Igår nådde nog Ekdahl ett lågvattenmärke i sin journalistiska karriär. Hans TV 4 program gottade sig i rykten kring kungens eventuella amorösa affärer. Något så billigt var det länge sedan jag såg. Idag kommer skandalboken om kungen ut och hyenorna vädrar morgonluft. Äntligen lite köttslamsor att sätta tänderna i och en möjlighet att få smutsa ner kungafamiljen. Det var nog alldeles för vackert och rent kring bröllopet i somras. Här kommer revanschen och man kunde riktigt se hur man vill gotta sig i detta.
Det var verkligen inte mycket som kom fram i detta program mer än insinuationer och allmänna hänvisningar till anonyma källor och….ingenting. Författarna såg bistra och faktiskt medskyldiga ut. Flera personer talade i mun på varandra, var oprecisa och vacklande. Peter Althin, KD, lånade också ut sig till detta för att få en chans att slå på sin republikanska trumma. Det borde han varit för god för. Det var en sorglig samling gamar ledda av Ekdahl själv som verkligen försökte klämma fram skräp men faktiskt inte lyckades speciellt väl. Alla verkade ha lite dåligt samvete för vad de höll på med. (Finns det sanning i skvallret finns det andra forum för att reda ut det men inte ett enda konkret påstående gjordes under hela programmet.)
Det hela är ett tidstecken. Det handlar egentligen inte om kungen skulle vara skyldig till något om det han anklagas för utan det handlar om vårt stora behov av skvaller och förtal. Detta behov visar på hur dåligt ställt det egentligen är med oss. Håller vi, kristna inkluderade, på att bli ett folk fyllt av skvaller, förtal och elakheter. När det gäller kristna är det ibland inte mycket bättre. Skvaller, osakligheter och vilja att racka ner verkar ha stigit i styrka de senare åren och är, menar jag, en av de stora anledningarna till bristen på väckelse.
För ett tag sedan såg jag en definition av ondska. Det är: Viljan i tanke, ord och gärning att det inte skall gå bra för min nästa. Intressant! Alltså önskan att det inte skall lyckas för min granne och kanske glädjen när det inte gör det. Ofta kan ”sanningen” vara ett redskap för detta. Oftast är det tyvärr inte hela sanningen utan bara små fragment av den. Säkert satt dessa skandalförfattare och egenrättfärdigt, som en modern tids fariséer och tyckte att ”sanningen måste komma ut”. Vilket billigt knep för att kunna förtala och dra ner människor i smutsen. Nivån på det offentliga samtalet blir tyvärr allt lägre och lägre i takt med att vi verkar bli allt mer hyenelikt sensationslystna.
Till slut,boken blir säkert en kassapjäs. Det har media sett till genom att strömlinjeformat förbereda utgivningen med stora uppslag i pressen och TV program. Starka kommersiella intressen är det väl snarare än behovet av sanningssägande som driver denna typ av publicering.
Mycket välformulerat. Hela lanseringen av produkten är ett otroligt lågt och beräknande spektakel.
Ja så är det…Den som försöker hitta fel hos andra och göra sensation av det, är samtidigt måna om att själva framstå som bättre än andra. Vilket kommer just från egenrättfärdighet – och att man egentligen bär på egen synd i bagaget som man är mycket mån om att dölja.
Kungen ska vara ett föredöme. Om han har rent mjöl i påsen kommer detta att tydligt bevisas. Är varm rojalist och ogillar förtal, dock så bör kungen behandlas precis som vilken annan offentlig person som helst. Denne bär ett extra stort ansvar för vad han gör och säger. Instämmer dock till fullo i att svensk journalistsik ofta e billig och full av förtal.
