Ibland hör jag uttryck som: ”Vi behöver inga mellanhänder mellan oss och Gud”, ”I want Jesus, not religion”, ”Jag litar på Jesus, inte på kyrkan”, ”Bara Jesus”, etc.
Uttryck som dessa bottnar i tanken att egentligen är kyrka, ämbeten, sakrament, tradition, etc. helt onödiga, ja till och med skadliga för det personliga andliga livet. De ser ut att komma emellan Gud och mig och hindra mig att ha gemenskap med honom. Reformation, väckelse och upprättelse ses då som en befrielse från all yttre religiöst bråte som vi har samlat på oss genom århundradena, och en återkomst till hjärtats inre, enkla och direkta relation med Gud. Det låter ju bra.
Väckelsekristendom har alltid slagit vakt om Bibeln ställning, om Jesu unika medlarställning och om Andens direkta tilltal till människor som resulterar i ett personligt förhållande till Jesus. Men den har också inneburit en direkt polemik gentemot allt som då antas komma i vägen för detta, en polemik som jag för övrigt själv deltagit i. Men är det verkligen så enkelt? Och är det så att de som bejakar både kyrkans gemenskap, lära, ämbeten och sakrament inte själva har ett eget personligt andligt liv? Naturligtvis inte.
Att Bibeln är central, att Jesu medlargärning mellan Gud och människa är helt unik, att Anden gör det kristna livet personligt, detta är omistligt för den kristna tron. Allt detta är helt nödvändigt, men betyder det verkligen att allt annat är onödigt eller felaktigt? Är det så att jag klarar det andliga livet i princip själv, med bara mig själv, min Jesus och min Bibel?
Själva tanken på förmedling är faktiskt central i det kristna livet. Ja, i hela det mänskliga livet i stort. Vårt liv förmedlades till oss genom en mamma och en pappa. Vi trädde inte bara fram på livets scen ur intet. Vi är därför inte isolerade varelser utan lever i gemenskap, beroende av varandra. Liv, kunskap, kultur och moral, etc. förmedlas till oss genom både innerlig gemenskap med andra och genom yttre institutioner som t.ex. skola och andra offentliga institutioner. Detta gäller också det andliga livet. Vi kommer inte på allt själva. Vi får det förmedlat från andra. Sedan måste det naturligtvis bli levande och personligt i våra egna hjärtan och i våra liv i vardagen. Även där behöver vi hjälp, genom den helige Andes förmedling. Och Anden förmedlar detta till oss genom Kristi kropps olika lemmar. Vi har alla erfarenhet av att någon undervisat oss, förklarat eller varit föredömen för oss. Vi har fått en bok, en pamflett, en bibel av någon, lyssnat på en predikan eller ett TV-program som andra producerat och som har väckt oss och hjälpt oss i tron. Vi kom inte på allt själva. Det förmedlades av den helige Ande genom andra människor. Någon har sagt att Kristi kropp är Andens konkreta yttersida.
Man skulle kunna säga att kristenheten delas in i de som tror på förmedlad nåd och de som inte verkar vilja göra det fullt ut. Men tänker man efter, så inser man att all nåd förmedlas. Hela den kristna tron bygger faktiskt just på mellanhänder, viktiga sådana och av Gud givna. Hur kom frälsningen egentligen till oss människor? Gud hade ju bara kunnat komma ner själv och visa sig för oss, rakt av. Istället väljer han att att förmedla sin nåd genom att låta sin Son, den andra personen i gudomen bli människa och gå omkring ibland oss i enkelhet och ödmjukhet. Gud blir människa genom att födas som människa genom en människa. Detta så väsentliga, inkarnationen, handlar helt och hållet om förmedling.
Oftast kanske vi accepterar tanken på förmedling som något lägre, mer fysiskt och primitivt, som enbart tillhör det Gamla förbundet medan vi ser Nya förbundet som något mer andligt och alltså mindre fysiskt. (Här kommer lätt ett gnostiskt element in.) I GT visade sig Gud inte öppet för sitt folk i sin fulla härlighet. Uppenbarelsen förmedlades, härligheten förmedlades, genom änglar och profeter och doldes i moln, eld och tabernakel. Prästerskap, tempel, lagar och gudstjänster hade uppgiften att förmedla Gud till hans egendomsfolk. Har detta nu upphört genom att vi är Nya förbundets folk? Knappast! Förmedlingen har förändrats, fullkomnats men inte upphört.
Vi är fortfarande ett Gudsfolk som får liv genom Jesu fullbordade verk på Golgata. Ändå finns det fortfarande både ett allmänt och speciellt prästerskap. Vi har fortfarande en given uppenbarelse, med lagar och föreskrifter. Men nu har vi dem också inskrivna i våra hjärtan genom den Helige Ande som blivit oss given. Det finns fortfarande offer, men nu, på grund av det stora, enda och unika försoningsoffret i och genom Kristi blod, så frambär vi våra kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud, vår andliga gudstjänst. Rom 12:1.
Jesus Kristus insatte apostlar som i sin tur insatte episkopos, (biskopar, församlingsledare) presbyteros (präster, äldste) och diakonos (diakoner) som fungerande andligt ledarskap i församlingarna. Den apostoliska undervisningen förvaltades, beskyddades och överfördes; traderades, på ett trofast sätt från den första generationen till generation efter generation av troende. NT:s kanon fixerades med de godkända apostoliska skrifterna och blev så småningom vårt Nya Testamente. Så faktiskt, både ämbete, lära och kanon kom till genom kyrkans förmedling, initierad och ledd av den Helige Ande. Det finns alltså både horisontell och vertikal förmedling och här kan vi inte välja bort det vi inte tycker om.
Detta tar inte på något sätt bort ifrån det egna personliga kristna livet. Tvärtom stärker det faktiskt detta liv. Vi behöver alla känna Jesus djupt och personligt, men vi lever inte i isolering ifrån varandra. Han behöver bo i våra hjärtan och vara vår verklige Herre men han är hela Kyrkans Herre, inte bara min. Det är fascinerande att se att Jesus instiftade en kyrka och som förvaltar hans nåd, sprider hans evangelium, beskyddar hans uppenbarelse och som genom sakramenten förmedlar denna nåd som tas emot i tro i våra liv. Så betjänar Gud sitt folk med liv . Detta ger ett helt annat djup än om jag bara sitter och försöker bedöma varje lära själv. Jag ska då veta allt själv, faktiskt ha mig själv som sista instans i alla frågor och egentligen klara av min egen andliga utveckling på egen hand. En sådan inställning skapar problem. I stället för en förmodad frihet kan den ge bundenhet och den resulterar faktiskt ofta i sekularisering. Det är ”tillsammans med alla de heliga” som vi kan förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som går långt utöver vad någon (enskild- mitt inskott) kan förstå. Ef. 3:18,19. Vi behöver alltså andra för att fullheten och friheten skall kunna förmedlas till oss. ”Tillsammans” är nyckelordet.
Vi lever i en värld där vi ofta är notoriskt misstänksamma emot att ha någon ”över oss”. Ibland finns det genom historiska misstag och felsteg skäl för detta, men i verkligheten har vi alla faktiskt någon form av överhet på livets olika områden. Vi kan därför inte låta missbruk ta bort allt sunt bruk. Andlig anarki och överdriven individualism hjälper oss inte att komma närmare Gud. Ofta ligger där ett hemligt högmod och en oböjlighet som hindrar oss att komma framåt. Vi vill helt enkelt bestämma själva och där hamnar vi snett.
