Förra helgen och i början av denna vecka var jag med om två spännande händelser. Det första var två föredrag jag höll för norska KF i Bergen. För några år sedan, 2007, fick jag möjligheten att hålla ett föredrag för aKF (arbetsgruppen Kyrklig Förnyelse) i Uppsala om en karismatiska väckelsen och enhet. Det var en rolig händelse och en möjlighet att träffa gamla vänner ur den högkyrklighet jag hade kontakt med när jag för många år sedan studerade teologi i Uppsala.
Nu fick jag en inbjudan till något liknande i Norge och talade alltså i Bergen i deras inledningsmöte. KF som det heter i Norge är nog mindre än i Sverige men verkade samtidigt mer ekumeniskt. Jag höll ett skrivet och ett mer fritt föredrag. Det skrivna kommer att komma som en artikel i kommande nummer av Keryx under titeln: ”En enda tro, ur ett ecklesiologiskt perspektiv.” Grundläggande handlar det om att ta Efesierbrevets fjärde kapitels undervisning på allvar. Jag tog upp några olika dimensioner som jag tror bör på något sätt finnas med i en autentisk och gemensam tro som kan klassas som ”en tro” utifrån Ef. 4:5, såsom apostolisk, evangelisk, karismatisk, sakramental, personlig, gemenskapsdimension, diakonal, hierarkisk, universell och eskatologisk dimension. Mer om detta innehåll mer specifikt längre fram i en annan blogg.
Det är intressant att Paulus där, Ef. 4:3-6, nämner sju gånger ordet ”en” i samband med Andens enhet. En kropp, en Ande, ett hopp, en Herre, en tro, ett dop och en Gud. Det var roligt att vara där och att samtala med bröder från helt andra sammanhang samt en del från våra sammanhang. En viktig och rolig dag som jag är glad att jag fick vara med om.
Sedan var det dags för prästdagar på vår gård Ribbingebäck. Det är första gången jag fått förmånen att vara med och undervisa präster enbart från Svenska Kyrkan. Det var två välsignade dygn med mycket undervisning, förbön och härlig gemenskap. Det är fascinerande att träffa, inte minst yngre präster som verkligen brinner för Herren och för att vinna människor för Gud. Här ligger något starkt för framtiden tror jag. Hungern efter Gud och längtan efter äkta och djupgående väckelse var mycket påtaglig och det fanns, trots en del utmanande yttre omständigheter, med ibland mycket motstånd, en påtaglig framtidstro och vilja till att radikalt följa Jesus. Det var imponerande att möta dem, se deras kärlek till Jesus och höra deras tro på Ordet och jag kände mig privilegierad att få vara med och betjäna dessa Herrens tjänare. Det var härligt att uppleva allt från nattvardsmässa och förkunnelse till lovsång, tungotal och profetia.
Jag kunde på grund av tjänstgöring ej vara med på prästdagarna, men gläder mig ändock över vad som sker.
Präst
Tack, Ulf, för att du ger tid också till präster i Svenska (och Norska) kyrkan! Det blir allt trängre för präster som predikar ”Guds rena och klara Ord”, så det stöd och den uppmuntran du ger är verkligen betydelsefullt! Det finns så många beröringspunkter mellan högkyrkligheten och Livets Ord och det är härligt att se och höra om vad DHA gör på detta område!
Härligt!!
Det låter underbart!
Det verkar också hoppingivande att fler känner behovet av att vinna människor för Kristus, eller att åtminstone kunna presentera evangeliet på ett bra och trovärdigt sätt. Jag ser det som ett första steg. En munk sade för snart 1000 år sedan att det finns många människor som omvänder sig från synd till ett liv i nåd. Långt färre omvänder sig från ett liv i tro som är OK till att ständigt söka bli bättre, och ännu färre omvänder sig från att söka bli bättre till ett heligt liv. Jag tror att vi behöver förebilder i alla stadier för att kunna våga vandra den väg som leder till målet. Engagemanget är det första steget, och det viktigaste – utan det blir inga senare steg tagna…
Man vill bara gråta av glädje!!!
Härligt! I och med detta blogginlägg vill jag passa på att tacka för en underbar bok: Andliga rötter.
Hur kunde jag låta den stå i hyllan ett år innan jag läste den?!?
Underbar läsning för ögon och hjärta!:-)
På sistone har jag stött på kristna i olika sammanhang som uttrycker en besvikelse över att saker inte blivit som de trott eller hoppats på. Bönesvar har uteblivit osv. När jag nu läser dina ord här ovan Ulf tänker jag på Filipperbrevet där Paulus i kap. 2 verserna 1 tom 3 säger följande;
1 ” Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något
2 ”gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, 3 ”fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära.
Förutsättning för att Herren ska kunna välsigna oss och höra våra böner torde således handla om just det du skriver i din text nämligen att vi ska vara, En kropp, en Ande, ett hopp, en Herre, en tro, ett dop och en Gud och därmed leva endräktigt tillsammans.
Blessings!
Har upptäckt att jag kan vila i din röst och din undervisning på nätet. Jag kan tänka mig att du har samma påverkan på många som är kallade att tjäna Herren i ett ganska hårt klimat!!!
Gaude! Var glad emanuel som man sjunger i advent!
Jag vill leva (jag vill dö) som kristen i ett ekumeniskt Norden. Istiden är förbi, våren luktas i luften och Anden är på gång att blåsa korsdrag i kyrkosverige. ”Amor vincit omnia”!
Utgangspunktet for samtaler om ekumenikk har hovedsakelig dreiet seg om å fokusere på de ting vi er enige om på tvers av kirkesamfunn og menighetstilhørighet. I matematikken ville vi kalt det å finne «snittet» mellom våre ulike oppfatninger.
Jeg tror et slikt utgangspunkt fører prosessen helt galt avsted.
Utgangspunktet for en sann enhet må være at jeg innser at jeg ikke eier eller har monopol på sannheten om Gud. Sannheten er så uendelig mye større enn at den kan rommes i noe menneske eller kirkesamfunn. Spørsmålet blir da: Hva bringer denne kirken eller menigheten med seg som kan bygge og utvide vår felles forståelse og åpenbaring av Kristus og Hans verk. På den måten blir vi som fasetter i en diamant som kan gjenspeile noe av Guds fantastiske rikdom.
Härligt att du har vänt om i din undervisning Ulf, synd att du inte fördömer en tidigare undervisning utan istället kallar det utveckling och nya grenar. Jag tror en hel del gamla grenar behöver huggas av och brännas upp för dom tar kraft från den rena källan och att vandra på två vägar leder inte till ett enhetligt sinnelag utan två.
Apropå ”ett dop”: Det florerar uppgifter på nätet om att du skulle ha svängt i synen på dopet och att du numera förespråkar spädbarnsdop, Ulf. Stämmer detta eller är det endast rykten?
Med önskan om en härlig sommar!
Skulle detta vara sant som Samuel Rnr frågar om så ville jag bara gråta. Hoppas och ber innerligt om att detta bara är rykten.
Som inbjuden utan möjlighet att delta hoppas jag på en fortsättning!
/J