In christo/andrès
Tack! Funderade på definitionen av ondska du ger i texten. Tror du inte att detta lämnar många genuint onda människor utanför en sådan definition? Jag tänker på alla likgiltiga människor, som faktiskt inte bryr sig. Är inte detta ondska, att se min medmänniska lida, fara illa, eller vara utsatt, men inte bry mig? ”Men om någon har denna världens goda och tillsluter sitt hjärta för sin broder, när han ser honom lida nöd, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?” (1 Joh 3:17). Jag tror vi är mer hjälpta av en definition av ondska utifrån en *avsaknad* av godhet, i en ganska klassisk platonsk /Augustiniansk mening. Ondska är avsaknad av godhet. Saknas genuin kärlek och godhet, då är man ond, oavsett vad man gör och vill människor. Jag hade anledning att reflektera över detta igår, då jag valde att själv beskriva mig som ’ond’ under en period i livet då jag inte brydde mig, även om jag inte ville människor illa.
Tack för allt! Blessings!
Läste just i Luthers stora katekes om budet: ”Du ska inte bära falskt vittnesbörd om din nästa.” Det var nog för länge sedan katekesundervisningen stod stark i det här landet! Det straffar sig. Dessutom är ju Kungafamiljen kristen, iallafall måste de vara det… Det hårdnar för alla kristna i vår tid.
Jag instämmer helt och fullt!
Man brukar hänvisa till att kungafamiljen är offentliga personer och att de därför får finna sig i att bli granskade. Jag undrar däremot huruvida Ekdahl och Helin/Melin på Aftonbladet m.fl. skulle uppskatta att bli granskade på samma vis.
Det är ju en form av rättslöshet där man med hänvisning till anonyma källor och allmän ryktesspridning anklagar en person nästan förbehållslöst och där han får finna sig att ses som skyldig intill den punkt han kan bevisa sin oskuld.
Detta är lynchjustis i dess allra mest primitiva form. Att piska upp en pöbelstämning kräver ingen finess och tyvärr blir mycket rapportering allt simplare och simplare. Vart tog journalistpatoset vägen.
Bevisbördan ska dessutom i ett civiliserat samhälle inte ligga på den anklagade utan på den som menar sig veta att något felaktigt begåtts. Detta ger presskåren mycket anledning till självrannsakan.
Mycket bra skrivet! Man kan hellre köpa Hänt i veckan än köpa boken. Det är nog ungefär lika mycket sanningshalt i de båda. Jag tror att det är ren nedsmutsningskampanj av illasinnande journalister som behöver ett scoop och där pengarna tydligen sinat på kontot.
Måste säga att jag tolkade debatten precis tvärtom. För ovanlighetens skull så har debatten kring kungen varit ovanligt värdig i förhållande till vad som det brukar vara. Det tror jag beror på att kungen är just kungen för vårt land.
Det som frammkommit nu genom boken är inga direkta nyheter, förutom månne för dem som hållit sig inom sin egen borg. Även för en del kristna har det varit känt att runt kungen finns människor som inte är av den moral, som skulle vara det allra bästa för kungen att omge sig av.
Inget av det som sagts har heller idag direkt förnekats av kungen, utan han hänvisar till att ”vända blad”.
Som kristna är det allra viktigaste sanningen, och hur vi behandlar och ser på andra människor. Det gäller även kungen och hans vänner, oavsett det ämbete han har, för jag anar att ämbetssynen speglas i kommentarerna kring detta.
Sanningen hinner upp även en Kung. Så skeede på biblisk tid och så sker idag.
Så har det verkligen skett ett drev mot kungen, eller är det sanningen som sipprat fram i klädsam stil för kungen?
Be för kungen! http://www.apg29.se/index.php?artid=4289
Sanna ord, pastor Ulf! Tyvärr har människan mer och mer förvandlats till en hyena som gärna ”käkar upp” sin nästa till lunch. Denna förvandling sker tyvärr bland väldigt många s.k. kristna. Sorgligt!
Ibland kan anklagelserna vara så löjliga att man inte veta om man skall skratta eller gråta. Må Gud ge vishet och styrka till hela kungafamiljen.
’Som sparven far sin kos och svalan flyger bort, så far en grundlös förbannelse förbi’, Ords. 26:2.
Jag hoppas att han (kungen) vänder på klacken och går vidare i livet. Varför befatta sig med grundlösa beskyllningar om det inte finns någon sanning i dem. De som förbannar och förtalar kommer att skörda frukten av det de själva har sått ut.