Till slut, vi har uppmanats i Guds ord att be för och med varandra. Varför? Skulle det inte räcka att jag bara ber själv? Jag har ju Jesu namn som är så kraftfullt och jag har genom Jesu blod fritt tillträde till tronen. Varför skall andra be för mig eller jag för dem? Därför att vi hänger ihop, vi är en kropp, vi delar de heligas gemenskap, vi behöver varandra och kärleken är uppmärksam på andras behov och går in i medlarställning i bön. Vi klarar inte allt själva. Vi är inte skapade för att leva ensamma, isolerade, där vi själva bestämmer och kontrollerar allt. Det blir så kallt, trist, självupptaget och ensamt.
Att förmedla är att betjäna – för att hjälpa oss lära känna Gud, inte hindra oss från Gud. Jesus insatte sina apostlar och sin kyrka för just detta förmedlande ändamål, så vi får lita på hela Jesus, både huvudet och hans kropp. Vi får också lita på att mitt i all svaghet och alla misstag vi människor begår förmår ändå Anden vaka över sitt verk, sitt Ord och han har förmågan att förmedla det autentiskt genom lemmarna i Kristi kropp. Mellanhänder behövs. Vi är faktiskt Kristi utsträckta händer i denna värld.
Jag tycker det är väldigt fint skrivet, att förmedla nåd, och så vidare.
Det känns som det är skrivet från en prästs perspektiv 🙂
Problemet jag har är att jag känner att det är lätt att lita för mycket på kyrka, präster och system. Om alla hade alla varit helgon och gudfruktiga människor, så OK. Men verkligheten är att om man får in en (läs det räcker med en) fel och dålig människa i ens liv, eller kyrka, så kan det få så otroligt skadliga konsekvenser. En kan förstöra för så otroligt många.
Själva naiviteten är nog inte bra och jag kan anta att Du som jobbat som präst både har fått se det bästa, men också det värsta hos människor.
Hej Per! Till sist måste det ändå hamna i att vi litar på ,förtröstar på att Jesus verkligen har instiftat sin kyrka och är reellt närvarande där. Att den Helige Ande, trots all mänsklig svaghet och synd, ändå förmår att låta sitt övernaturliga liv, sin ledning , sin kärleksfulla kraft och sin uppenbarelse finnas, flöda och förmedlas igenom denna kropps olika lemmar på det sätt han valt att göra detta. Med andra ord, Kristi och Andens, genom Ordet och sakramenten, närvaro i kyrkan är Guds händer som håller upp, leder, verkar, styr oss, igenom kollektiva och individuella kriser och svårigheter, rätt till sist. Trots allt vad människor till synes kan göra för att förstöra så finns Guds nåd och försyn där och en segrande Kristus som på ett outgrundligt sätt, mitt i allt lidande, ändå förmår genom sin nåd vända allt rätt på grund av sin överväldigande seger på korset.
Tack för att Du svarar :-).
Ja Jesus han kan vi lita på, och då Han verkar, men tänk inte alltid verkar Han i kyrkor genom alla.
Man kan ju inte gå och vara misstänksam, de funkar ju inte men man kan ha i baktanken att det finns människor som kanske kanske kan göra saker som man aldrig skulle kunna göra.
Jag gillar ”in life code” med doctor Phil. Han är ju också kristen. Jag har så svårt och måste påminna mig själv ofta att inte lita fullständigt på människor.
Det ser man ju i Ditt liv att Jesus verkligen har fått verka, alla är inte som du Ulf. Det är roligt, absolut någon jag sett upp till. Hoppas du får finish din fina kallelse well, långt lång framåt.
En sak jag hört ibland är ”jag behöver ingen mellan mig och Gud”, men sakramenten är inte något som ligger mellan Gud och mig. Sakramenten är redskap i Herrens hand.
Äsch. Min kommentar skulle stått för sig själv och inte som ett svar på Pers. Jag gick lite vilse här i bloggen.
Det att man inte behöver kyrkan, eller de som förmedlar nåd via kyrkan kanske är ett obalanserat argument.
Men det är väl inget fel att lita på Jesus 100% (dvs fullständigt) och de som förmedlar nåd 99%(inte fullständigt) för att slippa misstag. Eller?
Per
Det märkliga är att Gud själv vågar lita på oss syndare. Han utväljer 12 syndare. En hetsporre till ledare o en Judas som en av de 12.
Det är en märklig Gud, som grundar en märklig Kyrka, på märkligt bräcklig grund.
Tack gode Gud för Kyrkan!
Varmt tack för detta! Guds välsignelse!
Ulf jag tror du generaliserar lite väl grovt när det gäller frikyrkligas misstänksamhet mot s.k. förmedlande nåd samt mot auktoriteter. De flesta seriösa frikyrkofolk erkänner tveklöst den ämbetsuppfattning som finns i NT (antingen den lösare karismatiska varianten eller den i pastoralbreven treledade uppfattningen med föreståndare, äldste och församlingstjänare). Likaså torde de flesta vara klar över att s.k. förmedlande nåd har Gud som agent och kommer till uttryck i t.ex. dop och nattvard.
Den misstänksamhet som du talar om har nog mer att göra med en misstänksamhet gentemot RKK:s absoluta anspråk med avseende på sin ämbetssyn samt en icke-biblisk eukaristi och andra extrabibliska bruk som man medelst den s.k. heliga traditionen fört in i kulten..
Misstänksamheten kan dessutom i ovanstående mening vara absolut befogad om man låst fast Guds fria nåd i yttre former såsom endast verkande i enlighet med kyrkans modell av prästerskap och sakrament..
Du frågar om man klarar det andliga livet själv? Vem har sagt det? Alla troende behöver trossyskon, medvandrare och en församling med alla dess funktioner (lärare, profeter, pastorer, evangelister osv osv). Inte heller är någon sant troende ”ensam” i det att hon i kraft av det nya livet har den Helige Ande om vilken Ordet säger följande:
”Men i er förblir den Smörjelse som ni har fått av Honom, och ni behöver ingen lärare. Ty Hans Smörjelse undervisar er om allt — Han talar sanning och inte lögn. Gör som Han har lärt er: förbli i Honom (1Jo 2:27)”.
Slutligen. Ulf vart i NT finner du grunden för det särskilda prästämbetet (offerpräst på grek. ἱερεύς och på latin: sacerdos) enligt katolsk modell (latin: clerus respektive sacerdotium)?
Magnus
Tack Magnus! Du skrev ungefär det jag fick i mina tankar efter att ha läst Ulfs senaste inlägg. Skillnaden var bara att du troligen formulerade svaret bättre än om jag hade gjort det själv.
Magnus!
Du satte orden på vad även jag tänkte när jag läste Ulfs senaste inlägg.
Hej Magnus!
Några mycket kortfattade svar på din kommentar:
Jag riktar inte in mig enbart på frikyrkan även om jag menar att det finns en försiktighet/ misstänksamhet också där på grund av den reaktion man historiskt lever i. Det jag pekar på är ett ganska allmänt och ofta förekommande fenomen som existerar i många olika sammanhang långt utöver traditionell svensk frikyrka, ibland löst och omedvetet, ibland mer tydligt och teologiskt genomarbetat.Det finns också många olika,ibland glidande och vaga uppfattningar angående huruvida dop och nattvard är rent symboliska eller förmedlande av nåd och i så fall hur och i kraft av vad. Det hela är inte svart och vitt.
Naturligtvis håller jag inte med dig om din uppfattning att Katolska kyrkans sakramentala syn inte skulle vara bibliskt förankrad eller att nåden skulle vara fastlåst enbart i yttre medel. Gud låter sin nåd komma till oss på många olika sätt men också genom sina sakrament. Det är just här problemet ligger, att man ofta värjer sig för att Guds nåd faktisk förmedlas genom yttre medel, vatten, vin ,bröd,olja, handpåläggning som då inte bara är yttre symboler eller tomma ceremonier utan faktiskt på ett reellt sätt förmedlar Guds nåd och Andens liv, som tas emot i tro. Och visst finns det en gräns mellan sakramental och icke-sakramental uppfattning.
