För ett tag sedan skrev Sten-Gunnar Hedin en insiktsfull artikel i Dagen där han undrade vad det egentligen var som skilde moderna frikyrkliga gudstjänster ifrån allmän underhållning, typ Melodifestivalen. Det är en mycket viktig fråga som Sten-Gunnar lyfte fram. Jag har ännu inte sett någon kommentera denna artikel men jag kan ha missat det på grund av mina många resor. Grundläggande tror jag dock att inte så många tänkt så mycket på detta eller kanske riktigt förstår vad han egentligen var ute efter.
Det finns ett fenomen som är viktigt att förstå. När en kyrka, ett samfund eller rörelse tar avstånd ifrån en lära, en tradition eller ett gudstjänstsätt så kommer oundvikligen nästa generation och de kommande att inte bara ifrågasätta utan också tycka gamla läror och traditioner verka främmande och märkliga. Man har vant sig vid något annat och vet inte av något alternativ. Man blir faktiskt fattigare utan att veta om det och förstår inte att det som verkar främmande kan inom sig bära rika skatter.
Den omliggande världens hedonistiska nöjesbetoning har influerat det kristna musiklivet, dess stil, dess inriktning och dess uppgift. Underhållningen verkar ha få ett väldigt högt egenvärde som ligger långt utanför den nytestamentliga beskrivningen av gudstjänstlivet. Ofta är motiveringen till detta att musiken skall vara evangeliserande och därför måste vara relevant anpassad till omvärlden. Det blir motiveringen till att en viss kultur utvecklats, inte bara i evangelisationssatsningarna utan i själva gudstjänstlivet. Allt stöps om i den moderna popkulturens ytliga former. Oftast utan att man egentligen funderar på vad denna kulturyttring, som är en försvinnande liten del av den mänskliga kulturen, egentligen representerar.
Gudstjänsterna har ofta blivit primärt evangeliserande och fått sin identitet och legitimitet utifrån denna syn. Jag menar att söndagsgudstjänsten faktiskt inte i första hand är evangeliserande, den effekten kan den ha ändå, utan är just en tjänst inför Gud. Guds folk kommer samman för att fira den levande Guden, för att celebrera Jesu uppståndelse, för att tacka för de gåvor Gud har gett och för att möta honom när han kommer med sin närvaro. Det ligger en oerhörd skillnad i att besöka ett möte, lyssna till lite härlig musik och få en appell jämfört med att ha blivit fostrad att komma i Gudsfruktan inför Guds härlighet och prisa den levande Guden för vem han är, utan att genast tänka på vad vi själva skall få ut av det hela.
Gudstjänsten måste i första hand bli Gudscentrerad, inte mänskligt självcentrerad eller religiöst konsumistisk. En gudstjänst är inte ett underhållningstillfälle utan ett möte med den levande Guden. Det innebär inte att den inte skulle vara levande. Tvärtom den drar oss mer på djupet och utmanar ytligheten vi ofta dras med och förlöser en djupare glädje och större Gudsnärvaro. Ingenting är mer allvarligt och viktigt och inget mer befriande än själens möte med Gud när vi prisar och upphöjer Gud tillsammans i den stora församlingen.
Mycket kloka ord Ulf.
Gudstjänsten är inte, i första hand, ett tillfälle för evangelisation utan en tid för att ära Kristus.
Skönt att du skriver så gott om pastor Sten-Gunnar, en god sund broder.
I agree. I have always felt it more natural to evangelise outside of the church. As you say, ”Gudstjänsten måste i första hand bli Gudscentrerad.”
Tack Ulf för detta insiktsfulla inlägg.
Amen till det! Låt Gudstjänsten få vara just det, en tjänst inför Gud, där vi får tjäna (latrevo) och tillbe honom och höra Evangeliet förkunnas.
Ord i rätt tid!
Det är lite märkligt med de trender som nu funnits i många år i kristenheten.
I vissa fall så gränsar dessa konserter till idoldyrkan.
Varför skall musiken vara så hög att folk nästan blir hörselskadad?
Skall inte både ung som gammal kunna deltaga?
Varför skall det vara så häftigt?
Är det så att det är för lite av Guds Ande i gudstjänsterna?