Håller med Jonas. Är det drev nu har det å andra sidan också varit mycket fjäsk för kungahuset, inte minst från kyrkans sida genom tiderna (Natan-profeter är sällsynta). Visst finns det rök utan eld, men det som tas upp nu, är det verkligen BARA förtal och ”gotterier”? Eller finns det faktiskt mindre sunda delar av elitens sällskapsliv som måste få ventileras – till hjälp för kungen själv? ”För goda seder dåligt sällskap är fördärv.”
Och kungen kommenterade ju faktiskt – överraskande nog – de löpsedelsuppgifter han hunnit läsa med att de handlar om gamla saker (läs: 1900-talet) och att han och familjen vänt blad och går vidare. Samma typ av indirekt avbön kommer fram i en uppmuntrande kommentar från en gammal vän som citeras av Brita Svensson (som är kritisk mot bokutgivningen och tycker synd om kungafamiljen): ”Allt det här gamla livet, det är nedlagt, det är inte så hälsosamt. Han har uttryckligen sagt att det funkar inte att hålla på med det här livet längre…det är över”.
Och det är ju bara glädjande i så fall, oavsett hur mycket kungen verkligen har att ångra. Vi ska be för kungar och all överhet. Och tacka Gud för vad vi har. Men Kungssångens slutord ”…all din tro till honom (kungen) sätt” är orimliga. Bättre skriver Luther i katekesen i förklaringen till första budet: ”Vi skola frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till HONOM.”
Citat ”Håller vi, kristna inkluderade, på att bli ett folk fyllt av skvaller, förtal och elakheter. När det gäller kristna är det ibland inte mycket bättre. Skvaller, osakligheter och vilja att racka ner verkar ha stigit i styrka de senare åren och är, menar jag, en av de stora anledningarna till bristen på väckelse.”
– Ja tyvärr så är det. Men, …VI rår själva för det: Det talas, tycks och tänks så mycket förvirring nu för tiden. Allt tycks sammanblandas. Du själv, Ulf, får din släng av sleven delvis därför att du inte bemöter och för dialog med en rad olika s.k. ”belackare” såsom du borde. Jag högaktar i och för sig ditt ställningstagande att inte föra polemik, detta är även Bibliskt, men ett lika stort fel är att stänga sig inne i sitt torn för all seriös kommunikation. Du, liksom de flesta av oss, är alltså en del av problemet. – Menar jag!
Väckelsen kanske skulle börja med dig och mig, Ulf!
Vi skall inte främja falsk vittnesbörd! Och detta gäller även när det gäller oss själva. Vi skall försvara Sanningen, och öppet och klart redogöra för vår personliga inställning när det gäller allt i vår tro.
MVH / Sefast Tronde
Måste flika in med en tanke som kanske går lite mot strömmen här.
På din blogg ulf så kommenterar du alltsom oftast personer. Hägglund, gardell m.m
Och i dessa fall så är det tydligen korrekt och absolut inget fel.
Jag skulle inte höjt ett dugg på ögonbrynen om du hade skrivit om att tex kungen borde tänka på vilket ansvar han har som offentlig person.
Sen vad som är rätt och fel i allt detta, det är en annan femma. Men femman jag pratar om här och nu är att det känns som om du Ulf avgör vad som är rätt och riktigt att tänka och vädra.
All kritik av kungen kommer från sekulära medier. Men är det konstigt? Denna världen är full av synd, och kommer fortsätta att framhärda i den.
Är sååååå glad att du skriver om detta. Det är inte vanligt för en kristen ledare i Sverige att ha sådana öppna åsikter.Äntligen finns en .
Boken är nästan slut såld samtidigt som var tredje svensk säger ”lämna kungen i fred”. På dagens fråga” tänker du läsa boken ”i Aftonbladet svarar i dagslägge 84%nej.
Lite dubbelt kan jag tycka.
