Jag läser recensioner med lite blandat intresse. Jag läser dem inte heller så ofta. Däremot läser jag rätt mycket böcker, men jag tycker mest om att botanisera och upptäcka själv eller gå på personliga rekommendationer. Recensioner är ju egentligen bara en enda människas åsikt och omdöme och kan ju därför inte tillmätas för mycket intresse. På sin höjd en intressant partsinlaga.
De senaste dagarna fick jag dock ögonen på tre recensioner, två i Dagen och en i SvD. SvD:s var den klart intressantaste. Egentligen är det mer en kulturartikel och intervju med författaren än en recension och jag tycker nog att den formen är bättre än rena recensioner. Här gäller det en bok som kommit ut av dominikanersystern Sofie Hamring. Orsaken att jag läste artikeln var att jag snubblade över boken i Lund i måndags, men jag köpte den inte. Jag tänkte att jag väntar lite eftersom det var Rea på bokhandeln Arken där och jag fick tag i några riktiga godbitar för 50! kronor kilot. Jag köpte 3 kilo, värt några tusen kronor. Kul!
Nåväl, Hamrings bok handlar om hennes, som katolik, så viktiga upptäckt av den kristna antisemitismen. Upptäckten och insikten kom i samband med ett år i Jerusalem. Artikeln är oerhört fascinerande och väcker aptit på boken. För mig, som sysslat med detta i många år och som bott i Jerusalem i tre, och då fått tillfälle att få ännu mer kunskap om detta var det en stor glädje att se att en nunna både förstått behovet av judiska rötter och vågar ta itu med vår gemensamma kristna skuld i förhållande till det judiska folket. Imponerande!
En annan recension gäller Uppsalaprofessorn Alf Härdelin som jag känner och hans nyutkomna bok ”Minnen från vägen”. Till min stora förvåning såg jag rubriken i recensionen som löd.” En självbiografi som andas bitterhet och besvikelse.” Jag visste om boken men hade inte ännu hunnit läsa den så jag köpte den i måndags och läste den i tisdags. ”I beg to differ” i alla högsta grad med recensenten. Boken är frisk, glad men naturligtvis, som Härdelin själv, rakt på sak , med namns nämnandes när han inte håller med, men bitter och besviken? Absolut inte! Däremot ett stycke mycket intressant akademisk Uppsalahistoria som är väl värt att läsa både i Stockholm och Lund.
Till sist dagens recension av pastorsparet Robert och Åsa Ekhs bok om Familjen. Den var väl bäddad för kritik och lite upprörda känslor och mycket väntat blev den stort uppslagen. Nog tycker jag Alestig, kultur redaktör på Dagen, biter sig lite i svansen. Att hon inte håller med om sakinnehållet och familjesynen är väl en sak, men hon verkar väl upprörd, inte minst när hon menar att Ekh skryter när han är tacksam för familj och många barn. Det känns lite ogenomtänkt. Men som sagt, det är bara en persons åsikt och boken verkar sälja bra, trots att Alestig hoppas att ingen skall läsa den. Det är nog kontraproduktivt att skriva så i en recension. Det får ofta motsatt effekt.
Som sagt, recensioner är ett intressant kultursociologiskt fenomen. Någon borde göra en undersökning om de parallella verkligheter som förekommer här. Nämligen recensenternas värld och publikens. Då skulle man nog komma fram till att den breda publiken ofta faktiskt helt struntar i vad som sägs och köper, eller besöker kulturföreteelser som recensenter fullständigt sågar. Filmen ”Farsan” är ett av de senaste exemplen på detta. Sågad totalt men mycket välbesökt! Allmänheten går ofta sin egen väg.
Syster Sofies resa är mycket intressant. Att hitta och dra ifrån källorna är en förutsättning för en djupare enhet i Kyrkan.
Vad tyckte du själv om Ekhs bok?
Du har en viktig poäng i ditt resonemang, Pastor Ulf. Att de så kallade recensenterna alltid har levt i sin egen bubbla är ett känt fenomen. Hur många gånger har inte dessa självutnämnda ”förståsigpåare” sågat en bok eller film som sedan har blivit en braksuccé hos allmänheten? Hm, jag får nästan lust att genomföra den där undersökningen du nämner i förbifarten. Ha en bra fredagskväll!
