Nu har vi kommit in i fastetiden och över hela världen fastar kristna. Inte så mycket i våra moderna frikyrkor men i alla de stora kyrkorna. I den moderna karismatiska världen har detta med att fasta under vissa regelbundna tider kommit bort. Fastar man, så gör man det när man själv vill, ofta i tider av mycket speciella behov, men oftast inte alls.
Att kyrkan skulle anbefalla fasta under vissa tider, tex, fyrtio dagar fram till Påsk, vänder sig många emot. Det hänger nog ihop med att man inte längre använder sig av kyrkoåret och inte alls förstår hur genialiskt detta faktiskt är. Stora delar av väckelserörelserna kastade kyrkoåret överbord. Det man inte har använt sig av under några generationer blir då lätt en skatt som går förlorad. Man förstår då inte längre vad det djupast sett handlar om och i okunnighet vänder man sig emot något som skulle kunna bli till stor hjälp. Ofta har man också ärvt gamla negativa, och ofta ytliga, reaktionsmönster i hur man ser på det hela.
Någon hänvisade till att kyrkoåret inte behövs idag eftersom vi inte lever i bondesamhället. En märklig slutsats må man säga. Snarare handlar det väl om hur Gud skapat världen och oss och de årscykler som Herren inrättade med vår, sommar, höst och vinter, 1 Mos. 8:22. Det har också att göra med den festcykel som inrättades i GT med de stora judiska festerna, Pesach, Shavout och Succot och de fester som bildar ett kluster kring dessa. Detta gick senare vidare in i kyrkan och bildade en stomme där Jesu födelse, Jesu död och uppståndelse och Andens utgjutande på Pingsten blev pelare i en årscykel där man predikade och undervisade sig igenom de viktigaste bibelberättelserna och den grundläggande trosläran. Man fick helt enkelt följa uppenbarelsehistorien och passionshistorien på ett mycket brett och uppbyggligt sätt.
Det finns en otrolig tjusning i att be sig igenom kyrkåret. Att i bön ge sig in i detta rum och följa med Jesus under ett år och få möjlighet att tränga in i frälsningshistoriens drama är en stor gåva. Inte av tvång, utan som en rik möjlighet att fördjupa sig i de andliga skatter som faktiskt finns där. Sedan tror jag att vi mår gott av vissa ramar för våra liv. Det blir lätt så plottrigt och fragmentariskt när man skall ordna till allt själv. Det är verkligen inte lätt att få vare sig överblick, inriktning, disciplin eller djup när man är utelämnad helt till sig själv. Ensidigt värre blir det lätt också och snett kan det gå när man bara följer sina egna favoritversar, i andakten eller förkunnelsen.
Kyrkoåret har inget med tvång att göra utan en utmärkt pedagogisk möjlighet att under ett år få del av den kristna trosskatten, kunna tillsammans med andra i församlingen fira gudstänst på ett genomtänkt sätt och steg för steg följa Jesu liv och tjänst. Det anbefalles å det varmaste! För den som vill veta mer så finns det en utmärkt genomgång i boken ”Kyrkofromhet” av Bo Giertz, Artos förlag. Mycket annat finns också.
Va, bra !
Psaltaren säger ju att summan av Guds Ord är sanning. Mångfalden av texter under kyrkoåret som vi kanske inte skulle ha valt själva, hjälper oss närmare den fullhet kristna livet har att erbjuda.
Tycker detta med fastan känns som en spännande utmaning att göra rum för i ens vardag.
Robert Ekh hade en fantastisk predikan om detta i dag i församlingen ….rekommenderas varmt!
Blessing!
Therese
Ps.
Hej!
Jag har inte tidigare funderat så mycket runt kyrkoåret och därför inte riktigt förstått poängen. Nu väcktes ett intresse, och jag ska genast ta reda på mer! Tack!
Det var intressant och väckte intresse.
Rutiner tror jag är bra och ger stadga i livet.