Så sant! Men här utgör din röst något av ett ropande i öknen inom frikyrkan idag. Kristen underhållning på söndagen verkar vara en mycket viktig angelägenhet för alltfler sammanhang. Men vad gott att bara få tillbe och ära Gud, besjunga hans härlighet, be och tacka och få lyssna till Ordets förkunnelse! Tack för dessa ord, Ulf, hoppas att ett gott och konstruktivt samtal kan föras om dessa saker. Jag hoppas på och ber om det.
Ja Gudstjänsten behövs verkligen som en motvikt till den sekulära medians ständiga inbankande av lögner i våra sinnen.
Låt Gudstjänsten bli ett tillfälle då vi bankar in sanningen i varandra. Sedan får världen kalla det indoktrinering om de vill.
Jag vill gärna bli indoktrinerad med sanningen.
Om inte våra Gudtjänster är Gudscentrerade beror det väl närmast på att deltagarna inte är det. Om det handlar om de troendes sammankomster är Jesus där. ”Jag är med er alla dagar.” ”hjälparen ska alltid vara hos Er” Mötet med Gud måste alltså vara garanterat när de troende samlas och nog tycker jag väl att NT:s beskrivning av sammankomsterna ger utrymme för ett ömsesidigt betjänande av varandra med sånger och visor.
Visst har den kristna sången och musiken varit underhållande och ibland väldigt bra. Inom frikyrkan var det först enkla och lättsjungna sånger som alla snabbt kunde lära sig. Detta skapade en mäktig, ogenerad och imponerande sång i sammankomsterna. Inte sällan hade den en evangeliserande effekt på ofrälsta besökare.
Musiken utvecklades i rörelserna och blev tyvärr ofta ett maktmedel. Under många år var mer än 50 % av de som kom in på musikhögskolorna av frikyrkobakgrund. Ett litet tecken på vilken dynamisk miljö frikyrkoförsamlingarna utgjorde för de som ville ägna sig åt musik.
Med Gudscentrerade musiker och deltagare i våra Gustjänster är Gud där. Snälla Pastor inför inte gregoriansk sång och ”tersförbud” det var inget vidare för 1000 år sedan och kommer nog inte att bli det nu i heller. Det behöver väl inte vara egocentrerat bara för det låter bra och känns roligt.
Jag håller verkligen med skribenten ovan.Jag tror att vi som människor kan göra allt vi gör som en Gudstjänst om vi gör det medvetna om Guds närvaro och gör en sak så bra som vi bara kan därför att vi vet att Gud är närvarande och ser vad jag gör. Jag tror inte att bloggaren menar att ett bra (det är ju väldigt subjektivt med) musikliv i församlingen måste stå i kontrast till en Gudstjänst där man kommer och möter Gud. Livets Ord ger ju själva ut skivor med lovsång och jag tror verkligen inte att alla som lyssnar på dessa sånger lovsjunger Gud varenda gång de lyssnar. Ibland kan man helt enkelt tycka att en låt är bra och så mycket bättre om innehållet i en låt förhärligar Gud då. Till sist tror jag att man kan ha utåtriktade Gudstjänster såväl Söndagsgudstjänster som någon annan dag som är evangeliserande. Jesus högsta prioritet är ju den att vinna människor. Om vinnandet av människor inte klingar som en lovsång inför Gud så vet jag inte vad skulle göra det.
Mission finns för att tillbedjan inte gör det… Gud välsigne dig!
Det ligger mycket i det du skriver. Risken är att det bara blir ”ljudande malmer och klingande symbaler” utan någon egentlig grund. Samtidigt ska vi vara medvetna om att vi alla är barn av vår tid, och att de som växer upp nu är vana med att ha hög musik, högt tempo och lite ”flaschig” bakgrund. Stillhet och ro är en bristvara i dagens samhälle och det har alla behov av, vare sig man kallar sig kristen eller ej. Och det ena behöver ju inte utesluta det andra.
Och hur är det på Livets Ord numera? När jag har varit där har det varit en otrolig hög volym på musiken, så hög att det var näst intill omöjligt att höra sig själv. Lätt att dras med då och bara ”skrika ut” sina kännslor, vilket i och för sig ger en positiv effekt. Men det kan man göra på vilken annan konsert som helst. Känslan efteråt blir densamma, man känner sig glad och lättad.
Risken är att det bara blir en känslokick utan egentlig grund. Och en kort, utmanande apell behöver inte vara sämre än en lång predikan. Innehållet är viktigare än längden på det man säger.