Ett annat och stort problem i väst är vår överdrivna individualism. Få lever ut den i exklusiv autonomi men under viktiga bibliska begrepp som ”frihet”, ”nåd” och ”samvete” kan det verkligen också smyga sig in uppfattningar som är mer inriktade på att bevara vårt ego intakt och oböjligt och där man kan distansera och isolera sig mitt i den gemenskap man lever i. Detta handlar ju djupast om striden om vår överlåtelse och efterföljelse och är också sådant som går tvärs över alla samfundsgränser.
Till sist; Min kommentar om det särskilda prästämbetet.Att vi alla har del av det allmänna prästadömet vet vi. Alltså finns ett prästerskap eftersom vi är ett prästerligt folk. Det är en del av Gudsfolkets identitet. I GT förekom både ett allmänt och ett speciellt prästerskap. I NT förändras detta men upphör inte automatiskt utan får en annan roll. Här finns både kontinuitet och diskontinuitet. Vår överstepräst Jesus bemyndigar och sänder ut sina apostlar. Dessa har en speciell apostolisk fullmakt i kyrkans grundläggande och uppbyggande och de har del i både Jesu konungsliga, profetiska och prästerliga tjänst. Inte är väl alla apostlar? Ja, ”hieros” pekar oftast på GT:s prästtjänst men ordet präst i kyrkans tidsålder har oftast hämtas från ordet ”presbyter”. Inte alla är presbyter. Detta apostoliska mandatet är givet av Jesus Kristus för att betjäna Kristi kropp och har i sig både en konungslig, profetisk och prästerlig komponent. Detta är en kort och naturligtvis ofullkomlig kommentar i ett ämne som är mycket stort. Det är en glädje att upptäcka en djupare sakramental syn och se dess värde, skönhet och välsignelse för oss alla och att inte fnysa åt gudomligt givna mellanhänder som vi alla som vi alla behöver:-)
Dear Sir Ulf Ekman, please explain, you mean that without the participation of intermediaries (the priesthood) I can not have access to God? You mean the same mediation of the Apostles, who had already died, their presiding for me before God?
Or do you mean the mediation of priests who who have first-apostolic continuity only? With respect.
Dear Oleg! As believers in Christ, we all have access to God through the blood of Jesus Christ shed on the cross and we can come freely and boldly to the throne of grace. Grace is mediated to us through Christ,the head and through his body, the Church, and we are members of his body. God has put into the Church different offices and sacraments to help to serve and facilitate for us, through His Spirit and his Word, the grace we need to live a holy life in faith and love. Grace comes to us in many different ways but in our day there is a tendency to down-play the church and to become over-individualistic and self-centered. We need everything the Lord has given us through his church.
Tack så mycket! Nej, vi klarar oss verkligen inte själva. Så enormt mycket vishet i det du skrivit. Gud välsigne dig!
När jag läser vad du skriver kommer jag att tänka på vad som står i Hebreerbrevet. Att vara kristen är att ha gemenskap; med fadern och sonen, men också med allt Guds folk, både samtida och de som gått före in i evigheten. ”Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus…”
Visst är det så att vi behöver varandra. Vi är Kristi kropp där alla har olika funktioner, helt beroende av ett samarbete där man underordnar sig efter ett bestämt mönster. En och annan del är skadad eller sjuk och behöver tid och omsorg för att läka. Amputation görs bara när hela kroppen är hotad till livet. Nervtrådar kan vara avklippta av våld utifrån eller sjukdom innifrån så att känseln är borta och den enda delen inte är medveten om den andra. Därför är det så viktigt att vi kristna tar vård om varandra fast vi inte ser likadana ut och har helt olika funktion. Kristi kropp är mycket stor. Ändå är det så att varje enskild människa måste söka Herren och hitta Honom själv i sin ensamhet. ”Den port är trång och den väg är smal som lever till livet och det är få som finner den”
Själv är jag ett levande bevis på en mellanhand. Jag har fått auktoritet från Gud själv och hans heliga namn, att eliminera Satan och hans onda värld, och bringa återlösning till alla. Jag är RBA krigaren. RBA= Rolf Börje Andersson. Jag lever i ständig bön och åkallan. Alla människor skall bli frälsta. Amen Amen Amen . Du har rätt Ulf Ekman, det behövs mellanhänder.
Ja, även du och jag behöver det:-)
Kyrkan är den Helige Andens sakrament. Påven är Petri efterträdare och biskoparna är apostlarnas efterträdare. De har alla fått fullmakt av Jesus genom handpåläggning, den s.k “apostolisk succession”. Så kann man vara säker att Kyrkans lära är av apostlarna och att vi står på en fast grund. „Jag tror på en, helig, katolsk och apostolisk Kyrka, de heligas samfund …“ säger man i apostoliska trosbekännelsen (credo). Visst finns det också onda människor bland „mellanhänder“. De har redan funnits på Jesu tid på jorden (Jesus lever och råder i evighet). Men de kann inte ändra den sanna tron.
”Detta är Kristi enda kyrka som vi i trosbekännelsen bekänner som en, helig, katolsk och apostolisk.”[1] Dessa fyra egenskaper, oskiljaktigt förenade med varandra,[2] visar på väsentliga drag i kyrkan och hennes uppdrag. Kyrkan har dem inte av sig själv: det är Kristus som genom den helige Ande ger sin kyrka förmågan att vara en enda, helig, katolsk och apostolisk, och det är han som kallar henne att förverkliga var och en av dessa egenskaper. (Ur KKK 811)
Detta gäller för den katolska kyrkan som inneslutar alla kristna från alla tider på jorden och i himlen. En del har ännu inte den ”fulla gemenskap”… men alla vi (nuvarande katoliker, protestanter, orthodoxa, mm.) godkänner den apostoliska trosbekännelsen. Ingen kan tänka sig att det finns flera kyrkor i himlen!
När vi tror på ”de heligas samfund” är det gemenskapen med alla i Kristus, på jorden och i himlen. I helgonen ser vi Guds verk i människor. De har alla olika backgrund.
Ja, det behövs verkligen mellanhänder
Utan enhet kommer inte församlingen eller kyrkan bli det som Gud har tänkt.Så det är verkligen Guds längtan att vi ska står enade tillsammans och inte dras ifrån varandra utan att vi dras närmare varandra oavsett om vi tillhör Protestantiska kyrkan Katolska kyrkan eller Ortedoxa kyrkan och vist är Jesus det viktigaste men vi behöver också varandra 🙂 så tack för en mycket bra artikel
Helt off topic: Såg i Dagen att du och Birgitta medverkar vid en konferens i USA nästa sommar. Om den kristna trons försvar. Väldigt spännande! Kanske skall Kristi kropp lättare finna vägar till enhet sida vid sida på stridsfältets höjder, där vi verkligen kommer att behöva varandra, än när vi mest diskuterar. Blev glad och vill säga lycka till och allt gott 🙂
Hej! Tack för det! Känns spännande och tycker det skall bli riktigt roligt!
Hej Ulf! Jag läser din text som ditt nya credo med avseende på RKK. Men allt av det du skriver som har bäring på apostlarnas undervisning är den Helige Andes suveräna verk i vilket alla Jesustroende innefattas oberoende av formell kyrkotillhörighet. RKK ställer genom sina kyrkopolitiska anspråk sig över den enhet som Paulus vittnar om när han skriver ”att den som håller till Kristus är en ande med honom”. Som institution omöjliggör RKK kristen enhet när den genom sin ämbetssyn rycker åt sig Nattvarden som monopolistiskt maktmedel. Det innebär att man gör Herrens Måltid till Påvens måltid. För mig säger det allt om RKK:s institutionella väsen. Det lär bli svårt för dig att verka för kristen enhet från den utgångspunkten. Men jag gläder mig över alla som älskar Jesus och tillhör Honom. Och det tror jag att du fortfarande gör. Var vi befinner oss i den kyrkliga geografin betyder mindre.
