Det var roligt att dela med sig av erfarenheterna från resan till Indien i kyrkan i söndags. Och det var alltså otroligt roligt att vara tillbaka i Indien igen, efter många år. Efter Maramon Convention fick vi våra visum ändrade och kunde åka vidare som turister. Det blev en spännande bilfärd igenom Kerala till Tamil Nadu. Mitt på natten fick vi punktering uppe bergsdjungeln i kolmörkret. Vi fick hjälp av en hinduisk gummiplantagearbetare som plötsligt dök upp med ficklampa, sin son som kunde lite engelska och en busschaufför. Medan vi fick kaffe i deras hus tog de däcket och åkte med motorcykel några kilometer och fixade det, satte på det igen och så kunde vi åka vidare i mörkret ännu en bit upp i bergen. En oerhörd hjälpsamhet som vi var så tacksamma för!

Vi tillbringade 2 dagar i Kodaikanal, ett fantastiskt samhälle, en ”hill station” på 2000 meters höjd i Tamil Nadu där Birgitta gick i skolan som barn. På vägen därifrån fick vi vända tillbaka igen eftersom en bro rasat samman och så fick vi ta en omväg och till slut klättra med bilen över bergen, Västra Ghats, tillbaka till Kerala, till Cochin och därifrån åkte vi flyg  till Kolkata. Det var så vackert att sträva fram på dessa ringlande små vägar över bergen. Ibland kändes det som att åka över en potatisåker. På Keralasidan av dessa berg var det en fantastisk grönska, teplantager och gummiplantager och mängder med odlingar av olika kryddor. Så hänförande vackert! Kerala är helt enastående och har också en hög standard på det mesta. 85% läskunnighet  och kyrkor i alla hörn.

Väl i Kolkata öppnar sig en annan sida av indiskt liv. Fattigdomen slår emot en med all sin obarmhärtighet. Den som första gången kommer dit har mycket svårt att klara av detta. För mig var det 1982 och sedan har jag varit där många gånger och jag älskar faktiskt den staden. Den har en charm, en själ, ett sätt som jag tycker är helt unik i Indien. Jag har under åren besökt ett antal olika städer i norr och söder men ingen går upp emot Kolkata.

Vi tog tid att gå omkring på bakgatorna  och se på folklivet och besökte också slummen. I Dhapaslummen har Indien Children ett viktigt arbete med gatubarn, som får skolutbildning, mat, kläder och medicin och det var roligt att kunna besöka detta arbete igen och höra om de projekt som är på gång och träffa skolbarnen. De är så ivriga att lära sig och suger i varje ord läraren ger dem. Intelligensen och läslusten strålade ur ögonen på dem och man märkte att de tog detta som var sitt livs chans att komma vidare. Det är djupt rörande och skakande att se dessa barn och den totala misär de kommer ur.

Kolkata är en stad med många behov men också många möjligheter. Vi vill verkligen satsa ännu mer där och öka våra insatser i denna mångmiljonstad så mycket det bara går. Du får gärna vara med och hjälpa oss att lindra nöden för de fattigaste av de fattiga! Åk gärna med oss till Indien. du blir för alltid förvandlad. Man kan inte annat än älska detta land.