Oavsätt vilken person det gäller den miljö som de här människorna befann sig i och omständigheterna runt omkring är det som Ordspråksboken varnar för .Dvs. festande med mycket alkohol, dålig själskap dåligt omdöme mm . Det är bra när man kommer till insikt att det livet är ingentig att ha.
Människans stora syndiga bäger: makt pengar och sex . Vem kastar första stenen ?
Att de flesta tycker att man ska lämna kungen i fred i det här, beror ju inte på att alla tycker det är osakligt och påhittade påhopp, utan att folk inte bryr sig så mkt när det gäller moraliska betänkligheter. Det blir ju lite märkligt att väga in ett kristet perspektiv i precis allt runt detta, när för det första kritikerna mot kritikerna inte har det minsta motbevis själva.
Att Sveriges lands statsöverhuvud har umgått i kretsar som inte är det bästa, har inte bara en moralisk dimension. Han representerar Sverige och är väl insatt i det hemligaste av uppgifter.
Forna öststatsmakter hade som specialitet att skicka informatörer av kvinnliga könet för att utröna det ena och det andra.
Vi ska be för kungen och vi ska vara rättvisa, men vi ska inte vara naiva och inte tro att det finns en djupare dimension i den här problematiken, som jag hoppas de mer insatta i vårt styre nu tar tag i.
Saaningen kommer alltid ikapp, oavsett man är kung eller inte.
Pelle! Skillnaden mellan att uttala sig om Gardell/Hägglund m.fl. gentemot det som nu skrivs om kungen är ganska uppenbar: De första granskas utifrån det de faktiskt säger och står för. Den senare anklagas för saker som är ”insinuationer och allmänna hänvisningar till anonyma källor”. Kungen själv säger: – Det här är något, som jag förstått enligt boken och den information jag fått, som hänt långt tillbaka i tiden. Vi vänder på ett blad och ser framåt i stället.” Om man ska tänka lite som Jesus sa till fariséerna: ”Den som är utan synd, kaste första stenen”. Eller som David säger i Ps. 25: ”Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.” Vad jag tror är viktigt är att fortsätta be för och välsigna vårt kungahus. Vi uppmanas att ”först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning…” Alla i ledande ställning behöver mycket nåd från Herren och det kommer genom de heligas böner!
Synd är synd !
Bl.a. otrohet !
Oberoende om det gäller kung eller slav !
Och synden skiljer oss från GUD !
Men det finns förlåtelse och rening i JESU BLOD, för den som uppriktigt ångrar sig och bekänner sin synd och vill få förlåtelse och uppleva rening i JESU BLOD.
Tänk om man skulle granska journalisterna lika hårt
Så här med några dagars perspektiv på ”skandalboken” och med kungens minst sagt förvirrade kommentar av den i samband med pressträffen i Västergötland i färskt minne så kan man faktiskt konstatera att kungen de facto gjorde vissa medgivanden av de anklagelser mot honom som framförs i boken. Nota bene att han inte dementerade ”skvallret”, som pastor Ulf väljer att kalla boken, utan sa att han pratat med familjen och drottningen och att han nu vände blad för att gå vidare.
Det är inte den påstådda otroheten som är kungens värsta blunder utan att han och hans kompisar bevisligen har rört sig i kriminella kretsar i Stockholms undre värld. Detta klavertramp är bevisat eftersom det finns på film från bevakningskameror. Strippor, alkohol och droger. Ajajaj, inte bra. Så gör inte en statschef hur berusad och påverkad av droger han eller hon än är. Finns det verkligen ingen inom hovet som kan berätta för kungen hur en man i hans ställning ska uppföra sig?
Enligt min mening får kungen skylla sig själv.
Intressant hur olika Stefan Swärd och Ulf Ekman ser p.å kungadebatten. Gå gärna in och läs Stefans blogg
Tomas Ander tycker att det är ”intressant hur olika U.Ekman och S Svärd ser på kungadebatten”. Vari ligger det intressanta ??? Inte någon av dem räknas som opinionsbildare, vore lika ”intressant” att höra hur Gunnar Bengtsson i Ängelholm ser på ”kungadebatten.