Sven
Hur tycker du enhet ska utryckas utan Kyrkan (RKK är inget vi använder).
Käre Sven! Jo, jag älskar verkligen Jesus, mer och mer. Jag är faktiskt så tacksam till Honom för hans stora nåd emot mig! Jag är så tacksam för hans ledning och omsorg och för hur han har lett oss framåt och visat sig för oss på ett sådant kraftfullt och kärleksfullt sätt i och genom den Katolska Kyrkan.
När det gäller kristen enhet så tror jag faktiskt att det snarare är sådana uttalanden om Katolska Kyrkan, att hon ”rycker åt sig nattvarden som monopolistiskt maktmedel… och gör Herrens Måltid till Påvens måltid” som snarare förhindrar enheten. Det är sådana uttalanden som, åtminstone vid första ögonkastet verkar uppenbart fördomsfulla och som försvårar att föra hjärtats samtal vilket jag vet att du vill föra. Att någon gång läsa en katolsk andlig författares utläggning om sin tro och låta honom tala till punkt(eller officiella teologiska dokument i dess helhet), istället för att plocka lite här och där och snabbt sila allt genom protestantisk misstänksamhet, kan var mycket uppfriskande och bidra till en hälsosam breddning. För övrigt, käre broder, önskar jag dig verkligen Guds välsignelse och hoppas vi kan mötas inom en snar framtid:-)
Själv kan jag inte se logiken att först vara hos LO, och sedan katolska kyrkan. Och det är inte min angelägenhet; men sen vet jag att då Gud leder så gör Han alltid vad som är bäst för den personen Han leder, och därför kan saker se ologiskt ut. 🙂
Ulf, du måste vara medveten om att den katolska nattvarden utesluter precis alla andra kristna utom de som är katoliker? (dum fråga). Det är absolut inget missförstånd och ingen fördom. Katolska kyrkan sitter på väldigt höga hästar i denna syn på vilka som är värdiga att delta. Tror inte att en tjock bok skriven av en katolsk teolog/helgon kan få omvärlden att se det på ett annat sätt. Det är inte Jesus som säger att nattvarden måste vara delad i olika grupper utan det är en påves påhitt. Fast jag gillar ändå de katoliker jag känner och det är inte totalt omöjligt att jag själv konverterar en dag.
Förutom det felaktiga att Kyrkan är exklusiv (det finns många kyrkor med interkommunion), se http://relosam.blogspot.se/2014/03/replik-att-ta-emot-brod-och-vin-ar-att.html?m=1
Allt Gott
Visst är Kyrkan exklusiv. Mer exklusiv än alla andra rörelser jag stött på under livet. Det kanske är rätt och riktigt. Katolska kyrkan kanske har rätt i att inte beblanda sig med andra. Den protestantiska kyrkan är verkligen tvärtom. Under den relativt korta tid jag varit bekant med den har jag sett total anarki. Alla är sin egen chef och alla anser sig ha rätt med en strid på kniven. Jesus är en jultomte och överbliven nattvard ligger på golvet i flera veckor bland allsköns skräp. Fritt fram för alla att trampa runt i. Katolska kyrkan har kanske rätt att sitta på höga hästar i vissa sammanhang.
Marianne
Kyrkan är inte exklusivt på ett drygt o avskärmat sätt. Vem som helst är välkommen att lära sig om hennes tro, liv o liturgi. Det ges kurser ständigt om detta.
Men i o med detta hon förvaltar (=som Gud givit henne o uppfyller henne fullkomligt o t o m bor i henne), kan hon inte lättvindigt ge allt till alla. men hon kan ge massor till många o fullheten till de sina.
Det heliga är för de heliga. Och hennes dörr är alltid öppen för botfärdiga syndare.
Den som söker denna fullhet kommer finna Honom i dess mitt. Det är kanske Sveriges bäst bevarade hemlighet o universums dyrbaraste hemlighet (Gud är ju på många sätt bortanför universum).
Ja det är tröttande med protestantismens självhävdelse. Kyrkan är större än protesterna. Istället för myriader av småpåvar finns en enhet i en gemenskap över hela världen, genom alla tider o ända in i himlen, med en klippfast påve i dess mitt.
Jag kan här älska Jesus än mer. Tack gode Gud för Kyrkan. Tack för att Gud är större än mina missuppfattningar o mina begrepp o mina tankar om Gud. I mässan får min oroliga själ i djup glädje möta det outgrundligt annorlunda i sanning, skönhet o godhet!
Allt Gott
Käre Ulf! Det kunde ha varit värdefullt att samtala om de här frågorna under vår tidigare gemensamma vandring – men nu är det som det är. Jag måste dock få följa upp mitt tidigare inlägg med några frågor som uppstår efter din kommentar:
Jag förstår inte vari det fördomsfulla ligger i mina konstateranden om Katolska Kyrkans hållning i fråga om nattvard och kristen enhet. Är det inte så att Katolska Kyrkan hävdar utifrån sin ämbetssyn att endast den som erkänner påven som Kyrkans enda legitima andliga överhuvud har rätt att fira nattvarden? Är det inte så att du som katolik inte kan fira nattvard med andra kristna? Innebär inte detta att Katolska Kyrkan har ensamrätt till nattvarden?
Är inte Katolska Kyrkans enda koncept för enhet att alla kristna innefattas inom ramen för Kyrkans institutionella struktur? Ser du inga problem med detta utifrån vad apostlarna undervisar om församling? Om jag håller mig till Kristus och är en ande med honom var befinner jag mig då i förhållande till Kristi Kropp om jag inte tillhör Katolska Kyrkan?
Hej Sven!
Fördomsfullheten tycker jag låg i dina svepande och generaliserande formuleringar om kyrkopolitik, maktmedel, påvemåltid.m.m. Detta har jag ju redan påpekat. När det gäller nattvarden så behövs en seriös diskussion. Det är ingen tvekan om att det finns stora teologiska skillnader i synen på den. Inte minst gäller detta den rent symboliska synen på nattvarden och förnekandet av Jesus reella närvaro i brödet och vinet.
Men för ett seriöst samtal behövs tid och personlig närvaro. Ibland undrar jag om inte du, och andra, som är seriösa med sin teologi, skulle ha mer utbyte av ett lugnt och informellt samtal med en katolsk teolog. Där kunde man, under informella former lyssna på varandra och lära av varandra. Ibland kan jag väl tycka att en del, inte alla, protestantiska förkunnare hämtar sin kunskap om katolsk teologi ifrån något grumliga protestantiska källor. Det ger knappast rättvisa åt en katolsk förståelse. Att förstå rätt oh inte vilja missförstå innebär inte att man håller med men det är ett minimum för att kunna behandla meningsmotståndare sakligt.
Nåväl, det skulle vara intressant att läsa texter tillsammans. Det tror jag skulle slipa bort den högljudda tonen och stärka hjärtats gemenskap samt öppna nya horisonter istället för en ibland ganska tunn polemik med mycket negativa förtecken.
Shalom Ulf. Jag tycker du reagerar som om all kritik av Katolska Kyrkan skulle bero på fördomsfullhet. Är verkligen Katolska Kyrkans nattvardssyn och enhetskoncept helt oproblematiska för dig? Jag är faktiskt inte helt okunnig om katolsk teologi och kyrkosyn. Jag har visserligen inte läst stora katekesen, men väl den lilla och en hel del andra böcker av katolska teologer. Mycket är sådant som alla kristna överallt i alla tider lärt och bekänt och jag har stor respekt för att KK vakar över det innehållet inte minst i en tid då många kristna sammanhang har gett upp troheten mot evangeliet.. Jag har också mött många härliga Jesustroende katoliker – Har t.o.m. predikat i Katolska Kyrkan här i Örebro vid något tillfälle – men fick bara del av brödet i själva mässan.