Tack, Ulf, för en viktig påminnelse – både om fastan och om kyrkoåret!
Jag fäste mig särskilt vid ett par små ord: ”…inte av tvång…” kanske är det ett problem i dag, inte minst bland kristna människor, att man är ovillig att acceptera auktoriteter andra än sig själv, och det egna förståndet.
Av praktiska skäl behöver man som ett nödvändigt ont inordna sig i vissa organisationer (t.ex. på arbetsplatsen). Man accepterar också specifik kunskapsauktoritet (t.ex. läkaren eller bilreparatören). Men därutöver synes mig det mesta vara flytande.
Tillämpat på kyrkliga sammanhang blir det kanske så att pastorn eller prästen kan litet mer om bibeln, men kyrkan har ingen rätt att föreskriva vad som skall läsas eller förkunnas. Den kyrkliga auktoriteten blir ett ont utan något mål eller värde för den enskilde, och auktoritetens källa kan te sig dunkel, eftersom var och en på egen hand kan läsa sin bibel.
Tack för att du uppmärksammar kyrkoåret, och speciellt fastan.
Idag, liksom alla söndagar, bryter vi dock fastan och firar Kristi uppståendelse.
Hej!
Du har rätt. Hade inte till för ett par år sedan en susning om vilken skatt och välsignelse det är med kyrkoårets texter/böner. Inte bra att delar av kristenheten har blivit bestulna på något så dyrbart. Något att hålla tag i oavsett hur vardagen är. När det är tufft kan det vara svårt att hitta ord i bön, då är detta ett bra sätt att hålla kursen. Det är gott att finna en harmoni i årets gång. Det hjälper mot stress.
Hej Ulf, så ditt samtal med den katolska biskopen, det är ju ett fantastiskt ekumeniskt jobb du gör, det får vi ber för att fler uppmärksammar och deltar i. Tack!
Amen!
Jag tillhör dem som är uppvuxen långt ifrån statskyrkan, på den tiden med tillhörande negativa tankar om den. Men det är detta med att kunna se på ting rent sakligt, är detta bra för något eller inte, och att kunna placera in det i dess rätta sammanhang. I detta fall att det är inte av tvång, men uppbyggligt. Tack för goda tankar pastor Ulf!
Det låter intressant att följa kyrkoåret som en studie helt skild från den dagliga andakten. Att byta ut den intima personliga kontakten med Jesus mot en ytterst bestämd ordning låter för mig skrämmande. Personligen är jag inte rädd om det blir plottrigt och enkelspårigt i min Gudsrelation. Det gör verkligen ingenting att man en period stavar på samma Bibelverser för det finns en inre anledning till att man gör det. Det måste få ta den tid det tar utan att forseras.
Men absolut tycker jag att det låter som en god studie och det skadar verkligen inte att hålla kontakten med Herren under tiden….
Jag kan inte se Marianne, att bara för att man följer en ordning att det skulle betyda att man måste byta den som du säger intima och personliga relationen med Jesus. Jag har personligen inte följt kyrkoåret vare sig i min Bibelläsning eller i min bön men dock andra andaktsböcker med skrivna böner. Jag upplever verkligen inte att det ena behöver utesluta det andra. Jag gillar att blanda spontanitet, lovsång med skrivna böner och att be ut Bibelverser och om jag ska jämföra så tycker jag inte att jag känner mig mindre intim med Jesus bara för att jag ber en bön som jag själv inte formulerat.
Hellre kyrkoårets fasta än inget alls, men själv vill jag slå ett slag för urkyrkans praktik (se Didaché) att fasta två dagar i veckan.
Kråkorna, arbetslinjen och fastan:
http://www.jlundstrom.se/?p=192
Hej Marianne ! Kyrkoårets bibeltexter innehåller varje söndag några delar ur Gamla testamentet och några delar från Nya testamentet, där det alltid också ingår en evangeliedel. Dessa texter korresponderar ofta med varandra. I och med att Guds Ord har ett sådant djup och kraft beror det mer på den som tar del av Guds Ord hur mycket man får ut av det.