Jag tycker början på alestigs recension är klockren men slutet var ganska irrelevant. Efter att ha läst igenom boken kan jag bara säga att den har några guldkorn men det mesta har en fadd och tråkig smak.
Recension är ju per definition en persons upplevelse/tankar/analys som är gjord av någon – alltså, ett subjekt. Det är dumt att raljera över detta på ett postmodernistiskt vis (som Ulf kanske är omedveten om att han gör, eftersom han i allmänhet är emot postmoderna influenser). För hur skall en resumé annars kunna göras? (Ulf sammanfattar ju själv händelser på denna blogg och vad är det om inte korta recensioner av olika händelser/upplevelser med ideologiska inslag!)Typiskt postmodern kritik!
Alternativet är att låta en representativ urvalsgrupp avgöra vad de tycker om en bok/film, och därefter göra en analytisk sammanfattning. Men vilket onödigt jobb, och det skulle fortfarande ha låg signifikans, eftersom det handlar om smak (och det skulle finnas en risk för att populärkulturella inslag skulle överrepresenteras. En fattig kultur med ”bröd och skådespel”)
Nej, personliga recensioner måste finnas. Dock bör man läsa flertalet recensioner.
Angående Ekhs bok, så har Dagerecensenten rätt i sak gällande bokens innehåll (förutom det där som Ulf tar upp, att inte våga tala om välsignelse, där har Dagensrecensenten fel). Ekhs bok är ett väldigt tunt hantverk med många brister. Jag har fått uppfattningen att Livets Ord har börjat närma sig historien – i synnerhet kyrkohistorien – på ett respektfullt sätt. Alltså, man vill sätta sin egen församling i ett historiskt sammanhang, för att undvika högmod, upprepa historiska misstag, att bygga teologin på en kyrklig tradition etc. Detta är sund. Men hur kan Ekh släppa denna bok full med historiska fadäser? Kärnfamiljen är något nytt – precis som Dagenrecensenten påpekat.
Likaså är den moderna familjens största fiender idag INTE socialismen eller feminismen, som Ekh menar. Det är knappast de politiska ansträngningarna med att minska de socioekonomiska klassklyftorna eller feminismens ansträngningar med att minska orättvisor baserade på könstillhörighet som är dagens största hot( feminister är på intet sätt en homogen grupp människor, som de ibland beskrivs i kristna kretsar). Utan de verkliga hoten mot kärnfamiljen är snarare – som Dagenrecensenten påpekar – statusjakt, materiella behov, individualism, etc.
Också här blir jag förvånat över Ekhs bok, med tanke på hur Livets Ord under de senaste åren har undervisat om försakelse, lidande etc. så borde det finnas en medvetenhet om hur det moderna/postmoderna samhället fungerar – alltså, ett samhälle med fokus på individen.
Alltså, vi lever i ett samhälle där individens totala subjektivitet är i fokus – där en nästintill en narcissistisk livsstil hyllas, där känslorna är grunden för våra beslut, inte löften eller några högre ideal. Det är nästintill pinsamt att tala om feminism och socialism i detta sammanhang som Ekh gör(Eks slåss mot väderkvarnar!). (modernitet/postmodernitet är en realitet även i länder utan socialism och feminism, så det bör ses som en egen kraft).
Sen att boken ändå säljer bra – enligt Ekman – säger egentligen inte mycket mer än vad tidningen Aftonbladets egna internet-undersöknignar säger. Ex, om 80 % i en undersökning Aftonbladet har låtit göra, säger sig stödja en röd-grön regering valet 2010, så säger det ingenting om valresultatet. Det säger bara att socialisttidningen Aftonbladet har läsare – som förmodligen också är socialister- skulle rösta socialistiskt. Snömos. Om Ekhs bok säljer i 1000 ex, så är publiken antagligen Livets-ordare, dvs. personer som redan delar Ekhs synsätt. Försäljnignssiffran säger inget om det som Ekh skriver. Därför behövs recensenter!
Jag är också mycket glad över sr Sofies mycket fina bok. Vad gäller recensioner av filmer brukar vi läsa dom liksom tvärtom: tycker tidningen den är dålig är den kanske bra 😉
Vad kul att ni uppskattade böckerna! Ni är varmt välkomna in till oss på Arken när ni har vägarna förbi!
