Nej, säger Sturmark som tycker det är en myt. Nu börjar han faktiskt bli tröttsamt tjatig. Att han sällar sig till historierevisionisterna börjar bli mer och mer klart. Han sällar sig också till dem som verkar förvränga fakta för att gynna den egna saken. Sturmark och många av hans gelikar är inte historiker och verkar inte heller vare sig ha full koll på fakta eller ha den saklighet som är nödvändig i en historisk debatt.
Att bedriva historiebeskrivning som propaganda är vanligt men naturligtvis också farligt. Det innebär att man låter selektiva fakta underordna sig den överliggande ideologi vars propagandör man blivit. Här går naturligitvis ingen helt fri. Vi kan t.ex. se på hur frikyrkliga ibland vägrar ge någon kredit till den katolska kyrkans insatser eller hur katoliker kan ha svårt med att se något genuint i väckelserörelsers framväxt. Frågan är om man är villig till saklighet och vågar ta till sig obehagliga fakta, fakta som står ens egen världsbild eller preferenser främmande.
Hur man nu än ser på den kristna tron så har den ett gigantiskt inflytande. Det lär ingen kunna förneka. Det är omöjligt att tänka sig Sveriges framväxt utan kristendomen. Man kan naturligitvis strida emot detta med syftet att fösöka utplåna detta inflytande. Det är detta vi ser starka tendenser till idag. Därför är det viktigt, viktigare än någonsin att skaffa sig adekvat historisk kunskap. Det ligger en större fara än vad många anar i den unga generationens historielöshet och många väckelsekristna historieförakt. Man tänker kortsiktigt och ser inte hur man, trots segrar i nuet, ändå påverkas av djupare underliggande strömmar som för bort från sanningen.
Det krävs ett starkt och fullt bejakande, av alla kristna idag, att Gud faktiskt har verkat i historien, att Gud handlar med länder, nationer och folk och att evangeliet faktiskt byggde upp både vårt land och den västerländska civilisationen. Med andra ord att något gott faktiskt hände innan den egna väckelserörelsen såg dagens ljus. Mer än någonsin behöver vi också seriösa och andligt medvetna teologer och historiker som vågar hålla sig till fakta och motsätta sig den nuvarande utspädningen och urgröpningen av det kristna inflytandet i vårt land. Det som har byggts upp under århundraden kan snabbt brytas ner. Det har skett förr. Speciellt om ingen egentligen bryr sig.
Tack!
Det är mycket viktigt att vi inte viker ner oss för rena lögner och förfalskningar. Att vi behöver historiker och teologer med både intellektuell spänst och profetisk skärpa är därför mycket angeläget.
När det gäller hånfulla gudsförnekare som Sturmark så tror jag inte ens Jesus själv hade haft några illusioner om att ”nå fram” med starka argument eller korrekt faktabaserad historiebeskrivning. Jesus var en underbart dynamisk förkunnare men hänvisade ändå skeptiker och tvivlare till de tecken och under han utförde.
Jag utgår därför ifrån att vårt ”forskande i skrifterna”, som visserligen vittnar om vad Jesus har gjort historiskt, inte ska ske på bekostnad av en barnslig tro på att ”Han alltid är med oss” och att vi kan utföra det uppdrag Han gav oss på ett mycket övertygande sätt.
Thanks Pastor Ulf. The challange you present to reach back into the historical side of the Christian faith has helped me greatly. It is a greater need than we may realize, but I believe we can all do our part in stabilizing the Christian faith for present and future generations. Thanks for standing for truth!
Humant ister är vad Sturmark och hans gelikar står för!
Jobbar med folk som har alla sina rötter i släkt och historia inom socialdemokratin, ABF etc. även dessa historiskt sätt församlingsfientliga människor är helt ense om att vårt land lever i ett kristet arv.
Humanisterna är som organisation i jämnförelse historielösa, man biter sig själv i svansen/tungan när man gör sådana uttalanden.
Tycker det är viktigt, som du påpekar, att kristenheten blir styrkt i sin historia, inte ens den får stå fri från lögner och påhopp.
Det är inte att förundras över det Ulf skriver i bloggen. Med den syn på vad kunskap är; jag relaterar till svenska utbildningsväsendet.
Själv har jag förvägrats akademiska studier. I stället har jag valt att träna min invärtes människa. Genom dess ögon, har jag fattat riktiga beslut i livet.
Jag vill säga, att det finns inget att frukta för. Vi kristna har en OERHÖRD skatt av visdom och kunskap i Jesus.