Det här låter gott! Det jag faktiskt har saknat hos ”frikyrkligheten” är just rytmen som finns i kyrkoåret. Visst, man firar jul o. påsk, men inte så mycket mer berörs på periodisk basis. Kyrkoåret är ju i princip Jesu liv o. gärning i kompakt och pedagogisk form.
///AndreasL
Andreas och Anders:
Visst är det fantastiskt att det finns flera möjligheter att hitta sitt sätt att ha ett fungerande böneliv. Har läst igenom Bibeln med hjälp av en Bibelplan en gång och blev bara stressad. Små korta bitar varje dag, lite här och lite där. För mig blev det bara osammanhängande. Diciplin är bra, så jag sätter klockan framför näsan för en bestämd tid, ber den Helige Ande om hjälp och så läser jag högt vilket hindrar tankarna att vandra iväg. Läser efter tid och inte efter antal kapitel, vilket eliminerar all stress hos mig.
Stressen att klara av en viss förutbestämd läsplan som till pricka ska stämma varje dag blir olycklig. Det blir för mig ett köttsligt prestationskrav som påverkar min Gudsrelation på ett kvävande sätt.
Vi är alla delar i Kristi kropp och har olika sätt att fungera. Det här sättet är bäst för mig…
Hoppsa att inte den här kommentaren avviker för mycket från ämnet. Ville bara svara..
Som Ulf sa:”Inte av tvång, utan som en rik möjlighet att fördjupa sig i de andliga skatter som faktiskt finns där.”
När man har ork och lust skulle jag vilja tillägga.
Tänk att frikyrkligheten tänker på fasta. Snart kanske man också börjar tänka på att festa. För utan fasta kan man inte festa. Ohhh vad jag älskar den mörka, kalla, tysta fastan som leder in till den dundrande, uppslupna, fantastiska festen; påsken. Ja man förbluffas vad Ulf lyckas återupptäcka, snart går han i mässkrud och med rökelsekar, som en annan Fader Gunnar Rosendal (som förestän skrivet det bästa på svenska om fasta; Askes och mystik). Heja Ulf!
Från Anders; före detta frikyrklig, lågkyrklig, okyrklig, svenskkyrkligt högkyrklig och numera lyckligt upptagen i Kyrkans fullhet (inte i den enda Kyrkan, utan bara i den som har hela paljetten; fastan och festen, ordet och bordet, underordnande och ande, ordnar och stormar).
PS. Testa och fasta på så kan ni festa till med sill. DS.
Marianne,det här med kyrkoårets bibelrekommendationer gäller ju i första hand förkunnelsen på söndagen. Jag håller med dig om att den personliga bibelläsningen måste få vara fri att kunna stanna upp vid en text och vara där så länge man vill.
Blir lite off topic men vill bara säga till Marianne att jag håller helt med dig i att olika personer kan göra på olika vis och om att följa Bibelläsningsplaner och kyrkoår är något som passar dig så finns det ju inget som helst tvång för det. Herren är Anden och där Herrens Ande är där är frihet.
TACK Ulf, för ett viktigt inlägg om en för många okänd tid. Till uppbyggelse för både kropp och själ!:) Välsignad Kyrklig fastetid tillönskar jag Er alla!
Det bästa i mitt tycke med att följa kyrkoårets rytm är att min bön får näring av sådant som jag kanske inte skulle välja att fokusera på av mig själv. Kyrkan talar kanske om glädje när jag känner mig ledsen, om Jesu död när jag vill förneka döden osv. Min bön, när den följer krkoåret, blir mer objektiv och djupare. Jag fokuserar inte på mina känslor utan på Herren. Kyrkoåret ger också kunskap om HELA trons innehåll, inte bara det jag tycker är intressant och lätt att ta till mig. Kyrkoåret är en utmaning och en skatt att ösa ur.