När det gäller betydelsen av enhet och öppenhet mot alla delar av Kristi Kropp har detta varit mitt liv under alla de år jag fått tjäna i Guds rike. Det var också anledningen till att jag tog strid för dig på 80-talet. När du så småningom började upptäcka betydelsen av kristen enhet blev jag glad och uppskattade bredden av talare på Livets Ord. Då kunde många bli välsignade av tjänstegåvor från Katolska Kyrkan utan att utan känna anspråk på sig att bli katoliker. I detta vara du en brobyggare åt olika håll.
Tyvärr tror jag att din konvertering innebär att du förlorat den funktionen, men Katolska Kyrkan är ju ett stort sammanhang, så du kan säkert finna en meningsfull uppgift där, men för Sverige är du på något sätt förlorad. Vi hade behövt dig i den oberoende ställning du hade. Jag är rädd att du nu i stället kommer att uppfattas som en agitator för Katolska Kyrkan, vilket jag inte tror är bra varken din egen tjänst eller Katolska Kyrkans möjligheter att relatera till kristenheten i Sverige. Många som på ett otvunget sätt öppnat sig mot katoliker i ekumeniska sammanhang blir i det nya läge som uppstått osäkra på om man utnyttjas för kyrkopolitiska syften.
Det viktigaste nu som alltid är att resa upp starka lokala församlingar – det är där lärjungaskapet kan konkretiseras och gemenskapen befrämja helgelse andlig mognad. Den lokala församlingen har en oerhörd potential som vittnesbärare och medarbetare för Guds rike.Varför har du släppt det perspektivet Ulf? Jag kommer alltid att vara tacksam till Gud för vad du betytt för mig men sörjer över att vi nu går skilda vägar.
Käre Sven! Nej,jag tycker inte att all kritik emot Katolska Kyrkan är fördomsfullt. Det jag tyckte verka vara fördomsfullt var, som jag tidigare nämnt, just den mening där du säger: ”Som institution omöjliggör RKK kristen enhet när den genom sin ämbetssyn rycker åt sig nattvarden som monopolistiskt maktmedel.”
När du sedan har tankar om mitt personliga liv, kallelse och framtid, församlingsarbete i Sverige och annat så överlåter jag detta åt framtiden till Herren. Han leder och verkar med oss alla för att han i allt skall bli förhärligad. Vi får bida Honom.
Allt gott till dig, käre broder.
Ulf E
Jag tycker det är så starkt det som står skrivet i bibeln Kolosserbrevet3:11-17 hur vi ska låta friden och kärleken råda i våra liv
Om man nu söker läsa Bibeln med katolska glasögen .. ;.) … så förstår jag ….:-) att vi nu är inne i : ” men den tid kommer, jag den är redan här då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning” … .Du Ulf har funnit hela sanningen i den katolska kyrkan ( vet ej om du upptäckt några lögner..;-)…. ) Och sanningen ska göra oss fria under och genom den katolska kyrkan…;-) ? …Jag kan omöjligen tro att det var detta Jesus menade….Långt ifrån….Det jag också undrar över är hur man kan hålla med dig och samtidigt inte gå in i Katolska kyrkan. Får inte ihop det..Antingen har Katolska kyrkan hela sanningen eller så har den det inte….Utifrån min syn på det hela kan jag som en Jesu lärjunge ha gemenskap och enhet med allt Guds folk men inte med en institution vilken beteckning den än har. Men kan en katolik ha det i själ och hjärta ? …utanför eukaristin ? .Att vi behöver varandra är det ju inte tu tal om . Kristi kroppstanken där varje lem har en uppgift och där tjänstegåvor betjänar för att hela kroppen ska växa upp till mognad men inte som en byggnad eller kyrkosystem utan som en kropp ( en uppståndelsekropp kanske man kan säga ..och en sådan kan inte ses annat än om man har andliga glasögon ..:-) . Var det inte det Jesus sa när han sa att det var inte ” på detta berg eller i Jerusalem ” man skulle tillbe utan i ande och sanning ! ( med katolska glasögon : I och utifrån Rom….) Hur än det är med det ena och det andra Önskar jag dig Ulf Guds Välsignelse!!
Catarina Linderius; Visst är det förvirrande? Ju mer man försöker förstå ju mer obegripligt blir det. Lyckligast är den som struntar i att försöka få någon ordning på logiken utan bara sväljer 😉
Ändå önskar jag all Guds välsignelse över katolikers och protestanters närmanden till varandra. Kanske klarnar allt med tiden…
För den som söker, klarnar allt.
Ty sökare finner (det har Han lovat)!
Allt Gott
Felet tror jag är att det grundar sig på att antingen så är ett rätt eller det andra rätt. Jag tror det är såhär att allt är egentligen rätt beroende på vilket synes sätt man har och motiv. En person kan se Maria moder som en inspirationskälla, och då är det rätt, men dyrka Maria i himlen då blir det en bortgången själ man dyrkar och som blir idoldyrkan, inget ska dyrkas än Gud.
Men samtidigt ser man på historien, om inte katolska kyrkan varit i Spanien på medeltiden, så hade Spanien varit muslimskt. Och det verkar inte som Spanien kommer bli muslimskt igen, mycket tack vare den katolska kyrkan.
Lite strategiskt och långsiktigt är katolska kyrkan bra för Sverige. Även om jag själv inte är katolik. Personligt vill jag ha Sverige som ett kristet land, vill inte ha mosker som utropar bön på morgonen, och så vidare.
Vet inte riktigt vem jag nu svarar … och kanske onödigt att skriva …men apropå ” hela sanningen ” så var det just det Ulf uttryckte att han funnit då han fann Katolska kyrkan. Jag har inte haft förutfattade meningar kan jag ärligt säga . Men i och med att jag förstod långt innan Ulf ..:-) ( tror inte Ulf läser detta ..så jag adresserar inte detta direkt till honom. Det har jag gjort vid ostdisken i ett köpcentrum för ett dryga år sedan ..:-) ) vart han var på väg …så började jag läsa på. Så min kunskap kommer av att jag läst på vad Katolska kyrkan tror på. Och också lyssnat in mitt inre som säger det det säger…Självklart finns det syskon som tillhör Katolska kyrkan liksom de finns både här och där men där finns också namnkristna liksom de finns både här och där. Kristi kropp kan inte vara en institution och Jesus kan inte stängas in i en box ( DET kommer jag ihåg från år 1 på LO:s bibelskola…. 🙂 ) om jag läser Bibeln rätt … Det är just sanningsmonopolet tillsammans med för mig uppenbara villfarelser som gör det obegripligt att mena att man funnit hela sanningen i den Katolska Kyrkan.Litet av den inställningen tycker jag fanns i LO:s begynnelse och gjorde att jag då inte gick in i församlingen efter mitt bibelskoleår där..Kunde inte svälja allt vilket jag då upplevde krävdes för att platsa. Är inte lagd åt att svälja sånt jag inte tycker är sunt medan andra klarar det och kanske fick bli till väldig välsignelse tack vare mindre ” kräsenhet ”…? Hur som kan jag på ett sätt förstå om Ulf längtat efter mer ordning och reda, mer struktur, kanske också ett lugnare liv eller kanske bara ett helt annat liv .. men kan ändå fundera över hur han kunnat svälja hela betet och det i en kyrka som innehåller minst lika många knepigheter som en liten överspänd frifräsargrupp kan uppvisa. Och då förstår jag att ” trösten ” är man lutar sig mot att Nattvarden tas på ” rätt sätt ” och att man lyder under Påven ..och därmed ” gör rätt ” . ” Medan min Bibel talar om hjärtats tro och munnens bekännelse. ” Idag ska du vara med mig ” orden till rövaren på korset . Utan mellanhänder. Bara Jesu ord räckte. Men naturligtvis slutar det inte där. Kristikroppstanken. Guds familj.Israel och Församlingen finner varandra. ( det tror jag Jesu bön om enhet mycket handlar om ) Hjälp vad långrandig jag blev….och kanske ändå inte fick fram det jag ville säga….Men att kommunicera…är grundläggande viktigt i Kristi kropp, Guds familj. Både den minsta lemmen och den viktigaste delen i kroppen ska kunna dela sina tankar och slipas som järn slipas mot järn…Läsarfolket, vandrarfolket. Ett hjärta och en själ. Äkta gemenskap.