/OL
Bloggen Hela Pingsten menar att det var en heretisk kristendom som byggde Sverige:
http://helapingsten.wordpress.com/2010/03/01/vilken-kristendom-byggde-upp-sverige/
Har också själv skrivit något liknande här:
http://www.jlundstrom.se/?p=202
”Kristendomen till katakomberna”!
Jag undrar om vi inte bör vara tacksamma över vad som nu sker, och se det som en nåd. Inte så att jag sympatiserar med humanisternas målsättningar, men jag tror att det ändå kan vara de kristna till hjälp och uppbyggelse.
Det kan inspirera till studier i historia – vad som varit, vilka människor som verkade, och vad dom drev dem. Det kan också inspirera till tankar kring vad det innebär att vara kristen i dag – kanske medvetandet skärps av ifrågasättanden?
Det kan inspirera till mer genomgripande reflektioner över hur vår världsbild formas och ser ut – var finns Gud? Är tiden och materien det enda relevanta, eller ens det viktigaste? Hur ser det ut i verkligheten i den kristnes liv? Är vi fångade i olika former av materialism och relativism? Är Guds rike något som kommer senare, någon annan stans och på annat sätt, eller har det tagit sin början i oss redan här och nu, och i så fall hur?
I Johannes säger Jesus ungefär att vi lever i världen, men tillhör den inte, och Paulus talar om ett himmelskt medborgarskap. Hur hanterar vi att människor förnekar Gud, att de ställer sig utanför frälsningen, att de inte tar emot nåden, och att de vill ta så många som möjligt med sig på sin väg? Hur ställer vi oss med våra offer, våra fastor och våra förböner i den andliga kampen om själarnas frälsning? Förenar vi oss med Kristus och tar vårt kors och följer honom? Eller är vi mest ”sympatisörer”?
Klokt reflekterat, Ulf. Jag hade själv förmånen att vara med i en paneldebatt med Sturmark och några andra humanister härförleden och han ägnade även då en stund åt att försöka slå fast en ny historieskrivning där människan inte egentligen skulle vara en speciellt religiös varelse.
Svårigheten med att försöka föra ett sakligt samtal med olika typer av historierevisionister är den totala hängivenhet de ofta visar mot en hypotes som de nog oftast innerst inne vet är felaktig. Att alla historiska mänskliga kulturer har haft religiösa inslag är synnerligen väl fastslaget i forskning. Likaså att Sveriges idéhistoriska grund till väsentlig del är byggd på kristen grund.
Kanske är det alltför ofta så att många gudsförnekare så gärna vill slippa tro på någon högre än oss själva att man griper varje halmstrå som eventuellt skulle kunna förklara bort en aktiv Gud. Men speciellt intellektuellt hederligt är det förstås inte.
Apropå historierevisionism fick jag en aha-upplevelse när jag såg ett avsnitt av barnprogrammet ”dra mig baklänges” med mina barn härom dagen. Det handlade om järnåldern och uttrycket järnspikar sades vara ett bra kraftuttryck som blev möjligt tack vare järnet (ett skämt naturligtvis, men ändå) Det var då jag fick min ahaupplevelse: På järnåldern hade kristendomen ännu inte nått Sverige och det fanns således inte någon anledning att använda ”järnspikar” som är en modifiering av ”jävlar” som kraftuttryck. Med tanke på hur det gödslas med svordomar i många sammanhang idag är väl bara detta ett tydligt (om än inte så positivt) och mätbart tecken på kristendomens inflytande. I OS hörde jag f ö en kommentator som höll på att försäga sig och säga att ”han är en skidåkare av Guds nåde” men tyvärr kom han på sig och ändrade sig mitt i till en av ”högt karat” eller liknande. Vårt språk avslöjar oss. Även alla ”schlagerbibeln”, ”reservdelsbibeln” o dyl är tecken på samma sak, för att inte tala om ordspråk, ordstäv mm som de flesta inte har en aning om att de har bibliskt ursprung men som är en integrerad del av språket.
Jag uppskattar, som jag tidigare uttryckt – ansikte mot ansikte – din inställning till historien. Vi behöver studera historien genom olika synvinklar och pennor. Men vi behöver också begrunda vårt sätt att se på historien och vårt förhållande till den. Vi är ofta mycket mer påverkade av strömningar i samtiden än vad vi vill erkänna eller förstår. Så har det varit genom hela kyrkohistorien och så är det i vår moderna kyrka. Det är antingen pga rent högmod eller total okunskap som vi svär oss fria från detta inflytande. Din första lektion i serien Andens vingslag börjar med att ta upp detta på ett förtjänstfullt sätt. Ett annat sätt att närma sig frågan på ett bra sätt är att ta en kurs i Humanities på Livets Ords teologiska fakultet.