Fasta är ett utmärkt sätt att förändra både mig och dig,det borde vara ett naturligt inslag i det kristna livet och det är bra med disciplin och upprepningar av goda seder.
Mina funderingar sen en tid tillbaka är att disciplinera bönlivet och upprepa den med fasta tider på dygnet,varje dag,att göra det till en vana,en god vana som exemp Daniel gjorde och jag tror att det räddar liv.
v v v v T.B.
Tack! Så fantastiskt väl uttryckt. Tack också för din seriösa innehållsrika blogg. På blogghimlen är denna blogg en oas. Tycker också om kommentarsreglerna vilket höjer bloggen ytterligare.
Guds rikaste välsignelse önskas,
Magdalena
Hej Ulf,
I 3 Mos 23 ger Gud sitt folk strikta direktiv om hur och när högtider skall firas.
Varför inrättar vi oss inte under dessa, är vi inte inympade?
Fasta är rätt, men låt oss göra det under en biblisk form och inte under en efterkonstruktion som kyrkofäderna har svängt till.
Vad är vi rädda för, Jesus firade de Bibliska högtiderna.
Dessa högtider hjälper oss att fokusera och att lära känna den Evige och hans karaktär.
Risken med detta är att man känner sig rätt liten, men hellre liten nu än senare.
Judarna läser Torahn / Moseböckerna varje vecka. Var det inte det som ordinerades åt oss = hedningar i Apg. 15: 21 att också göra?
Låt oss böja oss under ”våra herrar”, ordet skall utgå ifrån Sion.
Med vänlig hälsning
Bo-Inge Svensson
Tack Ulf för bra text! I flera år har jag förundrats över att svensk media så gott som aldrig tar upp detta med den kristna fastan, när den startar, vad den betyder, hur många världen över som präglas av den, vilka enorma summor pengar som samlas in till välgörande ändamål i olika kyrkliga sammanhang under fastan m.m. Däremot – spaltmeter numera när muslimernas fasta startar, med fakta, förklaringar, personporträtt, bevakning av galor etc när ramadan avbryts m.m. Med anledning av ditt förra inlägg är det rent obegripligt att vår kulturs mest dominerande religion sätts åt sidan så markant. Inte att man som kristen ska ”ståta” med ev fastedygder i offentlighetens ljus. Men att överhuvudtaget, särskilt i dessa okunnighetens tider, uppmärksamma fasta och den efterföljande jublanade påsken, skulle man kunna kräva av våra stora dagstidningar. Häromåret skrev jag till DN när fastan återigen bara markerades med en liten artikel om semlan(suck) och dess betydelse. Jag fick till svar att man internt på DN inte finner dessa frågor tillräckligt intressanta. Men tydligen anser man att miljoner svenskar vill läsa om ramadan m.m. varje år. Logiskt?
Jag tänker dock fortsätta att vända mig till media om detta. Låt oss hoppas på en vändande trend och att om möjligt nästa år blir en rejäl djupdykning i kristna traditioner i tongivande media!
Fin fasta!
Bo-Inge, vi är inte proselyter som följer den judiska lagen, utan friköpta från lagen.
Gal 4:9-11 Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år. Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.
P-O.S
Läs ifrån Gal 4:8 så ser du att inte handlar om Israels Gud utan om avgudar.
Bo-Inge
Okej Bo-Inge, jag ska kolla bättre.
Bra fråga Bo-Inge, fast jag är tveksam om kristna skall ta efter de GT:liga högtiderna. De första kristna följde inte fullt ut G.T:ets högtider, eftersom de valde att fira sabbaten på söndagar istället för lördagar (om jag inte minns fel). Och Jesus satte sig ibland ”över” lagen på olika sätt. Så vi skall nog vara försiktiga med att överföra G.T:liga seder på kristna.