Jag lyssnade precis i kväll på radion på Karlavagnen. Där pratade dom om vad sång betyder för människor. Alla var eniga o överens om att det var en glädje att sjunga o en del sa att det var läkande o att det gav tröst o ro åt själen bl.a.
Många sjöng i kyrkokörer o tyckte det var härligt med gospel. Det är ju tydligt att sången är viktig för oss människor. Som om Gud lagt ner det i oss när han skapade oss.
Jag tror att sång gör oss gott o det kanske inte har så stor betydelse vad för slags sånger man tycker om. Man har ju olika smaker. Bara det är uppbyggligt för oss så är det nog bra, tror jag.
Vad gäller Gudstjänster så är det väl självklart att sjunga till vår Gud o tacka o upphöja Honom o tillbe Honom. Det är nog den mest välgörande sången när vi sjunger från hjärtat till Gud. Det är läkande om något o Han tronar på våra lovsånger, eller hur!!
Passar på att säga Grattis på födelsedagen Pastor Ulf!! den 8 december. Gud välsigne dig!!
Tack för din frimodighet….den har hjälpt många..även din ofullkomliga men från hjärtat sång när du vågat sjunga ut under möten har förmedlat en beröring från Gud ska du veta.
Tack för ordet!
Melodifestivalen är totalt kass,ett Guds möte vare sig det är i kyrkan eller på annan plats är det bästa man kan vara med om.
Vi hade ett bönemöte ute på Kållandsö/Udden för ett tag sen,ett riktigt starkt Guds möte för oss som var där.
v v v v T.B.
Dear Pst Ulf,
thanks once again for the constant reminder that the focus is always Jesus. We are truly blessed with all the technologies and advancement of life but they could easily replaced Jesus in our lives because of instant gratification.
Every time I hear your message via CD and service when you come over asia, I always get inspired to love Jesus even more.
Thank You, Pst for your love for Jesus and constantly reminding us it is not just the blessings but Jesus, God the Father and also the Holy Spirit.
Looking forward to your next post, pst.
God bless
Tack för uppmuntrande och utmanande ord för en generation som verkligen behöver denna insikt.
Den här apellen du nämner… Någon skrev: ”Innehållet är viktigare än längden på det man säger.” Men jag tror att många av de som anstränger sig för att hålla maxgränsen på 15 minuter värderar tiden mer än innehållet i sin predikan.
Härligt inlägg och precis vad som behövs.
Jag har lämnat LO just pga att jag tyckte det var för mycket show och glam och sökt mig till andra Gudstjänstformer även om jag kan uppskatta den liturgi som finns på LO mera idag.
Mångfald är bra när det verkar till Guds ära.
Frid.
Håller med dig till 100%.
Gudstjänst är inte ett tillfälle att bli underhållen, inte ett tillfälle att sitta och lyssna på vackra psalmer.
Gudstjänst är det det står, att vi gör tjänst inför Gud, där vi lovsjunger, upphöjer och prisar den levande Guden, och där vi får andlig mat.
När vi prisar Gud före predikan, då öppnar vi upp och mjuknar upp vårt hjärta att ta emot undervisningen som Gud vill ge oss genom hans tjänare och tjänarinnor. Pröva och se att Herren är god.
Såg något Youthprogram på Kanal 10 från Livets Ord och anser att denna kritik också är möjlig att överföra på din församling Ulf…
Ofta speglar val av klädstil och musikstil mer ett behov av att synas (vara häftig osv) än personlig smak… Jag tror inte att andesmord lovsång med världsliga tongångar är möjlig (en negation i sig själv).. Låt oss hitta en stil som är himmelsk istället och som är inspirerat av Gud…
M
Gudstjänsterna på Livets Ord har alltid varit bra.
Har aldrig varit något show och glam.
Alltid härlig lovsång till herren.
Gratulerar på födelsedagen Ulf.
Men hur är det i Indien då.?
Av frukten ser man trädet. Bär ens egen gudstjänsttradition god frukt? Sen kanske det kan vara så att man i den äldre kyrkotraditionen har ägnat flera hundratals år till att tänka igenom just liturgin, medan man ofta i nya rörelser inte lägger mycket vikt på den biten. Liturgin hade en stor roll och speglade den himmelska gudstjänsten på Bibelns tid. Man kan ju alltid lära sig av varandra, om nu övriga traditioner har något gott med sig när det gäller gudstjänsten alltså.