”Allmänheten går ofta sin egen väg” Inte bara när det gäller film och bokval. Detta till förtret för den lilla etablerade akademiska elit som anser att dom vet och kan allt. Journalister (detta skrå av ”universalgenier”)som sitter och frågar ut varandra i TV om allt mellan himmel och jord. Ena dagen är man ankare en annan dag dyker man upp som ”expert” i någon fråga. Att detta inte utmanas eller ifrågasätts i någon större utsträckning beror förmodligen på att allmänheten struntar i det eller att det inte finns något vettigt forum för det.
Recensioner av olika slag har därför ingen högre status i de djupa leden. Det är helt andra mekanismer som avgör vad som blir ”word on the street”
Fick en gammal bok av en vän som heter makt med Gud och är skriven av G.C Bevington.
Nu har jag precis börjat läsa den men den verkar härligt frisk och uppiggande,så den kan säkert rekommenderas efter helgen.
V v v v Thommy Bergenwall
Fick en gammal bok av en vän som heter, Makt med Gud och är skriven av G.C. Bevington.
Nu har jag precis börjat läsa den men den verkar härligt frisk och uppiggande,så den kan säkert rekommenderas efter helgen.
V v v v Thommy Bergenwall
Vad kul. Visste inte att Alf Hardelin skrivit memoarer; skall genast laeasa. Jag var en av hans studenter i kyrkohistoria for 30 ar sen.
Eccentrisk, rolig och spirituell; glommer aldrig hans seminarier fastan han skramde slag pa oss ibland, arlig och ‘rak’ som han var. No nonsense person. God bless him.
Läste Alestigs recension på Dagen av Ekhs bok om familjen. Gapade med förvåning när jag läst recensionen. Efter en stund trillade polletten ner och jag såg att de hela var ett uttryck för förutfattade attityder och gammalt tidstypiskt arvegods.
Enligt av vad jag hört och läst tidigare håller jag Robert Ekh för en av de bästa vad gäller predikan och undervisning gällande familjen. Har inte läst boken ännu, men jag ser fram mot att läsa den. Det skulle förvåna om den inte håller samma höga klass som annat han delgett i ämnet.
Läser du det här Robert så vill jag uppmana dig att fortsätta i ämnet. Du har mycket att ge. Min hustru och många av mina vänner har med glädje tagit del av vad du förmedlat tidigare.
MVH / Sefast Tronde
Ja, din son kommenterade det när jag gratulerade honom till den fina recensionen av Roberts bok. Men då tänkte jag att det ju främst är böcker som inte säljer någonting alls som tjänar även på dålig publicitet. Går försäljningen så trögt, alltså? Jag trodde att ultrakonservativa böcker skulle gå åt som smör i solsken i vissa kretsar.
Om jag ska säga något utifrån Roberts undervisning så önskar jag att han inte skulle vara så tvärsäker i sina uttalanden om ”kvinnligt” och ”manligt”. Han har ju bara sig själv som referenspunkt i sina uttalanden, han har ju inte läst på om ämnet i sig, och då blir det farligt om man dessutom blandar in Gud i det hela. Att tvärsäkert säga att Gud anser en sak (att bibeln anser en sak) är att missbruka Herren sin Guds namn om man skulle ha fel.
Tack, trevligt inlägg !
Bläddrar ofta i SvD(…fikarum på jobbet) tittade i artikeln utan att ”läsa”, får nu anledning att återvända (tack för, Din recension !!). Blir naturligtvis nyfiken på vad dessa tre kilo innehöll för böcker. Är själv inne i en period av att läsa böcker/artiklar typ
”Christ and culture”, här finns ett och annat att läsa – dock inget (riktigt bra) på svenska…!
(….får man beställa något från Din penna, tro !?)
Rolf Ö – Örebro
Kommentar till John!
Albert Einstein sa: ”Endast det som själv erfarits kan kallas kunskap. Allt annat är bara information.”
– Ett tänkvärt citat.