Tack för ditt inlägg Urban K. Precis så är det.
tt granska kungens evetuella otrohetsaffärer menar även jag vara ”osmakligt”. Dock går det inte att komma ifrån att eventuella köp av prostituerade är ett brott (ja, jag vet att kungen ej kan åtalas). Nu har jag inte sett Ekdahls program och kan därför inte uttala mig kring just det. Men jag tycker utan tvekan att kungen ska granskas. Men vad jag såg av den presskonferens han höll så gör han, defacto, vissa medgivande.
Från en ickekristen republikan.
Min fru hade lyssnat på ett program där kungen och hans familj talade om st Claras arbete bland dom svaga och hemslösa i vårt land.
Det finns en stor och stark empatisk sida hos vårt kungahus och dom är absolut inte rädda för att stå upp för den kristna tron och dess ideal.
All heder åt dom som inte faller in i det allmänna ylandet och rovdjursbeteendet som råder i vårt land och som inte vill befatta sig med skvaller och förtal, smutskastning och allt annat som hör till samma sophög.
Var Välsignade och be för vårt kungahus och land kära medborgare. v v v v Thommy Bergenwall….
Visst kungen har gjort vissa medgivanden men det betyder inte att ALLT i boken är sant.
Det finns verkligen stora frågeteckwn kring vissa av de sk vittnena och deras trovärdighet.
Om nu kungen har varit otrogen åt sin fru och hon har förlåtit honom och gått vidare vad har vi med det att göra? Om vi granskade de tre journalisternas liv kanske vi får ett helt uppslagsverk av skandaler som vi sen kan krydda med både rykten och en och annan lögn!
Det är GUD som ska döma kungen och inte media, LEVE KUNGEN! (Och till alla republikaner behöver jag nämna Bill Clinton?)
Tycker det är det bästa inlägget av Ulf Ekman på länge och de som anser att han inte är en slags opinionsbildare bör ta i beaktning att då hade media aldrig ens nämnt honom i sina artiklar!
Guds frid!
Rolf: Både Ulf Ekman och Stefan Swärd har stort förtroende och är välkända andliga ledare inom svensk kristenhet. Därmed är de också viktiga opinionsbildare.
Intressant hur vissa kristna beter sig mot andra: förtal, grupptryck osv.
Det är viktigt att ödmjuka sig när man gör fel, för att en vacker dag kommer Gud att döma allihopa ! Spelar ingen roll om den personen är kung eller en syster i kyrka ! Gör man fel, måste man först ödmjuka sig och be om förlåtelse.
Man kan inte agera som om man är felfri eller inte ta för givet Gudsnåd, för Han är en rättvis Gud !
Tänk att ha sin yrkestolthet i hur mycket man kan genera en annan människa. Det är bra att journalister finns, men ibland blir det sjukt…
Dick Harrison kommenterar bra idag i SvD: http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/samma-argument-som-under-haxprocesserna_5640673.svd
Väldigt läsvärt.
Vänner, Varför vill alla skydda kungens smutsiga byk.
Kan vi inte se att han har burit sig hemskt åt? Om han väljer att flagrant och konstant synda på det här sättet får han faktiskt ta skammen som det innebär att bli påkommen.
mbh Noah Widmark
En tanke till; tyvärr så är nog nästan allt i boken sant. Annars skulle de aldrig våga publisera, om de inte har fog för dessa påståenden. tyvärr.
Noah W, har du läst boken?
Är inte mycket av det här en sak mellan kungen och drottningen? Det måste vara väldigt obehagligt för henne att hennes förnedring blir offentlig oxå. Fast jag har ju inte läst boken och kan missta mig…
Vi får be för Kungen och hans familj, det är väl inga lätta dagar för dem. Vi får be att Gud får möta dem till verklig frälsning och till ett nytt liv i honom./Kalle
Jag instämmer till fullo i vad Kalle skriver,
det handlar om ett evighetsperspektiv för vår Kung å hans familj.
Ingen rök utan eld?
