Det var verkligen roligt att bänka sig i Filadelfia igår kväll. Först lite mingel med ett antal mer eller mindre gamla internationella vänner. Prick sju började mötet och Niklas Piensoho hälsade välkommen, berättade om församlingens Filadelfias gedigna historia och lämnade över till en proffsig kör, sedan Samuel Ljungblad och Carola och så dags för predikan av James Legett.
Det var en mycket bra och tydlig predikan, frisk, stark, full av substans och inte överdrivet känslosam på något sätt. Pingstförkunnelse i dess bästa bemärkelse, med en positiv utmaning att räkna med den Helige Ande på allvar. Den var en bra betoning på att lokala församlingar kan förvänta sig Andens övernaturliga dimension och att man kan förvänta sig det övernaturliga. Och inte minst hur viktigt Andens övernaturliga liv är eftersom vi människor i vår egen begränsade kapacitet inte på något sätt räcker till.
En sådan förkunnelse borde man sitta ner och tala om och be igenom på allvar efteråt. Risken finns alltid att den blir en marginell del av mediabruset som sedan mest handlar om annat. Detta att sitta och lyssna, ta till sig, be igenom och tillämpa är nog något vi behöver återerövra på nytt i en tid då väldigt mycket lätt kan handla om tekniskt och trendigt utanpåverk. Riktigt härlig kväll! Ser fram emot denna dag!
Tänk, jag tycker att livet i den helige Ande är det naturligaste som finns. Livet utan Honom är onaturligt och inte alls som Gud tänkt sig. Övernaturligt vet jag nog inte vad det är riktigt. Fast vad begriper en enkel själ som jag…
Ja det är verkligen sant att det behövs samtal bön och tid att ta till sig vad man hör och bejakar i ett möte. Gud vill ju forma oss i detalj – och vi är alla olika – för att kunna ta oss vidare.
Vad betyder överdrivet känslosamt? Det är en typisk svensk och även en typisk LO reaktion.