Du och Sten-Gunnar lyfter en väldigt viktig poäng här. Det ligger en stark outtalad press över hela samhället att göra alla uttryckssätt så lättillgängliga som det bara är möjligt för att göra sig hörbar i det ständiga bakgrundsbruset.
Kyrkan behöver här möta den ständiga utmaningen att våga gå en motsatt väg, och ge människor det de egentligen söker. För när man har tröttnat på all snabbmat väcks det en allt större längtan efter det som verkligen kan mätta. Och det kan ofta vara ganska svårtillgängligt.
Gud är helig. Men att yttra detta här i bloggosfären gör inte orden rättvisa. Därför behöver detta få komma fram fullt ut på sin rätta plats – i gudstjänsten.
Jesus budskap är livsförvandlande, men samtidigt oerhört utmanande, vi behöver därför också våga presentera honom på just det sättet.
Per Evert: Jag tror inte vi kommer att bryta igenom det ”ständiga bakgrundsbruset” genom att göra ”Herrens raka vägar krokiga”. Evangeliet är fortfarande de ”För bra för att vara sanna nyheterna” . Jesu undervisning var rak och enkel. Den gjordes tillgänglig för enkla människor och bekräftades med under och tecken. När han dog i vårt ställe gjorde han, en gång för alla, synden till en icke fråga för Gud. Lammet har ”borttagit världens synd”. Tyvärr har mycket möda lagt ner på att återställa och underhålla ett syndmedvetande hos frälsta och av Jesus rättfärdig-gjorda människor. Det största hindret för oss att komma inför den helige Guden med glädje och frimodighet.
Jag har väldig respekt för Ulf Ekman, men att säga att en viss musikstil skulle vara mer eller mindre andlig måste väl vara otroligt svårt att argumentera för.
Självklart måste en Gudstjänst vara Gudscentrerad, men det hindrar ju inte att man kommuniserar på ett sätt så att även en icke-kyrkvan förstår.
Jag tror att det är otroligt viktigt att vi slutar bedöma andlighet utifrån stil. (Där man resonerar att min stil är andlig och andras inte är det).
Sen tror jag självklart att vi behöver vara försiktiga så att vi inte blir ytliga eller kompromissar i vårt budskap för att bli ”relevanta”.
”Lennart Truedsson:Tyvärr har mycket möda lagt ner på att återställa och underhålla ett syndmedvetande hos frälsta och av Jesus rättfärdig-gjorda människor.”
Jag tror att detta har gjorts av två skäl. För det första för vi fortfarande gör synd trots att vi är frälsta. För det andra, Vi måste se vår egen synd för att förstå vad det är Jesus befriar oss ifrån. Glädjen över Jesus och vad han har gjort blir än större om vi se vad det är han har ”tvättat” bort. Den äkta glädjen kommer av att man vet att Jesus har frälst mig från en evig död. Det är på grund av vad han har gjort, inte vad vi har gjort, som vi är frälsta och kan skall vara glada.
Tror Lennart kommer med en oerhört viktig poäng. Det han säger är något som jag upplevt saknats i kyrkan under väldigt lång tid, och som har orsakat både fördömelse och introperspektiv (vilket hindrar en att springa loppet), istället för frihet, glädje och liv. Vad Jesus säger i berättelsen om kvinnan som smorde hans fötter är att den som har fått mycket förlåtet också kommer älska mycket. Poängen är därför att ju mer vi ser Guds lamm som borttagit världens synd, desto mer kommer vi också älska honom, inte pga att vi måste krypa inför honom för att bli förlåta om vi misslyckas, utan för att han redan har förlåtit oss en gång för alla. ”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser och han har anförtrott åt oss försoningens ord.” 2Kor5:19
Fredrik: Exakt, och det är just min poäng.
Det är först när jag blir medveten om min egen synd som jag till fullo kan börja uppskatta och glädjas över Guds nåd och kärlek. Om nåden är värd, låt oss säga 50 kronor blir vi visserligen ganska glada över den. Men tänk när vi långsamt börjar förstå inte bara rent intellektuellt utan även känslomässigt att nåden och Guds kärlek är värd mer än alla pengar som tänkas kan. Då ökar också vår glädje och tacksamhet därefter.
Och jag tror vi kan vara överens om att en gudstjänstform som lyfter fram den insikten fyller sin funktion bättre än en där den hamnar i skymundan.
