentligen inga ”Mästrare” för att förklara detta, mer än den store Mästaren DHA.
Ibland får man en känsla att man försöker förklara detta liv och hur det funkar ”In Absurdum”, när det är så enkelt egentligen. Det är inget fel på Teologi,och visst behöver vi de andliga nådegåvorna i församlingen, men vi får inte teologisera sönder budskapet.
Att följa Jesus i tro i Personen DHAs kraft är NTs huvudbudskap. Annars är risken att de egna bilderna blir för stora och den sanna attraktionen till Jesus avtar.
Det är oerhört spännande varje dag att leva med DHA och följa resan i ett fortsatt Apostlagärningarna. Dä ä Livet dä!
Varför inte använda Kristi Kropp istället för Kyrkan om det är den universiella man talar om? Kyrkan låter mer som institutionen medan Kristi Kropp är ett osynligt andligt tempel.
Hej Ulf. Hoppas du fått äta den goda polska korven i Polen.
I likhet med en annan skribent här, har jag omprövat min syn på dig. Tyckte tidigare att framtoningen som LO hade var knepig. Men jag känner en sån respekt över att du nu börjat tala om det ekumeniska. Du är en intelligent person med stor karisma. Jag tror att du med din nya inställning kan samla hela guds folk. Själv är jag med i EFS. Tror vi är många som litar på dig.
”Lemmarna är många, kroppen är en. Jesu Kristi kyrka..” sjunger vi i psalmen. En kyrka, ett huvud, en kropp, men många lemmar. Kan vi lära oss att leva i en sådan mångfald eller vill vi att kyrkan skall vara exklusiv, där alla har samma uppfattning, tror och tänker lika? Min tro är att kyrkan än så länge lever ”i världen”. Lars Enarson menar att det inte finns ett tredje träd med hänvisning till Rom. 11. Nej men det ena trädet har blivit inympat i det andra. Det finns bara ett träd. Jesus, Kristus är Herre!
Välkommen till min senaste blogg i ämnet i Ökenkällan
http://rolferic.blogspot.com
Genom att studera evangeliet, apostlagärningarana, breven och kyrkofäderna har jag kommit fram till att Jesus faktiskt avsåg att grunda en konkret organsiation där de närmaste lärjungarna, apostlarna skulle utgöra själva kärnan. Denna organisation kallande han sin ”kyrka”. Denna organisation skulle vara hierarkiskt ordnad med Petrus som jordisk ledare (Matt 16:18-19). Syftet med denna kyrka var att den skulle fortsätta Jesu verk, dvs hela människor både fysiskt och andligt och driva ut det onda, göra dem till lärjungar och döpa dem i den treenige gudens namn och föra detta verk till alla världens hörn och fortsätta det till tidens slut (Matt 28:18-20). Jesus garanterade denna kyrkas fortbestånd (Matt 16:18). Han skulle sända sin ande, hjälparen (Joh 14:15-31) som skulle leda kyrkan till den fulla sanningen (Joh 16:12-13).
Jesus hade talat så många gånger om Guds rike som skulle komma, ja som kom i och med hans egen verksamhet (Matt 12:28). Messias skulle enligt profetiorna sitta på Davids kungatron. Jesus gjorde klart att det rike som han skulle regera inte var ett vanligt rike som världen hade sett tidigare. Om och om igen förklarade han att Guds rike var av annat slag. Det var inte av denna världen (Joh 18:36). Men samtidigt skulle det bestå av människor som lever i världen. Inträdet i riket sker genom omvändelse och dop i Treenighetens namn (Matt 28:19). Kristi rike skulle också styras av människor på jorden medan de väntade på Herrens återkomst. Jesus går så lång att han lägger makten över Guds rike, eller himmelriket i Petrus händer (Matt 16:19), detta ställe refererar ganska uppenbart tillbaka till Jes 22:20-23 där Eljakim med samma ord ges makten över Davids kungarike i kungens ställe. På samma ställe knyts också talet om kyrkan och Guds rike — himmelriket samman.