Pro Deo et Veritas
Jonas Lundström
Jag antar att du fördömer Luther (kyrka-stat), metodisterna (dopfrågan) och alla andra som inte var karismatiker (trängt undan den Helige Ande) som heretiker.
Kan man inte behålla det som är gott och lära sig av det som inte var det. Istället för att bli så svart och vit i sin attityd?
Jonas Lundström
Blir det inte just så patetiskt som Ulf skriver i sin artikel att frikyrkorna inte kan se något annat än eget navelskådande med dina två artiklar du hänvisar till. Att det bara finns en sant kyrka och att denna skulle vara anabtistisk-karismatiskt blir ju onekligen märkligt. Var fanns det före 1500-talet. Vart finns den idag bland alla tusentals anabtistiska karismatiska samfund. Din Bibelsyn måste se ut så här; Gud uppenbarar sin vilja i skrift i GT och i NT. Kyrkan grundas men förfaller mycket snart. Skriften bevaras och avskrivs av fiender till Guds ord i 1500 år och slutligen kommer några sant troende till jorden och återupprättar en riktig Kyrka. De lever avsides i några hundra år, men under 1900-talet värkar Gud med kraft för första gången; Anden faller. Tyvärr lyckas de sant kristna inte se att det finns en sant karismatisk-anabtistisk kyrka så de sönderfaller i några tusen olika samfund, där varje småpåva slåss för sin bibeltolkning. Men alla andra kyrkor är obibliska/osanna… GRATTIS till det himmelska priset för bästa tro; en tvåtusenårig bragd av miljarder och miljarder otrogna som spårat ur på katolska, ortodoxa, orientaliska, anglikanska, lutherska ”småvägar”, men ni har förblivit rätttrogna. GRATTIS!
JOEL. Att kritisera är inte att döma. Att fängsla oliktänkande, såsom statskyrkan alltid gjort, är däremot att döma. Sen är jag inte karismatiker heller, det får stå för Micael och andra här. Därmot är jag djupt kritiskt mot Luther och i synnerhet statskyrkan och till barndopet.
Och jo, man kan behålla det som är gott. Wesley ser jag som ett stort föredöme i tron som kommit sjukt mycket längre än mig. Luther har väl några korn här och där också.
ANDERS. Som sagt, jag är inte karismatiker, detta får stå för Micael. Och ja, jag menar att kristendomen efter Konstantin har fallit och missat målet. En maktlysten och förtryckande kristendom har mycket litet med Jesus från Nasaret och korsets väg att göra. Det har däremot alltid funnits en underström av människor som tagit Jesus undervisning på allvar. Det kanske är korkat, men jag tror att vägen fortfarande är rejält smal.
Riksdagen var väl byggd på Helge Ands holmen.
Svenska språket fanns knappt skrivet före Bibeln och västgötalagen.
Sättet att argumentera och resonera förljer Bibelns mönster i Sverige.
Att hata det onda ( förtryck ,depotism ) kommer från Bibelns värderingar.
Att hjälpa den svage typ den barmhärtige samariten kommer från Bibeln. Titta hur det var i Norden före kristendomen.
Kina och Indien före kristendomen.
Den svaga människan var inte värd ett dyft.
Lika mycket som Sturmarks påståenden.
Vad Christer Sturmark och hans gelikar är ute efter är inte särsklt svårt att förstå.
Att dom vill se ett Sverige, inte bara idag utan även i framtiden som är byggt på deras ideologi är inte heller svårt att förstå utifrån vad dom själva vill och det dom förespråkar.
Humanisterna och ateisterna i det här landet blir allt mer högljudda, nu är det dags att gå till motattack.
Att förneka historiska fakta är bland det mest destruktiva som finns, vi kan bara ta som exempel dom som har gjort sitt bästa till att förneka förintelsen.
Ger man sig ut på riktigt djupt vatten gäller det också att man är rätt utrustad för uppgiften.
Det är inte Sturmark &co
Jag tror vår Herre drar på smilbanden när Han hör Sturmarks grodor hoppa ur munnen på honom.
Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Att kalla någon heretiker är att döma.
Mitt sista inlägg i frågan.
Om man bestämmer sig för ett nytt tankesätt som bara fungerar om man förnekar historien blir det problem. Allt faller eftersom det ena förnekandet leder till ett annat för att det inte ska bli några lösa trådar.