Fredrik & Per Ewert. Per-Ewert Har rätt. Detta forum räcker inte till. Jag råder Er i kärlek att båda läsa lite mera i Romarbrevet.
En förkunnelse och en Gudstjänst som lyfter fram nådens omfattning, upphöjer Herren och tackar för Hans frälsning, frigör oss till ett fantastiskt liv tillsammans med Honom.
Jag tar inte lätt på vare sig nåden eller synden. För oss människor är synden fortfarande destruktiv och ger djävulen tillfällen.
En syndamedveten församling som vet vad de blivit räddade från och vart de är på väg har nog svårt att göra sin gudstjänst till en bioföreställning. Men gör man gudstjänsten till en bioföreställning så är det just det den blir. Man ska inte ge människor vad de vill ha, men vad de behöver. Tror alltid det är nyttigt att kritiskt gå igenom vad varje del i gudstjänsten och predikan förmedlar.
Det var en träffande artikel av Hedin. Det finns ju många ingredienser i en gudstjännst, predikan exempelvis. Att predika är inte att berätta om sitt liv från A till Ö även om predikanten tycker att han/hon är en väldigt intressant person. Hur många ”predikningar” har man inte plågat sej igenom under årens lopp. Här intar frikyrkopredikanten en särställning vill jag påstå. Stadskyrkans präster brukar sällan eller aldrig hemfalla åt dylikt prat. Läs gärna Bo Branders predikningar så förstår ni vad jag menar.
Att fira gudstjänst ja. Alltså gudstjänst i NT verkar mer handla om hur bröder och systrar kommer samman ofta i liten skala för att betjäna varandra. Vi är så präglade av vår åka buss gudstjänstform att vi nog ska läsa igenom NT en gång till innan vi jublar åt ännu en åsikt om gudstjänsten.
Daniel Json
Pontus Tunhaw (m.fl),
Jag tror inte att Ulfs poäng är att en viss musikstil skulle vara andligare än någon annan. Det finns ju uppenbart väldigt många olika musikstilar på Livets Ord.
Poängen är väl snarare hur, varför och i vilken anda vi framför olika musikinslag. Är de till för att vi skall framföra vårt lovprisning av Gud, eller för att underhålla oss?
Där tror jag att Ulf har en mycket viktig poäng, där vi, ung som gammal, behöver se förbi våra skillnader i smak – många smakriktningar får plats – och fundera över det verkliga syftet med gudstjänsten.
Om man har en underliggande ambition att bli ”upptäckt” och bli stjärna (speciellt inom musiken, men även andra områden) så skapar det förutsättningar för denna underhållningsmiljö. Denna frestelse är förmodligen något som drabbar de flesta som ”syns” på ett eller annat sätt, men musiker och sångare behöver vara extra medvetna och uppmärksamma på det. Det är något som ligger och lurar där hela tiden, speciellt om man har en stark gåva på området, och det måste bekämpas aktivt varje dag.
Hela samhället runt omkring oss drar åt det hållet. Att vinna ”Idol” är målet. Sedan ligger fälten öppna och jag kan nå ut med mitt budskap, vad det nu är. Det gäller för oss i församlingen — och inte minst kristna media — att vara uppmärksamma på detta så vi inte förleder varandra, och speciellt inte lär våra unga att detta är vägen.
”När jag väl blivit upptäckt och känd ska jag nå massor med människor med evangeliet” är analogt med att säga: ”när jag blivit rik ska jag ge tionde och gåvor till Guds verk — men just nu har jag inte råd att ge tionde”.
Ofta verkar Anden i en stilla susning.. Då hör vi alltså även Honom bättre då..
Visst får vi skråla, dansa o hojta likaväl vi kära människobarn när glädje rinner ur oss.. 🙂 Tänk på den vilt dansande, jublande eller spelande David!
Free in Christ folk!
Jag har haft förmånen att få vara en del av gudstjänstlivet i St:Ansgars kyrka i Uppsala under en längre tid och det har varit en fantastisk upptäckt för egen del.
Den liturgi som jag tidigare trodde var något dött och religiöst har nu blivit en enorm källa till tröst och styrka. Det är märkligt hur den ordnade formen ändå innehåller så mycket av frihet och glädje. Att varje söndag få fira Herrens måltid är något fantastiskt som varje troende borde få ta del av. Psalmerna innehåller texter som många gånger får en att reagera då de tycks vara skrivna av människor som verkligen fick betala ett pris för sin tro.