Isak,
Vilken risk finns det för kristna att ta efter de Bibliska högtiderna?
Det är en vanlig missuppfattning att de första kristna firade sabbaten på söndagar. Vi måste komma ihåg att den allra första församlingen bestod av mestadels judar. Så småningom kom allt fler hedningar in i församlingen genom Paulus undervisning. Sanningen är att en schism växte fram redan under det första och andra århundradet mellan de judiska troende på Jesus/Yeshua och den framväxande kristna kyrkan. Detta kan man lätt verifiera genom att titta på de tidiga kyrkofädernas skrifter.
De tidiga kyrkofäderna av vilka några var samtida med apostlarna började introducera antisemitiska doktriner och handlingar. Här följer ett utdrag från konciliet i Laodicea, 364 e Kr:
Kanon nr 29.
”Kristna får inte judaisera genom att vila på Sabbaten, utan de måste arbeta på den dagen, och istället ära Herrens dag* (söndag) och vila då som kristna. Men om någon skulle finnas som judaiserar, låt dem vara förbannade inför Kristus.”
*Herrens dag. Söndagen fick bli Herrens dag vilken var den dag då Jesus uppstod.
Varför skulle Jesus som var ett med Fadern flytta på Sabbaten som var påbjuden utav Fadern själv.
3 Mos 23:4 ”Detta är Herrens högtider, heliga sammankomster, som ni skall utlysa på bestämda tider.”
Om Jesus skulle brutit något utav buden så kunde han inte varit
Messias.
Det är kanske dags att se på Jesus som en judisk messias som följde YHWH, vilken är hans fader.
(Vill du läsa om hur sabbaten flyttades från lördagen till söndagen kan du gå in på Bibelfrågan) sök på ”sabbat och söndag”.
Bo-Inge
Som kristen är man inte ”tvungen” till någonting överhuvudtaget.
Sabbaten är till för människan och inte tvärtom.
Huvudorsaken till att sabbaten finns är att vi ska ha rätt att vila en dag i veckan så att vi inte sliter ut oss. Detta blev till en välsignelse för alla anställda och speciellt för slavarna.
Så ser jag på saken.
P-O.S
Jag förstår att man blir rädd för att hamna under tvång, träldom, mm.
I en uppgift/bud som är biblisk och som är saktionerad från YHWH finns ingen träldom.
Jesus bekräftar detta i Matt 23:3, 8-12.
Med Jesus som rabbi/lärare, han som sitter på Faderns högra sida, och som är ett med Fadern, och som manar gott för oss finns det inget att vara orolig för när det gäller att följa de bud som Fadern påbjudit/ rekommenderat.
Jag personligen försöker att leva ett torah-liv efter bästa förmåga. De bud som jag inte förstår eller känner mig tveksam inför låter jag stå på tillväxt, och det utan att få fördömelse.
Jag räds inte för något när min fokus är på Jesus/Yeshua.
Problemet med de skriftlärda och fariseerna som beskrivs i Matt 23:1 är att de inte var omskurna i hjärtat.
Det hebreiska ord som används om Herrens högtider är moed vilket betyder: ”fastställd och bestämd tid, tidpunkt; avtalat möte, träff; cykel, kalender”
Jag tror att det ligger en skatt i att följa de ordningar som YHWH har instiftat.
Lagens förbannelse har Jesus/Yeshua tagit på sig, men inte välsignelsen 🙂 den finns kvar för oss.
Med vänlig hälsning
Bo-Inge
Du har rätt. Jag genomgick någon sorts bildstormarperiod i början av åttiotalet – och en del av bildstormandet var mycket bra – men finner nu att jag behöver stadga i mitt andliga liv för att komma vidare. Anden kan blåsa på oss som Han vill, men om vi skall vara bärare av Andens levandevatten på mer kontinuerlig basis behöver vi något att bära i. Kanske kan kyrkoåret vara ett sådant hjälpmedel?