Lärjungarna förstod detta bara delvis från början men på pingstdagen började Jesu löfte att gå i uppfylllelse. Andens utgjutande skapade kyrkan genom att ta bort apostlarnas rädsla och skapa enhet av människor av alla språk och kulturer. Petrus förklarar i sitt tal på pingstdagen vad som hade hänt för Jerusalems befolkning (Apg 2:14-40). Jesus som hade blivit dödad hade uppstått och satt sig på Davids tron, precis som profetiorna hade utlovat. Jesus var nu kung och satt på Guds högra sida. Jesus hade tagit det rike i besittning som han själv hade talat om så ofta, och apostlarna med Petrus i spetsen var hans ställföreträdare på jorden. Nu började apostlarna ivrigt sprida riket på jorden genom uppmaning till omvändelse och dop, men inte bara detta, man byggde upp lokala församlingar, ledda av en apostel och senare biskop (episkopos) eller presbyter (översätts ofta äldste i den svenska bibelöversättningen). Det var hela tiden klart att Kyrkan eller Guds rike var någonting som de olika församlingarna var sas delar av. Det var också klart att apostlarna med Petrus i spetsen var den yttersta auktoriteten i hela Kyrkan (Apg 15:6-35).
Ända från början fanns det separatister som predikade Kristus men inte inordnade sig i Kyrkan. Mot detta hävdade apostlarna och deras efterföljare Kyrkan som en enhet. Det som senare formulerades i den Nicenska trosbekännelsen. Kyrkan är en, helig, katolsk och apostolisk. Dvs den är en enhet, inte splittrad organisatoriskt, andligt och läromässigt, den är helig, skiljd från synden, hör Gud till, inspirerar till ett heligt liv, den är katolsk, dvs universell, dvs den vänder sig till alla folk och individer, vilket redan framkom på pingstdagen när alla hörde sitt språk talas (Apg 2:5-12), den omfattar alla tider och hela den uppenbarelse som Kristus hade lagt i dess händer. Den är dessutom apostolisk: Den vilar på apostlarnas förkunnelse och leds av dem och deras efterträdare.
Denna enda heliga katolska och apostoliska kyrka har överlevt historiens alla stormar och finns i allra högsta grad konkret kvar i dag som ett vittne på att Herrens löften (”Dödsrikets portar skall aldrig få makt över den (kyrkan)” (Matt 16:18),”och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20)) den leds fortfarande av biskoparna (apostlarnas efterträdare) med Petri efterträdare i spetsen precis som under hela historien.
Gör det enkelt! Lägg undan teologipaketet för en stund ,svälj stoltheten och gå med öppet sinne på tolvstegsgruppernas ”öppna” möten och kolla hur de ”delar”, samtalar med varandra.Så här skriver Amos 07 om dessa grupper: ”Tolvstegsgrupperna har slagit världen med häpnad och erövrar ständigt nya områden……Församling efter församling startar mötesformer som bygger på deras principer”. (Det är inte deras principer, se nedan). Bry dig inte om deras texter, detta är en nykterhetsrörelse, kolla bara delandet. Gör det några ggr så du börjar förstå. Gå sedan hem och kolla John Wesleys journal från 1 maj 1738, läs regel tre. Där beskriver Wesley exakt det sätt som tolvstegsgrupperna delar/samtalar på idag. Han tog principerna från Herrnhut som tog dom från de Böhmiska Bröderna osv. osv. I tolvstegsgrupperna tillfrisknar många missbrukare av olika slag men dom blir ju inte automatiskt frälsta för det. MEN, du kan tänka dig vilken väckelse det blir när vi börjar tillämpa principerna i församlingarna. Wesley och co förvandlade nationer.
Ordet kyrka är inte bibliskt.
Ordet existerar inte över huvud taget i bibeln.
Vi som troende ska använda Guds Ord.
Vi ska inte hitta på något mänskligt.
Vi är ihopkopplade med ISRAEL, inte ngn kyrka.
kyrkan med stort K har Rom som centrum.
vi messiastroende har Jerusalem som centrum och destination.
Ni måste välja kyrkans Rom eller det Bibliska Jerusalem.
Det har blivit väsen om ”Kyrkans väsen”! En del vill att vi inte ska ”hitta på något mänskligt”. Glömt inte att Jesus Kristus var sann människa och sann Gud! Inte 50% av varje utan 100-100!
Jag är hopkopplad med alla troende, som bekänner sig till den treenige Guden och att Han är den enda vägen till frälsning. Sådana troende finns tvärs över alla samfundsgränser. Jag är hemmahörande i Sv. Kyrkan, men gläds över trossyskon i EFK, Pingst, trosrörelsen, oas, katolska kyrkan och den orthodoxa mm. I våras var jag på besök i den fantastiska staden Rom, där jag bl.a fick träffa människor på det internationella katolska karismatiska centret. Det var helt underbart att få prisa och lovsjunga Herren tillsammans med dessa syskon! Jag tackar Gud för denna erfarenhet, som verkligen berikat mig.