Jag hoppas verkligen att det är åt detta håll du vill föra gudstjänstlivet på Livets Ord och det ska bli spännande att se hur det kommer att se ut i framtiden.
As a worship leader I must confess, that I don´t like to stand on a stage in front of people, with everyone looking at me… but our churches are so stage-centered. The holy stage…uuh, how special to stand up there. There on stage is the program; the ”Play”… Had a dream, where I was leading worship (funny, but that was actually at Livets Ord) from the second row. Recently I have tried to lead worship facing the cross, not the people and people have said: Now we can only see your back, you should turn around and stand in front of us. Well, just some thoughts and experiences…THANKS FOR THIS POST! Wish I could translate it.
Guds Lov Psalm 150
Halleluja!
Loven Gud i Hans helgedom,
loven Honom i Hans makts faste.
Loven Honom for Hans valdiga garningar,
loven Honom efter Hans stora harlighet.
Loven Honom med basunklang,
loven Honom med psaltare och harpa.
Loven Honom med puka och dans,
loven Honom med strangaspel och pipa.
Loven Honom med ljudande cymbaler,
loven Honom med klingande cymbaler,
Allt vad anda har love Herren.
Halleluja!
””””””””””””””””””””””””’
Andefylld lovprisning ar inte underhallning!
””””””””””””””””””””””””’
Det ar anmarkningsvart att notera att Hedin under sin tid som forestandare for Filadelfiaforsamlingen inte hade nagra betankligheter att regelbundet hyra ut Filadelfiakyrkan tii varldslig underhallning for att fa in lite ”mammon” i forsamlingskassan.
”Hur kan Guds tempel forlikas med avgudar?”
Mvh/ Elisabeth H-L
Som någon ovan skrev så är kanske inte gregoriansk sång allena saliggörande. Men det är heller inte värt hån.
Newmaninstitutet har en kvällskurs i Uppsala för den som vill lära sig gregoriansk sång. Det är en andlig skatt som få svenskar har upptäckt. http://www.newman.se
Det som jag saknar i kyrkan (frikyrkan) är tystnaden, det är ljud från kl 10, eller 11 fram tills mötet är slut!
Tänk om det ibland kunde vara Gudstjänster utan varken lovsång eller predikan, bara stillhet och tystnad tillsammans med Gud, jag tror att det är något som behövs, så att Gud själv kan säga och göra det han vill.
Hela den vakna tiden är omgärdat av ljud, i allla fall om man bor i en stad och det är svårt att stänga av detta ständiga brus.
Låt kyrkan bli en frizon för ljud!
Bj
Detta var ett lite märkligt inlägg tycker jag. Jag jobbar primärt med muslimer och kommer en hel del i kontakt med de argument som används av muslimska ledare för att ungdomarna inte ska smittas av den västerländska kulturen. Dina första tre stycken är inte i första hand ett kristet försvar även om det så kan se ut, utan ett värdekonservativt, och hade, med lite andra termer givetvis, kunnat ha varit en muslimsk mullas försvar av burka. Rent innehållsmässigt och retoriskt. Hedonism bemöts inte bäst med värdekonservatism.
De två sista styckena som inte riktigt hänger ihop med de tre föregående om man inte använder en god portion fantasi, var dock mycket bra. Det där behövs sägas ofta i våra kyrkor, din, min och i hela Sverige. Gudstjänsten behöver bli gudscentrerad. För att detta ska kunna fungera i praktiken behöver dock kristna se att hela livet ska vara evangelisation och något som aktivt måste praktiseras i vardagen.
Angående TV-program där ungdomarna från Livets Ord spelade på kanal 10 (såg själv inte programmet, men har sett och hört dem spela på Livets Ord ett antal gånger), så vill jag säga att deras lovsångsframträdande är på en mycket hög nivå, både när det gäller det musikaliska och det andliga. Tycker vi ska tacka Gud för dessa fantastiska ungdomar som är så pass överlåtna till att betjäna både Jesus och samtidigt de som har förmånen att få lyssna på dem!
Worship today can have other forms than modern pop-music…To the Gregorian critics…I think this is beautiful: http://www.youtube.com/watch?v=PUyyhcNhkhY&feature=related