Varje ny ideologi måste ha sin grund i tidigare händelser för att bli trovärdig. Nya ”sanningar” som bygger på lögn blir ganska kortlivade. Folk är inte dumma….
Sturemark jobbar hårt för sin plan att avkristna sverige. Gud i himlen ler åt dessa försök. Gud har en plan för vårt land, och den planen är att fler och fler ska ge sitt liv till Jesus.
Jonas Lundström
Kan du ändå inte tycka att det verkar orimligt att anabtister och endast anabtister förstått allt helt rätt… Jag som tror på barndopet har inget problem med vuxendöpare (även om jag tycker det är konstigt resonemang att flera miljarder döpta varit odöpta). Överhuvudtaget är det inte problematiskt för en traditionellt katolsk människa att det finns flera vägar till Gud, men alla går genom Jesus. Flera tusen kyrkor gör inte att det är omöjligt att se ett mönster; en enhet; i all mångfald. Men att tro att den sanna tron bara finns i en liten nystartad Kyrka, och ofta med extrema svar på mångtusenåriga frågor, gör mig betänksam. Vilken tråkig värld. Vilken evighet. Vilken soppa till tillvaro som mänskligheten levt i och så lite ljus och glädje det finns på en sådan instängd återvändsgränd. Gå ut på den stora vägen istället; den Luther och Wesley och Calvin och Augustinus sökt vandra på; En helig allmännerlig (Catholicos) kyrka. Här finns ljus och glädje och frid, långt från sektens insnöade tillvaro.
Kristendomen byggde kanske Sverige i en ohelig treenighet mellan kyrkan, staten och kapitalet. Men hur många var troende av egen, fri vilja? En påtvingad religion som många nu vänder sig mot. Kanske dags för lite självrannsakan?
Anders. Jag föredrar den smala vägen framför den breda. Tror att det slutar bättre på något sätt. O det är bara kul att kallas sekterist och insnöad. Det är som det ska vara.
Jonas Lundström
Skönt att du ser det så… Jag menade inte att du var insnöad eller sekteristisk, bara att flera kyrkor på yttersta anabtistkanten är det. Jag vet för där växte jag upp. EFK närmare bestämt. Lycka till med den smala vägen. Snubbla inte bland törnena bara 🙂
Anders. Om du tycker EFK befinner sig på yttersta anabaptistkanten så skulle du få spatt om du kände till riktiga anabaptister… 🙂 Välsignelse till dig.
Inte bara en faktor, men många faktorer har skapat vår civilisation. Hade kyrkan fått sin vilja hade vi alla varit katoliker som fortfarande trodde att solen kretsade omkring jorden. Visst är kristendomen den religion som har haft störst inflytande på den västerländska kulturen, men kristendomen är i sin tur påverkad av ”uppväxten” i det romerska riket, som inte hade blivit vad den blev om inte grekerna funnits o.s.v. Kedjan är lång, den blir bara längre, och var den slutar går inte att förutsäga…..
Evangelierna har egentligen ingenting att säga om den demokrati eller de mänskliga rättigheter som blev centrala på 1900talet. Tvärtemot var slaveri någonting naturligt för Paulus, kvinnlig rösträtt knappast tänkbar, och någon protest mot romarnas barbariska metoder i det ockuperade judiska riket gör inte ens Jesus, enligt dessa evangelier. Politik är rätt oväsentligt, det är det eviga livet det rör sig om. Att därför som pastor Ekman påstå, att det är kristendomen som byggt upp vår civilisation är därför minst sagt en överdrift.
Kristendomens roll i utformandet av Europa finns väl dokumenterad i den historiska forskningen. Roms fall följdes av instormande germanfolk som alla mer eller mindre antog den kristna tro, franker m.fl. Kyrkans styrka låg i organisation, administration, utbildning mm. Fusionen kung-kyrka hade brister men var segerrik i sargade samhällen. Den behövdes helt enkelt för att forma fungerande stater. Med den följde seder, vanor, arkitektur, konst, bildning, helger mm mm, dvs en kulturhistoria helt genomsyrad av kristendomen. Landvinnigar inom vetenskap, individualism, upptäckande osv sker även det i en kristen kontext.
I ett längre perspektiv, när vi talar mentalitet, djupliggande kultur och identitet (jämfört med ex muslimer, indier, kineser m.fl) är det givet att vi identifierar oss som kristna.
I ett kortare perspektiv har vi en socialdemokratisk identitet med dess markörer, där värden som rättvisa, solidaritet mm står i centrum – men dessa växer givetvis fram i en kristen kontext.