Det grekiska ordet ekklesia förekommer många gånger i Nya Testamentet, bl.a. i Matt 16:18, där Jesus säger att han skall bygga sin kyrka (ekklesia) på klippan som är Kephas/Petrus. När man senare i den nicenska trosbekännelsen definierar kyrkan som en, helig, katolsk och apostolisk använder man just detta ord:
Εἰς μίαν, Ἁγίαν, Καθολικὴν καὶ Ἀποστολικὴν Ἐκκλησίαν.
så även i den latinska versionen:
Et unam, sanctam, cathólicam et apostólicam Ecclésiam
Det är lite förvirrande att i de germanska språken översätts ofta detta ord ekklesia med ord som som i stället har sitt ursprung i det grekiska ordet ”kyriakos”: kyrka, kirche, church osv. I de romanska språken används i stället kanske mer rättvisande ord som har sitt ursprung i det bibliska ekklesia som iglesia, eglise, chiesa osv. T.ex. heter katolska kyrkan på spanska Iglesia Católica, och på latin som i trosbekännelsen Ecclesia Catholica.
Vi som troende är ihopkopplade med ISRAEL
Ordet kyrka är ofrånkommligt ihopkopplad med Rom.
Du associerar INTE ordet kyrka med Israel, Israels 12 stammar, med Sion, med Jerusalem, med apostlarna, med det äkta olivträdet, med Ariel, med Guds Rike, med strömmar av levande vatten, Lejonet av Juda. Lammet etc, etc som är idel bibliska ord.
Det Israeliska folket nämns redan som du vet i 1:a Mosebok 12. när Gud kallar Abram.
Vi hedningar ska bli välsignade genom honom, inte genom någon kyrka.
Ta din bibel och håll upp den.
Ta tag i sidorna fram till 1:a Mos.12
Det är inte många sidor, eller hur?
Då utväljer den Evige ISRAEL till sitt egendomsfolk. Det är ingen kyrka.
Resten av bibeln handlar om ISRAEL.
Gamla och Nya förbundet allt handlar om ISRAEL och vad som händer detta folk.
Detta är det äkta olivträdet och det är absolut ingen kyrka
Det grekiska ordet ”ekklesia” som vi svenskar översätter med ”kyrka” användes på Jesu tid för att tala om en församling eller sammanslutning, dvs en konkret grupp människor som samlades. I Apg 19 används det t.ex. för att tala om folkförsamlingen i Efesus. I de grekiska översättningen av gamla testamentet (LXX) används det bla. för att översätta det hebreiska ordet ”qahal” som hadde en liknande betydelse, dvs folkförsamling. Detta ord användes ofta för att beteckna Israel som Guds folk eller folkförsamling. På detta sätt kan man alltså se att kyrkan är Guds folk på samma sätt som israel var det i öknen t.ex.
Israel var en konkret församling av människor samlad av Gud precis som kyrkan är det idag. Tack vare översättningarna får vi en förvirrande mångfald av ord som verkar stå för olika saker när det i grunden handlar om samma ord qahal=ekklesia=guds samlade folk.
Idag är den syn om den kommande “superkyrkan” som David Wilkerson såg för 33år sedan, så gott som redan en verklighet. De flesta kristna i Sverige är omedvetna om det avtal mellan Rom och i stort sett alla kyrkor och samfund i hela Europa som redan ingåtts och fastslagits genom dokumentet “Charta Oecumenica”.SKR, Sveriges Kristnas Råd, vilket omfattar de flesta samfund i Sverige, inklusive pingströrelsen, har redan undertecknat detta dokument med Katolska kyrkan, vilket tex. innebär en förbindelse att upprätta en “synlig enhet” genom:
1).Att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna, inklusive Katolska kyrkan om alla initiativ till evangelisation
2)Att erkänna Katolska kyrkans dopsyn och mässa
3)Att erkänna Katolska kyrkans “traditioners andliga gåvor” lära av Katolska kyrkan och låta sig berikas.
4)Att fortsätta i dialog till dess att “en konsensus i tron” uppnås.
5)Att intensifiera umgänge mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer
Antingen är ju Wilkersons syn från Gud eller också inte förakta inga profetior, men pröva allt