Catarina! Jag håller med dig där bra skrivet. Jag har aldrig riktigt vetat vad livets ord stått för så jag har inte vetat vad som menas där som hela sanningen. För mig låter det lite obalanserat att argumentera att man funnit hela sanningen, igenom en kyrka. Kyrkan i den mening Kristi kropp kan inte svara på alla livets frågeställningar, eller möta alla behov komplett tror jag. Det betyder inte att den kristna tron inte är sann, men bara att livet innehåller element som inte går att förklara så enkelt. 🙂
Frid
Per
Det är att slå in öppna dörrar. Ingen jag känner skulle hävda att Kyrkan innehåller ALL sanning (det finns massor ac sanning utanför Kyrkan, typ vetenskap, allmänna sanningar o s v).
Dock innehåller Kyrkan fulljeten av den uppenbarelse som Gud valt att uppenbara, buren i bräcklika männskliga syndfulla lerkärl.
Det betyder att allt inte är relativt. Det finns en fast punkt jag kan lita på. Allt är inte upp till mig att tolka/förstå.
Tron har givits/förmedlats o mediterats över i 2000 år. Läs lilla katekesen (typ 100 spänn på adlibris). Om detta är ett männskligt påhitt, varför låter allt så skönt, sant o gott…
Och det inte bara låter; utan ekar genom historien; luktar, syns, känns o smakar.
Kort sagt; en tro för alla, överallt o alltid, som är för hela mig (inte bara för de två lutherska ömmande sinnena; örat o baken). 🙂
Kata holicos.
Ad fontes
Ad Dieu
Ni ser Kyrkan bara som en världslig institution, och bara den delen. När vi säger att Kyrkan är katolsk, det betyder allomfattande, också utöver de administrativa gränser , dvs. att alla troende bildar Kristi kropp, också från andra kyrkor och samfund ty de hör till den katolska väsen (Luther var en katolsk munk och allt annat bygger på katolicismen). När vi säger att det finns hela sanningen i den katolska kyrkan, det är på grund att det är den Helige Ande som leder henne genom magistern.
Du som tror att vi dyrkar Maria och andra helgon må veta att de är bevis av Guds frälsning och verk till enkla människor. RKK tillber bara Gud i tre personer men ärar Gud I helgonen.
Du som talar om monopol till eukaristin (nattvard), tank om alla som strävar efter enheten (påven Franciscus ber för det och tror att vi bara kan vara på väg till det fullkomliga enheten).
Hur kan du skriva om “påvens måltid“ när du menar den heliga kommunionen, Jesu närvarande i sakramentet? Ingen kan fånga Jesus för egen skull. Föresten, vem, vilka grupperingar finns det som inte tror att de är det enda rätta? Jag har upplevt det i många sammanhang. Varför finns det så många olika syn och läror? Många samfund finns till för att de tror att de är „bättre“ (medvetet eller ej).
Hej Catarina! Jag kommer mycket väl ihåg vårt samtal på ICA Kvantum på Gränby:-) Det var trevligt att prata med dig även om det var ganska kort. Du har många tankar och frågor som är helt förståeliga men grundläggande handlar det inte om att oreserverat lägga sig under ett perfekt uträknat lärosystem utan att upptäcka Jesus Kristus och fullheten av honom i hans Kyrka. Det innebär inte, för min del, att jag inte kände honom förut,tvärtom, sedan min omvändelse maj 1970 har jag fått nåd att steg för steg lära känna Jesus mer och mer och det har varit en underbar vandring.
Jag tror också faktiskt inte att jag har använt uttrycket ”hela sanningen” utan snarare ”sanningen i dess fullhet”. Det är en väsentlig skillnad. Ingen har i den bemärkelsen hela sanningen. Den finns bara i Gud och inom Gudomen, i Treenigheten, men den uppenbarelse Gud har låtit oss få, den förvaltas och bevaras i Katolska Kyrkan på ett autentiskt sätt och finns i Kristus Jesus. Det betyder inte att katoliker i allt är perfekta eller att det inte finns uppenbarelse utanför denna kyrka. I hela Kristi kropp, i Guds ord var det än predikas och tros, finns Guds uppenbarelse men just genom de många splittringarna i historien polariseras och fragmenteras uppenbarelsen ofta och riskerar att bli ensidig, spädas ut eller till och med förvanskas och förnekas.
Det finns något, givet av Gud, i att Kyrkan är menad att vara en , helig, katolsk d.v.s. universell och apostolisk, just för att verkligen kunna bära, beskydda och bevara hela fullheten i tron, inte bara vissa enskilda delar. Vad som också är viktigt, det är att inse att det faktiskt finns en objektiv sanning. Allt är inte bara subjektiva åsikter och personligt känslosvall som ofta utgår ifrån mer eller mindre begränsade subjektiva erfarenheter. Tron är större än så. Den är personlig men mer än så. Den är vår gemensamma tro.
Sedan har du lite spekulationer över mitt personliga liv och mina bevekelsegrunder men detta låter jag bero just nu:-) För mig är det ändå så att jag inte alls tröttnat på Livets Ord, på frikyrklighet eller för den skull protestantism men har upptäckt sådana dyrbara och viktiga skatter i Katolska kyrkan, och framförallt sett Jesus själv där så starkt, att det till sist blev en oundviklig kallelsefråga när jag upplevde att han bad mig följa honom in i Katolska kyrkan.Då fick jag nåd av honom att lyda honom och det har varit så välsignat. Det är ett steg framåt, men inte en spark bakåt. Att detta innebär fördjupning, omvärdering och förändring är ju helt naturligt men det betyder inte förnekande eller förkastande av allt man varit med om innan. Tvärtom har jag stor tacksamhet, glädje och respekt för det jag varit med om under hela mitt kristna liv och kan därför också med glädje umgås med troende ifrån många olika sammanhang, nya och gamla.
Ulf du skriver att du med glädje kan umgås både med ny och gamla vänner, men kan du numera dela nattvarden med dina gamla vänner som inte valt den väg du gått?
Jag tror du redan vet svaret på den fråga du ställer:-) Den dagen kommer nog när kristna från olika samfund fullt ut kan dela nattvardsgemenskap. Tills dess får vi bära den sorg det innebär att Kristi kropp är söndrad men det finns så mycket vi kan dela tillsammans om vårt hjärta är öppet för varandra.
Ulf, du sade en gång i en predikan att man inte skall betrakta människor som stillbilder. Som jag minns det tyckte du rentav att man gott kunde bränna sådana gamla inre fotoalbum. Det där förhållningssättet har hjälpt mig många gånger – försöker se att livet och människorna är mer som en film där vi befinner oss mitt i handlingen. Vi är på väg någonstans! Livet är inte statiskt och inte människorna heller! Man erkänner numera alla kristna dop fr katolska kyrkans sida. Det har inte alltid varit så. När jag känner mig ledsen över att vi troende inte kan dela samma nattvardsbord tänker jag mig att vi helt enkelt inte har kommit dit än i filmens handling. Men att den store Regissören på något sätt har kontroll över det hela. Det tröstar mig.