I ett betydligt kortare perspektiv syns bara den totala friheten för varje individ som framgångsrecept, där begrepp som kollektiv, ansvar, hänsyn, uppoffring,återhållsamhet, nationalkänsla uppfattas som totalt nonsens. Den upplysning Humanisterna talar om leder istället till mental nerfrysning, apati och kollektiv alienation.
Man vill inte bara radera den kristna historien Pastor Ulf. Man vill också täppa till mun på oss kristna i andra frågor. Vi får se hur det blir nu med Gardell, om han lyckas ändra historien om Jesus och kristendomen också. Vi måste göra våra röster hörda; överallt.
Håller absolut med! I många skolor måste man kämpa för att barnen ska få historielektioner värt namnet! Sen måste vi kristna våga ta bladet ur munnen, och göra som du gjorde Ulf genom att bl a medverka utanför våra invanda ramar. Massmedia har en kolossal förmåga att påverka och där ska vi kristna befinna oss.
Antikrist med starka ateistiska förkämpar skäms och rädes inte för att sprida sin galla. Hur mycket frimodigare ska då inte vi kristna vara när vi talar om de goda nyheterna som evangelium är! En nyandlighet får aldrig innebära att vi på något sätt utesluter eller förvränger sanningen i Guds ord. Det är inte Gud som behöver daglig omvändelse utan vi kristna.
Att köttet stundom skriker åt det Herren har sagt och stadfäst får aldrig bli intäkt för ett ”annat” evangelium som passar en sekulariserad tid. Vi måste vara vaksamma och hålla våra lampor brinnande!
Självklart måste vi kristna visa stor respekt för vår historia som på intet sätt tar bort udden av det ”nya” Herren vill göra idag. Intet nytt under solen däridlag. Gud är densamme, idag, igår och så ock till evig tid.
Tack Ante för en bra sammanfattning av svenskens kulturhistoriska identitet.
Likt en lök består vi av olika lager där den kristna identiteten ligger under såväl det socialdemokratiska projektet som vår tids individualism.
Det är trist att historieförfalskare som Humanisterna inte kan se och erkänna kristendomens betydelse i detta sammanhang. Men är man ateist är det sannolikt omöjligt att ge de kristna, eller Gud för den delen, ära för det som åstadkommits.
Hur kristna är vi egentligen? Att man ska älska sin nästa som sig själv är en fin tanke, knappast något som Jesus uppfann, men kristna länder verkar inte ha varit bättre än andra till att efterleva detta bud. Katolska kyrkan, som fortfarande representerar den stora majoriteten kristna, har givetvis haft stort inflytande, men den har i stor utsträckning bekämpat utvecklingen, länge med stor framgång. När det blev möjligt att tänka fritt utan att riskera att brännas på bålet tog utvecklingen fart. Att utnämna en faktor som den största kan man bara inte.
Det är inte att undra på att humanisterna vill nollifiera kristendomens inflytande på svenskt samhällsbyggande.
Jag vet inte varför humanisterna skriver som de gör. Men, de vill förvränga Guds godhet mot Sverige. Hade en annan nation med lika mycket orättfärdighet ”klarat” sig?
Det synes mig som att Gud är särskilt god mot Sverige.
Jag vill inte nollifiera kristendomens inflytande. Om man med kristendom menar kyrkan så är jag helt enig att den har haft stort inflytande, på gott och ont, och därför vill jag inte sätta likhetstecken mellan kyrkan och evangeliet. Avlatsbrev, häxbrännerier, felfria påvar och barnkära präster står det dock ingenting om i Bibeln. Å andra sidan har jag svårt att se att evangelierna predikar ett modernt demokratiskt samhälle. Tiden till Jesu återkomst var så kort att det inte spelade någon större roll om man var slav eller fri, och att världen skulle bestå i 2000 år trodde inte dåtidens kristna.
Visst har vi det bra i Sverige idag, men varför skulle tidigare generationer svenskar ha det så taskigt? Jag vill absolut inte påstå att detta var evangeliets ”förtjänst”, men kyrkan var givetvis inblandad i krig och annat elände. Även den protestantiska fastän den har spelat liten roll jämfört med den katolska.
Det är ganska anmärkningsvärt hur kyrkan enbart svartmålas när man läser historia, åtminstone på gymnasienivå, men säkert även på universitet. Man nämner ju det positiva för kvinnan det innebar att ”Jesus talade till kvinnor likväl som till män” men annars är det mest negativt. Menmen, det är ju ganska varierande mellan olika författare också.