Robert Ekhs erfarenheter ang. familjen är nog inget att förakta. Vad han dessutom läst i övrigt i ämnet bör han nog bäst redogöra för själv. Sen kan ju människor ha delade meningar om Ekh’s predikande, och bok etc. ang. familjen. Av vad jag tagit del av hittills i Ekh’s utläggningar i ämnet har jag uppskattat det mesta. Och inte blir det sämre för att det väl följer Bibeln. Men jag har heller aldrig ätit en festmåltid annat än att några små ben rensats bort och blivit kvar på tallrikskanten. 100 % behöver det inte vara för att vara bra.
– Sedan gör det ju inget om vi någon gång försöker va lite snälla, John.
MVH / Sefast Tronde
Sefast: Det är delvis sant, det där om erfarenhet. Mycket kan man också lära genom att iaktta andra. Att veta hur det är att ha sju barn (visst var det väl 7?) är något som jag tror att de flesta måste lära sig genom att iaktta någon annan.
Och det är kanske ett ännu större skäl att ställa krav på den som sitter på en ovanlig erfarenhet. Själv har jag i åtta år jobbat med teorier kring kön och familjebildning, och hjälpt exempelvis många våldsutsatta. I mitt jobb idag ser jag samma patriarkala beskrivningar av vad som är ”normalt” i familjen hos konservativa muslimer, som man kan se i Roberts undervisning. Båda kan förklaras med det jag läst, men också med det jag sett i mer dysfunktionella familjer i Sverige.
Saken är nämligen den att det är välbelagd forskning inom psykologi (och alltså inte bara genusvetenskap) att konservativa familjer där könsroller är tydliga och där mannen bestämmer har en mycket högre grad av våld emot kvinnorna. Detta oavsett vilken religion utövaren har eller inte har. Detta tycker jag säger mycket om naturen i ett sådant felaktigt system. Att kalla systemet för ”bibliskt” förpliktigar och lägger bevisbördan på den som uttalar det. Utan att gå in på detaljer här på någon annans blogg halvt off topic; det finns tydlig god teologi som inte är liberal eller bibelkritisk, som vederlägger Roberts teologi i ämnet. Här är en liten och knapphändig sammanfattning som ligger på nätet: http://bit.ly/cYJtw6
Och Sefast. Jag var snäll.
Men Hallåååå !
Det är inte bare en persons åsikt.
Många gratulerar till att det är en recension de efterlyst sedan länge.
Klart att det rycker ut en kollega till försvar, men försvaret andas som vanligt milt nedlåtande & överseende.
Men, men Alestigs recension är en vägdelare.
Den är banbrytande med att från kristet håll inte tramsa med i det som inte håller evangeliskt mått.
Fler kommer att våga skriva mer ”ärligt” & det är den främsta förtjänsten med recensionen.
Att döma av kommentarerna, så kan man ju undra om inte reaktionen från Ulf är ett förakt gentemot det ”sanna” läsarskrået ?
Häfftigt att köpa böcker för 50 kr/kg. Önskar att jag själv kunde göra det någon gång. Men jag har en del olästa böcker i bokhyllan.
Jag blir förvånad över kritiken av Robert och Åsa Ekh:s bok om familjen. Hoppas många kommer läsa den.
Själv läser jag boken ”Kung midjas beröring” av Kenneth E Hagin. Mycket bra bok.
Recensioner i allmänhet, kan vara en god upplysning. Men, det är BÄTTRE att lyssna in den Helige Andes röst. Då går man aldrig fel.
svar till: Sefast Tronde
Jag skulle bara vilja påpeka att man bör vara försiktig med att göra läror baserade på erfarenheter. Vi har alla väldigt olika erfarenheter, en del människor riktigt dåliga sådana. Ska en människa som tex aldrig blivit älskad av andra då ta detta för kunskap och börja tro att hon/han inte är älskvärd? På detta sätt kan man enkelt förstå att även erfarenheter kan bidra till att skapa falska föreställningar.
Att man haft vissa erfarenheter i livet betyder inte att de slutsatser man drar av dessa nödvändigtvis är sanna. Erfarenheterna i sig är ju sanna (kanske det var det Einstein syftade på?), det som hänt har hänt. Men som sagt, man ska va försiktig innan man gör en lära av dem och börjar applicera det på andra människor.