Ulf du har rätt, jag visste nog svaret, men vem hindrar dej att dela nattvarden med dina gamla vänner? Är det dina gamla vänner som nekar dej gemenskapen? Eller är det dina nya vänner som förbjuder dej att dela Herrens måltid med alla de Kristna vänner du lärt känna under de år du varit frälst?
Ok jag tror jag vet svaret även denna gång men ställer ändå frågan?
I söndagsskolan för över 50år sedan lärde jag mej att det finns olika tolkningar av den Kristna tron, därav alla samfund, men en gemensam grund har alla som kallas Kristna! Det är korset och försoningen i Jesu död och uppståndelse. Kan man inte enas om detta är det en falsk lära som man skall ta avstånd ifrån, så menade den gamle läsaren med sin sönderlästa bibel när han undervisade oss.
Ulf, Jesus såg och ser fortfarande till den enskilde människan, om du fortfarande älskar dina gamla vänner som inte valt den väg du valt och du önskar dela Herrens måltid med dessa, vem är det som dömmer dej? Är det Jesus? Nej knappast! Din egen kyrka? Ja troligen? Vem är då din Herre?
Inge
Din analys är hårresande. Inte i logisk skärpa, utan i fördomar o i en okunnighet som är monumentalt antikatolsk.
Ta tag i den…
Allt Gott
Inge !
En orsak att vi inte kan fira Nattvard gemensamt ännu är att det finns en syn på detta firande som skiljer sig diamentralt åt.
Om du är intresserad av hur katolsk nattvard/ eukaristi firas kan du ta del av detta Katolska Kyrkans katekes.
När man läser om detta förstår man att det inte bara är att fira tillsammans. Det måste till en samsyn på detta först. För en katolik är eukaristin det mest centrala, och har så varit sedan den första kyrkan tid.
Medan den kyrka som bröt sig ur fick med tiden en helt annan syn på nattvardsfirandet ( Luther hade samma syn som den katolska ) .
Tack för svaret till Catarina
Hälsningar
Håkan
”Lördagsbibelskolan”
Jag tror denna diskussion har föregått i hundratals år, jag vet inte vad den kallas på prästspråk, kanske en evighetsdiskussion? 🙂
Men om man ser på Maria, så tänkter jag henne som en inspirationskälla, tänk om alla ungdomar kunde leva som henne.
Sen också är jag osäker på att om man ärar Maria om det är något som Gud sätter högt?
Allt gott goda vänner (om vi är det?)
Goa Per
Gud själv har gjort Maria till den hon är. Sonen älskar GudsModern. I Guds heliga ord står det att; ”hädanefter skall ALLA släkten prisa mig salig”.
Vidare;
Hell dig Maria, full av nåd (kecharitomene), HERREN är med dig. Välsignad är du av kvinnor o välsignad är din livsfrukt; J E S U S…
Hon är stor p g a Honom som gjort henne till sitt mästerverk. Blir konstnären purket bitter, när någon berömmer konstverket? Gud är större än så.
Allt Gott
Frimodighet har med sig stor lön = Ostdisken Kvantum sommaren 2012, Cybervärlden hösten 2014 🙂 Tack för feedback Ulf !
Vaknar i ottan och sätter mig här igen. Skriver nu spontant ( som förut.. ) utan att vara mer genomtänkt än att jag använder de tankar jag redan tidigare tänkt…Och utan att ha läst igenom ( vilket jag nog borde ) ditt huvudinlägg igen och de andras kommentarer….Måste googla på det där med ” sanningen i sin hela fullhet ” Katolska kyrkan är komplett, allt finns där ?…. ( och litet….hmmm… tillägg om jag får göra ett tillägg…)
Så här tänker jag : Karta och kompass. Jag lägger ut kartan som är Bibeln och framförallt NT med dess sanningar om Jesus och den första församlingen ( och tidstecken för Jesu tillkommelse) . Lägger Katolska kyrkans läror och dess praxis ( och det jag ser hända just nu i vår tid ) bredvid. Jag får ej bilderna att överensstämma. Känner inte igen Jesus. Jodå till viss del men rätt så förvrängd. Har tidigare lärt mig att Guds Ord, omständigheter och det inre vittnesbördet ska sammanstämma om man är osäker på vad som är rätt. Jag går på Ordet, frukten / praxis och mitt inre bedömningsinstrument, barometern inombords ( ej detsamma som förutfattade meningar, kvinnlig känslighet …:-) ) och är mån om att inte tysta inre varningsklockor. GIlar Ingemar Helmners ord om den rätta ” Atmosfären, Tonen, Doften ” . Om det vänder sig i magen så Nej nej.
Mellanhänder. GIllar inte uttrycket egentligen. Det rimmar nästan med medlare. Att vara en tjänare, ha en relation, förmedla något är något annat men just denna upphöjelse av annat än den ende som ska upphöjas ! Påven ( höghelig..) Maria ( himladrottning..) , nattvarden ( offer ..) Ser inget av detta så beskrivet och inget av detta upphöjande i NT . Tvärtom.Allt ljus på Jesus medan vi ska förminskas. Ljus och salt men inte – för att citera Luther- vi som är Kärnan och Stjärnan ..
Tidstecken. Jag håller ett öga på den sista ( lapsus lingue….) senaste påven..:-) som både kan vara en mellanhand.. ? och ge sin hand till det som han inte borde ( Fredsbönen i Vatikanen ,,,hmmmm . Undrar mycket över hans framtida roll ….) , Israel ( som det land/ folk som förmedlat Jesus till och som är det träd vi är inympat i och där vi har våra rötter och som vi har all anledning att konnecta med ) och enhetssträvanden som gränsar till synkretism.
Lögn och sanning är ibland väldigt nära varandra. Därför behövs mer än någonsin profetröster likt Johannes Döparen ( förövrigt den största av människor födda men som om sig själv sa att han skulle förminskas och vi skulle se på Guds lamm ) och andebedömningsgåvan. Och mer av dialog och kommunikation i det öppna och grävande i Bibelordet så att vi vet vad vi tror på och varför och inte bara följer massan.
Nu måste jag till duschen mot dagens förvärv ..så slutar denna igen långa kommentar. Kanske goddag yxskaft.. men hur som så är det väl bra att gräsrötterna också tänker till ?! ..:-)
Må Gud leda oss var och en in i hans fulla sanning .. som är Han själv ! Frid och Guds Välsignelse till oss alla och litet extra till dig Ulf ! ( from my heart )
Bra skrivet, Catarina! Hela sanningen – fulla sanningen är alltså inte synonymt? Mycket förbryllande och liknar hårklyveri. Nej, jag kan inte heller få katolicismen och protestantismen att överensstämma med varandra. På vissa punkter synes det som två olika religioner. Försöker ändå att förstå därför jag upplever det som om Herren har bett mig om det,
Catarina !
Vi är inne i de snabba klippens tidevarv, när det mesta kan fås genom några tangenttryck på datorn. Tiden vi lever i ger sällan utrymme för tid till stillhet, reflektion. Allt är en snabb dans där vi greppar i farten begrepp, uttryck, värderingar , bilder som virvlar förbi. 2000 års accumulerad tolkning och förståelse av Bibeln av de största teologerna (Kyrkofäderna) har givit den katolska kyrkan den teologi som givit Kyrkan sanningens fundament och klippfäste , vilket i sin tur gjort att Hon stått fast när stormarna blåst och svallvågorna gått höga.