Det är med kluvet intresse jag tagit del av allt som skrivits om kungen hitintills. Min första reaktion är Jesu ord där Han säger: ”döm inte på det att ni inte själva må bli dömda”. Det gäller alltså att läsa med sitt hjärtas ögon. Men inget nytt under solen. Jag tror att vi har en kollektiv arvsynd i Sverige i dessa skriverier. Låt mig ta med er tillbaka en tid. Till bordellhärvan, styckmorden (min dåvarande flickvän var bästa kompis med Catrin Da Costa, hon som blev styckmördad, och de brukade jobba ihop med prostitution på Malmskillnadsgatan).
Så jag har en liten inblick i hur det var med prostitutionen på den tiden.
Frågan är bara vad vi gör åt alla dessa avslöjande, för avslöjande är det.
Och som bekant ingen rök utan eld. Jag förväntar mig att VI kommer att ta upp Camilla Henemarks uttalande i Expressen, i sin dokumentserie ”Kungen, Palme och de svenska hovreportrarna”, där hon under flera dagar i Expressen vittnade om sin roll i denna härva.
Det kan väl ändå inte vara så att Henemark har ljugit ihop allt i dessa intervjuer. Man kan inte kommentera och skriva om allt detta utan att ta upp hennes uttalande med.
Och här är jag ändå tudelad. När jag fick nåden att bekänna och göra upp med min egen synd så var det inga journalister som basunerade ut detta i skvallerpressen mig till förnedring. (Det kom jag själv att göra i en insändare i VI den 14/11-05). Och min synd var långt värre än Torbjörn Fälldins, Olof Palmes, Olof Johanssons och kungens eventuella försyndelser sammanlagda. Det är så lätt att vi försöker rättfärdiga våra egna fel och brister när folk i ledande ställning gör felsteg i vårt land.
Men faktum kvarstår ändå att varje människa måste göra upp sina felsteg förr eller senare för annars faller de.
Så till vår egen arvsynd i allt detta. Vi har som befolkning inte tillräckligt ”hedrat vår fader och vår moder på det att skall gå oss väl i livet”.
Vi har som Sveriges folk, att i bön nu, börja be om förlåtelse för vårt eget och andras handlande i vårt dyra Sverige under decennier som gått.
Vi måste ta ut bjälkarna i våra egna ögon så vi kan se klart igen.
Väckelsen jag/vi längtar efter kommer inte förrän jag/vi själva vänder om och gör upp med alla mina/våra egna synder.
Hasse Gardelach i Gamleby
Det finns flera saker som gör att det här är viktigt och intressant. Läser man boken, vilket jag gjort en bra bit kan man säga, så klarnar ochså syftena med att ta upp den här frågan om kungens livsstil. Boken uppfattar jag inte som ett drev mot kungen, snarare vill den lyfta fram kungens person, hur han tidigt formats. Dessutom tycks det reta författaren lite granna, att kungen faktiskt läst sin kungaed, där han lovat att leva ett redbart liv, och ta hand om Sveriges folk. Att vara det föredöme, men som visat sig i research enligt författaren att han faktiskt inte är.
Det som också jag tycker är en argumentation som håller, är att idag är många av dessa kvinnor mogna, mer eftertänksamma kvinnor som har familj och barn och lever vanliga liv. De har inte tagit emot pengar för att säga nåt, utan boken vill mena på att snarare har tiden hunnit ikapp, och också samvetet får man ana.
Uppdrag granskning ville tidigt samarbeta när de fick nys om boken som skulle komma. Men bokens författare tackade nej, för man ville inte lyfta de här frågorna högre då det inte fannns ett egenintresse hos kvinnorna i sig att spä på ytterligare gentemot kungen.
Sammantaget en ganska balanserad hållning med andra ord. Innan man dömmer ut boken, tycker jag att man ska läsa den. Den är tämligen intressant, om vi lägger undan kungens festsida, så ger den en tämligen god bild av hans uppväxt och relationer med sin familj.
Men den springande punkten är givetvis är det sant, detta med festlivet och kvinnorna, men man kna knappast säga att boken är ute och spekulerar hej vilt, och det måste jag säga är smärtsamt för mig som rojalist.
Men hur blinda är ni?