En utmaning är faktiskt att ta del av Katolska kyrkans teologi och att läsa katolska författare.
För mig blev det att en ny värld öppnades som var högre, bredare, längre och djupare än vad jag någonsin förstått.
Lycka till !
…måste bara göra ett tillägg…borde redigera innan jag trycker på sändknappen…tänker på meningsuppbyggnaderna…skriver bara på utan att läsa igenom…bara så ni vet ( litet fåfäng är man allt ..) att jag störs ( känslig sort 😉 ) av det själv…Och kanske inte följer tråden heller så bra eller Ulfs senaste kommentar… Men skönt att få ur sig litet tankar ! Onödig kommentar…Nog om detta..Hej å hå till jobbet ska jag strax gå ! ( eller cykla snarare ..:-)
Nu skriver jag den sista kommentaren :-)…
Har nu läst igenom allt igen och ser nu att jag fått några kommentarer. Tack för dessa !
VIll bara tillslut säga att jag inte tycker frågorna som ställts – inte så många ställda av mig men av andra – har blivit besvarade. Mer av ” det är bara så ” utan riktiga förklaringar. Svaren och förklaringarna vill – kräver jag ..- kunna hitta i Bibeln och inte som pålagor och tillägg som ” hittats på ”( min uppfattning ) vid sidan om Bibelns budskap under historiens gång. Inte minst då de krockar med Guds Ord.
Lita på ? Nähä tror jag inte alls att vi ska. Vi ska vara väldigt vaksamma. Pröva allt ! Spotta ut allt som inte är i enlighet med Guds Ord. Gissar att Jesus varnade för att bli bedragen nästan lika många gånger som han uppmanade oss att inte frukta….Vad är Satans vapen ? Lögnen framförallt. Inte den väldigt uppenbara utan den listiga, den som är som en copycat, härmapa. Tänker på Jesu frestelse i öknen. Nära men ändå 100 % fel. Och är övertygad om att det är vår tids stora utmaning: att inte bli bedragna..
En annan sak : Jag känner inte igen mig i den rädsla som det beskrivs att frikyrkan ( som inte är detsamma som den fullkomliga sanningen…Jag skyr både det ena och det andra som kan ta sig uttryck även där ) och Statskyrkan skulle ha mot ledarskap och struktur etc. Det känns som en nidbild. Men mer av Paulus uppmaning i Korintiebrevet om behovet av ordning och reda . Det behövs ..så förvirrat som det kan vara bland Guds folk ( i alla sammahang )
Det jag nu tänker är att det är skillnad på att vara en gräsrot ( tackom och lovom för att få vara det ! 🙂 och att vara en ledare, kanske mer ensam -ensamt på toppen – och utsatt än någon annan och naturligtvis en extra utvald måltavla för den ondes alla pilar. Man har nog olika perspektiv och olika erfarenheter beroende av vad ens position är. Jag ratar sammanhang där jag känner att jag inte får en kontakt på djupet utan man håller sig till sina roller, fasader och det blir stängt och kontrollerat men klarar inte heller om det blir för spretigt och fladdrigt.Däremot mår jag oerhört gott där jag känner hjärtats enhet och det kan jag göra litet varstans.Underbart när man kopplas ihop !
Nu blir det för långt att citera Ylva Eggehorns dikt från det glada gemenskapsårtiondet – 70- talet ” Men ett folk ska inta landet ” Men gissar utan att nu ha googlat fram den ..att den skulle kunna passa som avslutning på dessa mina sista rader …Lider nog av skrivklåda….
Du och jag behöver Jesus. Utan Jesus är vi ingenting i andlig hänseende. Varför tvista om lärofrågor och människobud. Tar du nattvarden eller. Inte så har tillträde till Jesus genom den helige Anden. Det är Anden som ger liv åt sakramentet och inte tvärtom. Vi skall göra Guds vilja med våra händer och inte knyta näven mot vår medbroder. Ulf jag förstår den prikära situation, men håll ur Anden kommer att leda dig. Din broder i Kristus. Amen
Vi kan ha olika teologiska uppfattningar på vissa saker men en sak har vi gemensamt och det är tron på Jesus Kristus
Själv hoppas jag vår väg leder åt samma håll nämligen till Fadern och den väg Gud har utstakat för mig kanske pålånga vägar inte alls ser ut som din och det finns ett bra ord i bibeln det är när Petrus frågar hur det ska bli med Johannes.Då tycker jag Jesus ger ett bra svar och det är!( vad rör det dig) och ibland kanske vi inte förstår allt somhänder! vi får bara lägga det i Guds händer.Jag har inte alla svaren och ingen annan häller det finns bara en som har alla svaren och det är Gud och jag tror Gud kommer att leda oss dit han vill om vi tillåter honom göra det 🙂 Psalm 51:12-13 Jesaja 57:15
Ulf jag vill tacka dej för att du numera tar dej tid att kommentera vissa inlägg. Under den tid du var ledare för LO var du ju ytterst sparsam med kommentarerna.
Jag har saknat att pastorer och ledare i stort tigit stilla under de år som föregått din konvertering? Detta trotts att din intention och närmande till det katolska varit i tydlig dager för de flesta. (utom möjligen för dina närmaste i församlingen som förnekat ändå in till den dag du offentliggjorde ditt beslut)
Att nu en så känd och respekterad pastor som Sven Nilsson, nu så tydligt uttalar sig i frågan är befriande.
”Som institution omöjliggör RKK kristen enhet när den genom sin ämbetssyn rycker åt sig nattvarden som monopolistiskt maktmedel.”
Sven sätter focus på kärnan i den omöjliga enhetssträvan du nu tror dej kunna verka för.
Den verkliga enheten den får vi i Kristus, inte i en kyrkliga institutioner eller samfundsbildande. Enheten i Kristus måste få verka fram underifrån mellan människor, i våra hjärtan inte genom sammanslagningar och kompromissande i lärofrågor mellan kyrkor och samfund.
Min senaste fråga till dej var möjligen allt för provokativ? Jag tvivlar inte på att du älskar Jesus över allt annat, men av det du skriver och för den delen undviker att skriva eller kommentera så verkar du ha målat in dej i ett hörn och tvingas nu kompromissa bort den sanna friheten i Kristus som du tidigare satte så högt till förmån för det katolska kollektiva tänkande du nu verkar i.
Skulle hålla mig härifrån men….man får ångra sig .. 🙂 Tycker att du Inge slår huvudet på spiken.Frågan i din tidigare kommentar hänger som ett eko kvar i luften.
Råkade se gudstjänsten från Kristet Center Örebro i morse på Kanal 10. Repris kl. 15. 00 idag. På något sätt tyckte jag den predikan fogades in i denna bloggpost. Rekommenderar Per- Åke Eliassons ” Urkyrkans kraftkällor ” för den som har möjlighet att ta del av den.
Ulf , när ska du höra av dig?
EN BÖNEKRIGARES BEKÄNNELSE forts
Rom 9:1-3 ”Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Den heliga Anden låter även mitt samvete bestyrka det, ty jag är fylld av sorg, och mitt hjärta plågas ständigt. Jag skulle önska att jag själv fördömdes och skildes från Kristus, om det kunde hjälpa mina bröder….Att vara fördömnd i någon annans ställe. Kan ni tänka er i den situationen? Ett Rike för dom fördömnda blev min målsättning. Forts.f
Glöm allt som jag skrivit. Den enda vägen till Gud går genom Jesus Kristus. Han är medlaren mellan Gud och människor. Det finns ingen frälsning förutom Jesus Amen.
Hej Ulf!
Jag tror att många hade uppskattat om du hade gett ett svar på Sven Nilssons fråga om RKK: s syn på nattvarden var helt oproblematisk för dig.